Etikett: PDA

  • PalmPilot – den lilla handdatorn som förändrade vardagen

    PalmPilot var en av de första handdatorerna som slog igenom på bred front och kom att forma hur människor såg på personlig digital organisering. När den lanserades 1997 av Palm Inc kombinerade den enkelhet, snabbhet och portabilitet på ett sätt som konkurrenterna saknade. Med kalender, kontakter och anteckningar samlade i fickformat blev PalmPilot ett självklart arbetsredskap – och lade grunden för den mobila teknik som i dag tas för given.

    När PalmPilot lanserades våren 1997 var den inte bara ännu en teknisk pryl – den blev startskottet för hur miljontals människor började organisera sina liv digitalt. I en tid då mobiltelefoner knappt kunde skicka SMS och bärbara datorer var tunga och dyra, erbjöd PalmPilot något revolutionerande: en fickstor personlig informationshanterare som faktiskt var enkel att använda.

    PalmPilot Personal och PalmPilot Professional var den andra generationen av handdatorer från Palm Inc, då ett dotterbolag till U.S. Robotics. Produkterna lanserades den 10 mars 1997 och kom snabbt att bli synonymt med begreppet PDA.

    En dator i handflatan

    PalmPilot fanns i två huvudmodeller: Personal och Professional. De var i princip identiska till utseendet men skilde sig åt i minnesmängd – 512 KB respektive 1 MB. Med dagens mått är detta extremt begränsat, men på 1990-talet räckte det gott för kontakter, kalender, anteckningar och att-göra-listor.

    Skärmen var monokrom med upplösningen 160 × 160 pixlar och styrdes med en pekpenna. I stället för tangentbord använde PalmPilot det egenutvecklade handskriftsystemet Graffiti, där varje bokstav skrevs med ett förenklat, standardiserat streckmönster. Det krävde viss inlärning, men när tekniken väl satt gick inmatningen snabbt och träffsäkert.

    Enkelhet som filosofi

    Till skillnad från många konkurrenter fokuserade Palm på snabbhet och användarvänlighet snarare än teknisk komplexitet. Enheten startade omedelbart, menyerna var avskalade och logiska, och batteritiden var imponerande. Med två vanliga AAA-batterier kunde PalmPilot användas i veckor, ibland månader, utan byte.

    Synkronisering med dator skedde via en seriell kabel och Palm Desktop-programvaran. Med ett enda knapptryck uppdaterades kalender, kontakter och anteckningar mellan handdatorn och datorn – en process som då upplevdes som närmast magisk.

    Tillbehör och uppgraderingar

    Palm erbjöd flera tillbehör, bland annat ett externt modem på 14,4 kbit/s som gjorde det möjligt att kommunicera via telefonlinje. Det fanns även uppgraderingspaket för äldre Pilot-modeller som gjorde det möjligt att uppdatera både minne, ROM och operativsystem till Palm OS 2.0.

    Genom dessa uppgraderingar kunde befintliga användare fortsätta använda sin hårdvara samtidigt som de fick tillgång till nya funktioner, något som bidrog till stark kundlojalitet.

    En kommersiell och kulturell succé

    PalmPilot blev snabbt en enorm framgång och passerade enligt samtida uppskattningar en miljon sålda enheter redan 1998. Framgången befäste Palms ställning som marknadsledare inom PDA-segmentet och gjorde PalmPilot till ett välkänt begrepp även utanför teknikvärlden.

    Modellen efterföljdes av Palm III, som byggde vidare på samma idé men med förbättrad design och funktionalitet.

    Ett oväntat efterliv

    Trots att PalmPilot sedan länge är tekniskt föråldrad lever dess arv vidare. Ett uppmärksammat exempel är inom IMAX, där PalmPilot-liknande gränssnitt används – via specialutvecklade emulatorer – för att styra utrustning vid visning av 70 mm-film. Orsaken är enkel: gränssnittet är extremt tydligt, snabbt och lätt att använda även i stressade situationer.

    Varför PalmPilot spelar roll

    PalmPilot var varken kraftfullast eller mest avancerad, men den var genomtänkt. Den visade att teknik inte måste vara komplicerad för att vara användbar. Många av de designprinciper som gjorde PalmPilot framgångsrik – snabb uppstart, tydligt fokus på användarens behov och låg mental belastning – lever vidare i dagens smartphones och surfplattor.

    PalmPilot är därför inte bara en historisk pryl, utan ett tydligt exempel på hur smart design kan förändra hur människor använder teknik i vardagen.

    Youtube filmer om PalmPilot

    Teknisk fakta: PalmPilot (1997)

    Modeller
    PalmPilot Personal / PalmPilot Professional
    Lansering
    10 mars 1997
    Tillverkare
    Palm Inc (då dotterbolag till U.S. Robotics)
    Operativsystem
    Palm OS 2.0
    Processor
    Motorola 68328 (DragonBall), 16 MHz
    Minne
    512 KB (Personal) / 1 MB (Professional)
    Skärm
    160 × 160 pixlar, monokrom LCD, pekskärm
    Inmatning
    Stylus och Graffiti-handstil
    Anslutning
    RS-232 via Palm Desktop
    Ström
    2 × AAA-batterier
    Ljud
    Mono-högtalare
    Mått
    4,7 × 3,1 × 0,7 tum
    Vikt
    ca 159 gram

  • Ericsson MC12 – en tidig PDA i mobiltelefonins tidevarv

    I mitten av 1990-talet stod den mobila datorvärlden på tröskeln till något nytt. Mobiltelefoner blev allt vanligare, bärbara datorer krympte i storlek och idén om att kunna arbeta digitalt var som helst började ta form. Det var i denna brytningstid som Ericsson lanserade MC12 Mobile Companion – en fickdator som förenade handdatorns produktivitet med mobiltelefonins kommunikationsmöjligheter och som i dag framstår som ett tidigt steg mot den moderna smartphonen.

    När Ericsson lanserade MC12 Mobile Companion i december 1996 tog företaget sina första steg in på PDA-marknaden. Resultatet blev en fickdator som låg i teknikens absoluta framkant och som samtidigt tydligt speglade Ericssons styrka inom mobiltelefoni.

    MC12 var i praktiken en ommärkt HP 320LX, men med flera unika tillägg som gjorde den särskilt intressant för mobilanvändare under GSM-eran.

    En dator som fick plats i fickan

    Under skalet satt en Hitachi SuperH SH3 (SH7700)-processor som kördes i 44 MHz, vilket var imponerande prestanda för mitten av 1990-talet i ett så kompakt format. Minnesmässigt var MC12 utrustad med 4 MB RAM och 5 MB ROM.

    Operativsystemet var Windows CE 1.0, vilket gav användaren tillgång till välbekanta program i nedbantad form, bland annat Pocket Word, Pocket Excel, Outlook och Internet Explorer. Senare släpptes även en uppgradering till Windows CE 2.0, vilket förlängde livslängden på enheten.

    Anslutningar före Wi-Fi och Bluetooth

    MC12 speglar en tid då moderna trådlösa standarder ännu inte fanns. Den erbjöd därför ett brett urval av anslutningsmöjligheter för sin tid. Enheten hade en PC Card Type II-plats, en CompactFlash-plats, IrDA 1.0 för infraröd kommunikation samt en seriell port.

    Detta gjorde MC12 flexibel och relativt framtidssäker enligt 1996 års måttstock.

    Mobilintegration – MC12:s verkliga styrka

    Det som verkligen skilde Ericsson MC12 från många andra handdatorer var den djupa integrationen med Ericssons GSM-telefoner.

    Det medföljande CompactFlash-kortet innehöll specialutvecklad mjukvara. Ericsson Virtual Modem gjorde det möjligt att använda en GSM-telefon som modem, men var begränsat till 9,6 kbit/s. Det var för långsamt för praktisk webbsurf men fungerade för e-post och enklare dataöverföring. Någon adapter för vanlig telefonlinje fanns inte, vilket gjorde lösningen exklusiv för Ericssons mobiltelefoner. Alternativt kunde MC12 anslutas till telefonen via den seriella porten.

    Ett annat program, My Ericsson Phone, möjliggjorde tvåvägskommunikation mellan telefon och PDA. Användaren kunde ringa samtal direkt från kontaktlistan, skicka SMS till mobiltelefoner eller faxmaskiner samt läsa och hämta information från telefonens minne till MC12:s kontaktregister.

    Pris och målgrupp

    Vid lanseringen kostade Ericsson MC12 550 brittiska pund exklusive moms. Omräknat med dåtidens växelkurs motsvarar det ungefär 6 500–7 000 svenska kronor. Prislappen placerade enheten tydligt i premiumsegmentet och målgruppen var främst affärsresenärer och professionella användare som behövde mobil produktivitet långt innan smartphones blev vardag.

    Ett stycke teknikhistoria

    Ericsson MC12 markerar ett viktigt steg i utvecklingen från enkla elektroniska kalendrar till fullfjädrade handhållna datorer med operativsystem, kontorsprogram och mobil uppkoppling.

    Det exemplar som beskrivs här är komplett med originalkartong och har vänligen donerats av Colin Pearson. MC12 är i dag ett intressant tidsdokument som visar hur visionen om mobil datoranvändning såg ut i mitten av 1990-talet och hur Ericssons bakgrund inom mobil kommunikation påverkade företagets första PDA.

    Innehåll på youtube om Ericsson MC12

    Fakta: Ericsson MC12 (Mobile Companion)
    Tillverkare Ericsson
    Lansering December 1996
    Basmodell Ommärkt HP 320LX
    Processor Hitachi SuperH SH3 (SH7700), 44 MHz
    Minne 4 MB RAM, 5 MB ROM
    Operativsystem Windows CE 1.0 (senare uppgraderbar till CE 2.0)
    Medföljande appar Pocket Word, Pocket Excel, Outlook, Internet Explorer
    Expansionsplatser 1× PC Card Type II, 1× CompactFlash
    Kommunikation IrDA 1.0, seriell port
    Unik Ericsson-mjukvara Ericsson Virtual Modem (9,6 kbit/s via Ericsson GSM-telefon), “My Ericsson Phone” (synk/hantering av kontakter och SMS)
    Pris vid lansering £550 exkl. moms (ungefär 6 500–7 000 SEK, beroende på dåtidens kurs)

  • Agenda VR3 – När Linux fick plats i fickan

    I dag tar vi Linux i fickformat för givet – i telefoner, routrar och uppkopplade prylar av alla slag. Men redan år 2001 fanns en liten, svartvit handdator som visade att ett fullvärdigt Linuxsystem kunde rymmas i handflatan. Agenda VR3 blev aldrig någon storsäljare, men den skrev in sig i datorhistorien som den första kommersiella ”rena” Linux-PDA:n och en tidig förebådare till dagens öppna mobila plattformar.

    En tidig pionjär inom öppna mobila datorer

    I början av 2000‑talet såg världen av handhållna datorer helt annorlunda ut än i dag. Smartphones existerade ännu inte i modern mening, och marknaden dominerades av så kallade PDA:er (Personal Digital Assistants) från tillverkare som Palm och Microsoft. I detta landskap dök Agenda VR3 upp – en liten, anspråkslös apparat som skulle visa sig bli något av en milstolpe för entusiaster av fri och öppen programvara.

    Agenda VR3, lanserad 2001, brukar beskrivas som den första kommersiellt tillgängliga ”rena Linux‑PDA:n”. Det innebar att den inte körde ett specialanpassat eller dolt system, utan ett fullvärdigt Linux – samma grundläggande operativsystem som användes på servrar och persondatorer världen över.

    Varför var Agenda VR3 speciell?

    Vid den här tiden var de flesta handdatorer låsta plattformar. Användaren var hänvisad till tillverkarens appar och utvecklingsverktyg, och möjligheterna att experimentera var begränsade. Agenda VR3 gick i motsatt riktning. Här möttes användaren av:

    • Linuxkärnan som grundsystem
    • Ett klassiskt Unix‑skal (Bash)
    • En riktig terminal
    • Ett grafiskt skrivbord byggt med öppna bibliotek

    För Linux‑användare och utvecklare var detta något helt nytt: en dator som bokstavligen fick plats i fickan, men som fungerade enligt samma principer som större Unix‑system.

    En titt på hårdvaran

    Med dagens mått mätt var Agenda VR3 mycket enkel. Den hade en monokrom pekskärm med upplösningen 160 × 240 pixlar, en MIPS‑processor på 66 MHz, 8 MB arbetsminne och 16 MB flashminne. Strömmen kom från två vanliga AAA‑batterier.

    Trots sina begränsningar erbjöd den funktioner som då var imponerande i en så liten enhet: infraröd kommunikation, seriell port, notifieringsljud och dockningsstation för synkronisering med dator. Allt var utformat för låg strömförbrukning och maximal flexibilitet.

    Programvara och användning

    Agenda VR3 levererades med Linux 2.4 och ett grafiskt system baserat på X11. Användargränssnittet byggde på FLTK, ett lättviktigt grafikbibliotek som lämpade sig väl för hårdvara med begränsade resurser.

    För vanliga användare fanns kalender, adressbok, att‑göra‑listor, e‑post och anteckningar. För mer tekniskt lagda användare öppnade sig betydligt fler möjligheter: det gick att logga in via Telnet eller FTP, köra egna program, och till och med visa grafiska program över nätverk med X‑protokollet.

    Dessutom följde flera spel med – allt från kortspel till enkla varianter av klassiker som Space Invaders och Tetris.

    Ett levande community

    En avgörande faktor för Agenda VR3 var dess användarcommunity. Hundratals tredjepartsprogram skapades av entusiaster runt om i världen och samlades i det så kallade Agenda Software Repository. Här fanns allt från små verktyg till spel och experimentella applikationer.

    Flera av utvecklarna bakom dessa program fortsatte senare att arbeta med andra Linux‑baserade handdatorer, till exempel Sharp Zaurus. På så sätt fungerade Agenda VR3 som en plantskola för idéer och tekniker som senare skulle spridas vidare.

    Kommersiell motgång – teknisk framgång

    Trots sin tekniska originalitet blev Agenda VR3 ingen kommersiell succé. Företaget bakom produkten fick ekonomiska problem, priset sänktes kraftigt och verksamheten lades så småningom ned. En kompatibel version levde dock vidare under annat namn via ett kanadensiskt företag.

    Men även om produkten försvann från butikshyllorna levde idéerna vidare. Agenda VR3 visade att Linux kunde fungera i mycket små och strömsnåla system – en tanke som i dag är självklar inom allt från mobiltelefoner till routrar och IoT‑enheter.

    Lite före sin tid – från VR3 till Android

    Sett med dagens ögon är det svårt att inte dra paralleller mellan Agenda VR3 och moderna mobila plattformar, i synnerhet Android. Även Android bygger på Linuxkärnan och kombinerar ett öppet operativsystem med ett ekosystem av tredjepartsappar. Skillnaden är naturligtvis tid, prestanda och användarvänlighet – men grundidén är förvånansvärt lik. Agenda VR3 visade redan i början av 2000‑talet att Linux kunde fungera i en batteridriven, handhållen enhet med pekskärm och nätverksfunktioner. På så sätt var VR3 ett tidigt experiment som förebådade den utveckling som, nästan ett decennium senare, skulle slå igenom på bred front med Android‑telefonerna.

    Ett stycke datorhistoria

    I dag framstår Agenda VR3 som en teknikhistorisk kuriositet: långsam, svartvit och extremt begränsad jämfört med moderna smarta enheter. Samtidigt var den före sin tid. Den förebådade en framtid där öppna operativsystem, appar från oberoende utvecklare och full nätverksanslutning skulle bli norm även i fickformat.

    Agenda VR3 blev aldrig en massprodukt – men den visade vägen.

    Innehåll på youtube om Agenda VR3

    Faktaruta: Agenda VR3

    • Typ: PDA (handdator) med ”ren” Linux som standard
    • Lansering: Maj 2001
    • Tillverkare: Agenda Computing, Inc. (Irvine, Kalifornien, USA)
    • Skärm: Monokrom pekskärm, 160 × 240 pixlar, bakgrundsbelyst
    • Processor: 66 MHz MIPS
    • Minne: 8 MB RAM
    • Lagring: 16 MB inbyggt flashminne
    • Anslutningar: IrDA och RS-232 (via kabel eller dockningsstation)
    • Ström: 2 × AAA-batterier
    • Programvara (urval): Linux-kärna 2.4.0, XFree86, rxvt, Bash, GUI baserat på FLTK
    • Kuriosa: Kan ses som ett tidigt förstadium till idén bakom senare Linux-baserade mobila plattformar (t.ex. Android)

  • Nokia 9000 Communicator

    Nokia 9000 Communicator, lanserad år 1998, var en banbrytande mobiltelefon och personlig digital assistent (PDA) i ett. Den kombinerade för första gången telefon, fax, e-post och webbläsare i en enda enhet – långt innan smartphones blev vardag. Med sitt robusta metallchassi, sin Intel 386-processor och sitt dubbla skärmsystem satte Nokia 9000 standarden för framtida affärsmobiler och lade grunden till Nokias Communicator-serie.

    Tekniska specifikationer

    EgenskapDetalj
    Lanseringsår1998
    StatusUtgången ur produktion
    TypFeature phone / PDA-hybrid
    NätverksteknikGSM
    Mått173 × 64 × 38 mm
    Vikt397 g
    SIMMini-SIM
    Material och färgMetallchassi, svart finish
    ProcessorIntel 386
    OperativsystemGEOSTM 3.0
    Internminne8 MB totalt:
    • 4 MB för OS och appar
    • 2 MB för programkörning
    • 2 MB för användardata
    MinneskortplatsNej
    Telefonbok200 poster
    Samtalslogg10 slagna, 10 mottagna, 10 missade samtal

    Skärm och gränssnitt

    DisplaytypGråskalelcd
    Upplösning640 × 200 pixlar
    Andra skärmenJa, separat telefondisplay för snabbåtkomst
    GränssnittFullt QWERTY-tangentbord (intern del)
    AnvändarupplevelseKombination av knapptelefon och minidator, med horisontell layout på insidan

    Kommunikation och funktioner

    betydelse

    Batteri

    TypAvtagbart Li-Ion-batteri
    StandbytidUpp till 35 timmar
    SamtalstidUpp till 3 timmar

    Historik och betydelse

    När Nokia 9000 Communicator lanserades var den den mest avancerade mobiltelefonen på marknaden. Den kombinerade funktioner som tidigare endast fanns i stationära datorer – e-post, fax, internet och textbehandling – med trådlös kommunikation.
    Detta gjorde den snabbt till en favorit bland företagsledare, journalister och diplomater under slutet av 1990-talet.

    Enheten använde Intel 386-processorn, vilket i praktiken gjorde den till en bärbar dator i fickformat. Operativsystemet GEOS 3.0 möjliggjorde multitasking och avancerade appar långt före Windows Mobile eller Symbian.

    Designen med två skärmar – en yttre för snabbtelefoni och en inre för datakommunikation – blev ett kännetecken för Nokias Communicator-serie och användes även i efterföljande modeller som 9110, 9210 och 9500 Communicator.

    Arv

    Nokia 9000 ses idag som den första verkliga smartphone-liknande enheten.
    Den inspirerade inte bara framtida Communicator-modeller utan även hela konceptet bakom moderna affärs-smartphones. Trots sin vikt och storlek är den fortfarande ett ikoniskt stycke mobilhistoria.