När HP lanserade HP-35 år 1972 revolutionerades vetenskapliga beräkningar. För första gången kunde forskare, ingenjörer och studenter utföra avancerad matematik direkt ur fickan – utan räknesticka eller stor skrivbordsdator. Med funktioner som trigonometri, logaritmer och exponenter i ett kompakt format markerade HP-35 ett historiskt genombrott och blev snabbt ett ikoniskt verktyg som förändrade hur beräkningar gjordes världen över.
När Hewlett-Packard lanserade HP-35 år 1972 förändrades det tekniska landskapet i grunden. För första gången kunde ingenjörer, forskare och studenter bära med sig en vetenskaplig kalkylator i fickan – en digital ersättare till räknestickan som hade dominerat i över ett sekel. Med trigonometriska funktioner, logaritmer och exponentberäkningar i ett handhållet format satte HP-35 en ny standard för beräkningsverktyg och blev snabbt känd som ”räknestickans död”.
Trots att den kostade 395 dollar – motsvarande över 2 500 USD i dagens pengavärde – sålde modellen över 100 000 exemplar under första året och mer än 300 000 innan den fasades ut 1975. Att packa tio siffrors precision, LED-skärm och avancerad elektronik i ett 15 cm långt och 255 gram tungt chassi var en ingenjörsbragd. Intern bearbetning skedde helt seriellt – en lösning som sparade kretsyta men krävde extrema optimeringar av mikrokoden. Det mest imponerande? Hela funktionaliteten fick plats i endast 767 instruktioner.
HP-35 blev inte bara ett verktyg – den blev ett tekniksprång. Den flög med astronauter till Skylab, inspirerade generationer av utvecklare och markerade starten på en helt ny kalkylatorkultur där effektivitet och precision fick plats i skjortfickan.
HP-35 – Teknisk fakta
Lanseringsår: 1972 Typ: Vetenskaplig fickkalkylator Indata: RPN (Reverse Polish Notation) Display: Röd LED, 15 tecken (10-siffrig mantissa + exponent) Processorarkitektur: Seriell 1-bit Minnesstruktur: 4-register stack + 1 minnesregister ROM: 768 bytes × 10 bitar Strömförsörjning: 3x NiCd-batterier eller 115/230 V AC (5 W) Dimensioner: 148 × 81 × 18–33 mm Vikt: Ca 255 g (kalkylator), 142 g (laddare) Batteritid: Ca 3 timmar Funktioner: Aritmetik, trigonometri, logaritmer, exponenter, π, rot, 1/x, xʸ Pris vid lansering: $395 USD (motsv. över $2 500 idag) Totalt sålda enheter: Över 300 000 (1972–1975) Användning i rymden: Skylab 3 och Skylab 4 (1973–1974) Berömmelse: Första vetenskapliga fickkalkylatorn – ersatte räknestickan
Den ser kanske ut som ännu en anonym räknemaskin från 1960-talets kontor – men bakom Facit 1121 döljer sig en fascinerande historia om teknikskifte, internationellt samarbete och tidig elektronik i sin mest råa form. Trots det svenska namnet var denna avancerade maskin byggd i Japan av Hayakawa Electric, framtida Sharp, och blev en länk mellan mekanikens era och den digitala revolution som snart skulle förändra världen. Facit 1121 är inte bara en räknare, utan ett tidigt exempel på global teknikutveckling – och ett imponerande ingenjörsmonster fyllt av Nixie-rör, transistorer och mikroprogrammerad logik.
När man tänker på svenska räknemaskiner från 1960-talet går tankarna ofta till Facits eleganta mekaniska kontorsmaskiner. Men bland alla kugghjul och vevar finns ett mindre känt kapitel: Facit 1121, en av företagets första elektroniska räknare – som visade sig vara… japansk.
Vid en första anblick ser Facit 1121 ut som vilken tidig elektronisk räknare som helst. Men den som besökt Old Calculator Museum i Kalifornien kanske höjer på ögonbrynen, för maskinen är nästan en tvilling till Sharp Compet 20, lanserad 1965 av japanska Hayakawa Electric (föregångare till Sharp Corporation). Detta är ingen slump: Facit 1121 var en Compet 20 – byggd i Japan, licensmärkt av Facit och distribuerad under svenskt namn.
När Facit blev global – med hjälp av Japan
Efter succén med de första elektroniska modellerna i Japan ville Hayakawa Electric ut i världen. Facit, med sin starka globala närvaro inom mekaniska räknare, blev den perfekta partnern. År 1966 började försäljningen av Facit 1121 – en maskin som tillverkats i Japan men bar Facits logotyp och såldes via företagets globala nätverk. Det ironiska är att den till och med såldes i Japan, där den stod sida vid sida med tillverkarens egna Sharp-modeller.
En supermaskin för sin tid
Trots att den ser enkel ut med sina Nixie-rör och sitt robusta metallchassi var Facit 1121 en extremt avancerad maskin 1966. Den kunde visa 16 siffror, två fler än Compet 20, och bakom fronten satt 21 kretskort fulla av hundratals komponenter:
Diskreta kiseltransistorer
Dioder och motstånd i mängder
En uppsättning logikkretsar byggda enligt DTL-principen (diod-transistorlogik)
Ett hårdkodat mikrostyrsystem – föregångaren till dagens mikroprocessor
Varje siffra i displayen lagrades som 4 bitar i ett shiftregister, ett av datorteknikens enklaste minnen. Den lysande siffran kom från ett Nixierör, ett glödande glasrör fyllt med neon där varje siffra är en separat formad metalltråd.
Det är alltså en räknare byggd mer som en dator från 50-talet än en miniräknare från 70-talet.
Så räknade en elektronisk hjärna 1966
Allt i Facit 1121 utfördes som en sekvens av mikrooperationer, nästan som små datorinstruktioner:
Läs in första talet
Spara det i ett register
Läs in nästa tal
Kör en förprogrammerad serie av subtraktioner, additioner och skiftningar
Visa resultatet
Multiplikation krävde exempelvis flera interna steg och visades med en röd indikatorlampa i multiplikationstangenten. Division var ännu mer avancerat – så avancerat att maskinen kunde fastna om man försökte dividera med noll.
När maskinen startades visades ofta ”skräp”: dubbeltända 7:or och 9:or i alla rör. Detta berodde på att alla flipflops startade i läget 1111 (det vill säga det ogiltiga BCD-värdet 15). En tryckning på [CL] rensade allt och gav ”+0000000000000000.”.
Ett stycke ingenjörskonst – bokstavligen tung
Facit 1121 väger som en mindre symaskin och är byggd som en pansarvagn. Basen är kraftig gjuten metall, toppdelen en tjock plastkåpa och inuti sitter ett kortchassi för Nixie-rören samt ett nätaggregat som kunde driva de många transistorerna och de glödande rören. Vissa maskiner hade dessutom ett fördröjningsrelä som lät den ”vakna” först två sekunder efter att strömmen slagits på – troligen för att undvika strömrusning.
Hur snabb var den?
För sin tid var Facit 1121 mycket snabb:
Multiplikation av 99,999,999 × 99,999,999 tog ca 0,3 sekunder
Division av femton nior med 1 tog ca 0,6 sekunder
Det här var imponerande 1966, när en mekanisk räknemaskin behövde flera sekunder för en enkel multiplikation och dessutom lät som en symaskin under tiden.
Ett svenskt-japanskt arv
Facit 1121 representerar ett spännande skede i teknikhistorien – när världens räknare gick från kugghjul och motorer till glödande siffror och transistorer. Den är ett tidigt exempel på internationell OEM-produktion, långt innan globala elektronikleveranskedjor blev vardag.
Idag är den ett samlarobjekt och ett fascinerande stycke teknik: en maskin byggd på japansk elektronikexpertis, klädd i svenskt varumärke, och ett oväntat möte mellan två industrier i en tid då världen precis började bli digital.
Faktaruta: Nixie-rör
Vad är det?
Nixie-rör är tidiga sifferdisplayer (cold-cathode) där siffrorna 0–9 är separata katoder formade som numeraler i ett glasrör fyllt med ädelgas (oftast neon). När en siffra aktiveras lyser den i ett varmt orange sken.
Hur fungerar det?
• En anodnät hålls på hög positiv spänning (~150–200 V DC).
• Den valda sifferkatoden kopplas mot jord via strömbegränsning, vilket tänder en gasurladdning runt just den siffran.
• Många rör har extra katoder för decimalpunkt/komma och ibland symboler.
• Livslängd påverkas av ström, gasrenhet och hur ofta samma siffra tänds.
När var de aktuella?
• 1950-tal – tidigt 1970-tal: Vanliga i räknemaskiner, mätinstrument, tidiga terminaler.
• Från 1970-talet: Ersattes av VFD, LED och senare LCD (billigare, tåligare, strömsnålare).
• Idag: Populära i retroprojekt (t.ex. klockor) och restaurering.
Tekniska notiser
• Drivning: 150–200 V, strömbegränsning med motstånd/driverkrets.
• Direktdrift är enkelt men kräver fler kanaler; multiplex minskar kanaler men kan ge synligt flimmer om det görs fel.
• Vanliga serier: Burroughs (B-5092 m.fl.), Valvo/Philips ZM-serier, sovjetiska IN-12/IN-14/IN-18.
För- & nackdelar
✔ Ikoniskt utseende, hög läsbarhet, retrokänsla
✖ Höga spänningar, ömtåligt glas, begränsad tillgång, mer effekt än moderna displayer
