Etikett: fleranvändarsystem

  • XENIX – Microsofts bortglömda kärlekshistoria med Unix

    Microsoft förknippas i dag nästan uteslutande med Windows, men under 1980-talet satsade företaget också på ett helt annat operativsystem: XENIX. Systemet var Microsofts egen variant av Unix och blev under en period den mest spridda Unix-plattformen i världen. Genom att anpassa Unix till billigare mikrodatorer bidrog XENIX till att föra avancerade fleranvändarsystem från datorhallar och universitet ut till företag, butiker och kontor.

    Långt innan Windows blev världens dominerande PC-plattform satsade Microsoft på något helt annat: Unix. Resultatet blev XENIX, ett operativsystem som i dag nästan har fallit ur det allmänna teknikminnet men som under 1980-talet spelade en viktig roll i övergången från stora minidatorer till mindre och billigare mikrodatorer.

    Det är lätt att tänka på Microsoft som företaget bakom DOS och Windows, men under en period såg företaget faktiskt Unix som en del av framtiden. XENIX blev deras försök att ta ett kraftfullt fleranvändarsystem från datorhallarnas värld och anpassa det till den framväxande marknaden för 16-bitarsdatorer.

    Från Unix till XENIX

    Bakgrunden var att AT&T:s Unix redan hade fått rykte om sig att vara ett elegant och portabelt operativsystem. Problemet var att Bell System, som ägde tekniken, inte kunde sälja Unix fritt till alla slutkunder på vanligt kommersiellt sätt. I stället licensierades systemet till andra företag som sedan kunde bygga vidare på det.

    Microsoft köpte en licens till Unix Version 7 i slutet av 1970-talet, men kunde inte använda själva namnet ”Unix”. Därför fick produkten ett eget namn: XENIX.

    Det var inte bara ett namnbyte. XENIX utvecklades vidare och anpassades för nya processorer, först och främst sådana som skulle användas i den snabbt växande mikrodatorvärlden. Systemet byggde först på äldre Unix-versioner som V6 och V7, senare på System III och till sist på System V. Under vägen plockade det också upp idéer och verktyg från BSD-världen.

    Ett Unix för små maskiner

    I dag är det självklart att ett operativsystem kan köras på många olika typer av hårdvara. I början av 1980-talet var detta betydligt svårare. Unix hade ursprungligen vuxit fram på PDP-11 och andra större minidatorer. Att flytta systemet till betydligt mindre 16-bitarsprocessorer som Intel 8086, 80286 och Motorola 68000 var en tekniskt krävande bedrift.

    Det var just här XENIX fick sin betydelse. Systemet blev ett slags bro mellan två världar: å ena sidan de dyra minidatorerna, å andra sidan de billigare persondatorerna och arbetsstationerna som började dyka upp på kontor, i butiker och i industrimiljöer.

    XENIX hamnade därför i ett ovanligt läge på marknaden. Det var för avancerat för de enklaste hemdatorerna, som fortfarande dominerades av 8-bitarsmaskiner, men samtidigt mycket billigare än traditionella Unix-minidatorer. Det gjorde att XENIX kunde erbjuda fleranvändardrift och multitasking i miljöer där det tidigare varit otänkbart.

    Därför blev XENIX stort

    En viktig anledning till att XENIX spreds så mycket var att det gav små företag tillgång till funktioner som annars var förbehållna dyrare system. Med XENIX kunde flera användare arbeta samtidigt på samma dator via terminaler. Det gjorde operativsystemet attraktivt för exempelvis kassasystem i butiker, bokningssystem i hotell och restauranger samt administrativa system i mindre företag.

    Under mitten och slutet av 1980-talet blev XENIX troligen den mest spridda Unix-varianten i världen. Det säger mycket om tidsandan: samtidigt som DOS var kung på enanvändar-PC:n fanns ett stort behov av robusta fleranvändarsystem i verksamheter som inte hade råd med stora Unix-maskiner.

    Priset spelade också roll. En installation kunde kosta några hundra dollar för operativsystemet och ytterligare några hundra för utvecklingsverktyg. Det var inte billigt för sin tid, men ändå tillräckligt överkomligt för att locka företag som ville ha fleranvändardrift.

    Många plattformar

    XENIX var ovanligt portabelt och dök upp på en rad olika maskiner. Bland Intel-baserade system fanns versioner för processorer som 8086, 80286 och senare 80386. På Motorola-sidan kördes det bland annat på TRS-80 Model 16, Tandy 6000 och Apple Lisa.

    Det fanns också planer eller experimentella portar till plattformar som Zilog Z8001, PDP-11 och VAX. Alla dessa blev inte kommersiellt framgångsrika, men bredden visar hur ambitiöst projektet var.

    Samtidigt uppstod ett problem. I början av 1980-talet saknades en tydlig standard för minneshantering i många mikrodatorer. Tillverkarna konstruerade egna lösningar, vilket innebar att XENIX-kärnan ofta måste anpassas för varje specifik maskin. Det gjorde porteringen betydligt mer komplicerad än i dag.

    Program och utvecklingsverktyg

    Trots sitt rykte som ett tekniskt system hade XENIX ett ganska brett utbud av program. Microsoft släppte bland annat kalkylprogrammet Multiplan och en BASIC-kompilator för plattformen.

    För programmerare fanns språk som C, COBOL, Fortran och Pascal. Systemet innehöll även klassiska Unix-verktyg och textredigerare som vi. Bland tillgängliga program fanns också databaser som FoxPro samt vissa affärsapplikationer och utvecklingsmiljöer.

    XENIX innehöll dessutom vissa funktioner som gjorde det lättare att arbeta tillsammans med DOS-system, till exempel möjligheten att läsa och skriva DOS-filsystem. Det visar hur Microsoft redan tidigt försökte skapa kopplingar mellan sina olika produktlinjer.

    Microsofts strategi

    I början av 1980-talet talade Microsoft om XENIX som ett slags fleranvändarmotsvarighet till DOS. DOS skulle vara systemet för en ensam användare på en PC, medan XENIX var tänkt för multitasking, nätverk och fleranvändarsystem.

    Företaget såg alltså inte systemen som konkurrenter utan som två delar av en större strategi. Tanken var att användare skulle kunna börja med DOS och senare gå vidare till XENIX när deras behov växte.

    När Microsoft lämnade XENIX

    Under mitten av 1980-talet förändrades Unix-marknaden snabbt. Efter upplösningen av Bell System började AT&T sälja Unix mer direkt. Samtidigt inledde Microsoft sitt samarbete med IBM kring operativsystemet OS/2.

    I slutet av 1980-talet överfördes därför ägandet av XENIX till företaget Santa Cruz Operation, ofta kallat SCO. Där fortsatte tekniken att utvecklas och blev så småningom grunden för SCO UNIX och senare OpenServer.

    Det innebar att XENIX inte försvann över en natt. I stället levde det vidare i en annan produktlinje.

    Ett system som levde kvar länge

    Trots att XENIX i dag är relativt okänt fortsatte systemet att användas länge i praktiska miljöer. Kassasystem, bokningssystem och administrativa program kunde köras på XENIX-servrar i många år efter att plattformen slutat utvecklas.

    Just sådana verksamhetssystem byts ofta ut mycket långsamt. Därför kunde XENIX-installationer överleva långt in i 1990-talet och ibland ännu längre.

    XENIX i datorhistorien

    I dag framstår XENIX som ett intressant kapitel i datorhistorien. Operativsystemet visar hur osäker utvecklingen var under PC-revolutionens tidiga år. Det var långt ifrån självklart att Windows skulle bli Microsofts huvudsakliga plattform.

    XENIX representerar också en viktig övergång: när avancerade fleranvändarsystem började flytta från stora minidatorer till billigare mikrodatorer. På så sätt bidrog det till att göra Unix-idéer tillgängliga i helt nya miljöer.

    Även om namnet XENIX i dag mest förekommer i historieböcker, spelade systemet en betydande roll i utvecklingen av moderna operativsystem. Det var ett av de första försöken att förena Unix-världens kraft med persondatorns snabbt växande marknad.

    Faktaruta: XENIX

    Typ: Unix-baserat operativsystem

    Utvecklare: Microsoft, senare SCO

    Lansering: 1980

    Bakgrund: Byggde ursprungligen på AT&T Unix och anpassades för flera olika mikrodatorklasser.

    Plattformar: Bland annat Intel 8086, 80286, 80386 och Motorola 68000

    Kännetecken: Fleranvändarstöd, multitasking och spridning i affärssystem som kassor och bokningssystem

    Historisk betydelse: En av de mest spridda Unix-varianterna under 1980-talet

    Efterföljare: Utvecklingen togs över av SCO och ledde vidare till SCO UNIX och senare OpenServer

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HEMDATORN SOM FAMILJENS NAV – så förvandlar du din dator till ett fleranvändarsystem med miniterminaler

    Tänk dig ett hem där datorn inte är låst till skrivbordet, utan fungerar som en gemensam resurs för hela familjen. Med små intelligenta terminaler placerade i varje rum kan information, program och meddelanden nås precis där de behövs. I denna artikel presenteras ett system som förvandlar hemdatorn till ett fleranvändarsystem – ett tidigt steg mot det uppkopplade hem vi i dag tar för givet.

    Teleguiden var en av de tidiga visioner som fanns kring detta.

    Tänk dig att du står vid telefonen. Bredvid ligger en liten batteridriven terminal – ungefär i storlek med en fickräknare. Med ett knapptryck kan du slå upp telefonnummer, bläddra i familjens register, läsa meddelanden eller se dagens kalender. All information hämtas från hemmets dator, som arbetar tyst i bakgrunden.

    Detta är inte science fiction. Med enkla medel kan en vanlig hemdator förvandlas till ett fleranvändarsystem – en gemensam registerbank för hela familjen, tillgänglig var ni än befinner er i hemmet.

    I denna artikelserie går vi igenom hur ett sådant system byggs upp: från kommunikation mellan dator och terminal, via hårdvara och anslutningar, till själva terminalens uppbyggnad och mjukvara. Här ger vi en översikt av idén och hur systemet används i praktiken.

    EN LITEN TERMINAL – STORA MÖJLIGHETER

    Miniterminalen är konstruerad för batteridrift och innehåller därför endast strömsnåla komponenter: CMOS-kretsar och LCD-display. Den är samtidigt intelligent och självständig, styrd av en COP-processor från National Semiconductor.

    Terminalen är utrustad med en punktmatrisdisplay på 32 × 84 punkter som kan visa fyra rader text i 5×7-matris. Displayen fungerar som ett fönster som kan scrollas i alla riktningar. En spelspak används för att flytta markören, bläddra i menyer och styra spel. OBS-tangenten ersätter ENTER-tangenten och används för att bekräfta val, sända data till datorn eller begära assistans.

    I stället för ett traditionellt tangentbord används mjukvarutangenter direkt på LCD-displayen. Datorn bestämmer vilka siffer-, bokstavs- och funktionstangenter som visas för tillfället. Ett lätt tryck på den markerade ytan räcker för att välja funktion. Varje knapptryck bekräftas med ett kort pip från en piezoelektrisk summer, som även används för alarm, meddelanden och spel.

    För kommunikationen används ett HP-IL-interface, vilket gör det möjligt att ansluta upp till 15 terminaler till samma hemdator.

    MJUKVARUTANGENTER – EN SMART LÖSNING

    Att använda mjukvarutangenter istället för många fysiska knappar har flera fördelar. Tangenter visas bara när de har en tydlig och aktuell funktion, vilket minskar risken för feltryck. Gränssnittet blir enklare att förstå även för ovana användare, samtidigt som terminalen blir både billigare och mindre mekaniskt komplicerad.

    NÄR TERMINALEN VILAR – KLOCKA OCH KALENDER

    När terminalen inte används för någon särskild uppgift fungerar den som en kombinerad digitalklocka och almanacka. Den visar veckodag, datum, månad och klockslag och kan programmeras för olika typer av larm.

    Det kan till exempel handla om möten och tandläkarbesök, väckning, födelsedagar – gärna med presentförslag – eller påminnelser om när favoritprogrammet börjar på TV eller radio. Alarm indikeras både visuellt på displayen och med ljudsignal.

    EXEMPEL: SÖK I TELEFONKATALOGEN

    Anta att du ska ringa Per Johansson men inte kommer ihåg hans telefonnummer. Du trycker först på OBS-tangenten och terminalens huvudmeny visas. Med spelspaken scrollar du tills du hittar posten ”TELEFONKATALOG” och trycker lätt på displayen vid den markerade raden. Ett kort pip hörs.

    Displayen visar nu ”NAMN”. Du kan skriva in hela namnet, delar av det, eller bara några bokstäver följda av ett snedstreck. Tio bokstavstangenter visas på displayen. Saknas önskad bokstav scrollar du fram den med spelspaken. Inmatningen visas på översta raden så att du kan kontrollera och rätta vid behov.

    När du är nöjd trycker du på OBS-tangenten och namnet skickas till datorn för sökning. Efter någon sekund visas resultatet. Alla telefonnummer som hör till det sökta namnet listas. Om displayen inte räcker till scrollar du vidare. När du fått informationen återgår du till klock- och kalenderläget med OBS-tangenten.

    MER ÄN BARA TELEFONNUMMER

    Telefonkatalogen är bara ett exempel på vad systemet kan användas till. Samma princip gäller för register över skivor, fotografier och diabilder, matrecept, privatekonomi, spel, miniräknare samt radio- och TV-program. Nya uppgifter kan matas in direkt från terminalen och lagras i datorn.

    Alla funktioner nås via menyer, vilket gör systemet lätt att använda även för den som saknar datorvana.

    MEDDELANDEN OCH INTERN KOMMUNIKATION

    När flera terminaler är anslutna samtidigt uppstår ett verkligt fleranvändarsystem i hemmet. Varje terminal kan kommunicera med hemdatorn, men också med andra terminaler. Flera meddelanden kan hanteras parallellt på kommunikationslänken.

    Om någon vill nå dig visas en signal på din display, eventuellt kombinerad med ljud. Du kan välja att avbryta ditt arbete eller vänta tills du är klar. Meddelanden kan lagras tills du läser dem eller tills ett bestämt klockslag uppnåtts. Resultatet blir en slags snabbtelefon som både kan förmedla och lagra information.

    ETT STEG MOT FRAMTIDENS HEM

    Genom att placera en miniterminal i varje rum får hela familjen ständig tillgång till datorns resurser – där de behövs. Hemdatorn blir inte längre en ensam maskin på skrivbordet, utan ett nav för information, kommunikation och service i hela hemmet.

    HUR BLEV DET – OCH HUR SER DET UT I DAG?

    När dessa idéer formulerades var visionen att hemdatorn skulle bli hemmets centrala informationsnav, med små intelligenta terminaler utspridda i varje rum. Mycket av detta förverkligades – men inte riktigt på det sätt man då föreställde sig. I stället för särskilda miniterminaler med punktmatrisdisplay fick vi persondatorer, bärbara datorer och så småningom smarta mobiltelefoner och surfplattor. Kommunikation som då krävde särskilda gränssnitt och protokoll sker i dag trådlöst över Wi-Fi och Internet, och databaserna finns ofta i molnet snarare än i en enskild hemdator.

    Samtidigt är grundtanken slående aktuell. Kalender, kontakter, meddelanden, media, spel och personlig ekonomi finns i dag ständigt tillgängliga, oavsett var vi befinner oss – precis som visionen beskrev. Skillnaden är att varje familjemedlem numera bär sin ”miniterminal” i fickan. Smartphones, smartklockor och röstassistenter fyller samma roll som de tidiga terminalerna var tänkta att göra, men med mångdubbelt större beräkningskraft och användarvänlighet. Idén om ett fleranvändarsystem i hemmet blev därmed verklighet, inte genom specialbyggd hårdvara, utan genom standardiserad teknik, nätverk och personliga enheter.

    Faktaruta

    Artikeln ovan kommer från tidningen Hemdator från 1983 och har omformulerats. Syftet med artikeln är att visa de visioner som redan fanns i början av 1980-talet och att jämföra dem med hur det ser ut i dag, för att ge perspektiv på den tekniska utvecklingen.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare