Etikett: 1980

  • När datorn fick plats i fickan – historien om Sharp PC-1211

    När Sharp PC-1211 lanserades 1980 förändrades synen på vad en dator kunde vara. Plötsligt behövde en dator inte längre stå på ett skrivbord – den kunde rymmas i fickan. Med QWERTY-tangentbord, BASIC-programmering, LCD-skärm och möjlighet att spara program på kassett blev PC-1211 en milstolpe mellan den avancerade miniräknaren och den moderna bärbara datorn.

    I dag är det självklart att en dator kan rymmas i fickan. En vanlig mobiltelefon har mer beräkningskraft än stora datorhallar hade för några årtionden sedan. Men i början av 1980-talet var tanken fortfarande närmast futuristisk. En dator var något som stod på ett skrivbord, vägde flera kilo och ofta krävde extern skärm, tangentbord och nätström.

    Därför var Sharp PC-1211 något mycket speciellt när den kom 1980. Den såg vid första anblicken ut som en avancerad miniräknare, men den var mer än så. Den hade ett riktigt QWERTY-tangentbord, kunde programmeras i BASIC och hade ett alfanumeriskt LCD-fönster där både siffror och text kunde visas. Det gjorde att den med rätta kunde kallas fickdator.

    Sharp PC-1211 såldes även i USA av Radio Shack/Tandy under namnet TRS-80 Pocket Computer PC-1. Den var nära besläktad med Sharp PC-1210, som hade mindre programminne. Skillnaden mellan modellerna låg alltså framför allt i hur mycket program och data användaren kunde lagra.

    Från programmerbar miniräknare till riktig fickdator

    Under 1970-talet hade programmerbara miniräknare blivit allt mer avancerade. Hewlett-Packard HP-65 från 1974 var ett viktigt exempel. Den kunde programmeras, men den var fortfarande i grunden en kalkylator. Programmen bestod ofta av knapptryckningar eller relativt begränsade instruktioner.

    Sharp PC-1211 tog ett steg längre. Den använde BASIC, ett högnivåspråk som många tidiga hemdatorer också använde. Det betydde att användaren kunde skriva program som mer liknade vanlig datorkod. Ett enkelt program kunde innehålla rader med kommandon, variabler, beräkningar och utskrifter på skärmen.

    Det var en avgörande skillnad. PC-1211 var inte bara ett verktyg för beräkningar. Den kunde användas som en liten personlig dator.

    En dator byggd för fickan

    Sharp PC-1211 var mycket liten även med dagens mått. Den mätte ungefär 175 × 70 × 17 millimeter. Trots det innehöll den två processorer, RAM-minne, displaykretsar, tangentbord, LCD-skärm och anslutning för tillbehör.

    Skärmen var en 24-teckens alfanumerisk LCD-display med punktmatris. Det gjorde att den kunde visa både text och tal. I kalkylatorläge kunde den visa tal i vetenskaplig notation med mantissa och exponent.

    Det mest fascinerande är kanske hur strömsnål konstruktionen var. PC-1211 drevs av fyra knappcellsbatterier och hade en angiven batteritid på flera hundra timmar. Det var möjligt tack vare CMOS-teknik, som drog mycket mindre ström än många tidigare elektroniska lösningar.

    Två processorer som delade på arbetet

    Inuti PC-1211 fanns två 4-bitars processorer. Den ena hanterade bland annat tangentbordet, BASIC-tolkningen och manuell användning. Den andra tog hand om display, aritmetik, kassettfunktioner, skrivare och ljudsignal.

    Det kan låta märkligt att en liten fickdator behövde två processorer, men lösningen var praktisk. Genom att dela upp arbetsuppgifterna kunde Sharp bygga en kompakt och energisnål dator med de komponenter som fanns tillgängliga vid tiden.

    PC-1211 hade tre RAM-kretsar, medan PC-1210 bara hade en. Därför kunde PC-1211 lagra betydligt större program: 1424 programsteg jämfört med 400 programsteg i PC-1210.

    Program på kassettband

    En av de saker som tydligt visar att PC-1211 var mer än en miniräknare var möjligheten att spara program externt. Med tillbehöret CE-121 kunde användaren koppla in en kassettbandspelare och spara sina program på vanliga ljudkassetter.

    Det låter långsamt och omständligt i dag, men vid den här tiden var kassettband ett vanligt lagringsmedium även för hemdatorer. För en fickdator var det en imponerande möjlighet. Man kunde skriva ett program, spara det, läsa in det senare och fortsätta arbeta.

    Det fanns även skrivartillbehör, bland annat CE-122. Tillsammans med kassettinterface och skrivare blev PC-1211 ett litet komplett datorsystem som faktiskt fick plats i en väska.

    En marknad föds

    Sharp PC-1210 och PC-1211 kom vid en brytpunkt. Under 1970-talet hade företag som Hewlett-Packard och Texas Instruments tävlat om att bygga de mest avancerade programmerbara fickräknarna. Men i början av 1980-talet började marknaden förändras.

    Nu handlade det inte längre bara om avancerade kalkylatorer. Det handlade om små datorer. Sharp var tidigt ute, och snart följde andra tillverkare efter. Casio kom med modeller som FX-702P, och Matsushita/Panasonic lanserade handhållna datorer. Hewlett-Packard gick in på marknaden med HP-75C 1982 och Texas Instruments följde med Compact Computer 40 1983.

    Sharp hade därmed hjälpt till att skapa en ny produktkategori: den prisvärda handhållna datorn.

    Varför PC-1211 blev historiskt viktig

    Sharp PC-1211 var inte kraftfull jämfört med senare datorer. Den hade liten skärm, begränsat minne och en processorarkitektur som i dag känns mycket enkel. Men det historiska värdet ligger inte i rå prestanda.

    Det viktiga var formen och idén.

    PC-1211 visade att en dator kunde vara personlig, bärbar och programmerbar utan att kräva ett skrivbord. Den förenade miniräknarens smidighet med hemdatorns programmerbarhet. För tekniker, studenter, ingenjörer och entusiaster innebar det att man kunde bära med sig ett programmerbart verktyg överallt.

    I efterhand kan man se den som en tidig länk i kedjan mellan miniräknaren, hemdatorn, handdatorn och dagens smarta telefoner.

    Ett tekniskt tidsdokument

    Sharp PC-1211 är också ett fint exempel på japansk elektronikindustri när den var som mest innovativ. Konstruktionen var kompakt, avancerad och energieffektiv. De två kretskorten inuti apparaten visar hur mycket ingenjörskonst som krävdes för att pressa in datorfunktioner i ett så litet format.

    I en tid då en dator ofta fortfarande uppfattades som något stort och dyrt visade Sharp att datorn kunde bli liten, personlig och tillgänglig.

    Sharp PC-1211 var därför mer än en produkt. Den var ett tecken på vart utvecklingen var på väg. Datorn hade börjat krympa. Snart skulle den inte bara stå på skrivbordet, utan följa med användaren överallt.

    Sammanfattning

    Sharp PC-1211 var en av de första maskinerna som verkligen gjorde datorn fickvänlig. Den kombinerade BASIC-programmering, QWERTY-tangentbord, batteridrift och extern lagring i ett format som tidigare mest hade förknippats med miniräknare. Därför räknas den som en milstolpe i utvecklingen från programmerbara kalkylatorer till bärbara datorer.

    Youtube innehåll med PC-1210 , PC-1211 och TRS-80 Pocket Computer PC-1

    Faktaruta: Sharp PC-1211

    Tillverkare: Sharp Corporation

    Lansering: 1980

    Typ: Fickdator

    Programmeringsspråk: BASIC

    Tangentbord: QWERTY

    Skärm: 24-teckens alfanumerisk LCD

    Programminne: 1424 programsteg

    Minne: Tre TC5514P RAM-kretsar

    Processorer: Två 4-bitars CMOS-processorer

    Strömförsörjning: Fyra knappcellsbatterier

    Tillbehör: Kassettinterface och skrivare

    Alternativt namn: TRS-80 Pocket Computer PC-1

    Mått: Cirka 175 × 70 × 17 mm

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • IBM 5120 – när storföretagsdatorn flyttade in på skrivbordet

    IBM 5120 lanserades 1980 som den mest prisvärda affärsdatorn från IBM dittills – ett kompakt och stationärt system som tog minidatorns beräkningskraft in i kontorsmiljön. Med inbyggd skärm, dubbla 8-tums diskettstationer och programmeringsspråk som BASIC och APL direkt i ROM, blev den ett attraktivt alternativ för småföretag som behövde kraftfull databehandling utan att investera i stora datorsystem. Dess ergonomiska design och fokus på användbarhet gjorde den unik för sin tid och bidrog till att datorn mottog flera designutmärkelser.

    IBM 5120 – när storföretagsdatorn flyttade in på skrivbordet

    När IBM 5120 lanserades i februari 1980 markerade det ett viktigt steg i datorhistorien: kraften hos minidatorer – tidigare reserverade för stora företag och tekniska institutioner – blev tillgänglig i ett format som fick plats på skrivbordet. Med integrerad skärm, inbyggda diskettenheter och både BASIC och APL inladdade direkt i ROM var IBM 5120 riktad till små och medelstora företag som ville digitalisera sin administration utan att investera i storskaliga datorsystem.

    Till skillnad från sin föregångare IBM 5110 var 5120 mer stationär och utformad för kontorsmiljön. Den hade en 9-tums monokrom bildskärm, två inbyggda 8-tums diskettenheter på 1,2 MB vardera och totalt 32 KB RAM – imponerande specifikationer för sin tid. Det som verkligen stack ut var att användaren kunde välja programmeringsspråk via en fysisk strömbrytare på fronten – BASIC för traditionell affärslogik eller APL, ett avancerat språk som gjorde det möjligt att köra program utvecklade för IBMs minidatorer.

    IBM marknadsförde 5120 som den billigaste affärsdatorn man någonsin släppt, men med ett prisintervall på 9 340 till 23 990 dollar var den fortfarande långt ifrån konsumentvänlig. Träffsäker ergonomi och modern formgivning gjorde den dock till en prisvinnare: den lyftes fram som både praktisk och elegant, med mindre skrivbordsåtgång och inbyggt handledsstöd i tangentbordet.

    Trots sin tekniska potential saknade 5120 både nätverksfunktioner och hårddisk – ett kraftigt hinder vid en tid då datadelning började bli allt viktigare. Lösningen kom från externa utvecklare: 1981 skapade Core International världens första hårddisk och lokala nätverk (CoreNet) för IBM 5110/5120. Senare, 1984, gjorde deras mjukvara PC51 det möjligt att köra IBM 5100-seriens BASIC-program direkt på IBM PC.

    IBM 5120 kanske inte blev en långlivad succé, men den banade väg för framtida kontorsdatorer och visade att avancerad datorkraft inte behövde vara större än en skrivmaskin. Den representerar övergången från specialiserade system till persondatorer – och blev en del av den resa som slutligen ledde till PC-eran.

    IBM 5120 – Teknisk specifikation

    Lanseringsår: 1980
    Processor: NEC D780C-1 (Z80A-kompatibel), 16-bit, 3,25 MHz
    RAM: 32 KB
    ROM: Språk i ROM – BASIC & APL (väljbara via fysisk brytare)
    Lagring: 2 × 8-tums floppy (1,2 MB vardera), stöd för extern IBM 5114 med ytterligare 2 enheter
    Skärm: Inbyggd 9” monokrom (textbaserad)
    Operativsystem / Programmering: BASIC, APL
    Anslutningar: Kassettport, expansionsport, seriella anslutningar (via extern utrustning)
    Nätverk: Inget LAN-stöd från IBM (senare möjligt via CoreNet från tredje part)
    Hårddisk: Ingen inbyggd – första hårddisksystemet utvecklades externt 1981
    Externt språkstöd: Program skrivet för IBM-minidatorer i APL kunde köras
    Mått: Stationärt desktop-system (storlek motsvarande skrivmaskin)
    Vikt: Ej exakt angiven, men betydligt tyngre än bärbara 5110
    Pris vid lansering: 9 340 – 23 990 USD beroende på konfiguration
    Kända användningsområden: Bokföring, inventering, lönehantering, affärssystem
    Särskilda funktioner: Ergonomiskt tangentbord med handledsstöd, minskat skrivbordsutrymme
    Utvecklad för: Mindre företag som behövde minidatorprestanda i kontorsmiljö

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare