Etikett: Intel 286

På 1980-talet var Unix fortfarande något som främst hörde hemma på dyra arbetsstationer och större datorsystem. Men med Coherent försökte Mark Williams Company göra Unix-känslan tillgänglig för vanliga PC-användare. Resultatet blev ett litet, resurssnålt och förvånansvärt komplett Unix-liknande operativsystem som kunde köras på enkel hårdvara – och som i efterhand framstår som en viktig pusselbit mellan den klassiska Unix-världen och Linux-erans genombrott.

På 1980-talet var Unix något som främst hörde hemma på dyra arbetsstationer, minidatorer och större system. För vanliga PC-användare var Unix ofta för dyrt, för tungt eller helt enkelt otillgängligt. Mitt i den miljön dök Coherent upp – ett Unix-liknande operativsystem från Mark Williams Company som ville ge samma känsla, samma arbetsmetod och många av samma verktyg, men på betydligt enklare och billigare hårdvara.

Coherent var inte äkta Unix i juridisk mening. Mark Williams Company hade varken rätt till Unix-varumärket eller till AT&T:s källkod. Ändå var systemet så likt Unix att AT&T skickade en delegation för att undersöka saken. Bland dem fanns Dennis Ritchie, en av Unix skapare. Han kunde inte hitta tydliga bevis för att koden var kopierad, även om han ansåg att utvecklarna måste ha studerat Unix mycket noggrant.

Ett Unix för folk med begränsad budget

Det som gjorde Coherent intressant var inte att det var störst eller mest avancerat. Tvärtom var det ofta mindre och enklare än konkurrenterna. Men just därför kunde det köras på datorer som många redan hade.

Coherent fanns för flera plattformar, bland annat PDP-11, IBM PC-kompatibla datorer, Motorola 68000 och Zilog Z8000. Det kunde köras på tidiga Intel-processorer som 8088, 286, 386 och 486. Version 3 krävde minst en 286-processor, medan version 4 krävde minst en 386.

För en PC-ägare på 1980-talet var detta stort. Plötsligt gick det att få ett Unix-liknande system med multitasking, flera användare, kommandorad, programmeringsverktyg och klassiska Unix-kommandon utan att behöva köpa en dyr arbetsstation.

Litet, billigt och förvånansvärt komplett

Coherent såldes först till OEM-tillverkare, men från 1983 kunde det köpas direkt av vanliga användare. En tidig version levererades på bara sju dubbelsidiga disketter och kostade omkring 500 dollar. Jämfört med andra Unix-system var det billigt och resurssnålt.

Det innehöll många verktyg som Unix-användare förväntade sig: textredigerare, kompilator, skal, formatteringsverktyg och utvecklingsmiljö. Senare versioner fick bland annat stöd för MicroEMACS, FAT16-filsystem, en C-kompilator, UUCP och i viss mån kompatibilitet med SCO Unix-program.

Det gjorde Coherent särskilt användbart för studenter, hobbyprogrammerare och tekniskt intresserade PC-användare. Man kunde lära sig Unix-tänkandet hemma på en billig dator.

Unix-känsla utan Unix-licens

Det mest fascinerande med Coherent är kanske att det var en omskrivning snarare än en licensierad Unix-version. Det försökte efterlikna Unix genom beteende, kommandon och struktur, men utan att använda AT&T:s kod.

Detta placerar Coherent i en intressant historisk kategori. Det var inte Unix, men det var tillräckligt Unix-likt för att användaren skulle känna igen sig. Det var en del av samma idévärld som senare även skulle prägla system som Minix, Linux och andra fria Unix-liknande operativsystem.

Kopplingen till Commodore 900

Coherent fick även en roll i ett av Commodores mer okända datorprojekt: Commodore 900. Den maskinen byggde på Zilog Z8000 och var tänkt som ett Unix-liknande affärssystem. En portning av Coherent användes för Commodore 900, men datorn nådde aldrig den breda marknaden.

Det gör Coherent extra intressant i datorhistorien. Det var inte bara ett PC-system, utan även en del av flera försök att föra Unix-liknande arbetsmiljöer till nya typer av mikrodatorer.

Styrkor och svagheter

Recensionerna var blandade men ofta respektfulla. Coherent beskrevs som förvånansvärt komplett, särskilt med tanke på pris och hårdvarukrav. Samtidigt saknade det vissa funktioner som fanns i större Unix-system, till exempel bredare nätverksstöd, vissa utvecklingsverktyg och modernare grafiska möjligheter i de äldre versionerna.

På 1990-talet blev skillnaden mot mer avancerade Unix-system tydligare. PC Magazine beskrev Coherent 3.0 som något av en tidskapsel från Unix-världen på 1970-talet. Det var utmärkt för att lära sig grunderna, men inte alltid rätt val för mer avancerad företagsanvändning.

Ett system före sin tid – och ändå snart omsprunget

Coherent överlevde in på 1990-talet. Version 4 kom 1992 och gav stöd för grafiska miljöer som X11 och MGR. Den sista versionen blev 4.2.14, utgiven 1994. Året därpå lades Mark Williams Company ned.

Men vid det laget hade datorvärlden förändrats. Linux hade släppts 1991 och började snabbt växa som ett fritt Unix-liknande system för PC. Till skillnad från Coherent blev Linux ett globalt samarbetsprojekt med öppen källkod från början. Coherent, som länge varit proprietärt, hamnade därför i skuggan.

Ironiskt nog blev Coherent till slut också öppet. År 2015 släpptes källkoden under BSD-3-Clause-licensen. Därmed blev systemet inte bara ett historiskt minne, utan också något som kan studeras av dagens datorhistoriker och retroentusiaster.

Varför Coherent fortfarande är intressant

Coherent visar hur stark Unix-idén var långt innan Linux tog över scenen. Det visar också att det fanns en efterfrågan på seriösa, fleranvändarbaserade operativsystem även på billiga mikrodatorer.

Det var ett system för en tid då varje kilobyte räknades, då ett komplett operativsystem kunde levereras på några disketter, och då en vanlig PC kunde förvandlas till något som liknade en liten Unix-maskin.

Coherent blev aldrig någon massmarknadssuccé. Men det spelade en viktig roll som bro mellan den klassiska Unix-världen och den senare PC-baserade Unix-kulturen. För många användare var det en första kontakt med skal, kommandon, C-programmering och fleranvändarsystem.

Det var, kort sagt, ett litet operativsystem med en stor idé: att Unix-liknande kraft inte bara skulle vara för de stora maskinerna, utan även för den vanliga datorn på skrivbordet.