Etikett: BASIC-programmering

  • Acorn Atom – den lilla datorn som lade grunden för brittisk datorkultur

    Acorn Atom var en av de tidigaste brittiska hemdatorerna och ett tydligt exempel på hur enkel hårdvara kunde få stor betydelse. Med mycket begränsat minne, låg klockfrekvens och ett ovanligt kraftfullt programmeringsspråk blev den ett verktyg för lärande snarare än underhållning. Datorn riktade sig till nyfikna entusiaster som ville förstå hur datorer fungerade på djupet och kom att spela en viktig roll i utvecklingen av både brittisk datorkultur och senare framgångar som BBC Micro och ARM-arkitekturen.

    Acorn Atom var en brittisk hemdator som tillverkades av Acorn Computers mellan 1980 och 1983. Trots sitt enkla utförande kom den att få stor betydelse för den tidiga hemdatorutvecklingen i Storbritannien och blev en teknisk föregångare till BBC Micro, som senare kom att dominera den brittiska skolsektorn. Acorn Atom riktade sig inte i första hand till konsumenter som ville ha en färdig underhållningsmaskin, utan till nyfikna användare som ville förstå hur en dator fungerade på djupet.

    En dator för entusiaster

    En ovanlig egenskap för sin tid var att Acorn Atom kunde köpas både som färdigmonterad dator och som byggsats. Detta gjorde den särskilt attraktiv för elektronikintresserade och hobbyprogrammerare. Grundkonfigurationen var mycket sparsam med en 1 MHz-processor av typen MOS Technology 6502, 2 KB RAM, 8 KB ROM och kassettband för lagring. Minnesbegränsningarna var extrema, även med dåtidens mått, men bidrog till att användarna lärde sig skriva effektiv och genomtänkt kod.

    Grafik och ljud

    Trots sin enkelhet kunde Acorn Atom visa grafik i flera olika lägen, med upplösningar upp till 256×192 pixlar i monokromt läge, vilket betraktades som hög upplösning i början av 1980-talet. Grafiken hanterades av videochippet MC6847, som möjliggjorde både text- och grafiklägen. Ljudet var begränsat till en enkel intern högtalare med en ljudkanal, tillräcklig för enkla spel och signaler.

    Atom BASIC och programmering

    En av Acorn Atoms största styrkor var programmeringsspråket Atom BASIC, utvecklat av Sophie Wilson. Språket var snabbt och ovanligt avancerat för sin tid. Det erbjöd etiketter som alternativ till radnummer, möjlighet att blanda BASIC och 6502-assembler i samma program samt direkt minnesåtkomst via särskilda operatorer. Detta gjorde Acorn Atom till ett kraftfullt verktyg för att lära sig låg­nivå­programmering och hur datorns hårdvara fungerade.

    Betydelse för nätverk och utbildning

    Det var på Acorn Atom som det lokala nätverket Econet först testades i praktiken. Tekniken vidareutvecklades senare och användes i större skala tillsammans med BBC Micro i skolmiljöer. Även om Acorn Atom ersattes som lågprisalternativ av Acorn Electron, levde dess tekniska idéer och designfilosofi vidare i Acorns senare produkter.

    Program och spel

    Ett femtiotal kommersiella spel släpptes till Acorn Atom, men datorns verkliga styrka låg i dess roll som utvecklingsplattform. Många användare skrev egna program, publicerade kod i datortidningar och delade mjukvara via kassettband. Acorn Atom var därför mindre en ren spelmaskin och mer ett verktyg för lärande, experiment och teknisk förståelse.

    Arv och eftermäle

    Acorn Atom visar hur kraftfulla idéer kan uppstå trots mycket begränsade resurser. Datorn bidrog till att forma en generation brittiska programmerare och ingenjörer och utgör ett viktigt kapitel i persondatorns historia. Än i dag lever Acorn Atom vidare genom emulatorer, FPGA-projekt och ett aktivt entusiastsamfund som fortsätter att utforska och bevara denna tidiga milstolpe inom hemdatorutvecklingen.

    Innehålle på youtube om Acorn Computer

    Faktaruta: Acorn Atom

    Tillverkare
    Acorn Computers
    Lanserad
    1980
    Tillverkades
    1980–1983
    Processor
    MOS Technology 6502, 1 MHz
    Minne
    2 KB RAM (utbyggbart till 12 KB), 8 KB ROM (utbyggbart till 12 KB)
    Lagring
    Kassettband, 5¼-tums diskett (via tillval)
    Grafik
    Upp till 256×192 pixlar (monokromt), flera lägen med färg
    Ljud
    1 kanal, intern högtalare
    Mått
    381×241×64 mm
    Pris vid lansering
    £120 (byggsats), £170 (färdigmonterad)
    Efterföljare
    BBC Micro (i Acorns produktlinje)

  • TI-99/4 och TI-99/4A – när 16 bitar flyttade in i vardagsrummet

    Texas Instruments ville revolutionera hemdatormarknaden genom att ta steget från 8 till 16 bitar tidigare än någon annan. Resultatet blev TI-99/4 och TI-99/4A – tekniskt djärva datorer med avancerad grafik och till och med talsyntes, men också med ovanliga designval och ett hårt kontrollerat mjukvaruekosystem. Det som började som ett framtidslöfte slutade i ett brutalt priskrig och ett av de mest lärorika misslyckandena i hemdatorernas historia.

    TI-99/4 och TI-99/4A – när 16 bitar flyttade in i vardagsrummet

    I slutet av 1970-talet började hemdatorerna ta plats bredvid TV:n. De flesta var enkla 8-bitarsmaskiner: charmiga, långsamma och ofta rätt begränsade. Mitt i den här eran gjorde Texas Instruments (TI) något som på papperet såg ut som ett tekniksprång: de släppte TI-99/4 (1979) och senare TI-99/4A (1981) – hemdatorer med en 16-bitarsprocessor. Men historien om TI-99 är också en berättelse om hur “bäst specifikationer” inte alltid räcker, och hur designval, mjukvaruekosystem och prisstrategi kan avgöra allt.

    En 16-bitars hjärna med minidator-arv

    Kärnan i TI-99 var TMS9900, en 16-bitars CPU som härstammade från TI:s minidatorsläkt, TI-990. Det var ovanligt ambitiöst för en hemdator 1979. 16 bitar betydde i teorin att processorn kunde hantera större tal, flytta mer data per operation och i princip arbeta “bredare” än 8-bitarskonkurrenterna.

    Men TMS9900 bar också med sig en annorlunda filosofi från minidatorvärlden. Den hade exempelvis ett registerupplägg som byggde på att register kunde ligga i RAM (via en workspace-pekare), vilket gav snabb kontextväxling – fint i multitasking-miljöer, mer udda i en hemdator som oftast körde ett program åt gången. Och viktigast av allt: den “rena” 16-bitarsfördelen urvattnades av hur resten av datorn byggdes.

    Arkitekturens paradox: 16 bitar – men på diet

    TI ville använda många av sina befintliga 8-bitars stödkretsar i stället för att designa om allt till 16 bitar. Resultatet blev en hybrid: bara vissa delar av systemet var riktigt “16-bitarsväg”, medan mycket annat gick via en smalare 8-bitars väg.

    Den mest konsekvensrika detaljen var minnesåtkomsten. En stor del av det skrivbara minnet hanterades via videokretsen (VDP), vilket innebar att processorn ofta fick läsa och skriva data omvägen och ibland i praktiken i två steg. Det gav en känsla av att maskinen hade en sportbilsmotor – men med stadskörning och farthinder.

    Videokretsen som gjorde datorn spelvänlig

    På bildsidan var TI-99 däremot tidigt ute. Den använde TI:s egna TMS9918/TMS9918A (VDP – Video Display Processor). Det här var en riktig stjärna i sin generation: färggrafik, flera bildlägen och framför allt hårdvarusprites. Sprites var dåtidens hemliga vapen för spel: små bildobjekt som kunde flyttas runt utan att hela skärmen ritades om.

    Begränsningen var klassisk: max fyra sprites per scanline, vilket kunde ge flimmer om för många figurer hamnade på samma höjd. Men jämfört med många samtida datorer var det ändå en imponerande spelplattform. Samma VDP-familj hamnade också i andra kända system – vilket säger något om hur bra TI:s grafikchip faktiskt var.

    TI-99/4: teknisk vision, praktisk besvikelse

    Den första modellen, TI-99/4, var dyr och hade ett tangentbord som ofta beskrivs som “miniräknar-aktigt”. Kombinationen av högt pris och ett gränssnitt som inte kändes som en riktig skrivmaskin gjorde att många recensenter sågade maskinen.

    Till det kom en avgörande ekosystemfråga: TI satsade hårt på ROM-kassetter och var restriktiva med dokumentation och utvecklarinformation. Det gjorde att utbudet av program blev tunt. En hemdator är inte bara en låda – den är ett bibliotek av spel, verktyg och idéer. När biblioteket saknas spelar det mindre roll hur elegant hårdvaran är.

    TI-99/4A: den stora omstarten

    1981 kom TI-99/4A och den var i många avseenden “det TI borde ha släppt från början”:

    • fullstort tangentbord med riktig känsla
    • förenklad intern design
    • förbättrad grafikvariant (TMS9918A)
    • ett mer genomtänkt expansionskoncept

    Den hade också inbyggd TI BASIC, ANSI-kompatibel BASIC baserad på Dartmouth-traditionen, med stöd för grafik och ljud. Det var en viktig punkt: BASIC var hemdatorns “operativsystem och app-butik i ett” – språket som gjorde att vanliga användare kunde skriva egna program.

    Expansionslådan som gjorde datorn “större än sig själv”

    En av TI-99/4A:s mest ikoniska tillbehör var Peripheral Expansion Box (PEB) – en extern låda med kortplatser och egen strömförsörjning. Det gav möjlighet till diskettkontroller, RS-232-kort, extra RAM och andra expansionskort.

    I praktiken blev datorn modulär: du kunde börja med en enkel TV-ansluten maskin och bygga vidare tills du hade något som liknade ett litet kontorssystem. Det var smart – men också dyrt, och ibland klumpigt, vilket spelade roll när konkurrenterna blev billigare.

    Talet som blev TI-99:s signatur

    Om man ska välja en sak som folk minns mest från TI-99/4A-eran, är det ofta talsyntesen. TI var pionjärer inom talchip (tänk Speak & Spell), och deras speech synthesizer till TI-99 blev legendarisk. Den kunde både använda ett inbyggt ordförråd och – via mjukvara – göra text-till-tal. För tidens användare kändes det nästan magiskt när datorn “pratade”.

    Priskriget: när datorer blev slit-och-släng

    TI-99/4A hamnade i ett brutalt priskrig, särskilt mot Commodore VIC-20. TI sänkte priset gång på gång. Till slut såldes 99/4A i vissa butiker för under 100 dollar. Det gav enorm spridning, men åt upp vinsten. En klassisk fälla: man kan vinna marknaden och ändå förlora pengar.

    I slutet av 1983 meddelade TI att man lämnar hemdatormarknaden, och produktionen upphörde i mars 1984. Trots det hann cirka 2,8 miljoner TI-99/4A skeppas – vilket gör den till en av de mer spridda hemdatorerna från sin tid.

    Varför räckte det inte?

    TI-99-historien är en lärobok i teknikens ekosystem:

    1. Hårdvara räcker inte utan mjukvara
      TI:s strikta kontroll och sena utvecklarstöd gjorde att många populära titlar aldrig kom, eller kom sent.
    2. Arkitekturen var smart men krånglig
      16-bitars-CPU:n fick inte alltid glänsa när minnesvägarna och VDP-hanteringen bromsade.
    3. Prisstrategin blev en boomerang
      De extrema rabatterna byggde användarbas, men gjorde affären ohållbar.

    Arvet: ett “vad hade hänt om…?”

    Efter TI:s uttåg fortsatte entusiaster och tredjepartsföretag att bygga vidare. Kloner och uppgraderingar dök upp, och senare FPGA-baserade ersättare och förbättringar. TI-99-scenen blev en sådan där plats där retrohistorien inte dör – den muterar.

    Och någonstans ligger kärnan: TI-99/4A var inte bara en hemdator. Den var en framtidsidé som kom tidigt, tog fel svängar, men ändå hann inspirera många. Den visar hur teknik i vardagen alltid är mer än transistorer och megahertz – det handlar om människor, program, priser, och om att göra en dator till något man faktiskt vill leva med.

    Innehåll på youtube om Texas Instrument 99/4

    Faktaruta: TI-99/4 och TI-99/4A
    Tillverkare: Texas Instruments
    Kategori: Hemdator
    Lansering: TI-99/4 (oktober 1979), TI-99/4A (juni 1981)
    Processor: TMS9900, 16-bit, 3 MHz
    Grafik: TI-99/4: TMS9918  |  TI-99/4A: TMS9918A
    Ljud: TI-99/4A: TMS9919 (senare SN94624/SN76489-kompatibel)
    RAM (TI-99/4A): 16 KB RAM + 256 byte “scratchpad”
    VDP-minne: 16 KB videominne (åtkomligt via VDP, inte direkt i CPU-kartan)
    Lagringsmedia: ROM-kassetter, kassettband, diskett (via tillbehör)
    Särdrag: Sprites i hårdvara, expansionssystem (PEB), valbar talsyntesmodul
    Utfasning: TI-99/4 (juni 1981), TI-99/4A (produktion slut mars 1984)
    Sålda/levererade enheter: TI-99/4 ≈ 20 000  |  TI-99/4A ≈ 2,8 miljoner