Etikett: monokrom LCD

  • Amstrad NC100 – enkel teknik i en brytningstid

    I början av 1990-talet kämpade den brittiska datortillverkaren Amstrad för sin överlevnad. PC-marknaden hade blivit brutal, marginalerna krympte och teknikutvecklingen gick snabbare än företaget mäktade med. Svaret blev en serie små, portabla datorer som medvetet gick mot strömmen. NC100 var ingen kraftfull nymodighet, men ett försök att återvinna användarnas förtroende genom enkelhet, tillgänglighet och fokus på praktisk nytta.

    I början av 1990-talet befann sig den brittiska datortillverkaren Amstrad i ett tydligt vägskäl. Företaget, som under 1980-talet hade gjort sig känt för billiga och lättillgängliga hemdatorer och PC-maskiner, tappade snabbt mark. En serie problem med opålitliga hårddiskar från Seagate skadade förtroendet, samtidigt som större tillverkare pressade priserna i ett intensivt priskrig. År 1992 var Amstrad inte längre den självklara utmanaren på PC-marknaden.

    Företagets grundare, Alan Sugar, satsade då på en ny idé: små, portabla datorer som inte försökte konkurrera med kontors-PC:n, utan istället erbjuda något enklare och mer fokuserat.

    NC-serien – medvetet omodern

    Resultatet blev NC100, NC150 och NC200. Tekniskt sett var de redan vid lanseringen konservativa. Samtliga byggde på den åttabitarsprocessor som många trodde var på väg bort, Z80 från Zilog. Men valet var inte nostalgiskt utan praktiskt: låg strömförbrukning, stabil drift och välkänd arkitektur gjorde det möjligt att skapa billiga och pålitliga maskiner.

    Ett ovanligt drag var att datorerna levererades med BBC BASIC som standard. Det innebar att användaren inte bara konsumerade färdiga program, utan även kunde skriva egna. I en tid när datorer i allt högre grad blev slutna system var detta ett tydligt arv från hemdatorernas mer experimentella era.

    NC100 – text före allt annat

    NC100 var den enklaste modellen och också den mest särpräglade. Den kostade 199 pund och hade ungefär samma storlek som ett A4-ark. Tangentbordet var fullstort, men skärmen var smal och placerad längs ovankanten. Den visade 80 tecken i åtta rader och var tydligt anpassad för textarbete snarare än grafik.

    Maskinen var utrustad med både RS-232-serieport och Centronics-parallellport, vilket gjorde det möjligt att ansluta skrivare, modem och annan kringutrustning. Standardminnet låg på 64 kilobyte, men kunde byggas ut till 1 megabyte via ett instickskort, vilket var relativt generöst för en bärbar dator i denna klass.

    Fem minuter till användning

    Amstrads marknadsföring betonade enkelheten. Företaget lovade att användaren skulle kunna komma igång på fem minuter, annars väntade pengarna tillbaka. För att uppfylla detta hade NC100 fyra färgkodade funktionsknappar som gav direkt åtkomst till inbyggda program som ordbehandlare, kalkylator, kalender och adressbok.

    I praktiken fungerade NC100 mer som en avancerad elektronisk skrivbok än som en traditionell dator. Den startade snabbt, drog lite ström och var fokuserad på vardagliga uppgifter som skrivande och organisering.

    Ett lågmält arv

    Ett exemplar från 1992, med modellbeteckningen NC100 och serienummer 23107711 A2UK-N, levererat med originalfodral och nätadapter, är i dag ett tydligt tidsdokument. NC100 var ingen teknisk revolution och den räddade inte Amstrads långsiktiga affärer, men den pekade fram mot ett annat sätt att tänka kring datorer.

    I efterhand kan NC100 ses som en tidig föregångare till senare minimalistiska och portabla skrivmaskinsliknande datorer. Den påminde om att användbarhet, snabb tillgång och fokus ibland kan vara viktigare än prestanda och specifikationer.

    Innehåll på youtube om Amstrand NC serien

    Faktaruta: Amstrad NC100 (1992)

    • Produkt: Amstrad NC100 (notebook/”notepad computer”)
    • Lanseringspris: £199
    • Processor: Zilog Z80 (8-bit)
    • Skärm: 80 kolumner × 8 rader (”letterbox”-format)
    • Tangentbord: Fullstort
    • Portar: RS-232 (seriell) och Centronics (parallell)
    • Minne: 64 kB inbyggt, utbyggbart till 1 MB med minneskort
    • Inbyggda program: ordbehandlare, kalkylator, kalender/diary, adressbok
    • Programmering: BBC BASIC inbyggt
    • Exemplar (1992): modell NC100, serienummer 23107711 A2UK-N
    • Tillbehör: mjukt fodral och nätadapter
  • Ericsson GH172 – en av de första GSM-telefonerna

    Ericsson GH172 var en av de allra första GSM-telefonerna när den lanserades 1992. Tung som en tegelsten, med bara en timmes taltid och en skärm som visade några rader text – men den markerade starten på den digitala mobiltelefonin och blev en milstolpe i Ericssons historia.

    När GSM-nätet började byggas ut i början av 1990-talet behövdes nya telefoner som kunde utnyttja den digitala tekniken. En av pionjärerna var Ericsson GH172, lanserad 1992. Det var en av de allra första kommersiella GSM-telefonerna – tung, klumpig och med begränsade funktioner, men också en symbol för en ny era i mobiltelefoni.

    Design och formfaktor

    GH172 var en klassisk ”bar phone” med fast antenn. Den vägde hela 440 gram och mätte 173 × 65 × 33 mm, och med antennen monterad nådde höjden nästan 30 cm. Jämfört med dagens mobiler var den ett riktigt tegel, men på den tiden var storleken standard för GSM-pionjärerna.

    Skärm och gränssnitt

    Telefonen hade en enkel monokrom LCD-skärm som visade grundläggande information: nummer, batteristatus och mottagning. Den rymde ingen grafik, inga ikoner – bara rena tecken.

    Funktioner

    Ericsson GH172 var i grunden en samtalstelefon. Den hade telefonbok med plats för 99 nummer och stöd för snabbval. SMS fanns – men bara för mottagning, inte för att skicka.

    Funktionerna i övrigt var minimala:

    • 4 olika ringsignaler
    • Stum-/mute-funktion
    • Samtal väntar
    • Snabbval

    Inga spel, inga appar, ingen kalender – det här var en mobil som gjorde en sak: ringa och ta emot samtal.

    Batteri och uthållighet

    Telefonen använde ett NiCd-batteri, med en taltid på upp till 1 timme och standby på bara 13 timmar. Det betydde att användaren ofta behövde ha en laddare nära till hands – en stark kontrast till de senare GSM-telefonerna som kunde hålla i dagar.

    NMT och GSM

    GH172 kunde användas i både NMT 900- och GSM 900-näten, vilket gjorde den till en övergångsmodell för de som gick från det analoga systemet till den nya digitala standarden. Det var en viktig detalj i en tid när GSM ännu inte var fullt utbyggt.

    Arvet efter GH172

    Ericsson GH172 var ingen massuccé – men den blev en historisk milstolpe. Den markerade starten på den digitala eran för Ericsson, och visade vägen för kommande modeller som blev allt mindre, lättare och mer funktionsrika.

    Idag är GH172 ett samlingsobjekt, en påminnelse om den tid då en mobiltelefon var en lyxprodukt för affärsmän och tekniskt intresserade – och då 1 timmes taltid ansågs vara helt acceptabelt.

    Fakta: Ericsson GH172

    • Lansering: 4:e kvartalet 1992
    • Typ: GSM-mobiltelefon (bar formfaktor)
    • Mått: 173 × 65 × 33 mm (med antenn: 286 mm)
    • Vikt: 440 g
    • Nät: GSM 900, NMT 900
    • Skärm: Monokrom LCD, textbaserad (101 × 33 px)
    • Telefonbok: 99 poster
    • SMS: Endast mottagning
    • Batteri: NiCd, avtagbart
    • Standby: upp till 13 h
    • Samtalstid: upp till 1 h
    • Funktioner:
    • 4 ringsignaler
    • Stumfunktion
    • Snabbval
    • Samtal väntar
    • Övrigt: Ingen vibration, inga spel, ingen kalender, ingen Bluetooth, ingen dataöverföring