Etikett: intel 8088

  • Sharp PC-5000 – en tidig vision av den bärbara datorn

    Sharp PC-5000 var en av de allra första datorerna som på allvar försökte förena personlig datorkraft med verklig bärbarhet. När den lanserades 1983 visade den att en PC-kompatibel dator kunde vikas ihop, drivas utan ständig tillgång till kringutrustning och användas utanför skrivbordsmiljön. Trots sin höga vikt och tekniska begränsningar blev den ett tidigt steg mot den moderna laptopen och ett tydligt exempel på 1980-talets snabba tekniska utveckling.

    När vi i dag använder tunna laptops som väger runt ett kilo är det lätt att glömma hur revolutionerande idén om en bärbar dator en gång var. I början av 1980-talet bestod de flesta så kallat portabla datorer av tunga lådor som mer lämpade sig för att flyttas mellan rum än att bäras med sig. Mot denna bakgrund framstår Sharp PC-5000 som ett ovanligt framsynt steg mot den moderna laptopen.

    Sharp PC-5000 presenterades i november 1983 av Sharp Corporation och hör till de allra tidigaste datorerna som på allvar kan kallas laptops. Den använde en vikbar clamshell-design där skärmen fälls ner över tangentbordet, samma grundform som fortfarande dominerar dagens bärbara datorer.

    Teknik i miniatyr för sin tid

    Under skalet var Sharp PC-5000 till stora delar kompatibel med IBM PC-standarden. Den använde en Intel 8088-processor på 4,77 MHz, exakt samma klockfrekvens som original-PC:n från IBM. Operativsystemet var MS-DOS 2.0, lagrat i ROM, vilket innebar att datorn kunde startas direkt utan diskett.

    Ett tekniskt särdrag var användningen av bubble memory, en ovanlig minnesteknik som behöll information även utan ström. Grundkonfigurationen innehöll 128 kilobyte minne, men detta kunde byggas ut med instickskassetter. Samma kassettplatser kunde även ta emot program i ROM-form, till exempel ett utökat BASIC-språk och kontorsprogram för ordbehandling och kommunikation.

    Skärm, skrivare och lagring

    Datorn var utrustad med en LCD-skärm på 640×80 pixlar, vilket motsvarade 80 tecken i bredd och åtta rader text. Sett med dagens mått var detta mycket begränsat, men för programmering, textarbete och terminalanvändning var det fullt tillräckligt vid tiden.

    En ovanlig och karakteristisk detalj var den inbyggda termiska skrivaren. Den gjorde det möjligt att skriva ut text direkt från datorn, ungefär som ett kvitto. Skrivaren kunde också köpas som tillbehör och monteras på datorn, vilket bidrog till att PC-5000 påminde mer om en avancerad skrivmaskin än om senare tiders laptops.

    För masslagring användes en extern dubbel 5,25-tums diskettenhet. Detta gjorde systemet mindre smidigt att bära runt, men gav samtidigt betydligt bättre lagringsmöjligheter än många andra tidiga bärbara datorer.

    Portabilitet på 1980-talets villkor

    Sharp PC-5000 vägde omkring fem kilogram. Det låter tungt i dag, men var ändå betydligt mer hanterbart än samtida transportabla datorer som Compaq Portable och Osborne 1, vilka ofta krävde både bärhandtag och god ryggstyrka.

    Den kunde användas på resande fot, även om ”portabel” snarare betydde att den gick att ta med mellan kontor och möten än att arbeta med i knät på ett café.

    Mottagande och betydelse

    Sharp PC-5000 fick ett positivt mottagande i datortidningar under 1980-talets första hälft. Den utsågs till en av de bästa persondatorerna 1983 av den australiska tidskriften Your Computer och prisades året därpå av Creative Computing som bästa notebook-dator i sin prisklass. Kritiken handlade främst om begränsad tillgång i butik och osäkert tredjepartsstöd.

    År 1985 ersattes modellen av den mer fullt IBM-kompatibla Sharp PC-7000, men PC-5000 hade redan visat vägen.

    Ett viktigt steg i datorhistorien

    Sharp PC-5000 blev ingen storsäljare, men dess betydelse ligger inte i försäljningssiffror. Den visade att en bärbar, PC-kompatibel dator med vikbar design, LCD-skärm och standardprogramvara faktiskt var möjlig. Många av de idéer som i dag känns självklara fanns redan här, om än i en tung och tekniskt begränsad form.

    I efterhand framstår Sharp PC-5000 som ett tydligt exempel på hur snabbt datorutvecklingen tog fart under 1980-talet och som en viktig milstolpe på vägen mot den moderna laptopen.

    Innehåll på youtube om Sharp PC 5000

    Och så blir det reklam

    Reklamtexten för Sharp PC-5000 spelade skickligt på tidens skepsis mot bärbara datorer. Rösten ställer upp invändningar som många användare kände igen: en portabel dator kan väl inte ha skrivare, inte 128 kilobyte minne, inte klara ordbehandling, kommunikation och kalkylprogram som en stationär IBM-PC. Men budskapet vänder snabbt på resonemanget. Jo, den kan allt detta – tack vare bland annat bubble memory och utbyggbart minne – och dessutom något som skrivbordsdatorn inte klarar: den är inte fastkedjad vid skrivbordet. Sharp PC-5000 framställs som en prisvärd, kraftfull och verkligt portabel dator för arbete på språng, ett tydligt uttryck för Sharps ambition att göra datorkraft rörlig och tillgänglig.
    Sharp PC-5000 – faktaruta
    Typ
    Tidigt laptop-/portabelt PC-system
    Lanserad
    11 november 1983
    Processor
    Intel 8088, 4,77 MHz
    Operativsystem
    MS-DOS 2.0 (i ROM)
    Minne
    128 kB (bubble memory), utbyggbart via kassetter
    Skärm
    LCD 640×80 px (80 tecken × 8 rader)
    Lagring
    Extern dubbel 5,25" diskettenhet
    Särskilt
    Inbyggd termisk skrivare (kunde även köpas separat)
    Vikt
    ca 5 kg
    Efterföljare
    Sharp PC-7000 (sent 1985)
  • IBM PC 5150 – datorn som gjorde “PC” till ett vardagsord

    När IBM lanserade PC 5150 år 1981 förändrades persondatorvärlden i grunden. Det som började som ett försök att snabbt ta sig in på en växande marknad kom att bli den tekniska standard som nästan alla moderna datorer bygger på. Trots att IBM PC inte var den mest avancerade eller färgstarka datorn som fanns vid tiden, var den extremt väl genomtänkt – modulär, lätt att bygga ut och baserad på öppna komponenter. Det gjorde att den inte bara blev en succé, utan även en mall som klontillverkare kopierade och utvecklade vidare. IBM PC 5150 banade väg för den PC-era som än idag präglar hur vi använder datorer.

    När IBM lanserade sin första persondator i augusti 1981 var det få som anade att den skulle definiera en helt ny standard. IBM Personal Computer, modell 5150, blev inte bara ännu en dator – den blev mallen som nästan alla framtida PC-datorer skulle följa. Mycket av det vi idag tar för givet i en “vanlig PC” går att spåra direkt tillbaka till den här maskinen.

    Bakgrunden – när jätten IBM kliver ner på skrivbordet

    Före 1980-talet var IBM framför allt ett namn för stora, dyra företagsdatorer och stordatörer. Samtidigt började små, billiga hemdatorer från till exempel Apple, Commodore och Tandy ta fart och säljas i hundratusental. De kostade bara några hundra dollar, och plötsligt stod IBM där och såg hur konkurrenterna tog plats på skrivborden – även hos deras egna kunder.

    Internt på IBM växte insikten: om de inte snabbt tog fram en billig, liten dator riskerade de att missa en hel marknad. Lösningen blev ett litet, nästan “startup-liknande” projekt i Boca Raton, Florida – med ovanligt fria tyglar för att vara IBM. Man fick tillåtelse att:

    • använda standardkomponenter från andra tillverkare
    • köpa in operativsystem utifrån
    • sälja via återförsäljare som ComputerLand och Sears

    För IBM var det här ett rejält avsteg från hur man brukade göra. Och just den ovanligt öppna strategin är en stor del av förklaringen till varför IBM PC fick så enorm betydelse.

    Öppen arkitektur – PC:n som alla fick bygga vidare på

    En av de mest avgörande designprinciperna var “öppen arkitektur”. I praktiken innebar det:

    • standardprocessor: Intel 8088 på 4,77 MHz
    • standardminnen: vanliga DRAM-kretsar
    • öppet dokumenterad systembuss (det som senare kallas ISA)
    • noggrant publicerade tekniska manualer

    IBM behöll BIOS-firmwaren som sin egen, men resten dokumenterades i detalj. Tanken var att:

    • externa företag skulle kunna bygga expansionskort (grafik, serieport, nätverk osv.)
    • programutvecklare enkelt skulle kunna skriva mjukvara

    Det här gav en enorm effekt: redan inom något år fanns det mängder av program, grafikkort, minneskort, kommunikationskort och mycket annat – långt mer än IBM ens själva sålde.

    Hårdvaran – enkel, robust och byggd för att kunna växa

    Sett med dagens ögon är IBM PC 5150 extremt modest, men 1981 var den både seriös och imponerande.

    Processor och minne

    • CPU: Intel 8088, en 16-bitars arkitektur internt med 8-bitars databuss
    • Klockfrekvens: 4,77 MHz (framräknad från TV-frekvensen 14,31818 MHz delat med 3)
    • RAM:
      • tidiga modeller: 16 KB lött på moderkortet, expanderbart till 64 KB
      • senare moderkort: upp till 256 KB på moderkortet
      • total praktisk gräns: 640 KB konventionellt minne (resten av adressrymden upptogs av ROM och hårdvara)

    Dessutom fanns en tom sockel för en matematikkop­rocessor (Intel 8087), för snabbare flyttalsberäkningar – viktigt för tekniska och vetenskapliga program.

    Grafik och skärm

    Här gjorde IBM något ovanligt för tiden: man sålde inte en “inbyggd” videolösning, utan val mellan två olika grafikkort:

    • MDA (Monochrome Display Adapter)
      • skarp monokrom text
      • perfekt för kontor, terminalarbete, programmering
      • kunde inte visa grafik
    • CGA (Color Graphics Adapter)
      • färggrafik, text + grafiklägen
      • signal i TV-hastighet (NTSC), så man kunde koppla den till en vanlig TV eller en färgmonitor
      • enklare spelgrafik och diagram

    Det här gjorde att PC:n både kunde vara en seriös kontorsdator med superskarp text – och en enklare spel- eller hem-dator med färggrafik, beroende på hur man utrustade den.

    Lagring – från kassettband till disketter (och så småningom hårddisk)

    Grundidén var att man skulle kunna köra den riktigt billigt:

    • kassettport: möjlighet att använda bandspelare för lagring, styrd via BASIC i ROM
    • diskettenheter (5,25 tum):
      • först 160 KB per sida, sedan 320/360 KB per disk
      • en eller två inbyggda enheter i fronten

    I praktiken köpte nästan alla diskett, och kassettstödet dog snabbt ut. Hårddisk fanns inte som standard på den första PC:n, men kom senare genom:

    • IBM PC XT – efterföljare med inbyggd hårddisk
    • IBM 5161 Expansion Unit – extra låda med fler kortplatser och hårddisk

    Tangentbordet – den oväntade stjärnan

    Tangentbordet var en av de stora “selling points”:

    • rejäl, mekanisk konstruktion (Model F)
    • distinkta, taktila tangenter
    • layout med full uppsättning funktions- och navigeringstangenter

    Många recensenter ansåg att det var det bästa tangentbordet som fanns på en mikro­ dator vid den tiden. I en värld av gummimembran och “chiclet”-tangenter stack det verkligen ut.

    Program och operativsystem – när DOS tog över världen

    IBM planerade från början att stödja flera operativsystem:

    • CP/M-86 (arvtagare till det enormt populära CP/M)
    • UCSD p-System (Pascal-orienterad miljö)
    • PC DOS (IBM:s variant av MS-DOS)

    I praktiken blev PC DOS (och därmed MS-DOS) snabbt den dominerande plattformen:

    • CP/M-86 kom sent och var dyrt
    • p-System blev en nischlösning
    • DOS följde med IBM:s egna lösningar och fick snabbt enormt programstöd

    Dessutom fanns:

    • BASIC i ROM – så att datorn alltid kunde starta upp i ett programmerbart läge utan diskett
    • växande programbibliotek: kalkylark, ordbehandlare, databaser, spel, terminalprogram

    Redan efter ett år fanns det hundratals program och systemet hade blivit utvecklarnas favoritplattform.

    Genombrottet – från “IBMs lilla dator” till industristandard

    IBM trodde initialt att de skulle sälja runt 220 000 datorer på tre år. I verkligheten exploderade efterfrågan:

    • leveranser upp mot 40 000 PC per månad
    • många kunder betalade i förskott utan att veta när datorn skulle levereras
    • stora företag började standardisera på IBM PC
    • i mitten av 1980-talet stod IBM för en enorm del av PC-marknaden

    Marknadsföringen hjälpte också. IBM använde en Chaplin-liknande figur i reklamfilmerna – “den lille luffaren” – för att framställa datorn som vänlig, mänsklig och lättillgänglig även för icke-experter.

    Klonsprängningen – när andra började bygga “PC”

    Eftersom IBM använde standardkomponenter och publicerade detaljerad dokumentation dröjde det inte länge innan andra företag började bygga datorer som:

    • körde samma program
    • använde samma expansionskort
    • fungerade på samma sätt – men var billigare eller snabbare

    Det enda verkliga hindret var BIOS, som var upphovsrättsskyddat. Men genom så kallad “clean room”-reverse engineering lyckades företag som Compaq, Phoenix, American Megatrends och andra ta fram fullt kompatibla BIOS-varianter utan att kopiera IBM:s kod.

    Resultatet blev:

    • en våg av IBM PC-kompatibla datorer – “PC-kloner”
    • hård konkurrens på pris och prestanda
    • att “IBM PC-kompatibel” blev en branschstandard

    Till slut blev själva IBM mindre viktigt än standarden man skapat. IBM sålde så småningom hela sin PC-verksamhet till Lenovo, men PC-arkitekturen lever vidare.

    Arvet – IBM PC som osynlig mall

    Det mesta vi idag förknippar med en “vanlig PC” har rötter i IBM 5150:

    • x86-arkitekturen (som i princip lever kvar än idag)
    • idéen om öppna expansionskort och dokumenterade gränssnitt
    • DOS/BIOS-modellen som grund för hur datorn startar
    • PC-tangentbordets layout och känsla

    Även om originalmaskinen sedan länge är museiföremål, ekar dess designval fortfarande i moderna stationära datorer, servrar – och till och med i äldre Intel-baserade Macar. IBM PC 5150 var aldrig den mest färgglada eller lekfulla hemdatorn, men den blev den mest inflytelserika. Det var datorn som gjorde att “PC” blev synonymt med “persondator” – och satte formen för en hel era av datorteknik.

    Teknisk faktaruta – IBM PC (Model 5150)

    TillverkareIBM
    ModellIBM Personal Computer (5150)
    Lansering12 augusti 1981
    TypStationär persondator
    CPUIntel 8088 @ 4,77 MHz
    RAM (grund)16 KB eller 64 KB
    RAM (max)640 KB (med expansionskort)
    ROMBIOS + IBM BASIC
    OperativsystemIBM PC DOS 1.0, CP/M-86, UCSD p-System
    Lagring1–2 st 5,25″ floppy (160/320 KB), kassettport på tidiga modeller
    GrafikMDA (mono), CGA (färg)
    BildskärmIBM 5151 (mono), 5153 (färg), TV via kompositvideo
    Ljud1-kanalig PC-högtalare
    InmatningIBM Model F tangentbord (83 tangenter)
    Expansion5 st ISA-platser (8-bit)
    AnslutningarSeriell port, parallellport, kassettport (tidiga modeller)
    Ström120/240 V AC
    Dimensionerca 51 × 42 × 14 cm
    Viktca 11–14 kg
    Lanseringsprisfrån 1 565 USD (1981)
    Tillverkning1981–1987
    EfterträdareIBM PC XT (1983)