Etikett: QWERTY

  • När datorn fick plats i fickan – historien om Sharp PC-1211

    När Sharp PC-1211 lanserades 1980 förändrades synen på vad en dator kunde vara. Plötsligt behövde en dator inte längre stå på ett skrivbord – den kunde rymmas i fickan. Med QWERTY-tangentbord, BASIC-programmering, LCD-skärm och möjlighet att spara program på kassett blev PC-1211 en milstolpe mellan den avancerade miniräknaren och den moderna bärbara datorn.

    I dag är det självklart att en dator kan rymmas i fickan. En vanlig mobiltelefon har mer beräkningskraft än stora datorhallar hade för några årtionden sedan. Men i början av 1980-talet var tanken fortfarande närmast futuristisk. En dator var något som stod på ett skrivbord, vägde flera kilo och ofta krävde extern skärm, tangentbord och nätström.

    Därför var Sharp PC-1211 något mycket speciellt när den kom 1980. Den såg vid första anblicken ut som en avancerad miniräknare, men den var mer än så. Den hade ett riktigt QWERTY-tangentbord, kunde programmeras i BASIC och hade ett alfanumeriskt LCD-fönster där både siffror och text kunde visas. Det gjorde att den med rätta kunde kallas fickdator.

    Sharp PC-1211 såldes även i USA av Radio Shack/Tandy under namnet TRS-80 Pocket Computer PC-1. Den var nära besläktad med Sharp PC-1210, som hade mindre programminne. Skillnaden mellan modellerna låg alltså framför allt i hur mycket program och data användaren kunde lagra.

    Från programmerbar miniräknare till riktig fickdator

    Under 1970-talet hade programmerbara miniräknare blivit allt mer avancerade. Hewlett-Packard HP-65 från 1974 var ett viktigt exempel. Den kunde programmeras, men den var fortfarande i grunden en kalkylator. Programmen bestod ofta av knapptryckningar eller relativt begränsade instruktioner.

    Sharp PC-1211 tog ett steg längre. Den använde BASIC, ett högnivåspråk som många tidiga hemdatorer också använde. Det betydde att användaren kunde skriva program som mer liknade vanlig datorkod. Ett enkelt program kunde innehålla rader med kommandon, variabler, beräkningar och utskrifter på skärmen.

    Det var en avgörande skillnad. PC-1211 var inte bara ett verktyg för beräkningar. Den kunde användas som en liten personlig dator.

    En dator byggd för fickan

    Sharp PC-1211 var mycket liten även med dagens mått. Den mätte ungefär 175 × 70 × 17 millimeter. Trots det innehöll den två processorer, RAM-minne, displaykretsar, tangentbord, LCD-skärm och anslutning för tillbehör.

    Skärmen var en 24-teckens alfanumerisk LCD-display med punktmatris. Det gjorde att den kunde visa både text och tal. I kalkylatorläge kunde den visa tal i vetenskaplig notation med mantissa och exponent.

    Det mest fascinerande är kanske hur strömsnål konstruktionen var. PC-1211 drevs av fyra knappcellsbatterier och hade en angiven batteritid på flera hundra timmar. Det var möjligt tack vare CMOS-teknik, som drog mycket mindre ström än många tidigare elektroniska lösningar.

    Två processorer som delade på arbetet

    Inuti PC-1211 fanns två 4-bitars processorer. Den ena hanterade bland annat tangentbordet, BASIC-tolkningen och manuell användning. Den andra tog hand om display, aritmetik, kassettfunktioner, skrivare och ljudsignal.

    Det kan låta märkligt att en liten fickdator behövde två processorer, men lösningen var praktisk. Genom att dela upp arbetsuppgifterna kunde Sharp bygga en kompakt och energisnål dator med de komponenter som fanns tillgängliga vid tiden.

    PC-1211 hade tre RAM-kretsar, medan PC-1210 bara hade en. Därför kunde PC-1211 lagra betydligt större program: 1424 programsteg jämfört med 400 programsteg i PC-1210.

    Program på kassettband

    En av de saker som tydligt visar att PC-1211 var mer än en miniräknare var möjligheten att spara program externt. Med tillbehöret CE-121 kunde användaren koppla in en kassettbandspelare och spara sina program på vanliga ljudkassetter.

    Det låter långsamt och omständligt i dag, men vid den här tiden var kassettband ett vanligt lagringsmedium även för hemdatorer. För en fickdator var det en imponerande möjlighet. Man kunde skriva ett program, spara det, läsa in det senare och fortsätta arbeta.

    Det fanns även skrivartillbehör, bland annat CE-122. Tillsammans med kassettinterface och skrivare blev PC-1211 ett litet komplett datorsystem som faktiskt fick plats i en väska.

    En marknad föds

    Sharp PC-1210 och PC-1211 kom vid en brytpunkt. Under 1970-talet hade företag som Hewlett-Packard och Texas Instruments tävlat om att bygga de mest avancerade programmerbara fickräknarna. Men i början av 1980-talet började marknaden förändras.

    Nu handlade det inte längre bara om avancerade kalkylatorer. Det handlade om små datorer. Sharp var tidigt ute, och snart följde andra tillverkare efter. Casio kom med modeller som FX-702P, och Matsushita/Panasonic lanserade handhållna datorer. Hewlett-Packard gick in på marknaden med HP-75C 1982 och Texas Instruments följde med Compact Computer 40 1983.

    Sharp hade därmed hjälpt till att skapa en ny produktkategori: den prisvärda handhållna datorn.

    Varför PC-1211 blev historiskt viktig

    Sharp PC-1211 var inte kraftfull jämfört med senare datorer. Den hade liten skärm, begränsat minne och en processorarkitektur som i dag känns mycket enkel. Men det historiska värdet ligger inte i rå prestanda.

    Det viktiga var formen och idén.

    PC-1211 visade att en dator kunde vara personlig, bärbar och programmerbar utan att kräva ett skrivbord. Den förenade miniräknarens smidighet med hemdatorns programmerbarhet. För tekniker, studenter, ingenjörer och entusiaster innebar det att man kunde bära med sig ett programmerbart verktyg överallt.

    I efterhand kan man se den som en tidig länk i kedjan mellan miniräknaren, hemdatorn, handdatorn och dagens smarta telefoner.

    Ett tekniskt tidsdokument

    Sharp PC-1211 är också ett fint exempel på japansk elektronikindustri när den var som mest innovativ. Konstruktionen var kompakt, avancerad och energieffektiv. De två kretskorten inuti apparaten visar hur mycket ingenjörskonst som krävdes för att pressa in datorfunktioner i ett så litet format.

    I en tid då en dator ofta fortfarande uppfattades som något stort och dyrt visade Sharp att datorn kunde bli liten, personlig och tillgänglig.

    Sharp PC-1211 var därför mer än en produkt. Den var ett tecken på vart utvecklingen var på väg. Datorn hade börjat krympa. Snart skulle den inte bara stå på skrivbordet, utan följa med användaren överallt.

    Sammanfattning

    Sharp PC-1211 var en av de första maskinerna som verkligen gjorde datorn fickvänlig. Den kombinerade BASIC-programmering, QWERTY-tangentbord, batteridrift och extern lagring i ett format som tidigare mest hade förknippats med miniräknare. Därför räknas den som en milstolpe i utvecklingen från programmerbara kalkylatorer till bärbara datorer.

    Youtube innehåll med PC-1210 , PC-1211 och TRS-80 Pocket Computer PC-1

    Faktaruta: Sharp PC-1211

    Tillverkare: Sharp Corporation

    Lansering: 1980

    Typ: Fickdator

    Programmeringsspråk: BASIC

    Tangentbord: QWERTY

    Skärm: 24-teckens alfanumerisk LCD

    Programminne: 1424 programsteg

    Minne: Tre TC5514P RAM-kretsar

    Processorer: Två 4-bitars CMOS-processorer

    Strömförsörjning: Fyra knappcellsbatterier

    Tillbehör: Kassettinterface och skrivare

    Alternativt namn: TRS-80 Pocket Computer PC-1

    Mått: Cirka 175 × 70 × 17 mm

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • När framtiden inte riktigt kom: HP Jornada 728 och slutet på Handheld PC-eran

    Under en kort men intensiv period runt millennieskiftet sågs Handheld PC som framtidens mobila arbetsverktyg – små, fullfjädrade datorer med riktigt tangentbord och löften om produktivitet överallt. När HP lanserade Jornada 728 väcktes hoppet om att plattformen äntligen skulle ta steget in i en ny generation. I stället kom modellen att symbolisera något helt annat: ett sista, försiktigt andetag för en teknik som världen redan var på väg att lämna bakom sig.

    I början av 2000-talet befann sig den mobila datorvärlden i snabb förändring. Nya Pocket PC-modeller dök upp i rask takt med bättre skärmar, modernare gränssnitt och tydliga steg framåt i användarupplevelse. För ägare av Handheld PC-enheter fanns en stilla förhoppning: att samma tekniska framsteg så småningom även skulle nå HPC-plattformen och att trotjänare som Jornada 720 värdigt skulle kunna gå i pension.

    När Hewlett Packard tillkännagav Jornada 728 verkade den drömmen äntligen bli verklighet. I praktiken visade sig dock 728:an vara något helt annat – ett försiktigt steg i en tid som krävde språng.

    Samma kropp, ny kostym

    Vid första anblicken är Jornada 728 i princip identisk med sin föregångare Jornada 720. Samma storlek, samma vikt på cirka 1,1 pund, samma tangentbord och samma placering av portar, kortplatser och reglage. Den tydligaste visuella skillnaden är färgen: den mörkblå designen ersattes av en tvåtonad grå färgsättning som HP kallade Granite och Charcoal. Det var ett medvetet val att återanvända ett beprövat chassi, men det bidrog också till känslan av att detta inte var en verkligt ny produkt.

    Batteriet – den stora förbättringen

    Den mest påtagliga tekniska förbättringen finns i batteriet. Jornada 720 klarade runt 9 timmars användning, medan Jornada 728 utlovade upp till 14 timmar – utan att vikten ökade. För användare som körde PCMCIA-kort eller Microdrive-lagring var detta en klart märkbar fördel och utan tvekan en välkommen förbättring.

    Mer minne, men begränsad effekt

    Jornada 728 levererades med 64 MB RAM, vilket var 32 MB mer än standardkonfigurationen för 720. Det extra minnet gav större flexibilitet för dokument och program, men i praktiken var skillnaden inte dramatisk. Eftersom samma uppgradering gick att göra på en 720 till låg kostnad var det svårt att se detta som ett starkt argument för att köpa en helt ny enhet.

    Skärmen som tiden sprang ifrån

    Skärmen var däremot oförändrad. Båda modellerna använder en 640×240-skärm med 65 000 färger och CSTN-teknik. Visserligen upplevdes läsbarheten utomhus som något bättre i 728, troligen tack vare mjukvarujusteringar, men tekniken i sig var redan ålderstigen. Samtidigt hade TFT-skärmar tagit stora kliv framåt i både Pocket PC- och HPC-världen, vilket gjorde att Jornada 728 kändes tekniskt daterad redan vid lansering.

    Mjukvaran – den största besvikelsen

    Den verkliga akilleshälen var mjukvaran. Jornada 728 kör samma Handheld PC 2000 baserat på Windows CE 3.0 som Jornada 720, med samma programversioner och samma grafiska gränssnitt. De förbättringar som Pocket PC-plattformen fått under åren – uppdaterade applikationer, modernare gränssnitt och bättre webbstöd – hade inte följt med till HPC-sidan. Resultatet blev en användarupplevelse som kändes föråldrad redan från start.

    Priset avslöjar problemet

    En jämförelse av kostnaderna gör situationen tydlig. En Jornada 728 kostade runt 999 dollar. En Jornada 720 kunde uppgraderas med extra minne och ett bättre batteri till i princip samma totalpris. För befintliga 720-ägare fanns det därför varken ekonomiska eller tekniska skäl att byta.

    Ett värdigt avslut, men inget nytt kapitel

    Jornada 728 fick dessutom ett kort liv. Produktionen upphörde snabbt när Hewlett-Packard i praktiken drog sig ur Handheld PC-segmentet. Enheterna fanns kvar hos återförsäljare, ofta till lägre priser, men riktningen var tydlig: framtiden låg inte längre hos HPC-plattformen.

    Slutsats

    HP Jornada 728 är en stabil och välbyggd Handheld PC med mycket god batteritid. Samtidigt är den ett tydligt exempel på hur snabbt teknik kan åldras. För nya användare kunde den fungera som en gedigen introduktion till Handheld PC-världen. För entusiaster och befintliga ägare blev den däremot en symbol för slutet på en era – ögonblicket då Handheld PC slutade utvecklas och långsamt gled över från framtidslöfte till teknikhistoria.

    Systemkrav (vid lansering)
    Windows 95, 98, Millennium, NT4, 2000 eller XP
    ActiveSync 3.1 eller senare

    Innehåll på youtube om HP Jornada 728

    Teknisk fakta
    Modell HP Jornada 728
    Plattform / OS Handheld PC 2000 (Windows CE 3.0)
    Skärm 640×240, 65 k färger, CSTN (2D-acceleration)
    RAM (totalt) 64 MB
    Batteritid Upp till 14 timmar
    Vikt ca 1,1 pund (≈ 0,5 kg)
    Kortplatser CompactFlash, PCMCIA, Smart Card
    Synk / Anslutning Microsoft ActiveSync 3.1 eller senare
    PC-systemkrav (då) Windows 95/98/ME, NT4, 2000, XP

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Sony Ericsson M600 – mobilen som ville vara din fickdator

    Sony Ericsson M600 var mobiltelefonen som bröt mot trenden. När den släpptes 2006 prioriterade den inte kamera eller nöjesfunktioner, utan ren produktivitet. Med pekskärm, QWERTY-tangentbord, Symbian-plattform och stöd för affärsdokument markerade den ett tidigt steg mot dagens arbetsmobiler – och visade att en telefon kunde vara mer dator än kommunikationsredskap.

    Sony Ericsson M600 – mobilen som ville vara din fickdator

    När Sony Ericsson M600 lanserades i februari 2006 markerade den ett tydligt skifte mot det professionella segmentet. Här var en mobiltelefon som inte bara skulle ringa samtal, utan även hantera dokument, kalender, e-post och webbsurfning – allt i ett slimmat format på bara 15 mm tjocklek. Utan kamera, men med ett kompakt QWERTY-tangentbord och pekskärm, riktade sig M600 direkt till affärsanvändare som behövde produktivitet i fickan långt innan smartphones dominerade marknaden.

    Den körde Symbian OS 9.1 med UIQ 3.0, vilket möjliggjorde avancerade appar och multitasking. En resistiv pekskärm med handskriftsigenkänning gjorde det möjligt att skriva direkt med fingret eller stylus, och med ett dokumentvisningsstöd för Word, Excel, PowerPoint och PDF blev M600 en tidig mobil ersättare till handdatorer. Den 32-bitars Philips Nexperia-processorn på 208 MHz var imponerande för sin tid, och möjligheten att använda Memory Stick Micro (M2)-kort upp till 4 GB gjorde att den kunde lagra både arbetsfiler och medieinnehåll.

    Med Bluetooth 2.0 (inklusive A2DP), HTML-webbläsare (Opera 8) och RSS-läsare var M600 byggd för uppkoppling – dock utan Wi-Fi, vilket begränsade flexibiliteten. Avsaknaden av kamera var ett medvetet val för att enklare kunna användas i säkerhetsklassade miljöer, något som gjorde den uppskattad inom vissa yrkesgrupper.

    Trots sin seriösa profil vägde den just 112 gram, vilket gjorde den lättare än många vanliga mobiltelefoner. Batteritiden var dessutom imponerande med upp till 340 timmars standby och 7 timmar samtalstid. För många blev Sony Ericsson M600 en föregångare till dagens smarta arbetsmobiler – en telefon som inte försökte vara underhållning, utan ett rent arbetsverktyg.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Qtek 9100 – när mobilen blev en dator i fickformat

    Qtek 9100 var en av de första riktiga smartphones som kombinerade telefon och dator i fickformat. Med Windows Mobile, Wi-Fi och ett utdragbart tangentbord blev den ett populärt arbetsredskap 2005 – trots att den var långsam, tjock och klumpig jämfört med dagens mobiler.

    Telefonen hade ett stort fel, den hade inte 3G utan klarade bara GSM.

    2005 var året då mobiltelefonen på allvar började smälta samman med datorn. Smartphones fanns redan, men de var ofta klumpiga, långsamma och riktade till en nischad publik. Qtek 9100, byggd på HTC:s plattform med kodnamnet Wizard, var en av de första modellerna som på riktigt försökte göra övergången smidig.

    Det här var inte bara en telefon. Det var en kommunikator – en fickdator med Windows Mobile, e-post, Office-appar och Wi-Fi. Och framför allt: en utdragbar QWERTY-tangentbord som gjorde den till en liten bärbar dator för fickan.

    Design: kompakt men tjock

    På framsidan såg Qtek 9100 ut som många andra tidiga smartphones. En 2,8-tums pekskärm (resistiv, alltså den där man trycker med nageln eller stylus) upptog det mesta av ytan. Men hemligheten låg i sidled. Genom att skjuta skärmen uppåt gled ett komplett QWERTY-tangentbord fram – inspirerat av Sidekick-modellen som var populär i USA.

    Med måtten 109 x 58 x 23 mm och en vikt på 160 gram var den inte lätt eller tunn. Men med avrundade kanter låg den ändå relativt bra i handen. Baksidan var i plast, vilket var ett steg bort från metallkonstruktionen på föregångaren HTC Magician.

    Hårdvaran: enkel men funktionell

    Inuti satt en Texas Instruments OMAP 850-processor på 200 MHz. Idag låter det som ingenting, men på den tiden räckte det för e-post, dokument, enklare spel och surf. Minnet var 64 MB RAM och 128 MB ROM, med plats för utbyggnad via miniSD-kort.

    För att sätta det i perspektiv: en vanlig mp3-låt tog nästan lika mycket plats som hela systemets arbetsminne. Det här var fortfarande en tid när effektivitet var viktigare än råstyrka.

    Programvara: Windows Mobile i fickan

    Qtek 9100 körde Windows Mobile 5.0, en mobilversion av Microsofts operativsystem. Det gav tillgång till Pocket Office – Word, Excel, PowerPoint och Outlook i miniformat – och gjorde det möjligt att synkronisera kalender, kontakter och mejl via Microsoft ActiveSync.

    Det här var alltså en mobiltelefon främst för arbete. Man kunde spela MP3-filer, surfa med Pocket Internet Explorer och installera enklare appar, men fokus låg på produktivitet.

    Tangentbordet: mobilens trumfkort

    Den stora styrkan var tangentbordet. Fyra rader silverfärgade tangenter, inklusive piltangenter och en riktig Enter-knapp, gjorde det möjligt att skriva långa mejl och dokument på språng.

    Nackdelen? Tangenterna var små och låg tätt intill skärmen, så personer med stora fingrar kunde få det kämpigt. Och eftersom det inte fanns någon egen numerrad fick man använda funktionsknappar för siffror. Men jämfört med att skriva med stylus på skärmen var det en enorm förbättring.

    Kamera och multimedia

    Qtek 9100 hade en 1,3-megapixelkamera med LED-blixt. Den kunde spela in video, men kvaliteten var låg även med dåtidens mått. En frontkamera saknades helt, så videosamtal var inte på kartan.

    Multimedia fanns ändå: telefonen hade MP3/AAC-spelare, FM-radio (på vissa marknader) och högtalare. Men utan 3,5 mm-hörlursuttag behövdes en adapter för vanliga hörlurar.

    Anslutningar och funktioner

    På kommunikationssidan var Qtek 9100 välutrustad: Wi-Fi 802.11 b/g, Bluetooth 2.0 och till och med en IR-port för trådlös överföring till äldre enheter. 3G saknades, men GSM räckte för samtal och SMS.

    Det fanns inga sensorer som vi tar för givna idag – ingen GPS, inget gyroskop. Fokus låg på uppkoppling mot nätverk och datorer.

    Batteri och uthållighet

    Det utbytbara 1250 mAh-batteriet gav upp till 4 timmars samtalstid eller 200 timmar i standby. I praktiken behövde man ladda nästan varje kväll om man använde Wi-Fi eller kontorsfunktionerna flitigt.

    Arvet efter Qtek 9100

    Qtek 9100 och dess syskon (i-mate K-Jam, O2 XDA Mini S, T-Mobile MDA Vario m.fl.) var på många sätt en föraning om dagens smartphones. Den kombinerade tangentbord, pekskärm och Wi-Fi i ett kompakt format – och visade att mobilen kunde vara mer än bara ett samtalsverktyg.

    Visst var den långsam, klumpig och begränsad. Men den satte scenen för framtidens Android- och Windows-mobiler med fysiska tangentbord. Och för många företagare i mitten av 00-talet var Qtek 9100 ett av de första verkliga verktygen för mobilt arbete.

    Fakta: Qtek 9100 (HTC Wizard)

    • Lansering: 2005 (Q3)
    • Status: Utgången

    Mått & vikt:

    • 109 x 58 x 23 mm
    • 160 g

    Skärm:

    • 2,8″ TFT resistiv pekskärm, 65K färger
    • 240×320 px (~143 ppi)
    • Gorilla Glass

    Processor & minne:

    • TI OMAP 850, 200 MHz ARM926EJ-S
    • 64 MB RAM, 128 MB ROM
    • Kortplats: miniSD

    Kamera:

    • Huvudkamera: 1.3 MP, LED-blixt, video
    • Selfie: Nej

    Batteri:

    • Li-Po 1250 mAh, utbytbart
    • Samtalstid: upp till 4 h
    • Standby: upp till 200 h

    Anslutningar:

    • GSM
    • Wi-Fi 802.11 b/g
    • Bluetooth 2.0
    • IR-port
    • Proprietär USB
    • Ingen 3.5 mm hörlursutgång

    Övrigt:

    • OS: Windows Mobile 5.0 PocketPC
    • Tangentbord: Utdragbart QWERTY
    • Funktioner: Pocket Office, ActiveSync, MP3/AAC-spelare, förutsägande textinmatning
    • Färger: Svart
    • Pris vid lansering: konkurrenskraftigt (ca 2005 års smartphone-mått)

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare