Etikett: Sharp Corporation

  • När datorn fick plats i fickan – historien om Sharp PC-1211

    När Sharp PC-1211 lanserades 1980 förändrades synen på vad en dator kunde vara. Plötsligt behövde en dator inte längre stå på ett skrivbord – den kunde rymmas i fickan. Med QWERTY-tangentbord, BASIC-programmering, LCD-skärm och möjlighet att spara program på kassett blev PC-1211 en milstolpe mellan den avancerade miniräknaren och den moderna bärbara datorn.

    I dag är det självklart att en dator kan rymmas i fickan. En vanlig mobiltelefon har mer beräkningskraft än stora datorhallar hade för några årtionden sedan. Men i början av 1980-talet var tanken fortfarande närmast futuristisk. En dator var något som stod på ett skrivbord, vägde flera kilo och ofta krävde extern skärm, tangentbord och nätström.

    Därför var Sharp PC-1211 något mycket speciellt när den kom 1980. Den såg vid första anblicken ut som en avancerad miniräknare, men den var mer än så. Den hade ett riktigt QWERTY-tangentbord, kunde programmeras i BASIC och hade ett alfanumeriskt LCD-fönster där både siffror och text kunde visas. Det gjorde att den med rätta kunde kallas fickdator.

    Sharp PC-1211 såldes även i USA av Radio Shack/Tandy under namnet TRS-80 Pocket Computer PC-1. Den var nära besläktad med Sharp PC-1210, som hade mindre programminne. Skillnaden mellan modellerna låg alltså framför allt i hur mycket program och data användaren kunde lagra.

    Från programmerbar miniräknare till riktig fickdator

    Under 1970-talet hade programmerbara miniräknare blivit allt mer avancerade. Hewlett-Packard HP-65 från 1974 var ett viktigt exempel. Den kunde programmeras, men den var fortfarande i grunden en kalkylator. Programmen bestod ofta av knapptryckningar eller relativt begränsade instruktioner.

    Sharp PC-1211 tog ett steg längre. Den använde BASIC, ett högnivåspråk som många tidiga hemdatorer också använde. Det betydde att användaren kunde skriva program som mer liknade vanlig datorkod. Ett enkelt program kunde innehålla rader med kommandon, variabler, beräkningar och utskrifter på skärmen.

    Det var en avgörande skillnad. PC-1211 var inte bara ett verktyg för beräkningar. Den kunde användas som en liten personlig dator.

    En dator byggd för fickan

    Sharp PC-1211 var mycket liten även med dagens mått. Den mätte ungefär 175 × 70 × 17 millimeter. Trots det innehöll den två processorer, RAM-minne, displaykretsar, tangentbord, LCD-skärm och anslutning för tillbehör.

    Skärmen var en 24-teckens alfanumerisk LCD-display med punktmatris. Det gjorde att den kunde visa både text och tal. I kalkylatorläge kunde den visa tal i vetenskaplig notation med mantissa och exponent.

    Det mest fascinerande är kanske hur strömsnål konstruktionen var. PC-1211 drevs av fyra knappcellsbatterier och hade en angiven batteritid på flera hundra timmar. Det var möjligt tack vare CMOS-teknik, som drog mycket mindre ström än många tidigare elektroniska lösningar.

    Två processorer som delade på arbetet

    Inuti PC-1211 fanns två 4-bitars processorer. Den ena hanterade bland annat tangentbordet, BASIC-tolkningen och manuell användning. Den andra tog hand om display, aritmetik, kassettfunktioner, skrivare och ljudsignal.

    Det kan låta märkligt att en liten fickdator behövde två processorer, men lösningen var praktisk. Genom att dela upp arbetsuppgifterna kunde Sharp bygga en kompakt och energisnål dator med de komponenter som fanns tillgängliga vid tiden.

    PC-1211 hade tre RAM-kretsar, medan PC-1210 bara hade en. Därför kunde PC-1211 lagra betydligt större program: 1424 programsteg jämfört med 400 programsteg i PC-1210.

    Program på kassettband

    En av de saker som tydligt visar att PC-1211 var mer än en miniräknare var möjligheten att spara program externt. Med tillbehöret CE-121 kunde användaren koppla in en kassettbandspelare och spara sina program på vanliga ljudkassetter.

    Det låter långsamt och omständligt i dag, men vid den här tiden var kassettband ett vanligt lagringsmedium även för hemdatorer. För en fickdator var det en imponerande möjlighet. Man kunde skriva ett program, spara det, läsa in det senare och fortsätta arbeta.

    Det fanns även skrivartillbehör, bland annat CE-122. Tillsammans med kassettinterface och skrivare blev PC-1211 ett litet komplett datorsystem som faktiskt fick plats i en väska.

    En marknad föds

    Sharp PC-1210 och PC-1211 kom vid en brytpunkt. Under 1970-talet hade företag som Hewlett-Packard och Texas Instruments tävlat om att bygga de mest avancerade programmerbara fickräknarna. Men i början av 1980-talet började marknaden förändras.

    Nu handlade det inte längre bara om avancerade kalkylatorer. Det handlade om små datorer. Sharp var tidigt ute, och snart följde andra tillverkare efter. Casio kom med modeller som FX-702P, och Matsushita/Panasonic lanserade handhållna datorer. Hewlett-Packard gick in på marknaden med HP-75C 1982 och Texas Instruments följde med Compact Computer 40 1983.

    Sharp hade därmed hjälpt till att skapa en ny produktkategori: den prisvärda handhållna datorn.

    Varför PC-1211 blev historiskt viktig

    Sharp PC-1211 var inte kraftfull jämfört med senare datorer. Den hade liten skärm, begränsat minne och en processorarkitektur som i dag känns mycket enkel. Men det historiska värdet ligger inte i rå prestanda.

    Det viktiga var formen och idén.

    PC-1211 visade att en dator kunde vara personlig, bärbar och programmerbar utan att kräva ett skrivbord. Den förenade miniräknarens smidighet med hemdatorns programmerbarhet. För tekniker, studenter, ingenjörer och entusiaster innebar det att man kunde bära med sig ett programmerbart verktyg överallt.

    I efterhand kan man se den som en tidig länk i kedjan mellan miniräknaren, hemdatorn, handdatorn och dagens smarta telefoner.

    Ett tekniskt tidsdokument

    Sharp PC-1211 är också ett fint exempel på japansk elektronikindustri när den var som mest innovativ. Konstruktionen var kompakt, avancerad och energieffektiv. De två kretskorten inuti apparaten visar hur mycket ingenjörskonst som krävdes för att pressa in datorfunktioner i ett så litet format.

    I en tid då en dator ofta fortfarande uppfattades som något stort och dyrt visade Sharp att datorn kunde bli liten, personlig och tillgänglig.

    Sharp PC-1211 var därför mer än en produkt. Den var ett tecken på vart utvecklingen var på väg. Datorn hade börjat krympa. Snart skulle den inte bara stå på skrivbordet, utan följa med användaren överallt.

    Sammanfattning

    Sharp PC-1211 var en av de första maskinerna som verkligen gjorde datorn fickvänlig. Den kombinerade BASIC-programmering, QWERTY-tangentbord, batteridrift och extern lagring i ett format som tidigare mest hade förknippats med miniräknare. Därför räknas den som en milstolpe i utvecklingen från programmerbara kalkylatorer till bärbara datorer.

    Youtube innehåll med PC-1210 , PC-1211 och TRS-80 Pocket Computer PC-1

    Faktaruta: Sharp PC-1211

    Tillverkare: Sharp Corporation

    Lansering: 1980

    Typ: Fickdator

    Programmeringsspråk: BASIC

    Tangentbord: QWERTY

    Skärm: 24-teckens alfanumerisk LCD

    Programminne: 1424 programsteg

    Minne: Tre TC5514P RAM-kretsar

    Processorer: Två 4-bitars CMOS-processorer

    Strömförsörjning: Fyra knappcellsbatterier

    Tillbehör: Kassettinterface och skrivare

    Alternativt namn: TRS-80 Pocket Computer PC-1

    Mått: Cirka 175 × 70 × 17 mm

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Sharp MZ – datorfamiljen som gav Japan ett försprång

    Sharp MZ-serien var Sharps första stora satsning på persondatorer och lanserades redan 1978, långt innan PC-standarden dominerade. Datorerna blev populära i Japan och Europa, inte minst för sin robusta inbyggda bandstation och möjligheten att ladda olika språk och operativsystem från kassett. Genom modeller som MZ-80K, MZ-700 och MZ-800 fick många sin första kontakt med programmering i BASIC, spel och tidiga grafiska experiment hemma vid köksbordet.

    När man pratar om de tidiga hemdatorerna i slutet av 1970-talet är det ofta Apple II, Commodore PET och TRS-80 som nämns. Lite i skymundan, men väldigt inflytelserik i Japan och delar av Europa, fanns en annan familj: Sharp MZ. För många japaner – och inte minst tyskar och britter – var en MZ den första riktiga kontakten med programmering, spel och datorgrafik.

    En dator utan BASIC – på gott och ont

    Den första riktiga MZ-modellen, MZ-80K, dök upp 1978. Till skillnad från många konkurrenter levererades den utan BASIC eller operativsystem i ROM. När du slog på datorn fanns det bara en monitor/”bootloader” – språket eller operativsystemet fick du själv ladda in från kassett.

    Det låter kanske opraktiskt, men det fick en oväntad effekt: marknaden för tredjeparts-språk och operativsystem exploderade. Företag som Hudson Soft började sälja egna BASIC-varianter, Pascal, FORTRAN och olika monitorer. MZ blev därmed en öppen plattform långt innan ”öppenhet” blev ett modeord.

    I en tid då diskettenheter var dyra satsade Sharp på en inbyggd kassettbandspelare. Den satt integrerad i chassit tillsammans med skärm och tangentbord – lite som en japansk kusin till Commodore PET. Kassetten var dessutom snabbare och mer pålitlig än många andra 8-bitarsdatorers bandlösningar, vilket gjorde MZ-serien attraktiv i skolor och företag med begränsad budget.

    MZ-80K: allt i ett – till ett pris

    MZ-80K var en typisk ”allt-i-ett-låda”:

    • Z80-kompatibel CPU (Sharps egen LH0080A)
    • Inbyggd monokrom bildskärm
    • Inbyggd kassettbandspelare
    • Tangentbord direkt i fronten
    • Upp till 48 KB RAM, varav cirka 32 KB kunde användas av användaren

    Grafiken var enkel – inga äkta högupplösta pixlar, utan mest tecken, symboler och semigrafik. Men för sin tid räckte det till textäventyr, enklare arkadspel, terminalemulering och utbildningsprogram.

    Den stora svagheten var tangentbordet. Många användare klagade på den ovanliga layouten och ”svampiga” känslan, vilket Sharp senare förbättrade i efterföljaren MZ-80A.

    Trots priset (över 500 pund i Storbritannien runt 1980) blev MZ-80K en respektabel försäljningsframgång i Europa och byggde upp en liten men entusiastisk användarbas.

    Färg, grafik och spel – MZ-700 och MZ-800

    I början av 1980-talet började hemdatormarknaden förändras. Commodore 64, ZX Spectrum och andra färgdatorer gjorde entré. Sharp svarade med en ny gren i familjen:

    MZ-700 – in i vardagsrummet

    MZ-700-serien (från 1982) bröt med allt-i-ett-designen:

    • ingen inbyggd monitor – du kopplade den till TV eller extern skärm
    • i vissa modeller inbyggd kassettbandspelare
    • kunde utrustas med liten färgplotter (!)

    Den var i stort sett bakåtkompatibel med MZ-80K, vilket var viktigt för användare som redan investerat i program.

    MZ-800 – mer kraft och ”riktig” grafik

    MZ-800-serien (1983) tog steget till:

    • 640×200 grafikläge
    • dedikerat ljudchip (Texas Instruments SN76489)
    • fler tillbehör: RAM-diskar, diskettenheter, Quick Disk

    Här började MZ-serien på allvar glida från ”text- och undervisningsmaskin” mot spel och grafik. I Centraleuropa (bland annat Tjeckoslovakien) blev MZ-800 senare en kultmaskin med egen demo- och spelscen.

    MZ-80B, MZ-2000 och SuperMZ – 8-bitarnas tungviktare

    Parallellt fanns en mer ”seriös” gren – MZ-80B/MZ-2000/MZ-2500 – riktad mot kontor, tekniska användare och mer avancerad programvara.

    • MZ-80B (1981) fick äkta grafikläge (320×200) och mer avancerad hårdvara.
    • MZ-2000 (1982) erbjöd 640×200, extern skärm och kunde köras med både mono- och färggrafik.
    • Kronan på verket blev MZ-2500 ”SuperMZ” (1985) med Z80B på 6 MHz, hårdvaruscrolling, ljudchip (YM2203) och paletter på upp till 4096 färger.

    MZ-2500 räknas ofta som en av de mest avancerade 8-bitarsdatorerna som någonsin sålts för hemmabruk – men såldes i ganska små volymer och mest på hemmamarknaden i Japan.

    Konkurrens inifrån – X1 och X68000

    En märklig detalj i Sharps historia är att MZ-serien började konkurreras ut av Sharps egna andra datorer.

    TV-divisionen tog fram Sharp X1, en snygg färgdator med starkt spel- och grafikfokus. Den blev mer populär än MZ-serien, särskilt bland ungdomar. När sedan den legendariska X68000 lanserades i slutet av 80-talet stod det klart att Sharps framtid inom hemdatorer låg utanför MZ-linjen.

    MZ-programmet levde vidare i vissa nischade modeller (som hybriden MZ-2861 med både 80286 och Z80), men förvandlades stegvis till mer renodlade PC-liknande maskiner.

    Varför minns vi Sharp MZ?

    Trots att Sharp MZ aldrig blev lika världsdominerande som Commodore 64 eller Apple II har serien en speciell plats i datorhistorien:

    • Den visade att en dator inte måste ha BASIC i ROM – och därmed öppnade man för en flora av språk och OS från tredjepart.
    • Den inbyggda bandlösningen och allt-i-ett-designen gjorde den attraktiv i skolor och utbildning.
    • I Japan och delar av Europa blev MZ-maskinerna en inkörsport till programmering för en hel generation.
    • De senare modellerna (MZ-2500) pressade 8-bitarsarkitekturen till det tekniska yttersta.

    Idag lever Sharp MZ vidare hos samlare, på museer, i emulatorer och i små retrocommunityn. Det är en påminnelse om en tid då varje datorfamilj hade sin egen personlighet – och där valet av maskin inte bara handlade om prestanda, utan om kultur, språk och vilka drömmar man ville realisera framför den flimrande skärmen.

    Sharp MZ – teknisk översikt

    Tidiga persondatorer från Sharp (MZ-serien, 1978–mitten av 80-talet).

    Tillverkare Sharp Corporation
    Serie Sharp MZ (MZ-80K, MZ-700, MZ-800, MZ-80B, MZ-2000, MZ-2500 m.fl.)
    Lanseringsår 1978 (första MZ-80K)
    Dator­typ Tidiga person- och hemdatorer
    Processor Sharp LH0080A / Zilog Z80-kompatibel, 8-bit
    Klockfrekvens Ca 2 MHz (tidiga modeller), upp till 6 MHz (MZ-2500)
    RAM-minne Ursprungligen upp till 48 KB, senare modeller 64–128 KB och mer
    Primär lagring Inbyggd kassettbandspelare (tidiga), senare 5,25"/3,5" disketter och Quick Disk
    Grafik Tidiga modeller textbaserade; senare upp till 640×200 pixlar.
    MZ-2500: hårdvaruscrolling och upp till 256 (expanderbart till 4096) färger.
    Ljud Från enkel summer till dedikerade ljudkretsar (t.ex. TI SN76489, Yamaha YM2203)
    Operativsystem & språk Ingen BASIC/OS i ROM – allt laddades från band eller disk (BASIC, CP/M, monitor­program, tredjeparts-OS)
    Särdrag Allt-i-ett-kabinett med inbyggd bandstation (tidiga modeller),
    snabba kassettladdningar, stort utbud av tredjepartsprogram och språk.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare