Etikett: ATW-800

Atari Transputer Workstation var ett djärvt försök att omdefiniera vad en arbetsstation kunde vara i slutet av 1980-talet. Med en arkitektur byggd för parallell beräkning, flera samverkande processorer och ett Unix-liknande operativsystem pekade den rakt mot framtidens datorteknik. Samtidigt var den så avancerad och nischad att marknaden aldrig hann ikapp, vilket gör ATW till ett av de mest fascinerande och förbisedda kapitlen i datorhistorien.

I slutet av 1980-talet, när persondatorer fortfarande nästan alltid byggde på en enda processor, försökte Atari Corporation skapa något som mer liknade ett modernt datorkluster än en traditionell skrivbordsdator. Resultatet blev Atari Transputer Workstation, ofta kallad ATW-800 – en tekniskt banbrytande maskin som lanserades långt före sin tid och därför aldrig fick något kommersiellt genomslag.

ATW utvecklades kring Transputern, en processor framtagen av INMOS, vars hela idé byggde på parallell beräkning. I stället för att göra en enda CPU så snabb som möjligt konstruerades Transputern för att samarbeta med andra likadana kretsar via snabba punkt-till-punkt-länkar. Atari tog denna idé hela vägen och byggde en arbetsstation där parallellism var själva grunden.

En arbetsstation med många processorer

Grundkonfigurationen av ATW bestod av en T800-20-processor klockad till 20 MHz och 4 MB RAM, vilket kunde byggas ut till 16 MB. Moderkortet hade dessutom fyra platser för så kallade farmkort, där varje kort innehöll fyra ytterligare Transputers. En fullt utbyggd maskin kunde därmed innehålla totalt 17 processorer som arbetade samtidigt.

Varje Transputer levererade ungefär 10 MIPS, och även om varje enskild processor inte var extremt snabb, låg styrkan i att arbetsuppgifter kunde delas upp och köras parallellt. Detta synsätt är mycket likt hur moderna flerkärniga system, GPU:er och beräkningskluster fungerar i dag.

Två datorer i samma system

En av de mest ovanliga konstruktionerna i ATW var att den innehöll två kompletta datorsystem. Själva beräkningarna sköttes av Transputer-delen, medan all in- och utmatning hanterades av en fullständig, men miniaturiserad, Atari Mega ST. Mega ST-delen hade eget minne och fungerade uteslutande som I/O-processor för tangentbord, mus, disk och övrig kringutrustning.

De två systemen kommunicerade via Transputerns höghastighetslänkar. På så sätt kunde beräkning och I/O hållas strikt åtskilda, något som ökade både prestanda och stabilitet. Denna arkitektur var ovanlig då och betraktas än i dag som mycket elegant.

Ett Unix-liknande operativsystem

ATW körde operativsystemet HeliOS, utvecklat specifikt för parallella datorer. HeliOS var Unix-liknande men inte Unix i strikt mening. Det kunde köra många välkända Unix-verktyg och stödde även X Window System för grafiska gränssnitt.

Eftersom Transputern saknade minneshanteringsenhet fanns inget traditionellt minnesskydd. I stället byggde HeliOS säkerhet och stabilitet på arkitekturen. Program kunde placeras på separata processorer och kommunicerade via hårdvarulänkar. Vid exempelvis ett kommandopipeline kunde varje steg köras på sin egen processor, vilket minskade risken för att program störde varandra.

Grafiksystemet Blossom

Grafiken i ATW hanterades av ett specialutvecklat system kallat Blossom. Det hade eget dubbelportat videominne och stödde både mycket höga upplösningar och ett stort antal färger. För sin tid var grafikprestandan exceptionell och inkluderade avancerade blocköverföringar och maskningsfunktioner som i dag förknippas med grafikprocessorer.

Tekniken bakom Blossom fick ett långt efterliv. Samma utvecklingsteam kom senare att arbeta med grafiksystemet i Atari Jaguar, vilket visar hur avancerad ATW:s videodel faktiskt var.

Ett kluster på skrivbordet

ATW var inte tänkt att stå ensam. Systemet kunde kopplas ihop med andra ATW-maskiner via externa länkar och bilda större beräkningsfarmar. Om en maskin stängdes av flyttades arbetsuppgifterna automatiskt till andra processorer i nätverket. Detta är funktionalitet som i dag är självklar i kluster och molnsystem, men som var mycket ovanlig i slutet av 1980-talet.

Varför den misslyckades

Trots den avancerade tekniken tillverkades endast omkring 350 exemplar, varav en betydande del var prototyper. Priset var högt, målgruppen mycket smal och programmeringsmodellen krävande. De flesta utvecklare föredrog enklare system med en snabb processor framför att behöva tänka i parallella algoritmer.

Dessutom saknades ett större mjukvaruekosystem, och marknaden var helt enkelt inte redo för den typ av parallell datoranvändning som ATW erbjöd.

Ett tekniskt experiment före sin tid

Atari Transputer Workstation är i dag mest känd som ett teknikhistoriskt experiment. Kommersiellt var den ett misslyckande, men tekniskt var den långt före sin tid. Många av de idéer som ATW byggde på – parallellism, kluster, distribuerad beräkning och avancerad grafik – är i dag centrala inom modern datorteknik.

ATW visar att framtiden ibland kan konstrueras långt innan omvärlden är redo att ta emot den.

Innehåll på youtube om Atari Transputer