Osborne 1 var en av de första kommersiellt framgångsrika portabla datorerna och lanserades 1981 av Osborne Computer Corporation. Trots sin vikt på över 11 kilo kunde datorn transporteras som en portfölj och var avsedd för användare som behövde arbeta med dator utanför kontoret. Maskinen drevs av operativsystemet CP/M och levererades med ett ovanligt stort paket av programvara, vilket bidrog starkt till dess popularitet. Osborne 1 blev snabbt en symbol för den tidiga eran av bärbara datorer och markerade ett viktigt steg i utvecklingen mot dagens laptops.
När persondatorer började bli vanliga i slutet av 1970-talet var de nästan alltid stationära maskiner som stod fast på ett skrivbord. Men 1981 kom en dator som förändrade synen på hur en dator kunde användas: Osborne 1. Den räknas som den första kommersiellt framgångsrika portabla datorn, även om den vägde mer än många symaskiner.
En dator man kunde bära med sig
Osborne 1 lanserades den 3 april 1981 av Osborne Computer Corporation, grundat av teknikförfattaren Adam Osborne. Datorn marknadsfördes som en maskin man kunde ta med sig i arbete, på resa eller till möten.
Den var långt ifrån vad vi idag skulle kalla en laptop.
Vikt: cirka 11 kg (24,5 pund)
Skärm: 5 tum monokrom CRT
Processor: Zilog Z80, 4 MHz
Minne: 64 kB RAM
Lagring: två 5,25-tums diskettenheter
Operativsystem: CP/M 2.2
Maskinen hade inget batteri. Den måste anslutas till vägguttaget, men kunde bäras som en portfölj eftersom tangentbordet fungerade som lock.
Reklamen hävdade att den var den enda datorn som fick plats under ett flygplanssäte.
Programvaran var nästan mer värd än datorn
En avgörande orsak till Osborne 1:s framgång var inte själva hårdvaran utan programvarupaketet som följde med.
När datorn kostade 1795 dollar ingick program till ett värde på ungefär 1500 dollar, bland annat WordStar, SuperCalc samt CBASIC och MBASIC. Senare kunde även dBASE II följa med.
Det gjorde att många köpare upplevde att de fick en stor del av värdet i mjukvaran, och att hårdvaran nästan blev “på köpet”.
En liten skärm – men ändå användbar
Den mest kritiserade detaljen var skärmen. Den var bara 5 tum och visade 52 tecken per rad, vilket var snålt även med dåtidens mått.
Ändå tyckte många att den fungerade bättre än väntat. Texten var skarp och datorn passade för ordbehandling och programmering. Journalister började också använda Osborne 1 för att skriva och skicka material direkt från fältet, ofta via modem.
Konkurrenterna dyker upp
Osborne 1 blev snabbt populär och sålde 11 000 exemplar under de första åtta månaderna. Som mest nådde försäljningen 10 000 datorer per månad.
Men konkurrensen kom snabbt. En av de starkaste rivalerna blev Kaypro II, som hade större 9-tums skärm, 80 tecken per rad och disketter med högre lagringskapacitet.
Samtidigt skiftade marknaden när IBM PC lanserades 1981 och kompatibla datorer började dominera. CP/M-världen fick det svårare att hävda sig.
Den berömda “Osborne-effekten”
Osborne Computer Corporation råkade ut för ett fenomen som senare fick namnet Osborne-effekten.
Företaget annonserade en förbättrad efterföljare, Osborne Executive, innan den var redo att levereras. Många kunder valde då att vänta, vilket fick försäljningen av Osborne 1 att falla.
Företaget hade svårt att hantera tappet och gick i konkurs 1983.
Idag används termen fortfarande för att beskriva risken med att presentera nästa generation för tidigt och därmed bromsa försäljningen av den produkt som faktiskt finns att köpa.
En tung men banbrytande dator
Osborne 1 kan kännas primitiv idag, men den visade att datorer kunde flytta ut från skrivbordet och följa med användaren. Den var en “släpbar” dator snarare än en laptop, men idén om portabilitet blev ett viktigt steg på vägen mot senare bärbara datorer.
Den lämnade också efter sig en affärsmässig läxa som teknikbranschen fortfarande pratar om: tajmning kan vara lika avgörande som teknik.
Youtube innehåll om Osborne 1
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Wang 2200 lanserades 1973, i en tid då datorer fortfarande var stora, dyra och svåråtkomliga. Ändå erbjöd denna relativt okända maskin något som i dag känns självklart: en komplett dator i ett enda skåp, redo att användas direkt. Med inbyggd skärm, tangentbord, lagring och ett programmeringsspråk som startade automatiskt bröt Wang 2200 mot tidens normer och gjorde avancerad datorkraft tillgänglig för företag och myndigheter utan egna datacenter. Den blev aldrig ett hushållsnamn – men dess idéer kom att prägla datorutvecklingen långt framöver.
I början av 1970-talet var datorer fortfarande något mystiskt. De stod i särskilda rum, krävde specialutbildad personal och kostade mer än de flesta företag ens kunde överväga. Ändå fanns det en dator som bröt mönstret. Den hette Wang 2200 och byggdes av Wang Laboratories. I efterhand framstår den som ett av de tydligaste stegen mot den moderna persondatorn – trots att den lanserades flera år innan PC-revolutionen tog fart.
En dator som inte behövde förklaras
När man slog på en Wang 2200 hände något ovanligt för sin tid: datorn var redo att användas direkt. Ingen lång uppstart, inget operativsystem som skulle laddas, inga hålkort eller fjärrterminaler. Skärmen tändes och BASIC-prompten väntade.
Det låter trivialt i dag, men då var det en radikal idé. Datorn var inte byggd för datatekniker – den var byggd för människor som behövde lösa problem.
BASIC som satt i hårdvaran
Hemligheten låg i hur Wang 2200 var konstruerad. Programmeringsspråket BASIC låg inte som ett program i minnet, utan var hårdvaruimplementerat i ROM. Det gjorde systemet både snabbare och stabilare än många konkurrenter.
Men ännu viktigare var vad det betydde i praktiken: många användare kunde redan BASIC. Företag behövde inte anställa specialister eller lägga månader på utbildning. Programmering blev ett arbetsverktyg, inte ett hinder.
Liten på utsidan, större inuti
Trots sitt kompakta format var Wang 2200 långt ifrån begränsad. Den kunde byggas ut stegvis med mer minne, bättre lagring och ett stort antal kringutrustningar. Från enkla kassettband gick utvecklingen vidare till disketter och fasta diskar, skrivare, plottrar och kommunikationsutrustning.
Detta gjorde systemet attraktivt för verksamheter som växte – banker, myndigheter, försäkringsbolag och industri. Man kunde börja smått och bygga vidare utan att byta hela datorplattformen.
Dator eller terminal? Båda.
En särskilt smart tanke bakom Wang 2200 var att den kunde fungera både som fristående dator och som intelligent terminal mot större system. Den kunde kopplas till andra Wang-system eller till stordatorer, men behöll samtidigt sin egen beräkningskraft.
I marknadsföringen vände Wang detta till en poäng: man kunde motivera köpet som en kraftfull terminal – och samtidigt få en komplett dator på köpet. Det är ett resonemang som påminner starkt om senare klient-server-lösningar.
En oväntad roll i kalla kriget
Wang 2200 fick också en geopolitisk betydelse. Den användes av sovjetiska planeringsmyndigheter, bland annat Gosplan. Av rädsla för dolda funktioner i västerländsk hårdvara reverse-engineerades systemet, vilket resulterade i den sovjetiska klonen Iskra-226 – fullt programkompatibel med originalet.
Att en amerikansk kontorsdator blev mall för ett sovjetiskt system säger något om hur praktisk och genomtänkt konstruktionen var.
Ett ovanligt långt liv
Wang 2200 var inte en tillfällig produkt. Serien utvecklades under nästan två decennier och gick från diskreta TTL-kretsar till VLSI-lösningar och till slut en version baserad på Intel 80386 i slutet av 1980-talet. Ändå kunde program skrivna på 1970-talet fortsätta att fungera, tack vare den konsekventa BASIC-miljön.
Än i dag körs Wang 2200-program i emulatorer på moderna datorer – ofta snabbare än originalmaskinerna någonsin klarade.
Varför Wang 2200 fortfarande spelar roll
Wang 2200 var ingen hemmadator och ingen stordator. Den var något mitt emellan – och kanske just därför så viktig. Den visade att datorer kunde vara:
direkt användbara
begripliga för vanliga yrkesmänniskor
byggda för verkliga problem, inte bara teknik
När persondatorn senare slog igenom hade många av idéerna redan testats i praktiken av Wang 2200.
Den blev aldrig lika berömd som Apple II eller IBM PC. Men utan maskiner som Wang 2200 hade övergången från datorsalar till skrivbord sannolikt varit både långsammare och svårare.
I efterhand framstår den som precis det som dess egen reklam påstod: en liten dator – med en mycket stor idé.
Innehåll på youtube om Wang 2200
Wang 2200 – faktaruta
Positionering: “Statistics and Number-Crunching Computer” (statistik- och beräkningsdator)
Startpris:$7 400 (listpris, USD)
Språk:16K hardwired BASIC (BASIC hårdvaruimplementerat i ROM)
Standardminne:4 KB RAM
Bildskärm: CRT, 16 rader × 64 tecken
Lagring (grundsystem):konsolkassettstation
Tangentbord: val mellan alfanumeriskt eller BASIC-tangentbord
Utbyggbarhet: minne i 4 KB-steg upp till 32 KB
Utlovat ekosystem:28 större kringutrustningar
Utbyggnad och tillbehör
RAM-pris : $1 600 per 4 KB (upp till 32 KB)
Skrivare: tre typer, sju prisklasser
Plotter: stegmotor för mycket exakt inkrementell plottning
Stor flatbäddsplotter : 31″ × 48″ (pris: $8 000)
Disketter (“floppy”): från $4 500 i enkel/dubbel/trippel konfiguration
Diskettkapacitet : 0,25 / 0,50 / 0,75 MB
Större disk : 1 / 2 / 5 MB fasta eller flyttbara diskar
I/O och media : hålkortsläsare, pappersremsläsare, online-terminaler, BCD- & ASCII-kontrollers
Kommunikation, support och “mjuka” argument
Telekom/terminal-roll: kan uppgraderas för telekommunikation med andra 2200 eller stordator
Budskap: “motivera den som kraftfull terminal och få en ‘gratis’ fristående dator”
Service: 250+ fabriksutbildade tekniker i 105 städer (USA)
Utbildning: gratis programmeringskurser och operatörsskolor (Tewksbury, MA)
Programbibliotek: statistik- och matematik/vetenskap-applikationer
När IBM lanserade PC 5150 år 1981 förändrades persondatorvärlden i grunden. Det som började som ett försök att snabbt ta sig in på en växande marknad kom att bli den tekniska standard som nästan alla moderna datorer bygger på. Trots att IBM PC inte var den mest avancerade eller färgstarka datorn som fanns vid tiden, var den extremt väl genomtänkt – modulär, lätt att bygga ut och baserad på öppna komponenter. Det gjorde att den inte bara blev en succé, utan även en mall som klontillverkare kopierade och utvecklade vidare. IBM PC 5150 banade väg för den PC-era som än idag präglar hur vi använder datorer.
När IBM lanserade sin första persondator i augusti 1981 var det få som anade att den skulle definiera en helt ny standard. IBM Personal Computer, modell 5150, blev inte bara ännu en dator – den blev mallen som nästan alla framtida PC-datorer skulle följa. Mycket av det vi idag tar för givet i en “vanlig PC” går att spåra direkt tillbaka till den här maskinen.
Bakgrunden – när jätten IBM kliver ner på skrivbordet
Före 1980-talet var IBM framför allt ett namn för stora, dyra företagsdatorer och stordatörer. Samtidigt började små, billiga hemdatorer från till exempel Apple, Commodore och Tandy ta fart och säljas i hundratusental. De kostade bara några hundra dollar, och plötsligt stod IBM där och såg hur konkurrenterna tog plats på skrivborden – även hos deras egna kunder.
Internt på IBM växte insikten: om de inte snabbt tog fram en billig, liten dator riskerade de att missa en hel marknad. Lösningen blev ett litet, nästan “startup-liknande” projekt i Boca Raton, Florida – med ovanligt fria tyglar för att vara IBM. Man fick tillåtelse att:
använda standardkomponenter från andra tillverkare
köpa in operativsystem utifrån
sälja via återförsäljare som ComputerLand och Sears
För IBM var det här ett rejält avsteg från hur man brukade göra. Och just den ovanligt öppna strategin är en stor del av förklaringen till varför IBM PC fick så enorm betydelse.
Öppen arkitektur – PC:n som alla fick bygga vidare på
En av de mest avgörande designprinciperna var “öppen arkitektur”. I praktiken innebar det:
standardprocessor: Intel 8088 på 4,77 MHz
standardminnen: vanliga DRAM-kretsar
öppet dokumenterad systembuss (det som senare kallas ISA)
noggrant publicerade tekniska manualer
IBM behöll BIOS-firmwaren som sin egen, men resten dokumenterades i detalj. Tanken var att:
externa företag skulle kunna bygga expansionskort (grafik, serieport, nätverk osv.)
programutvecklare enkelt skulle kunna skriva mjukvara
Det här gav en enorm effekt: redan inom något år fanns det mängder av program, grafikkort, minneskort, kommunikationskort och mycket annat – långt mer än IBM ens själva sålde.
Hårdvaran – enkel, robust och byggd för att kunna växa
Sett med dagens ögon är IBM PC 5150 extremt modest, men 1981 var den både seriös och imponerande.
Processor och minne
CPU: Intel 8088, en 16-bitars arkitektur internt med 8-bitars databuss
Klockfrekvens: 4,77 MHz (framräknad från TV-frekvensen 14,31818 MHz delat med 3)
RAM:
tidiga modeller: 16 KB lött på moderkortet, expanderbart till 64 KB
senare moderkort: upp till 256 KB på moderkortet
total praktisk gräns: 640 KB konventionellt minne (resten av adressrymden upptogs av ROM och hårdvara)
Dessutom fanns en tom sockel för en matematikkoprocessor (Intel 8087), för snabbare flyttalsberäkningar – viktigt för tekniska och vetenskapliga program.
Grafik och skärm
Här gjorde IBM något ovanligt för tiden: man sålde inte en “inbyggd” videolösning, utan val mellan två olika grafikkort:
MDA (Monochrome Display Adapter)
skarp monokrom text
perfekt för kontor, terminalarbete, programmering
kunde inte visa grafik
CGA (Color Graphics Adapter)
färggrafik, text + grafiklägen
signal i TV-hastighet (NTSC), så man kunde koppla den till en vanlig TV eller en färgmonitor
enklare spelgrafik och diagram
Det här gjorde att PC:n både kunde vara en seriös kontorsdator med superskarp text – och en enklare spel- eller hem-dator med färggrafik, beroende på hur man utrustade den.
Lagring – från kassettband till disketter (och så småningom hårddisk)
Grundidén var att man skulle kunna köra den riktigt billigt:
kassettport: möjlighet att använda bandspelare för lagring, styrd via BASIC i ROM
diskettenheter (5,25 tum):
först 160 KB per sida, sedan 320/360 KB per disk
en eller två inbyggda enheter i fronten
I praktiken köpte nästan alla diskett, och kassettstödet dog snabbt ut. Hårddisk fanns inte som standard på den första PC:n, men kom senare genom:
IBM PC XT – efterföljare med inbyggd hårddisk
IBM 5161 Expansion Unit – extra låda med fler kortplatser och hårddisk
Tangentbordet – den oväntade stjärnan
Tangentbordet var en av de stora “selling points”:
rejäl, mekanisk konstruktion (Model F)
distinkta, taktila tangenter
layout med full uppsättning funktions- och navigeringstangenter
Många recensenter ansåg att det var det bästa tangentbordet som fanns på en mikro dator vid den tiden. I en värld av gummimembran och “chiclet”-tangenter stack det verkligen ut.
Program och operativsystem – när DOS tog över världen
IBM planerade från början att stödja flera operativsystem:
CP/M-86 (arvtagare till det enormt populära CP/M)
UCSD p-System (Pascal-orienterad miljö)
PC DOS (IBM:s variant av MS-DOS)
I praktiken blev PC DOS (och därmed MS-DOS) snabbt den dominerande plattformen:
CP/M-86 kom sent och var dyrt
p-System blev en nischlösning
DOS följde med IBM:s egna lösningar och fick snabbt enormt programstöd
Dessutom fanns:
BASIC i ROM – så att datorn alltid kunde starta upp i ett programmerbart läge utan diskett
Redan efter ett år fanns det hundratals program och systemet hade blivit utvecklarnas favoritplattform.
Genombrottet – från “IBMs lilla dator” till industristandard
IBM trodde initialt att de skulle sälja runt 220 000 datorer på tre år. I verkligheten exploderade efterfrågan:
leveranser upp mot 40 000 PC per månad
många kunder betalade i förskott utan att veta när datorn skulle levereras
stora företag började standardisera på IBM PC
i mitten av 1980-talet stod IBM för en enorm del av PC-marknaden
Marknadsföringen hjälpte också. IBM använde en Chaplin-liknande figur i reklamfilmerna – “den lille luffaren” – för att framställa datorn som vänlig, mänsklig och lättillgänglig även för icke-experter.
Klonsprängningen – när andra började bygga “PC”
Eftersom IBM använde standardkomponenter och publicerade detaljerad dokumentation dröjde det inte länge innan andra företag började bygga datorer som:
körde samma program
använde samma expansionskort
fungerade på samma sätt – men var billigare eller snabbare
Det enda verkliga hindret var BIOS, som var upphovsrättsskyddat. Men genom så kallad “clean room”-reverse engineering lyckades företag som Compaq, Phoenix, American Megatrends och andra ta fram fullt kompatibla BIOS-varianter utan att kopiera IBM:s kod.
Resultatet blev:
en våg av IBM PC-kompatibla datorer – “PC-kloner”
hård konkurrens på pris och prestanda
att “IBM PC-kompatibel” blev en branschstandard
Till slut blev själva IBM mindre viktigt än standarden man skapat. IBM sålde så småningom hela sin PC-verksamhet till Lenovo, men PC-arkitekturen lever vidare.
Arvet – IBM PC som osynlig mall
Det mesta vi idag förknippar med en “vanlig PC” har rötter i IBM 5150:
x86-arkitekturen (som i princip lever kvar än idag)
idéen om öppna expansionskort och dokumenterade gränssnitt
DOS/BIOS-modellen som grund för hur datorn startar
PC-tangentbordets layout och känsla
Även om originalmaskinen sedan länge är museiföremål, ekar dess designval fortfarande i moderna stationära datorer, servrar – och till och med i äldre Intel-baserade Macar. IBM PC 5150 var aldrig den mest färgglada eller lekfulla hemdatorn, men den blev den mest inflytelserika. Det var datorn som gjorde att “PC” blev synonymt med “persondator” – och satte formen för en hel era av datorteknik.
Teknisk faktaruta – IBM PC (Model 5150)
Tillverkare
IBM
Modell
IBM Personal Computer (5150)
Lansering
12 augusti 1981
Typ
Stationär persondator
CPU
Intel 8088 @ 4,77 MHz
RAM (grund)
16 KB eller 64 KB
RAM (max)
640 KB (med expansionskort)
ROM
BIOS + IBM BASIC
Operativsystem
IBM PC DOS 1.0, CP/M-86, UCSD p-System
Lagring
1–2 st 5,25″ floppy (160/320 KB), kassettport på tidiga modeller
Grafik
MDA (mono), CGA (färg)
Bildskärm
IBM 5151 (mono), 5153 (färg), TV via kompositvideo
IBM 5120 lanserades 1980 som den mest prisvärda affärsdatorn från IBM dittills – ett kompakt och stationärt system som tog minidatorns beräkningskraft in i kontorsmiljön. Med inbyggd skärm, dubbla 8-tums diskettstationer och programmeringsspråk som BASIC och APL direkt i ROM, blev den ett attraktivt alternativ för småföretag som behövde kraftfull databehandling utan att investera i stora datorsystem. Dess ergonomiska design och fokus på användbarhet gjorde den unik för sin tid och bidrog till att datorn mottog flera designutmärkelser.
IBM 5120 – när storföretagsdatorn flyttade in på skrivbordet
När IBM 5120 lanserades i februari 1980 markerade det ett viktigt steg i datorhistorien: kraften hos minidatorer – tidigare reserverade för stora företag och tekniska institutioner – blev tillgänglig i ett format som fick plats på skrivbordet. Med integrerad skärm, inbyggda diskettenheter och både BASIC och APL inladdade direkt i ROM var IBM 5120 riktad till små och medelstora företag som ville digitalisera sin administration utan att investera i storskaliga datorsystem.
Till skillnad från sin föregångare IBM 5110 var 5120 mer stationär och utformad för kontorsmiljön. Den hade en 9-tums monokrom bildskärm, två inbyggda 8-tums diskettenheter på 1,2 MB vardera och totalt 32 KB RAM – imponerande specifikationer för sin tid. Det som verkligen stack ut var att användaren kunde välja programmeringsspråk via en fysisk strömbrytare på fronten – BASIC för traditionell affärslogik eller APL, ett avancerat språk som gjorde det möjligt att köra program utvecklade för IBMs minidatorer.
IBM marknadsförde 5120 som den billigaste affärsdatorn man någonsin släppt, men med ett prisintervall på 9 340 till 23 990 dollar var den fortfarande långt ifrån konsumentvänlig. Träffsäker ergonomi och modern formgivning gjorde den dock till en prisvinnare: den lyftes fram som både praktisk och elegant, med mindre skrivbordsåtgång och inbyggt handledsstöd i tangentbordet.
Trots sin tekniska potential saknade 5120 både nätverksfunktioner och hårddisk – ett kraftigt hinder vid en tid då datadelning började bli allt viktigare. Lösningen kom från externa utvecklare: 1981 skapade Core International världens första hårddisk och lokala nätverk (CoreNet) för IBM 5110/5120. Senare, 1984, gjorde deras mjukvara PC51 det möjligt att köra IBM 5100-seriens BASIC-program direkt på IBM PC.
IBM 5120 kanske inte blev en långlivad succé, men den banade väg för framtida kontorsdatorer och visade att avancerad datorkraft inte behövde vara större än en skrivmaskin. Den representerar övergången från specialiserade system till persondatorer – och blev en del av den resa som slutligen ledde till PC-eran.
IBM 5120 – Teknisk specifikation
Lanseringsår: 1980 Processor: NEC D780C-1 (Z80A-kompatibel), 16-bit, 3,25 MHz RAM: 32 KB ROM: Språk i ROM – BASIC & APL (väljbara via fysisk brytare) Lagring: 2 × 8-tums floppy (1,2 MB vardera), stöd för extern IBM 5114 med ytterligare 2 enheter Skärm: Inbyggd 9” monokrom (textbaserad) Operativsystem / Programmering: BASIC, APL Anslutningar: Kassettport, expansionsport, seriella anslutningar (via extern utrustning) Nätverk: Inget LAN-stöd från IBM (senare möjligt via CoreNet från tredje part) Hårddisk: Ingen inbyggd – första hårddisksystemet utvecklades externt 1981 Externt språkstöd: Program skrivet för IBM-minidatorer i APL kunde köras Mått: Stationärt desktop-system (storlek motsvarande skrivmaskin) Vikt: Ej exakt angiven, men betydligt tyngre än bärbara 5110 Pris vid lansering: 9 340 – 23 990 USD beroende på konfiguration Kända användningsområden: Bokföring, inventering, lönehantering, affärssystem Särskilda funktioner: Ergonomiskt tangentbord med handledsstöd, minskat skrivbordsutrymme Utvecklad för: Mindre företag som behövde minidatorprestanda i kontorsmiljö
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
