Etikett: robust konstruktion

  • Atari STacy – den portabla musikdatorn som föregick sin tid

    När Atari lanserade STacy hösten 1989 var ambitionen tydlig: att ta den populära Atari ST från skrivbordet till väskan. Resultatet blev en av de första bärbara datorerna med fullt integrerat MIDI-stöd, vilket gjorde STacy till en oväntad favorit bland musiker, ljudtekniker och producenter världen över.

    Trots sin imponerande teknik var STacy allt annat än lättviktig. Med en vikt på över 6,9 kilo och ett batterifack som snabbt limmades igen när energiförbrukningen visade sig katastrofal, var den mer transportabel än bärbar. Men det spelade mindre roll för professionella musikskapare. Den robusta konstruktionen, Motorola 68000-processorn, det inbyggda grafiska gränssnittet Atari TOS och den omfattande anslutningsmöjligheten via MIDI in/ut gjorde STacy till ett kraftfullt arbetsverktyg för musikproduktion – långt innan dagens laptops kunde hantera sådana uppgifter.

    Datorn fick särskild uppmärksamhet inom musikscenen. Den användes både på turnéer och i studios av välkända artister, och har till och med bidragit till filmproduktioner – exempelvis till ljudspåret för Born on the Fourth of July, som Oscarnominerades för bästa ljud.

    Trots sin avancerade hårdvara blev STacy kortlivad – produktionen upphörde redan 1991. Men dess roll som pionjär inom mobil musikproduktion har gjort att den i dag betraktas som en kultklassiker och är uppskattad bland samlare och retroentusiaster.

    Teknisk fakta – Atari STacy

    Tillverkare: Atari Corporation
    Typ: Portabel dator (Atari ST-kompatibel)
    Lanseringsår: 1989
    Operativsystem: Atari TOS 1.04 (“Rainbow TOS”)
    Processor: Motorola 68HC000 @ 8 MHz
    Internminne: 1 MB RAM (uppgraderingsbart till 4 MB)
    ROM: 192 KB
    Lagring: 3,5" diskettstation, inbyggd 20–40 MB SCSI-hårddisk (beroende på modell)
    Skärm: 10,4" LCD, passiv matris
    Grafiklägen: 320×200 (16 färger), 640×200 (4 färger), 640×400 (2 färger)
    Ljud: Yamaha YM2149, 3 kanaler, 8 oktaver
    Portar: MIDI in/ut, seriell (RS-232C), parallell (Centronics), extern diskett, ROM-kassett, DMA för skrivare/HD, monitorkontakt, 2 joystickportar
    Strömförsörjning: NiCd-batteripack / 12 C-batterier (ej praktiskt), 18 V DC nätadapter
    Mått: ca 13,3 × 15 × 13,3 tum
    Vikt: ca 15,2 lb (≈6,9 kg)
    Modeller: STacy 0 (1 MB, diskett), STacy 2 (2 MB, diskett + 20 MB HD/2×diskett), STacy 4 (4 MB, 40 MB HD)

  • Fälttelefonapparat m/37 – Sveriges robusta röst i fält

    Fälttelefonapparat m/37 var den svenska arméns pålitliga röst i fält under flera decennier. Med sin vev för ringsignal, enkla batteridrift och robusta konstruktion gjorde den det möjligt för soldater att hålla kontakt även i regn, kyla och lera – långt innan mobiltelefoner och radio tog över.

    LM Ericsson telefonapparat m/37

    Innan mobiltelefoner, satellitlänkar och digitala radiosystem fanns fälttelefonen – en enkel, men oerhört viktig apparat som gjorde det möjligt för soldater att kommunicera över längre avstånd via kabel.

    Den svenska Fälttelefonapparat m/37 introducerades på 1930-talet och användes av Försvarsmakten under flera decennier. Den var robust, lätt att bära, enkel att använda och kunde kopplas ihop med andra telefoner eller en fältväxel för att bygga upp ett helt nätverk i fält.

    Historia

    m/37 utvecklades som en modernisering av tidigare svenska fälttelefoner. Den kom i bruk 1937 och användes både under andra världskriget och långt in på kalla krigets dagar.

    Telefonen var konstruerad för att vara driftsäker under hårda förhållanden. Den var byggd i ett tåligt fodral och kunde användas i regn, kyla och smuts – något som var nödvändigt i fältmiljö.

    Konstruktion och användning

    Telefonen hade ett vevverk för att alstra ringspänning, en mikrotelefon (kombinerad lur med mikrofon och hörtelefon) och anslutningskontakter för fältkabel.

    För att använda den drogs en fältledning mellan två apparater. När man ville ringa vevade man på veven, vilket skickade en ringsignal till mottagaren. Sedan kunde samtalet föras precis som i en vanlig fast telefon.

    Telefonen kunde även kopplas till en fältväxel så att flera abonnenter kunde ingå i samma nät.

    Driftsäkerhet

    Fälttelefon m/37 krävde ingen extern strömförsörjning för att ringa upp – ringsignalen skapades med veven. Själva samtalen drevs av ett par 1,5-volts batterier som matade mikrofonen.

    Detta gjorde att apparaten var mycket tillförlitlig, även i miljöer där elektricitet saknades.

    Arvet efter m/37

    Fälttelefon m/37 var länge standard i svenska armén och finns än idag i samlarkretsar. Den representerar en tid då kommunikation i fält byggde på kabel, disciplin och enkla men robusta lösningar.

    Även om den idag är ersatt av modern radio och digital teknik, visar den hur viktigt det en gång var att ha en enkel, pålitlig röstförbindelse mellan soldater och förband.

    Fakta: Fälttelefonapparat m/37

    • Lansering: 1937
    • Användare: Svenska Försvarsmakten
    • Typ: Bärbar fälttelefon
    • Konstruktion:
    • Hölje i metall/trä (beroende på tillverkning)
    • Handvev för ringsignal
    • Mikro-/telefonsnäcka (lur)
    • Anslutning för fältkabel
    • Strömförsörjning:
    • Ringsignal: generator (vev)
    • Samtal: 2 × 1,5 V batterier (torrceller)
    • Funktioner:
    • Punkt-till-punkt-samtal via kabel
    • Kan anslutas till fältväxel
    • Mått & vikt: ca 4–5 kg (varierar med modell)
    • Användningsområde:
    • Punktkommunikation i fält
    • Militär sambandsorganisation under beredskapstiden och kalla kriget