Etikett: quest for the rings

Magnavox Odyssey² var en spelkonsol som föddes i en tid då gränsen mellan leksak och dator ännu var oklar. När den lanserades 1978 utmanade den rådande synen på vad ett TV-spel kunde vara genom att kombinera spelkassetter med ett inbyggt tangentbord och ambitionen att även fungera som ett pedagogiskt verktyg. Resultatet blev en ovanlig och experimentell konsol som i efterhand framstår som ett tidigt försök att förena underhållning, teknik och lärande i vardagsrummet.

När man talar om de tidiga spelkonsolerna nämns ofta Atari 2600 och Intellivision. Mindre omtalad, men tekniskt och idéhistoriskt mycket intressant, är Magnavox Odyssey². Den lanserades 1978 och tillhör den andra generationen spelkonsoler. Till skillnad från sina konkurrenter försökte den inte bara vara ett TV-spel, utan något som också påminde om en enkel hemdator.

En ny generation efter den första Odyssey

Magnavox hade redan skrivit in sig i teknikhistorien med världens första kommersiella hemkonsol, Magnavox Odyssey från 1972. Med Odyssey² tog företaget ett tydligt steg vidare. Den nya konsolen använde utbytbara ROM-kassetter, vilket gjorde det möjligt att sälja ett stort och varierat spelutbud, där varje spel hade egen grafik, logik och ljud.

När konsolen lanserades i Europa marknadsfördes den av Philips under namnet Philips Videopac G7000. Namnbytet var medvetet: Philips ville distansera produkten från rena spelmaskiner och framhäva dess mer “datorlika” egenskaper.

Tangentbordet som särskilde systemet

Det mest utmärkande draget hos Odyssey² var det inbyggda membrantangentbordet med bokstäver och siffror. Tangentbordet användes för att mata in kommandon, välja alternativ i spel och köra enkla undervisningsprogram. Magnavox släppte till och med en kassett, Computer Intro!, som var tänkt att introducera användaren till grundläggande programmering.

I praktiken var Odyssey² ingen fullfjädrad dator, men den marknadsfördes som ett seriöst och lärorikt alternativ till andra spelkonsoler. Detta speglar en tid då gränsen mellan spel, utbildning och hemdatorer ännu inte var tydligt dragen.

Teknik och begränsningar

Konsolen byggde på en Intel 8048-mikrokontroller, en 8-bitars processor som även användes i industriella tillämpningar. Arbetsminnet var extremt begränsat, räknat i hundratals byte, och grafiken klarade en upplösning på 160×200 bildpunkter med en fast palett på 16 färger.

Jämfört med konkurrenter som Atari 2600 och Intellivision ansågs grafiken ofta vara Odyssey²:s svagaste punkt. Däremot fanns innovativa tillval, bland annat en extern tal- och ljudmodul som kunde generera syntetiskt tal, något som var mycket ovanligt i slutet av 1970-talet.

Spel och nyskapande idéer

Odyssey² fick ett spelbibliotek som delvis skilde sig från konkurrenternas. Särskilt uppmärksammad blev The Master Strategy Series, där traditionella brädspel kombinerades med TV-spel. Det mest kända exemplet är Quest for the Rings!, som blandade elektroniskt spel med spelbräde, kort och figurer och därmed förebådade senare tiders hybridspel.

Systemet är också känt för K.C. Munchkin!, ett spel som starkt påminde om Pac-Man. Likheterna ledde till juridiska problem, och spelet drogs så småningom tillbaka.

Olika öden i olika delar av världen

I USA sålde Odyssey² relativt bra men hamnade i skuggan av Atari 2600 och Intellivision. I Europa blev Videopac G7000 däremot en stor framgång, med ett betydligt större spelutbud än i Nordamerika. Där släpptes även specialmodeller, bland annat en version med inbyggd svartvit bildskärm.

I Brasilien blev konsolen mycket populär och fick en stark lokal förankring. Spel översattes och anpassades kulturellt, ibland med helt nya berättelser. I Japan däremot lanserades systemet sent och sålde dåligt, vilket gör japanska exemplar mycket sällsynta idag.

Ett alternativt spår i spelhistorien

Magnavox Odyssey² tillverkades fram till 1984 och sålde totalt omkring två miljoner exemplar. Den försvann i samband med den stora spelkraschen i Nordamerika, men lämnade efter sig ett tydligt avtryck.

I efterhand framstår Odyssey² som ett experimentellt mellanting mellan spelkonsol och hemdator. Den var inte tekniskt starkast och hade inte flest spel, men den visade hur bred och utforskande spelindustrin var innan tydliga standarder hade etablerats. Det är just denna ambition och egenart som gör att Odyssey² fortfarande väcker intresse bland teknikhistoriker och retroentusiaster.

Youtube innehåll om Magnavox Odyssey²