Etikett: 80-talsteknik

  • Atari STacy – den portabla musikdatorn som föregick sin tid

    När Atari lanserade STacy hösten 1989 var ambitionen tydlig: att ta den populära Atari ST från skrivbordet till väskan. Resultatet blev en av de första bärbara datorerna med fullt integrerat MIDI-stöd, vilket gjorde STacy till en oväntad favorit bland musiker, ljudtekniker och producenter världen över.

    Trots sin imponerande teknik var STacy allt annat än lättviktig. Med en vikt på över 6,9 kilo och ett batterifack som snabbt limmades igen när energiförbrukningen visade sig katastrofal, var den mer transportabel än bärbar. Men det spelade mindre roll för professionella musikskapare. Den robusta konstruktionen, Motorola 68000-processorn, det inbyggda grafiska gränssnittet Atari TOS och den omfattande anslutningsmöjligheten via MIDI in/ut gjorde STacy till ett kraftfullt arbetsverktyg för musikproduktion – långt innan dagens laptops kunde hantera sådana uppgifter.

    Datorn fick särskild uppmärksamhet inom musikscenen. Den användes både på turnéer och i studios av välkända artister, och har till och med bidragit till filmproduktioner – exempelvis till ljudspåret för Born on the Fourth of July, som Oscarnominerades för bästa ljud.

    Trots sin avancerade hårdvara blev STacy kortlivad – produktionen upphörde redan 1991. Men dess roll som pionjär inom mobil musikproduktion har gjort att den i dag betraktas som en kultklassiker och är uppskattad bland samlare och retroentusiaster.

    Teknisk fakta – Atari STacy

    Tillverkare: Atari Corporation
    Typ: Portabel dator (Atari ST-kompatibel)
    Lanseringsår: 1989
    Operativsystem: Atari TOS 1.04 (“Rainbow TOS”)
    Processor: Motorola 68HC000 @ 8 MHz
    Internminne: 1 MB RAM (uppgraderingsbart till 4 MB)
    ROM: 192 KB
    Lagring: 3,5" diskettstation, inbyggd 20–40 MB SCSI-hårddisk (beroende på modell)
    Skärm: 10,4" LCD, passiv matris
    Grafiklägen: 320×200 (16 färger), 640×200 (4 färger), 640×400 (2 färger)
    Ljud: Yamaha YM2149, 3 kanaler, 8 oktaver
    Portar: MIDI in/ut, seriell (RS-232C), parallell (Centronics), extern diskett, ROM-kassett, DMA för skrivare/HD, monitorkontakt, 2 joystickportar
    Strömförsörjning: NiCd-batteripack / 12 C-batterier (ej praktiskt), 18 V DC nätadapter
    Mått: ca 13,3 × 15 × 13,3 tum
    Vikt: ca 15,2 lb (≈6,9 kg)
    Modeller: STacy 0 (1 MB, diskett), STacy 2 (2 MB, diskett + 20 MB HD/2×diskett), STacy 4 (4 MB, 40 MB HD)

  • Spectravideo SV-318 – Den lilla datorn med stora ambitioner

    Spectravideo SV-318 – Den lilla datorn med stora ambitioner

    Trots sina begränsningar blev Spectravideo SV-318 en dator som väckte uppmärksamhet vid sin lansering 1983. Med sin ovanliga joysticklösning, sina starka grafiska möjligheter och ambitionen att konkurrera med större system representerar den ett fascinerande steg i hemdatorernas utveckling. Det var en liten maskin med stora visioner – och ett av de tidiga försöken att förena spel, produktivitet och teknisk innovation i ett kompakt format.

    När Spectravideo lanserade SV-318 1983 var det en kompakt dator med stora drömmar. Trots sin blygsamma mängd minne och något udda konstruktion blev den uppmärksammad för innovativa idéer och imponerande grafik. Den riktade sig främst till hemanvändare och spelentusiaster och kom att spela en viktig roll i övergången mot mer standardiserade hemdatorsystem, såsom MSX – även om den själv aldrig fullt ut nådde dit.

    Den mest iögonfallande delen av SV-318 var dess inbyggda styrsystem: en cirkelformad knapp som kunde användas både som joystick och som styrplatta. Genom att stoppa in en liten röd plastpinne förvandlades den till en joystick – tog man bort pinnen fungerade den som piltangent för textarbete. Designen var kreativ, men det platta chiclet-tangentbordet gjorde skrivupplevelsen allt annat än bekväm.

    Trots detta ansågs SV-318 vara en attraktiv dator för sin tid. Popular Mechanics beskrev den 1984 som ”värd att leta upp … en mycket trevlig liten maskin” och framhöll grafiken som ”slående”. Däremot avrådde man köpare från att förbise det begränsade utbudet av programvara.

    Tekniskt sett var SV-318 nära besläktad med storebror SV-328 – de delade både moderkort, expansionsmöjligheter och chassi. Skillnaden låg främst i minnesstorleken och tangentbordet. I grunden var datorn en kraftfull spelmaskin med potential: en Zilog Z80A-processor på 3,58 MHz, grafikchipet TMS9918 med stöd för 16 färger och upp till 32 sprites samt ljudkretsen AY-3-8910, vida känd från tidens spelkonsoler.

    Även om den inte var fullt kompatibel med MSX-standarden, spreds uppfattningen att den använde ”Microsoft Extended BASIC” – något som marknadsföringen skickligt utnyttjade. Dessutom gjorde Spectravideo den uppmärksammade speladaptern SV-603, som gjorde det möjligt att spela ColecoVision-spel direkt på SV-318.

    Över 130 spel lanserades totalt, vilket bidrog till att ge maskinen ett uppskattat liv bland spelintresserade innan den till sist hamnade i skuggan av mer kraftfulla system.

    Tekniska specifikationer (sammandrag)

    • Processor: Zilog Z80A, 3,58 MHz
    • ROM: 32 KB (16 KB BIOS + 16 KB BASIC)
    • RAM: 16 KB (expanderbar)
    • Videochip: Texas Instruments TMS9918
    • Upplösning: 256×192, 16 färger
    • Textlägen: 40×24 och 32×24 tecken
    • Sprites: 32 (1 färg, max 4 per linje)
    • VRAM: 16 KB
    • Ljud: General Instrument AY-3-8910
    • Expansionsport: Ja (extern expansionsbox möjlig)
    • Inmatning: Chiclet-tangentbord + joystick-/styrpadskombination
    • Media: MSX-kompatibla cartridges
    • Lanseringspris: ₩299 000 (Sydkorea, 1984)
    • Övrigt: Inbyggd högtalare med volymreglage, Hangul BASIC, demo-kassett medföljde

    SV-318 må ha varit begränsad – men den var också ovanligt djärv. En dator som kombinerade spelglädje med teknisk innovation och som lade grunden till ett större samarbete, vilket i slutändan banade väg för MSX-standarden och internationella satsningar från både Spectravideo och Samsung. En liten maskin med oväntat stort avtryck.

    Video på youtube om Spectravideo SV 318