Etikett: klassisk hårdvara

  • Texas Instruments Compact Computer 40 – en dator före laptopens tid

    Compact Computer 40, eller CC-40, var Texas Instruments försök att redan i början av 1980-talet göra datorn lika portabel som en anteckningsbok. Med inbyggd BASIC, extremt låg strömförbrukning och fokus på utbildning och professionella beräkningar blev den ett tidigt – men omstritt – steg mot dagens bärbara datorer.

    Compact Computer 40, ofta kallad CC-40, var en liten bärbar dator som utvecklades av Texas Instruments och lanserades våren 1983. Vid en tid då datorer oftast var stora, tunga och stationära försökte CC-40 visa att datorkraft kunde tas med i väskan. Den räknas därför som en av de tidigaste föregångarna till dagens bärbara datorer.

    En bärbar dator på 1980-talet

    CC-40 var ungefär i anteckningsboksstorlek och vägde runt 600 gram. Den hade en enkel LCD-skärm som bara kunde visa en rad med 31 tecken. Det låter extremt begränsat i dag, men var fullt tillräckligt för textbaserad programmering och beräkningar.

    Tangentbordet var integrerat i chassit och datorn kunde drivas antingen med nätadapter eller med fyra vanliga AA-batterier. Batteritiden kunde uppgå till omkring 200 timmar, vilket var mycket imponerande för sin tid.

    Programmering i BASIC

    En central idé med CC-40 var att den skulle vara lätt att programmera. Därför hade den ett inbyggt BASIC-språk som startade direkt när man slog på datorn. Användaren kunde skriva egna program för beräkningar, utbildning eller enklare simuleringar.

    BASIC-tolken liknade den som användes i hemdatorn TI-99/4A, men var anpassad till CC-40:s begränsade minne och skärm. Endast ett program åt gången kunde ligga i minnet, och det användbara arbetsutrymmet var bara några kilobyte stort.

    Minnet som aldrig försvann

    CC-40 hade 6 kilobyte arbetsminne, vilket kunde byggas ut till 18 kilobyte. Dessutom fanns 34 kilobyte ROM med operativsystem och BASIC. En ovanlig och smart egenskap var att minnet inte raderades när datorn stängdes av. Program och data kunde ligga kvar i flera månader, så länge batterierna inte togs ur.

    Däremot saknades permanent lagring. Det gick inte att spara filer på disk eller band. Program kunde bara finnas i minnet, på ROM-kassetter eller skrivas in för hand varje gång.

    Hexbus och tillbehör

    För att ändå göra datorn användbar i professionella sammanhang utrustades CC-40 med en så kallad Hexbus-port. Via den kunde man ansluta skrivare, plotter, modem och seriella gränssnitt.

    Texas Instruments planerade även en bandbaserad lagringsenhet, kallad Wafertape, baserad på teknik från Exatron. Den visades till och med på produktförpackningar, men släpptes aldrig eftersom den ansågs för opålitlig.

    Hur togs CC-40 emot?

    Mottagandet i pressen var splittrat. Datortidningen BYTE var mycket kritisk och pekade på avsaknaden av filsystem, klocka och extern lagring. De menade att CC-40 i praktiken fungerade bättre som en avancerad vetenskaplig miniräknare än som en riktig dator.

    Andra var mer positiva. Tidningen Creative Computing lyfte fram den kraftfulla BASIC-miljön och det permanenta minnet som stora fördelar, särskilt för utbildning och tekniska beräkningar.

    Projekt som aldrig nådde marknaden

    Texas Instruments hade långtgående planer för CC-40-familjen. En förbättrad modell, CC-40 Plus, skulle ha fått kassettband för lagring. Ännu mer ambitiös var Compact Computer 70, med större skärm, grafik och mer minne.

    När Texas Instruments drog sig ur hemdatormarknaden 1983 lades dock alla dessa projekt ned. En del av tekniken levde vidare i den senare modellen Texas Instruments TI-74.

    En bortglömd men viktig dator

    Compact Computer 40 blev ingen försäljningssuccé, men den är ett viktigt steg i datorhistorien. Den visar hur tidigt idén om verkligt bärbara datorer fanns och vilka kompromisser som krävdes innan teknik, lagring och mjukvara hunnit ikapp.

    I dag är CC-40 främst ett samlarobjekt och ett exempel på hur innovation ibland kommer före sin tid.

    Youtube innehåll om TMS CC-40

    Tekniska fakta: TI Compact Computer 40 (CC-40)

    Tillverkare Texas Instruments
    Typ Portabel dator (notebook-storlek)
    Lansering Mars 1983
    Pris vid lansering 249 USD (1983)
    CPU TI TMS70C20, 2,5 MHz (8-bit)
    RAM 6 KB (utbyggbart till 18 KB)
    ROM 34 KB
    Skärm LCD, 1 rad / 31 tecken
    Mjukvara Inbyggd BASIC-tolk; program via ROM-kassetter eller manuell inmatning
    Lagring Ingen permanent lagring (extern “Wafertape” planerad men ej släppt)
    Anslutningar Hexbus (tillbehör som skrivare, plotter, RS-232, modem)
    Ström Nätadapter eller 4×AA; upp till ca 200 timmar
    Vikt ca 600 g

  • Vectrex – spelkonsolen som ritade spel med ljus

    Vectrex är en av spelhistoriens mest udda och nyskapande konsoler. När den lanserades 1982 bröt den helt mot dåtidens normer genom att använda vektorgrafik och en inbyggd skärm i stället för att kopplas till en TV. Trots kort livslängd och kommersiellt misslyckande har Vectrex blivit en teknikhistorisk ikon som fortfarande fascinerar spelentusiaster, ingenjörer och samlare världen över.

    Vectrex var en spelkonsol som redan vid lanseringen 1982 stack ut fullständigt. Medan andra system använde pixlar och färgblock valde Vectrex en helt annan teknik: vektorgrafik. I stället för att bygga bilden av små rutor ritades grafiken upp av tunna, lysande linjer direkt på skärmen. Resultatet var knivskarpt, futuristiskt och helt olikt allt annat på hemmamarknaden.

    ”Nu har lösningen på alla våra
    problem kommit. TV-spel med
    egen inbyggd monitor. Vectrex
    heter den och den har blivit en
    stor succé.”

    ALLT OM
    ELEKTRONIK

    Det är fortfarande den enda hemmakonsol som någonsin har byggts helt kring en vektorskärm.

    En spelkonsol utan TV

    En av Vectrex mest ovanliga egenskaper var att den inte behövde kopplas till en TV. Konsolen hade en inbyggd, vertikalt monterad svartvit CRT-skärm. Det gjorde systemet självförsörjande och gav utvecklarna full kontroll över bildens timing och kvalitet.

    ”Det här är en av de bästa spelapparater vi sett i år. Med den
    storartade Vectorgrafiken och
    det utmärkta ljudet, slår vi vad
    om att Vectrex kommer att bli
    en stor framgång bland konsumenterna.”

    Byte

    Eftersom skärmen var monokrom följde varje spel med genomskinliga plastöverlägg i färg. Dessa placerades framför skärmen och gav illusionen av färggrafik, samtidigt som de minskade bländning och ökade kontrasten.

    Hur vektorgrafik fungerar

    Till skillnad från rastergrafik, där bilden byggs upp rad för rad, styrs elektronstrålen i en vektorskärm direkt i X- och Y-led. Vectrex använde en analog vektorgenerator som kontrollerade strålens rörelse och ljusstyrka i realtid.

    ”Ett minne på hela 64 K och en
    8-bitars mikroprocessor gör att
    Vectorgrafiken nära nog mäter
    sig med större myntopererade
    automater i fråga om snabbhet
    och spänning, Vectrex-systemet
    kännetecknas också av de bästa
    ljudeffekter vi någonsin hört och
    klart överlägsna ATARIS VCS
    och Mattels Intellivision.

    CREATIVE COMPUTING

    Detta gjorde det möjligt att rotera, skala och animera objekt extremt mjukt. Tekniken påminde om den som användes i arkadklassiker som Asteroids, men här fanns den plötsligt i vardagsrummet.

    Tekniken inuti maskinen

    Vectrex drevs av en Motorola 6809-processor på 1,5 MHz och hade endast 1 kilobyte RAM. Trots detta kunde konsolen visa avancerad grafik tack vare den specialiserade hårdvaran för vektordisplay.

    Onödigt att säga men vi blev imponerade av Vectrex-systemet
    och det borde Du också bli.

    THE LOGICAL GAMER

    Ljudet genererades av ett dedikerat ljudchip och spelades upp via en inbyggd högtalare. Kombinationen av analog bild och digital styrning gjorde Vectrex till en ovanlig hybrid mellan klassisk elektronik och modern datorteknik.

    Spel och tillbehör

    Alla Vectrex-enheter levererades med spelet Mine Storm, inspirerat av Asteroids. Utöver vanliga spelkassetter erbjöd systemet ovanligt avancerade tillbehör.

    Ett av dessa var 3D Imager, ett par motoriserade glasögon som använde roterande färgfilter för att skapa äkta stereoskopisk 3D. Ett annat var ljuspennan, som gjorde det möjligt att rita direkt på skärmen genom att känna av elektronstrålens position.

    Vectrex blev därmed den första spelkonsolen med ett kommersiellt 3D-tillbehör.

    Kommersiell motgång

    Trots goda recensioner och stark teknisk identitet blev Vectrex ingen försäljningssuccé. Systemet lanserades precis före den stora nordamerikanska spelkraschen 1983, då marknaden kollapsade.

    Efter att Milton Bradley Company tagit över tillverkningen sjönk försäljningen snabbt. Konsolen lades ned redan 1984, efter betydande ekonomiska förluster.

    Ett bestående arv

    Även om Vectrex blev ett kommersiellt misslyckande har den fått ett starkt eftermäle. Den hyllas för sin tekniska djärvhet, sitt unika bildspråk och sin innovativa design.

    I dag lever systemet vidare genom samlare, emulatorer och hobbyutvecklare som fortfarande skapar nya spel för den över 40 år gamla hårdvaran. Vectrex betraktas ofta som ett exempel på vad som händer när ingenjörer vågar gå sin egen väg, även om marknaden inte är redo.

    Vectrex visar att spelhistoria inte bara handlar om försäljningssiffror, utan också om idéer som var långt före sin tid.

    Innehåll på youtube om Vectrex

    Vectrex – faktaruta
    Typ Hemmavideospels-konsol (vektordisplay)
    Utvecklare Smith Engineering
    Tillverkare General Consumer Electronics (1982–83)
    Milton Bradley (1983–84)
    Lansering Nordamerika: oktober 1982
    Europa: 1983
    Japan: 1983 (som 光速船 / “Lightspeed”)
    Cirkapris vid start 199 USD (1982)
    Processor Motorola MC68A09 (6809) @ 1,5 MHz
    Minne 1 KB RAM
    Spelmedia ROM-kassetter
    Skärm Inbyggd 9-tums monokrom CRT (vertikal)
    Grafik Vektorbaserad
    Ljud General Instrument AY-3-8912
    Kontroller Avtagbar handkontroll, 2 kontrollerportar
    Vikt Ca 6,8 kg
    Inbyggt spel Mine Storm
    Kända tillbehör 3D Imager (3D-glasögon), ljuspenna, skärmöverlägg
    Nedlagd Februari 1984

  • HP 200LX – fickdatorn som var en riktig PC innan “smart” ens var ett ord

    HP 200LX var en fickstor dator som suddade ut gränsen mellan kalkylator, handdator och fullvärdig persondator. När Hewlett-Packard lanserade modellen 1994 erbjöd den något unikt för sin tid: en i stort sett helt IBM PC-kompatibel DOS-maskin i ett format som rymdes i handen. Med inbyggt tangentbord, utbyggbar lagring och professionella program i ROM blev HP 200LX ett arbetsredskap för tekniker, ekonomer och entusiaster – och ett tidigt exempel på hur verklig mobil databehandling kunde se ut långt innan smartphones och surfplattor tog över.

    Introduktion
    Året är 1994. Internet är något man ringer upp, bärbara datorer är tunga och dyra, och mobiltelefoner är mest till för samtal. Då släpper Hewlett-Packard en liten dator som ser ut som en tjockare miniräknare med lock, men som i praktiken är en full DOS-kompatibel PC i fickformat. Den heter HP 200LX och blir snabbt en favorit bland användare som vill ha ett riktigt arbetsverktyg överallt.

    En PC i fickformat
    HP 200LX kallades ofta för en “palmtop PC”. Den hade QWERTY-tangentbord, monokrom grafisk skärm, serieport och en PCMCIA-kortplats för expansion. Det avgörande var att den körde MS-DOS 5.0 från ROM. Den startade snabbt och gav dig en miljö som påminde om en stationär PC, fast i en enhet som gick ner i jackfickan.

    Tekniken som räckte längre än man tror
    Inuti satt en 80186-kompatibel processor som HP kallade “Hornet”, klockad runt 7,91 MHz. Minne fanns i varianter på 1, 2 eller 4 MB, där en del kunde nyttjas som klassiskt RAM och resten som utökat minne eller lagringsutrymme. På pappret ser det blygsamt ut, men DOS-program från tiden var resurssnåla och väloptimerade. Resultatet blev en maskin som kändes oväntat kapabel för sin storlek.

    Kontorsverktyg inbyggt från start
    HP stoppade inte bara in DOS, utan också ett komplett programutbud i ROM. Lotus 1-2-3 fanns inbyggt, tillsammans med kalender, adressbok, terminal, e-postlösningar och olika verktyg och kalkylatorer. Det gjorde att 200LX var användbar direkt ur kartongen, utan att man behövde installera något för att komma igång med vardagsarbete.

    Expansion och lagring som gjorde den flexibel
    PCMCIA-platsen var en av maskinens starkaste sidor. Genom kort kunde man lägga till extra lagring, modem och i vissa fall även nätverksfunktioner via kompatibla Ethernet-kort. Med rätt lösningar gick det också att använda CompactFlash och andra minneskortstyper som lagring. Den här flexibiliteten gjorde att HP 200LX användes i många praktiska sammanhang, där pålitlighet och portabilitet vägde tyngre än grafik och prestanda.

    Windows på en palmtop, på sitt sätt
    En detalj som ofta nämns i entusiasthistorier är att det faktiskt gick att köra Windows 3.0 i Real Mode, om man hade tålamod och rätt upplägg. Det var inte snabbt och inte särskilt bekvämt, men det var möjligt. Det säger något om hur nära en “riktig PC” 200LX faktiskt var.

    Kultstatus och livet efter nedläggningen
    När HP senare gick vidare mot Windows CE-baserade produkter försvann DOS-eran från deras palmtop-linje. Men HP 200LX levde vidare i en stark användarkultur. Skälen var flera: DOS var lättviktigt och effektivt, PC-kompatibiliteten gav tillgång till enormt mycket mjukvara, formfaktorn var praktisk och maskinen var ovanligt hackbar. Än i dag finns intresse för reparationer, uppgraderingar och bevarande.

    Vanliga problem och varför den ändå överlever
    Som mycket 90-talshårdvara har den sina svagheter. Plastdetaljer kan spricka vid gångjärn, öppningslås kan bli slappa, batteriläckage kan skada delar och vissa enheter drabbas av skärmfel eller tröga tangenter. Samtidigt är det just här som gemenskapen kring maskinen märks, eftersom många problem går att åtgärda med förstärkningar, rengöring och försiktig reparation.

    Påskägg som visar människorna bakom
    HP 200LX har också en charmig sida. Den innehåller flera påskägg, bland annat i det medföljande spelet “Lair of Squid”, där det finns en dold galleria med utvecklarbilder om man skriver ett särskilt ord. I självtestläget finns dessutom gömda dikter och texter som anspelar på projektens interna kodnamn och på utvecklingsteamets vardag. Det är små detaljer som gör att maskinen känns mer som ett hantverk än som en anonym produkt.

    Varför den fortfarande är intressant
    HP 200LX påminner om en tid då portabel dator betydde effektivitet, kontroll och fokus. Allt låg lokalt, allt startade snabbt och enheten var byggd som ett verktyg snarare än en uppmärksamhetsmaskin. Den visar hur mycket man kan göra med små resurser, och varför många fortfarande uppskattar hårdvara som går att förstå, underhålla och använda utan att vara beroende av moderna ekosystem.

    Vill du att jag också formaterar texten för MediaWiki direkt, med samma “artikelkänsla” men helt utan punktlistor och utan fetstil annat än rubriker?

    Innehåll på youtube om HP 200XL

    HP 200LX – fakta
    Tillverkare Hewlett-Packard (HP)
    Typ Palmtop PC / handdator
    Lanserad Augusti 1994
    Utgången December 1999
    Operativsystem MS-DOS 5.0 (i ROM)
    Processor 80186-kompatibel “Hornet” @ ca 7,91 MHz
    Minne 1 / 2 / 4 MB RAM
    Skärm Monokrom LCD, CGA-lägen (bl.a. 640×200)
    Expansion PCMCIA Type II
    Lagring PCMCIA-minneskort (SRAM/ATA Flash/CompactFlash via lösningar), upp till ca 2 GB med tredjepartsdrivrutin
    Ström 2× AA + CR2032-backup, valfri nätadapter
    Mått 16 × 8,64 × 2,54 cm
    Föregångare HP 100LX
    Efterföljare HP 300LX