Etikett: DOS

  • OS/2 – operativsystemet som var “framtiden” (och ändå förlorade)

    OS/2 var operativsystemet som skulle ersätta DOS och bli den nya standarden för persondatorer. Det utvecklades av IBM och Microsoft tillsammans, var tekniskt avancerat och erbjöd funktioner som stabil multitasking och ett modernt filsystem långt före sin tid. Ändå förlorade det kampen mot Windows. Historien om OS/2 är berättelsen om hur ett tekniskt starkt system kan falla på strategi, marknadsföring och affärsbeslut – och samtidigt leva vidare i det tysta långt efter att massmarknaden gått vidare.

    OS/2 – operativsystemet som var “framtiden” (och ändå förlorade)

    När nyheten om att det klassiska Hobbes-arkivet för OS/2 inte längre är vad det en gång var dök upp i flödena kändes det som ett perfekt tillfälle att prata om OS/2 igen. För OS/2 är ett av de där systemen som nästan ingen “vanlig” hemmaköpare minns att de köpt – och ändå har det en märkligt stor skugga i datorhistorien. Det var operativsystemet som på fullt allvar marknadsfördes som “a better DOS than DOS and a better Windows than Windows” och som på många tekniska punkter faktiskt kunde försvara det. Ändå blev det utkonkurrerat av nästan allt. OS/2 föll inte främst på tekniken. Det föll på ledning, strategi och marknadsföring – ofta på ett nästan tragikomiskt sätt.

    Varför OS/2 ens fanns

    I mitten av 1980-talet var PC-marknaden på väg att spränga sina egna ramar. DOS var enkelt och utbrett, men hade uppenbara begränsningar: svag minneshantering, dålig multitasking och en känsla av att “ett program kan ta ner hela maskinen”. IBM, som dominerade företagsvärlden, ville ha en robust ersättare som kunde bära PC:n in i nästa epok. Samtidigt ville Microsoft uppåt i näringskedjan – från att leverera språk och operativsystemsbitar till att bli själva navet i PC-ekosystemet. Resultatet blev att IBM och Microsoft 1985 skrev ett avtal om gemensam utveckling av ett nytt operativsystem, snart döpt till OS/2. Namnet signalerade “andra generationens PC” och knöts till IBMs PS/2-linje.

    IBM skapar PC:n – och råkar skapa klonkriget

    IBM insåg sent 70-tal att persondatorer var framtiden men att deras traditionella arbetssätt var för långsamt. Lösningen blev en snabbspårsatsning: IBM PC byggdes med standardkomponenter, bland annat CPU från Intel och grafikdelar från externa leverantörer. Operativsystemet kom från Microsoft och blev PC DOS/MS-DOS. Det enda riktigt IBM-ägda i paketet var BIOS. När andra företag skapade egna BIOS via clean-room-metoder kunde de bygga IBM-kompatibla kloner. Plötsligt var IBM ett PC-företag – men inte längre det PC-företaget. För varje klondator som såldes tjänade IBM ingenting.

    Clone wars: PS/2, MCA och drömmen om att ta tillbaka kontrollen

    IBM svarade med en plan i två delar. För det första: hårdvara. Man introducerade den proprietära MCA-bussen i PS/2-serien och hoppades att andra skulle licensiera tekniken. För det andra: mjukvara. IBM ville ha ett operativsystem man själv kontrollerade och kunde licensiera, istället för att vara beroende av Microsofts DOS. OS/2 skulle bli denna nya standard.

    Den tidiga visionen: stabilitet och skydd

    OS/2 byggdes som ett skyddat-läge-operativsystem för 80286. Tanken var att program skulle isoleras från varandra och inte kunna krascha hela systemet lika lätt som i DOS. OS/2 1.0 kom 1987 och var textbaserat men strukturerat som ett “riktigt” operativsystem. 1988 kom OS/2 1.1 med Presentation Manager, ett grafiskt gränssnitt som påminde om samtida Windows-versioner.

    HPFS: filsystemet som kändes som framtiden

    1989 introducerades HPFS i OS/2 1.2. Det gav bättre prestanda, mindre fragmentering, längre filnamn och rikare metadata jämfört med FAT. För många var HPFS ett tydligt tecken på att OS/2 byggdes med en mer seriös framtid i åtanke.

    Splittringen: när Windows började vinna

    Runt 1990 sprack samarbetet mellan IBM och Microsoft. Windows 3.0 blev en kommersiell framgång och Microsoft behövde inte längre IBM på samma sätt. Det fanns kulturkrockar, men den viktigaste orsaken var affärslogik: Microsoft ville satsa fullt ut på Windows. IBM stod kvar med OS/2 och fick fortsätta utvecklingen på egen hand.

    OS/2 2.0: när IBM släppte lös det “riktiga” OS/2

    1992 kom OS/2 2.0 med 32-bitarsarkitektur och Workplace Shell, ett objektorienterat skrivbord där filer, mappar och program hanterades som objekt. Det var en djärv och tekniskt imponerande design.

    “Bättre DOS än DOS” – och “bättre Windows än Windows”

    Med 386:ans virtualisering kunde OS/2 köra flera DOS-sessioner isolerat och även Windows 3.x-program genom Win-OS/2. IBM marknadsförde det som en bättre version av både DOS och Windows. Tekniskt fanns det substans, men marknadsföringen innebar också att OS/2 definierades i relation till Windows istället för som ett självständigt alternativ.

    Den dubbla fällan: pris, bundling och bristen på “killer apps”

    Windows och DOS följde ofta med nya datorer. OS/2 krävde aktiv installation och kostade mer. För att vinna hade OS/2 behövt unika program som drog användare, men IBM lyckades aldrig bygga ett lika starkt applikationsekosystem.

    Warp-eran: topp i teknik, kaos i marknadsföring

    1994 kom OS/2 Warp 3. Prestandan förbättrades, hårdvarustödet breddades och nätverksfunktioner integrerades bättre. Under en period kändes OS/2 som en seriös utmanare. Men marknadsföringen var ofta förvirrande eller ineffektiv, och IBM missade flera chanser att kapitalisera på intresset.

    Windows 95 tar scenen

    1995 lanserades Windows 95 och blev en kulturell och kommersiell succé. OS/2 hamnade i skuggan. 1996 kom Warp 4 med Java och taligenkänning, men marknaden hade redan valt sin vinnare.

    Var OS/2 faktiskt levde vidare

    Trots förlusten på konsumentmarknaden levde OS/2 kvar i banker, bankomater, biljettmaskiner och industriella system. Stabilitet och lång livslängd gjorde det attraktivt i miljöer där man inte ville byta plattform i onödan.

    Varför OS/2 var bra på riktigt

    OS/2 hade en robust processmodell, bättre minnesisolering än Windows 3.x och kraftfull automation genom REXX. Det var tekniskt genomtänkt och ofta stabilare än sina konkurrenter.

    Slutet – och efterlivet

    IBM avslutade officiell support 2006. Men OS/2 levde vidare genom eComStation och senare ArcaOS, som fortfarande utvecklas. Plattformen är liten men aktiv.

    OS/2:s riktiga arv

    OS/2 visar att teknisk kvalitet inte alltid avgör marknadens vinnare. Distribution, ekosystem och affärsstrategi väger tungt. OS/2 vann aldrig massmarknaden, men det lämnade efter sig idéer och tekniska lösningar som fortsatte påverka hur operativsystem byggs. Det är därför OS/2 fortfarande diskuteras – inte som en kuriositet, utan som ett seriöst kapitel i datorhistorien.

    OS/2 – fakta i korthet

    • Typ: Proprietärt operativsystem för PC
    • Utvecklare: IBM (tillsammans med Microsoft i version 1.0–1.3)
    • Första version: 1987
    • Större milstolpar: Presentation Manager (1.1), HPFS (1.2), 32-bit & Workplace Shell (2.0), Warp-era (3–4)
    • Känd slogan: “A better DOS than DOS and a better Windows than Windows”
    • Styrkor: Stabilitet, skyddad minnesmodell, kraftfull DOS/Windows-kompatibilitet, automation via REXX
    • Varför det föll: Svag marknadsföring, otydlig positionering, för litet applikationsekosystem, Windows dominans
    • IBM-support: Upphörde 31 december 2006
    • Efterföljare/fortsättning: eComStation (2001–2011), ArcaOS (från 2017)

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP 200LX – fickdatorn som var en riktig PC innan “smart” ens var ett ord

    HP 200LX var en fickstor dator som suddade ut gränsen mellan kalkylator, handdator och fullvärdig persondator. När Hewlett-Packard lanserade modellen 1994 erbjöd den något unikt för sin tid: en i stort sett helt IBM PC-kompatibel DOS-maskin i ett format som rymdes i handen. Med inbyggt tangentbord, utbyggbar lagring och professionella program i ROM blev HP 200LX ett arbetsredskap för tekniker, ekonomer och entusiaster – och ett tidigt exempel på hur verklig mobil databehandling kunde se ut långt innan smartphones och surfplattor tog över.

    Introduktion
    Året är 1994. Internet är något man ringer upp, bärbara datorer är tunga och dyra, och mobiltelefoner är mest till för samtal. Då släpper Hewlett-Packard en liten dator som ser ut som en tjockare miniräknare med lock, men som i praktiken är en full DOS-kompatibel PC i fickformat. Den heter HP 200LX och blir snabbt en favorit bland användare som vill ha ett riktigt arbetsverktyg överallt.

    En PC i fickformat
    HP 200LX kallades ofta för en “palmtop PC”. Den hade QWERTY-tangentbord, monokrom grafisk skärm, serieport och en PCMCIA-kortplats för expansion. Det avgörande var att den körde MS-DOS 5.0 från ROM. Den startade snabbt och gav dig en miljö som påminde om en stationär PC, fast i en enhet som gick ner i jackfickan.

    Tekniken som räckte längre än man tror
    Inuti satt en 80186-kompatibel processor som HP kallade “Hornet”, klockad runt 7,91 MHz. Minne fanns i varianter på 1, 2 eller 4 MB, där en del kunde nyttjas som klassiskt RAM och resten som utökat minne eller lagringsutrymme. På pappret ser det blygsamt ut, men DOS-program från tiden var resurssnåla och väloptimerade. Resultatet blev en maskin som kändes oväntat kapabel för sin storlek.

    Kontorsverktyg inbyggt från start
    HP stoppade inte bara in DOS, utan också ett komplett programutbud i ROM. Lotus 1-2-3 fanns inbyggt, tillsammans med kalender, adressbok, terminal, e-postlösningar och olika verktyg och kalkylatorer. Det gjorde att 200LX var användbar direkt ur kartongen, utan att man behövde installera något för att komma igång med vardagsarbete.

    Expansion och lagring som gjorde den flexibel
    PCMCIA-platsen var en av maskinens starkaste sidor. Genom kort kunde man lägga till extra lagring, modem och i vissa fall även nätverksfunktioner via kompatibla Ethernet-kort. Med rätt lösningar gick det också att använda CompactFlash och andra minneskortstyper som lagring. Den här flexibiliteten gjorde att HP 200LX användes i många praktiska sammanhang, där pålitlighet och portabilitet vägde tyngre än grafik och prestanda.

    Windows på en palmtop, på sitt sätt
    En detalj som ofta nämns i entusiasthistorier är att det faktiskt gick att köra Windows 3.0 i Real Mode, om man hade tålamod och rätt upplägg. Det var inte snabbt och inte särskilt bekvämt, men det var möjligt. Det säger något om hur nära en “riktig PC” 200LX faktiskt var.

    Kultstatus och livet efter nedläggningen
    När HP senare gick vidare mot Windows CE-baserade produkter försvann DOS-eran från deras palmtop-linje. Men HP 200LX levde vidare i en stark användarkultur. Skälen var flera: DOS var lättviktigt och effektivt, PC-kompatibiliteten gav tillgång till enormt mycket mjukvara, formfaktorn var praktisk och maskinen var ovanligt hackbar. Än i dag finns intresse för reparationer, uppgraderingar och bevarande.

    Vanliga problem och varför den ändå överlever
    Som mycket 90-talshårdvara har den sina svagheter. Plastdetaljer kan spricka vid gångjärn, öppningslås kan bli slappa, batteriläckage kan skada delar och vissa enheter drabbas av skärmfel eller tröga tangenter. Samtidigt är det just här som gemenskapen kring maskinen märks, eftersom många problem går att åtgärda med förstärkningar, rengöring och försiktig reparation.

    Påskägg som visar människorna bakom
    HP 200LX har också en charmig sida. Den innehåller flera påskägg, bland annat i det medföljande spelet “Lair of Squid”, där det finns en dold galleria med utvecklarbilder om man skriver ett särskilt ord. I självtestläget finns dessutom gömda dikter och texter som anspelar på projektens interna kodnamn och på utvecklingsteamets vardag. Det är små detaljer som gör att maskinen känns mer som ett hantverk än som en anonym produkt.

    Varför den fortfarande är intressant
    HP 200LX påminner om en tid då portabel dator betydde effektivitet, kontroll och fokus. Allt låg lokalt, allt startade snabbt och enheten var byggd som ett verktyg snarare än en uppmärksamhetsmaskin. Den visar hur mycket man kan göra med små resurser, och varför många fortfarande uppskattar hårdvara som går att förstå, underhålla och använda utan att vara beroende av moderna ekosystem.

    Vill du att jag också formaterar texten för MediaWiki direkt, med samma “artikelkänsla” men helt utan punktlistor och utan fetstil annat än rubriker?

    Innehåll på youtube om HP 200XL

    HP 200LX – fakta
    Tillverkare Hewlett-Packard (HP)
    Typ Palmtop PC / handdator
    Lanserad Augusti 1994
    Utgången December 1999
    Operativsystem MS-DOS 5.0 (i ROM)
    Processor 80186-kompatibel “Hornet” @ ca 7,91 MHz
    Minne 1 / 2 / 4 MB RAM
    Skärm Monokrom LCD, CGA-lägen (bl.a. 640×200)
    Expansion PCMCIA Type II
    Lagring PCMCIA-minneskort (SRAM/ATA Flash/CompactFlash via lösningar), upp till ca 2 GB med tredjepartsdrivrutin
    Ström 2× AA + CR2032-backup, valfri nätadapter
    Mått 16 × 8,64 × 2,54 cm
    Föregångare HP 100LX
    Efterföljare HP 300LX

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare