Etikett: Sailfish OS

  • Jolla smartphone J1

    En smartphone utan hemknapp, byggd på Linux och styrd nästan helt med svep – Jolla-telefonen från 2013 var en udda fågel i en värld som dominerades av Android och iPhone. Den blev ingen storsäljare, men satte fingret på en viktig fråga: hur mycket kontroll ska användaren egentligen ha över sin mobil – och måste alla telefoner följa samma mall?

    När svep tog över: berättelsen om Jolla-telefonen

    I slutet av 2013 lanserades en smartphone som gick tvärt emot nästan alla rådande trender. Den hade ingen hemknapp, inget klassiskt menysystem och byggde inte på Android eller iOS. I stället satsade den på Linux, gester och öppenhet. Telefonen hette Jolla – ofta kallad Jolla 1 eller J1 – och blev snabbt ett kultobjekt bland teknikentusiaster.

    Ett arv från Nokias experimentella år

    Bakom Jolla stod ett team av tidigare Nokia-ingenjörer som arbetat med operativsystemet MeeGo. När Nokia lade ner MeeGo-projektet och satsade på Windows Phone tog dessa utvecklare med sig idéerna vidare. Resultatet blev Jolla-telefonen, som på många sätt kan ses som den andliga arvtagaren till Nokia N9.

    Precis som N9 saknade Jolla-telefonen en traditionell hemknapp. I stället styrdes hela användarupplevelsen med svep från skärmens kanter – något som vid lanseringen uppfattades som radikalt, men som senare blivit standard i branschen.

    Sailfish OS – ett Linux-system i fickan

    Telefonen körde Sailfish OS, ett Linux-baserat operativsystem utvecklat av Jolla själva. Systemet var byggt kring multitasking och gester. Appar kunde minimeras, stängas och växlas mellan utan att lämna hemskärmen, och menyer i appar drogs fram med så kallade ”pulley menus”.

    Sailfish OS riktade sig inte i första hand till massmarknaden, utan till användare som uppskattade kontroll, öppenhet och ett annorlunda gränssnitt.

    Android-appar utan Android

    En av de största utmaningarna för alternativa mobilplattformar är apputbudet. För att lösa detta använde Jolla en teknik kallad Alien Dalvik, som gjorde det möjligt att köra Android-appar direkt i Sailfish OS. Appar kunde installeras via tredjepartsbutiker och fungerade ofta förvånansvärt bra, trots att Android inte var installerat som operativsystem.

    Detta gav Jolla-telefonen en praktisk fördel jämfört med många andra Linux-mobiler, även om kompatibiliteten aldrig var perfekt.

    Genomtänkt men återhållsam hårdvara

    Jolla-telefonen var ingen prestandamonster, men erbjöd välbalanserad hårdvara för sin tid. Den hade en 4,5-tums IPS-skärm i qHD-upplösning, en Snapdragon 400-processor, 1 GB RAM och 16 GB intern lagring. Batteriet var utbytbart, och det fanns stöd för microSD-kort – två funktioner som redan då började försvinna från många flaggskepp.

    En särskild detalj var det utbytbara bakstycket, kallat ”The Other Half”. Förutom att ändra färg kunde baksidan även påverka mjukvarans beteende, till exempel genom teman eller funktioner kopplade till skalet.

    Lång livslängd i en snabbbransch

    Trots begränsad kommersiell framgång fick Jolla-telefonen ovanligt lång mjukvarusupport. Sailfish OS uppdaterades för enheten i omkring sju år, med den sista kompatibla versionen släppt 2020. Det är betydligt längre än vad många betydligt mer populära Android-modeller fick.

    Efter att officiellt stöd upphörde har telefonen fortsatt leva vidare i entusiastkretsar, där alternativa Linux-distributioner testats – även om samtal och mobildata då ofta saknas.

    Varför Jolla-telefonen fortfarande är relevant

    Jolla-telefonen förändrade aldrig smartphonemarknaden, men den visade att det fanns ett alternativ. Den bevisade att en modern mobil kunde byggas på Linux, styras nästan helt med gester och ändå fungera i vardagen.

    I efterhand framstår Jolla J1 som ett teknikhistoriskt experiment – ett exempel på hur innovation ibland sker i utkanten av marknaden, långt från de största tillverkarna. Den blev kanske inte framtiden, men den visade att framtiden kunde se annorlunda ut.

    Youtube innehåll om Jolla Phone J1

    Tekniska fakta – Jolla Phone (J1)

    Lansering 2013 (släppt 27 november 2013)
    Operativsystem Sailfish OS (officiellt stöd upphörde; sista kompatibla version 3.4.0)
    Skärm 4,5" IPS, qHD 960 × 540
    Processor Qualcomm Snapdragon 400, 1,4 GHz dubbelkärnig
    RAM 1 GB
    Lagring 16 GB + microSD (officiellt upp till 32 GB)
    Kamera (bak) 8 MP, autofokus, LED-blixt
    Kamera (fram) 2 MP
    Batteri 2100 mAh, utbytbart
    Trådlöst Wi-Fi (802.11n), Bluetooth, GPS/A-GPS, GLONASS, NFC
    Nät GSM / 3G / 4G LTE
    Mått 131 × 68 × 9,9 mm
    Vikt 141 g

    Notis: Jolla J1 ska inte blandas ihop med den nya “Jolla Phone” som annonserades 2025.

  • Sailfish OS – när mobilvärlden fick en ny sorts “fisk” i fickan

    I en mobilvärld som domineras av Android och iOS finns det ett alternativ som seglat sin egen kurs i över ett decennium. Sailfish OS, utvecklat av det finska bolaget Jolla, är ett Linux-baserat mobiloperativsystem som satsar på gester, öppenhet och teknisk kontroll i stället för låsta ekosystem. Det är inte byggt för massmarknaden – utan för dem som vill förstå, påverka och använda sin mobil på ett annat sätt än vad de stora plattformarna erbjuder.

    Tänk dig att du tar det som gjort Linux starkt i servrar och datorer – frihet att bygga om, anpassa och återanvända – och trycker in det i en mobil som styrs mer med gester än knappar. Det är ungefär där Sailfish OS kommer in: ett mobiloperativsystem utvecklat av Jolla, byggt på en Linux-grund, men med en egen, tydligt annorlunda användarupplevelse.

    Sailfish OS är inte bara “ännu ett mobil-OS”. Det är ett exempel på hur teknikvärlden ibland försöker ta en alternativ väg när de stora motorvägarna (Android och iOS) känns för trånga.

    Från MeeGo-arvet till ett eget ekosystem

    Rötterna till Sailfish OS går tillbaka till MeeGo – ett tidigare mobilprojekt som i sin tur byggde på idéer och teknik från äldre Linux-satsningar i mobilvärlden. När den eran började ebba ut tog Jolla med sig en del av arvet och formade något nytt: en modern mobilplattform med fokus på flytande multitasking, gester och en design som vågade vara annorlunda.

    Operativsystemet började säljas med den första Jolla-telefonen 2013 och har sedan dykt upp både i Jollas egna enheter och via licenser till andra tillverkare – samt i en hel del community-portningar till andra mobiler och surfplattor.

    Linux i botten – mobil i toppen

    På insidan är Sailfish OS i grunden en Linuxdistribution, vilket betyder att den lutar sig mot välkända byggstenar: Linux kernel som kärna, standardverktyg i användarlandet och klassisk Linux-mjukvara i “mellanlagren”.

    Det blir extra intressant när man tittar på hur själva gränssnittet är byggt: Sailfish använder en grafisk “shell” kallad Lipstick, baserad på Qt och körd ovanpå Wayland. Det är en modernare väg än äldre displayteknik och passar bra för mobila system där resurser och responsivitet är viktiga.

    En mobil du styr med handen – inte med knappar

    Sailfish är känt för ett gestbaserat gränssnitt. I stället för att allt ska ske via traditionella “hemknappar” och fasta navigationsfält bygger mycket på svep, drag och så kallade “pulley menus” – menyer du drar fram från kanten eller toppen. Det är ett tydligt exempel på hur ett operativsystem kan kännas annorlunda utan att det egentligen kräver kraftigare hårdvara; det handlar mer om idéer och interaktionsdesign.

    Android-appar utan att vara Android

    En av de stora utmaningarna för alternativa mobiloperativsystem är app-ekosystemet. Sailfish löser en del av det genom en (huvudsakligen) proprietär kompatibilitetslösning: Alien Dalvik.

    Poängen är att Android-appar i vissa fall kan köras på Sailfish utan att systemet “emulerar” en hel Android-telefon (vilket ofta är tungt och segt). I stället anpassas Androids API:er så att apparna kan köras mer direkt. I modernare upplägg sker detta i en isolerad container-miljö (t.ex. med LXC), vilket också hjälper säkerheten.

    Säkerhet: sandlådor i fickformat

    Mobiloperativsystem lever farligt: appar laddas ner snabbt, körs ständigt uppkopplade, och hanterar allt från bilder till bank-id. Sailfish använder därför sandboxning (en “sandlåda” där appar begränsas) via en lösning som bygger på Firejail (i Sailfish-sammanhang ofta kallad Sailjail). Tanken är enkel: även om en app beter sig illa ska skadan kunna begränsas.

    För utvecklare: riktig Linux-känsla

    För den som gillar att meka är Sailfish rätt speciellt i mobilvärlden. Det finns terminal, SSH kan slås på, och det är möjligt att få root-åtkomst. I utvecklingsmiljön finns vanliga verktyg som kompilatorer och byggsystem, och utveckling sker ofta med Qt/QML och C++.

    Det gör att Sailfish kan kännas mer “dator” än “låst mobil” – en filosofi som många Linux-användare känner igen.

    Proprietärt och öppet i samma kropp

    Sailfish OS är ett hybridbygge: en del är öppna komponenter från Linuxvärlden, men flera centrala delar har historiskt varit proprietära. Under senare tid har det också pratats om att vissa tidigare stängda komponenter öppnats eller ska öppnas. Resultatet blir en plattform som både kan dra nytta av open source-ekosystemets snabbhet och stabilitet – men samtidigt behålla vissa kommersiella delar.

    Varför spelar Sailfish OS någon roll?

    Även om Sailfish inte är massmarknad på samma sätt som Android och iOS är det ett tekniskt och kulturellt intressant projekt:

    • Det visar att mobilvärlden kan byggas på Linux på riktigt, inte bara “Linux i bakgrunden”.
    • Det utforskar andra sätt att använda en mobil – gester, multitasking och UI-val som inte är standardiserade av de största aktörerna.
    • Det ger ett exempel på hur man kan försöka skapa alternativ när marknaden domineras av två jättar.

    Kort sagt: Sailfish OS är som en mindre båt i en ocean av kryssningsfartyg – men ibland är det just de mindre båtarna som vågar testa nya rutter.

    Teknisk faktaruta

    Sailfish OS (översikt)

    Typ Linux-baserat mobiloperativsystem
    Kärna Linux-kärnan
    Grafiskt skal Lipstick (byggt med Qt)
    Display-stack Wayland
    Programmering Qt/QML och C++ (vanligt för appar och UI)
    Paketformat RPM (med verktyg som PackageKit/Zypper för hantering/beroenden)
    Grundkomponenter systemd, PulseAudio, glibc (typiskt Linux-mellanlager)
    Filsystem Btrfs (tidigt), senare ofta ext4
    Nätverk/anslutning ConnMan (nät), wpa_supplicant (Wi-Fi), BlueZ (Bluetooth), oFono (telefoni)
    Android-appstöd Proprietärt kompatibilitetslager (Alien Dalvik); körning kan ske isolerat i LXC-container
    Sandbox/säkerhet App-sandboxning via Firejail (kallas ofta “Sailjail” i Sailfish)
    Arkitekturer ARM (32/64-bit) samt x86_64 (beroende på enhet/variant)
    Licensmodell Blandning: proprietära delar + open source-komponenter