Etikett: 9

Gevaert Automatic är en ovanlig mekanisk dubbel-8-kamera från tiden före Gevaerts sammanslagning med Agfa. Med fjäderdriven motor, utbytbart Steinheil-objektiv och filmhastigheter på upp till 32 bilder per sekund är den både ett intressant stycke fotohistoria och ett fint exempel på den avancerade finmekanik som präglade 1900-talets analoga filmkameror.

Långt innan mobiltelefoner och digitala videokameror gjorde det möjligt att filma obegränsat var varje sekund på film värdefull. En intressant representant för denna epok är Gevaert Automatic, en ovanlig dubbel-8-kamera som förknippas med den belgiska fotofirman Gevaert från tiden före sammanslagningen med Agfa.

Kameran är inte bara ett redskap för att spela in rörliga bilder. Den är också ett exempel på den avancerade finmekanik som präglade 1950- och 1960-talens kameratillverkning.

En kamera helt utan batterier

Gevaert Automatic är en helt mekanisk filmkamera. Den behöver därför varken batterier, laddare eller elektrisk motor för att fungera. I stället drivs filmtransporten av ett fjäderverk.

Det mest utmärkande är kamerans stora handtag. Genom att vrida handtaget medurs spänns fjädern som driver kamerans mekanism. När kameran startas frigörs fjäderkraften gradvis och transporterar filmen bildruta för bildruta genom kameran.

Konstruktionen innebär samtidigt att kamerans tyngdpunkt hamnar relativt lågt. Det gör den stabil och förhållandevis bekväm att hålla trots att den är byggd av metall och betydligt tyngre än moderna kameror.

Den mekaniska lösningen gjorde det möjligt att filma även på platser där elektricitet saknades. Fotografen behövde bara komma ihåg att dra upp fjäderverket med jämna mellanrum.

Dubbel-8 – två filmer i samma filmremsa

Gevaert Automatic använder filmformatet dubbel-8, som även kallas Double 8 eller standard 8 mm.

Namnet kan vara något förvirrande. Kameran laddas nämligen inte med en 8 millimeter bred film, utan med en 16 millimeter bred filmremsa. Först exponeras filmen längs ena halvan av remsan. När filmen har gått genom kameran öppnar man kameran, vänder spolen och filmar längs den andra halvan.

Efter framkallningen delas filmen på längden. Resultatet blir två 8 millimeter breda filmremsor som fogas samman till en längre färdig film.

Metoden kräver därför lite mer arbete än det senare Super 8-systemet, där filmen ligger i en färdig kassett. Dubbel-8-film ger däremot en mycket direkt och mekanisk upplevelse av filmskapandet. Film till formatet tillverkas fortfarande, även om framkallning och skanning normalt måste beställas från specialiserade laboratorier.

Steinheil Culminon 13 mm f/1,9

Kameran är utrustad med ett Steinheil Culminon 13 mm f/1,9. Steinheil var en välkänd tysk tillverkare av optik och objektiv.

Brännvidden 13 millimeter ger en relativt naturlig bildvinkel på dubbel-8-film. Objektivets största bländaröppning är f/1,9, vilket innebär att det kan släppa in ganska mycket ljus. Det var särskilt värdefullt när film ofta hade betydligt lägre ljuskänslighet än moderna digitala bildsensorer.

Objektivet är löstagbart och använder den klassiska D-fattningen. Det innebär att andra objektiv med samma fattning i princip kan monteras på kameran. Fotografen kunde exempelvis byta till ett vidvinkelobjektiv för landskap eller ett längre teleobjektiv för avlägsna motiv.

Sökaren kan justeras för olika brännvidder. Det var nödvändigt eftersom sökaren inte visar bilden genom objektivet. När objektivet byttes behövde fotografen därför ställa in sökaren så att dess utsnitt ungefär motsvarade det valda objektivets bildvinkel.

Tidstypisk bländarautomatik

Beteckningen Automatic syftar på kamerans system för automatisk eller assisterad bländarinställning.

Bländaren reglerar hur mycket ljus som passerar genom objektivet. Vid starkt ljus måste öppningen göras mindre, medan den behöver vara större när ljuset är svagt. Eftersom filmens ljuskänslighet inte kunde ändras under pågående inspelning var korrekt exponering mycket viktig.

Kamerans bländarautomatik hjälpte filmaren att anpassa exponeringen efter ljusförhållandena. Systemet är betydligt enklare än den ljusmätning som finns i moderna kameror, men var avancerat för sin tid och minskade risken för kraftigt över- eller underexponerad film.

Från 16 till 32 bilder per sekund

Den normala filmhastigheten är 16 bilder per sekund, vilket var vanligt för äldre amatörfilm.

Vid 16 bilder per sekund räckte filmen längre än vid högre hastigheter. Rörelser kunde dock bli något ryckigare, särskilt vid snabba panoreringar eller när människor rörde sig hastigt framför kameran.

Gevaert Automatic uppges även kunna filma med upp till 32 bilder per sekund. När en inspelning som gjorts med 32 bilder per sekund spelas upp i 16 bilder per sekund visas rörelserna med halva den ursprungliga hastigheten. På så sätt kunde man skapa slow motion helt mekaniskt, utan någon digital efterbehandling.

Den högre filmhastigheten förbrukar naturligtvis filmen dubbelt så snabbt och kräver dessutom mer ljus, eftersom varje enskild bildruta exponeras under kortare tid.

Ett föremål från Gevaerts historia

Gevaert var ursprungligen ett belgiskt företag som tillverkade fotografisk film, fotopapper och annan utrustning. Företaget gick senare samman med den tyska tillverkaren Agfa och bildade Agfa-Gevaert.

Gevaert Automatic tillhör den period då företagsnamnet fortfarande användes på kameror och fotografisk utrustning. På det aktuella exemplaret finns samtidigt texten ”Made in Liechtenstein” ingraverad under handtaget. Det tyder på att kameran eller delar av den tillverkades i Liechtenstein, även om den marknadsfördes under namnen Gevaert och Carena.

Det var inte ovanligt att europeiska kameraföretag använde olika tillverkare för kamerahus, mekanik, objektiv och slutmontering. Därför kan kamerans varumärke, objektivets tillverkare och det angivna tillverkningslandet skilja sig åt.

Originalväska med röd inredning

Kameran förvaras i sin ursprungliga bruna läderväska med röd invändig beklädnad. En bevarad originalväska höjer ofta samlarvärdet, särskilt om remmar, spännen och sömmar fortfarande är hela.

Kameran uppges vara i mycket fint kosmetiskt skick, även om det finns repor och märken efter normal användning på både kamerahuset och väskan. Sådana bruksspår är vanliga på filmkameror som faktiskt har använts och behöver inte vara negativt ur historisk synvinkel.

Kamerans yttermått är ungefär:

• Höjd: 21 centimeter
• Längd: 13 centimeter
• Bredd: 6 centimeter

Med läderväskan blir måtten cirka:

• Höjd: 23 centimeter
• Längd: 18,5 centimeter
• Bredd: 10 centimeter

Så kan kameran testas

En gammal fjäderverkskamera bör alltid hanteras försiktigt. Smörjmedel kan ha torkat och mekaniska delar kan ha blivit känsliga efter flera årtionden.

Ett grundläggande funktionstest kan göras utan film:

1. Kontrollera att det inte sitter någon film i kameran.
2. Vrid handtaget långsamt medurs utan att använda kraft.
3. Stanna om mekanismen känns blockerad eller ger ovanliga ljud.
4. Starta kameran och lyssna efter ett jämnt mekaniskt surrande.
5. Öppna filmutrymmet och kontrollera om filmtransportens axlar roterar.
6. Prova de olika filmhastigheterna och lyssna efter att motorn ändrar hastighet.
7. Kontrollera att bländarlamellerna rör sig när bländarinställningen ändras.
8. Titta genom objektivet mot en ljus yta och kontrollera att glaset inte är kraftigt grumligt.

Det är viktigt att inte använda olja eller annat smörjmedel utan att först veta exakt vilka delar som ska behandlas. Fel olja kan rinna in i slutare, bländare eller filmkanal och orsaka större skador.

Även om kameran verkar fungera är det svårt att garantera att filmhastigheten är korrekt eller att exponeringen fungerar som den ska utan professionell kontroll.

Hur laddas dubbel-8-film?

Filmen laddas i ett mörkt eller kraftigt dämpat rum. Dubbel-8-film levereras normalt på en spole som placeras på kamerans matningsaxel.

Filmens början dras genom filmkanalen och fästs på upptagningsspolen. Därefter stängs kameran och några sekunder filmas för att föra fram den del av filmen som kan ha utsatts för ljus.

När den första halvan är färdig öppnas kameran i mörker eller dämpat ljus. Spolarna byter plats och filmen körs genom kameran en andra gång. Efter framkallningen delas filmen på längden till två 8 millimeter breda remsor.

Den exakta filmvägen kan skilja sig mellan olika modeller. Därför är en originalmanual eller tydliga bilder av filmutrymmet värdefulla innan en dyr filmrulle laddas.

Samlarvärde och användningsområde

Värdet på äldre filmkameror påverkas av flera faktorer:

• kamerans kosmetiska skick,
• om fjäderverket fungerar,
• objektivets optiska skick,
• förekomst av originalväska och tillbehör,
• modellens ovanlighet,
• samt om kameran har testats med riktig film.

Gevaert Automatic är troligen mer intressant för samlare av europeiska filmkameror än för den breda kameramarknaden. Ett ovanligt varumärke, ett kvalitetsobjektiv och den speciella mekaniska konstruktionen gör den till ett intressant samlarföremål.

Samtidigt ska man inte räkna med att alla äldre kameror har ett mycket högt ekonomiskt värde. Många modeller är ovanliga därför att efterfrågan är begränsad, inte nödvändigtvis därför att de är mycket värdefulla.

Som dekorationsföremål är kameran däremot särskilt tilltalande. Metallkonstruktionen, det stora uppdragningshandtaget, det utbytbara objektivet och den bruna originalväskan gör den till ett tydligt tidsdokument från amatörfilmens mekaniska era.

En kamera som gör varje bildruta betydelsefull

Gevaert Automatic påminner om en tid då filmaren behövde planera varje scen. Filmrullen var kort, framkallningen kostade pengar och resultatet kunde inte kontrolleras direkt.

Fokus, exponering, kamerarörelser och motiv måste därför övervägas innan avtryckaren trycktes in. Den begränsningen kunde samtidigt göra filmskapandet mer genomtänkt.

Oavsett om kameran åter tas i bruk eller får stå som samlarföremål är den ett fascinerande exempel på analog ingenjörskonst. Den visar hur fjädrar, kugghjul, optik och film kunde samverka för att fånga rörliga bilder – helt utan batterier, elektronik eller datorer.

Youtube innehåll om dubbelåtta kameran Gevaert Automatic