Microvision var en liten och tekniskt bräcklig spelkonsol som bara fanns på marknaden i några få år – men dess betydelse för spelhistorien är desto större. När den lanserades 1979 blev den världens första handhållna spelkonsol med utbytbara spelkassetter och visade att bärbart, programmerbart spelande var möjligt. Trots sina många brister kom Microvision att inspirera senare och mer framgångsrika system, och räknas i dag som en bortglömd men avgörande pionjär inom elektroniskt spel.
Microvision – handkonsolen som var före sin tid
När man talar om bärbart spelande går tankarna ofta till Game Boy, men redan tio år tidigare fanns en liten, idag nästan bortglömd pionjär: Microvision. Den lanserades 1979 av Milton Bradley Company och blev världens första handhållna spelkonsol som använde utbytbara ROM-kassetter. Det var ett djärvt och tekniskt avancerat grepp som låg långt före sin tid.
En annorlunda idé: varje spel var en egen dator
Det som verkligen skilde Microvision från senare konsoler var konstruktionen. Själva konsolen innehöll nästan ingen elektronik alls – ingen central processor, inget spelminne. I stället satt processorn, arbetsminnet och spelkoden i varje enskild kassett. När man bytte spel bytte man alltså samtidigt hela “hjärnan” i systemet.
Detta gjorde Microvision extremt modulär, men också dyr och komplicerad att tillverka. Olika spel kunde till och med använda olika processorer, bland annat Intel 8021 och Texas Instruments TMS1100, något som är helt otänkbart i moderna konsoler.
Minimal teknik – maximal vision
Tekniskt sett var Microvision mycket begränsad, även för sin tid. Skärmen bestod av ett rutnät på 16 × 16 pixlar i svartvitt. Processorn arbetade med ungefär 100 kHz, minnet mättes i tiotals byte och ljudet kom från en enkel summer. Ändå lyckades utvecklarna skapa fungerande versioner av spel som blockbrytare, bowling och strategispel som Fyra i rad.
Det var inte grafik eller ljud som gjorde Microvision intressant, utan idén om ett portabelt, programmerbart spelsystem.
En viktig inspirationskälla för Nintendo
Microvision designades av ingenjören Jay Smith, som senare även skapade vektorkonsolen Vectrex. Trots att Microvision blev kortlivad fick den stort inflytande. Enligt Satoru Okada, tidigare chef för Nintendos hårdvaruutveckling, studerade Nintendo Microvision noggrant när de tog fram Game Boy. Målet var att behålla idén om utbytbara spel, men undvika Microvisions tekniska svagheter.
På så sätt kan Microvision ses som en direkt förfader till hela den moderna marknaden för bärbara spelkonsoler.
Allvarliga problem som sänkte systemet
Trots sin innovationskraft drogs Microvision med stora problem. LCD-skärmarna åldrades dåligt, och många drabbades av så kallad ”screen rot”, där bilden långsamt mörknade och blev oläslig. Kassetterna var extremt känsliga för statisk elektricitet, vilket kunde förstöra processorn bara genom beröring. Därtill slets den tunna plasten över knappsatsen snabbt sönder vid normal användning.
Resultatet blev höga returantal, missnöjda kunder och ökande produktionskostnader.
Ett kort liv, men ett långt arv
Microvision såldes bara mellan 1979 och 1981 och fick ett mycket begränsat spelutbud. Kommersiellt var den ingen succé. Ändå har den fått en självklar plats i spelhistorien. Den bevisade att bärbart spelande med utbytbara spel var möjligt, och den pekade ut en riktning som andra senare skulle förfina och lyckas med.
I dag är Microvision ett eftertraktat samlarobjekt och ett fascinerande exempel på hur tekniska experiment, även misslyckade sådana, kan lägga grunden till framtida genombrott.
