Etikett: skrivare

  • Atari 1020 – när datorer lärde sig rita i färg

    Atari 1020 var en fyrfärgsplotter för Atari 8-bitarsdatorer som lanserades i början av 1980-talet. Till skillnad från vanliga skrivare ritade den text och grafik med riktiga pennor, styrda direkt av datorprogram. Genom att kombinera enkel mekanik med programmering i Atari BASIC blev Atari 1020 ett tidigt exempel på hur hemdatorer kunde användas som kreativa verktyg för både lärande och visuellt skapande.

    Atari 1020 – när datorer lärde sig rita i färg

    I början av 1980-talet var hemdatorn fortfarande ett nytt och spännande verktyg. Skärmarna var enkla, lagringsutrymmet litet och utskrifter oftast begränsade till svart text. I detta sammanhang framstod Atari 1020 som något ovanligt. Det var inte en traditionell skrivare utan en fyrfärgsplotter som faktiskt ritade text och bilder med riktiga pennor.

    En plotter istället för en skrivare

    Till skillnad från matrisskrivare, som slog fram punkter mot ett färgband, använde Atari 1020 fyra utbytbara färgpennor. Pennan rörde sig i sidled medan pappret matades framåt, vilket gjorde det möjligt att rita både raka och diagonala linjer. Resultatet liknade tekniska ritningar eller handgjorda illustrationer snarare än maskinell utskrift.

    Plottern använde rullpapper som var cirka 11,5 centimeter brett och klarade text i 20, 40 och till och med 80 kolumner. För sin storlek och sitt pris var detta anmärkningsvärt och gjorde den användbar både för text och grafik.

    Programmering som blir synlig

    En av Atari 1020:s största styrkor var att den kunde styras direkt från Atari BASIC. Det innebar att användaren kunde skriva program som ritade figurer, diagram och mönster. För många blev detta en konkret introduktion till hur kod kan styra fysiska rörelser och skapa visuella resultat.

    Istället för att bara se siffror på en skärm kunde man bokstavligen se hur ett program tog form på papper. Detta gjorde plottern populär i utbildningssammanhang och bland hobbyprogrammerare som ville experimentera med grafik och matematik.

    Gemensam teknik med andra hemdatorer

    Den mekaniska konstruktionen i Atari 1020 tillverkades av företaget ALPS och användes även i flera andra plottrar under samma period. Liknande modeller såldes till bland annat Commodore, Tandy, Texas Instruments och Mattel. Dessa maskiner hade ofta snarlika tekniska egenskaper men olika anslutningar beroende på datortillverkare.

    Atari 1020 använde Ataris egna SIO-gränssnitt, vilket gjorde den enkel att koppla in utan extra tillbehör. Samtidigt innebar detta att den endast kunde användas tillsammans med Atari 8-bitarsdatorer.

    Ett kreativt verktyg från hemdatorns barndom

    Med dagens mått mätt är Atari 1020 långsam och begränsad. Ändå representerar den något viktigt i datorhistorien. Den visar hur tidiga hemdatorer inte bara handlade om beräkningar och spel, utan också om kreativitet, utforskande och lärande.

    Atari 1020 gjorde programmering synlig och konkret. Varje linje som ritades var ett direkt resultat av kod, och varje färgbyte ett medvetet val. På så sätt blev plottern ett tidigt exempel på hur datorer kan fungera som kreativa verktyg, långt innan begrepp som digital konst och kreativ kod blev vanliga.

    ALPS Mekanism

    Den mekanik som användes i Atari 1020 tillverkades av det japanska företaget ALPS och var gemensam för flera lågprisplottrar under tidigt 1980-tal. Konstruktionen bestod av en horisontellt rörlig pennvagn i kombination med vertikal pappersmatning, vilket gjorde det möjligt att rita linjer i alla riktningar trots den enkla uppbyggnaden. Genom att använda en beprövad och standardiserad mekanism kunde tillverkarna hålla nere kostnaderna samtidigt som tillförlitligheten blev god, även om styrning och anslutning anpassades efter respektive datorsystem.

    Innehåll på youtube om Atari 1020

    Faktaruta: Atari 1020
    Tillverkare
    Atari, Inc.
    Modell
    Atari 1020
    Typ
    Fyrfärgsplotter / skrivare
    Lanseringsår
    1983
    Avsedd för
    Atari 8-bitarsdatorer
    Utskriftsteknik
    Plotter med fyra färgpennor
    Papper
    Rullpapper, ca 11,5 cm brett
    Textlägen
    20, 40 och 80 kolumner
    Grafik
    Ritar linjer via rörlig penna och pappersmatning
    Anslutning
    Atari SIO
    Styrning
    Kan kontrolleras från Atari BASIC
    Mekanism
    ALPS-baserad plottermekanism
    Kännetecken
    Ger utskrifter med handritat utseende
  • Commodore MPS-801 och MCS-801

    Commodore MPS-801 och MCS-801 är matrisskrivare från mitten av 1980-talet avsedda för hemdatorer från Commodore. MPS-801 var en monokrom skrivare, medan MCS-801 erbjöd färgutskrift. Modellerna tillverkades av det japanska företaget Seikosha och användes främst tillsammans med datorer som VIC-20, Commodore 64, Commodore 16 och Plus/4.

    Commodore MPS-801 och MCS-801 är matrisskrivare som lanserades omkring 1984 för användning tillsammans med hemdatorer från Commodore, såsom VIC-20, Commodore 64 och Plus/4. Modellerna tillhör samma skrivarfamilj där MPS-801 är den monokroma grundversionen, medan MCS-801 är en färgkapabel vidareutveckling.

    Beteckningen MPS står för Matrix Printer System. För färgmodellen användes beteckningen MCS, vilket i marknadsföringen tolkades som Matrix Colour System. Skrivarna blev vanliga tillbehör i hemmiljöer under 1980-talet, där de användes för utskrift av programlistor, dokument, grafik och diagram.

    Ursprung och tillverkning

    Trots Commodore-namnet utvecklades och tillverkades skrivarna inte av Commodore själva. Produktionen sköttes av det japanska företaget Seikosha, ett dotterbolag till Seiko. Samma grundkonstruktion såldes även under namnet Seikosha GP-500 VC.

    Vid tiden var Seikosha en av världens största skrivartillverkare och levererade även skrivare till andra hemdatortillverkare, bland annat Atari. Konstruktionen i MPS-801- och MCS-801-serien är därför representativ för japansk skrivarteknik från början av 1980-talet.

    Anslutning och papper

    Skrivarna anslöts till datorn via Commodores seriella buss och använde ändlöst tractorpapper. Pappersbredden kunde variera mellan cirka 4,5 och 10 tum. Manuell pappersmatning skedde med hjälp av ett mekaniskt handhjul på skrivarens högra sida, kompletterat med en knapp för radmatning.

    Utskriftsteknik

    Både MPS-801 och MCS-801 använde Seikoshkas så kallade Unihammer-system. Till skillnad från traditionella nålskrivare saknades individuella nålar i skrivhuvudet. I stället pressades pappret mot ett rutnät av metallameller bakom färgbandet, vilket skapade punkterna i utskriften.

    Denna konstruktion var mekaniskt robust men gav upphov till ett mycket högt ljud. Skrivarna är kända för sitt metalliska smatter, vilket blev ett karakteristiskt inslag i många hem under 1980-talet.

    MPS-801

    MPS-801 var den ursprungliga monokroma modellen. Den använde en teckenmatris på 6 × 7 punkter och hade en utskriftshastighet på cirka 50 tecken per sekund. På grund av den begränsade vertikala upplösningen kunde bokstäver med nedstaplar, såsom g, p och y, inte återges korrekt.

    Skrivaren stödde endast enkelriktad utskrift, vilket innebar att utskrift skedde endast när skrivhuvudet rörde sig från vänster till höger. Vid återgång skrevs ingenting, vilket gjorde modellen långsam jämfört med senare bidirektionella skrivare.

    MCS-801

    MCS-801 var färgvarianten i samma skrivarfamilj och erbjöd utskrift i sju färger: svart, cyan, purpur, röd, gul och grön. Teckenmatrisen var 8 × 8 punkter, vilket gav bättre läsbarhet och möjlighet att korrekt återge både versaler och gemener.

    Utskriftshastigheten var cirka 38 tecken per sekund, något lägre än hos MPS-801. Commodore marknadsförde MCS-801 särskilt för utskrift av diagram, histogram och cirkeldiagram samt för dokument där färg kunde användas för att markera rubriker och viktiga textavsnitt.

    Tecken och grafik

    Båda modellerna kunde skriva hela ASCII-teckenuppsättningen samt Commodores PET-grafiktecken. Inverterade tecken och punktgrafik stöddes, vilket gjorde skrivarna användbara både för textbaserade dokument och för enklare grafiska utskrifter.

    Tekniska egenskaper i sammanfattning

    Utskriftsmetoden var slagbaserad matrisskrift med Unihammer-teknik. Teckenmatrisen var 6 × 7 punkter för MPS-801 och 8 × 8 punkter för MCS-801. Pappersmatningen skedde via tractor och skrivarna klarade original samt en till två karbonkopior beroende på inställning och papperstyp.

    MCS-801 hade måtten cirka 141,8 mm i höjd, 477,5 mm i bredd och 348,5 mm i djup samt en vikt på omkring 5,2 kg. Nätspänningen var 220/240 volt vid 50 eller 60 hertz.

    Betydelse

    Commodore MPS-801 och MCS-801 spelade en viktig roll under hemdatordatorernas genombrottsperiod. För många användare var detta den första skrivaren de ägde, och den gjorde det möjligt att använda hemdatorn som ett praktiskt verktyg för arbete, studier och kreativt skapande.

    I dag betraktas skrivarna som typiska exempel på 1980-talets hemdatorteknik och är uppskattade samlarobjekt, inte minst för sin robusta konstruktion och sitt karakteristiska ljud.

    Innehåll på youtube

    Fakta – Commodore MPS-801 / MCS-801
    Typ: Matrisskrivare (slagbaserad dot matrix)
    Tillverkare: Commodore (tillverkad av Seikosha)
    Lanserad: ca 1984
    Papper: Tractor (ändlöst), 4½–10 tum
    MPS-801
    Teckenmatris: 6×7 punkter
    Hastighet: ca 50 tecken/sek
    Utskrift: Enkelriktad
    MCS-801 (färg)
    Teckenmatris: 8×8 punkter
    Hastighet: 38 CPS
    Färger: svart, cyan, purpur (magenta), röd, gul, grön
    Mått (H×B×D): 141,8 × 477,5 × 348,5 mm
    Vikt: ca 5,2 kg
    Ström: 220/240 V, 50/60 Hz
  • Epson MX-80 – skrivaren som formade hemdatorrevolutionen

    Epson MX-80 var mer än bara en skrivare. När hemdatorerna slog igenom i början av 1980-talet blev den den saknade länken mellan skärm och papper. Med låg kostnad, hög driftsäkerhet och oväntat avancerad teknik satte MX-80 standarden för en hel generation matrisskrivare och bidrog i hög grad till att göra persondatorn användbar i både hem och kontor.

    När persondatorn började ta steget från hobbyrum till hem och kontor i början av 1980-talet uppstod ett nytt problem: hur skulle datorerna skriva ut något användbart på papper? Lösningen blev för många Epson MX-80, en matrisskrivare som inte bara blev en försäljningssuccé utan som i praktiken satte standarden för hur billiga skrivare skulle fungera under ett helt decennium.

    MX-80 lanserades i oktober 1980 och var en 9-nålars matrisskrivare som kombinerade låg kostnad, robust konstruktion och oväntat avancerad teknik. Resultatet blev en av de mest inflytelserika kringutrustningarna i datorhistorien.

    Från tidiga skrivare till hemdatorer

    Epson, som då hette Shinshu Seiki, hade tillverkat skrivare sedan 1960-talet. Deras första större framgång kom med den lilla trumskrivaren EP-101, som togs fram inför de olympiska spelen i Tokyo 1964. Under 1970-talet började företaget experimentera med matrisskrivare och 1978 lanserades TX-80, en relativt billig modell som dock drogs med kvalitetsproblem.

    Erfarenheterna från TX-80 blev avgörande. Epson tog god tid på sig att utveckla en efterföljare som både var billig och pålitlig. Efter tre års arbete presenterades MX-80, byggd med bättre komponenter, smartare elektronik och flera funktioner som konkurrenterna saknade.

    Teknik som gjorde skillnad

    Trots sitt enkla yttre var MX-80 tekniskt avancerad för sin tid. Den använde ett 9-nålars skrivhuvud som gav bättre vertikal upplösning än tidigare 7-nålsmodeller. Skrivhuvudet kunde arbeta dubbelriktat, vilket innebar att det skrev både framåt och bakåt utan att behöva återvända till radens början. Detta ökade utskriftshastigheten avsevärt.

    En annan avgörande innovation var det utbytbara skrivhuvudet. Tidigare krävde ett slitet eller trasigt skrivhuvud ofta dyr service, men MX-80:s huvud kunde användaren själv byta utan verktyg. Det gjorde skrivaren billig att äga över tid och mycket attraktiv för både hemanvändare och småföretag.

    MX-80 klarade upp till 132 kolumner per rad, kunde skriva både text och enkel grafik och stödde flera internationella teckenuppsättningar via DIP-omkopplare på baksidan. Genom styrkommandon, som senare standardiserades som ESC/P, kunde användaren styra teckenbredd, fetare utskrift, kursiv stil och andra layoutdetaljer direkt från datorn.

    En oväntad grafisk förmåga

    Med tillägget Graftrax, en uppsättning EPROM-kretsar som kunde installeras i skrivaren, fick MX-80 förmågan att skriva högupplöst punktgrafik där varje nål i skrivhuvudet kunde styras individuellt. Det gjorde det möjligt att skriva diagram, logotyper och bilder, något som tidigare varit förbehållet betydligt dyrare skrivare.

    Graftrax Plus, som lanserades senare, lade till funktioner som understrykning, över- och underskrift, kursiva tecken och fler internationella symboler. För många användare var detta första gången en relativt billig skrivare kunde producera utskrifter som närmade sig professionell kvalitet.

    En dominerande marknadsframgång

    MX-80 blev en omedelbar kommersiell succé. Under 1981 såldes över 200 000 exemplar och produktionen ökade snabbt till tiotusentals skrivare per månad. Redan 1982 hade MX-80 tagit en dominerande position på världsmarknaden för 80-kolumnsskrivare, med särskilt starka marknadsandelar i Japan och Europa.

    Totalt såldes över en miljon MX-80-enheter innan modellen fasades ut. Den såldes även i flera varianter, bland annat MX-80 F/T med friktionsmatning för lösa ark och MX-100 i bredformat. IBM sålde dessutom en ommärkt version som IBM 5152, anpassad för den tidiga IBM PC.

    Arvet efter MX-80

    MX-80 kopierades flitigt av andra tillverkare. Dess formfaktor, funktioner och styrkommandon blev snabbt en de facto-standard inom branschen. ESC/P-kommandona kom att användas och vidareutvecklas under många år, och 9-nålars matrisskrivare blev norm i stället för äldre 7-nålsmodeller.

    Den konkurrens som MX-80 utlöste drev snabbt fram bättre utskriftskvalitet och högre hastigheter. Snart kunde matrisskrivare producera så kallad near letter quality, vilket gjorde de dyra prästkransskrivarna i stort sett överflödiga. I början av 1990-talet hade dessa nästan helt försvunnit från marknaden.

    En teknikhistorisk milstolpe

    Epson MX-80 betraktas i dag som en milstolpe i datorhistorien. År 2007 utsågs den av PC World till en av de viktigaste teknikprodukterna genom tiderna. Att förbrukningsmaterial fortfarande säljs flera decennier efter lanseringen vittnar om dess enorma genomslag.

    MX-80 var inte bara en skrivare. Den gjorde persondatorn praktisk, användbar och redo för vardagsbruk och bidrog därmed i hög grad till hemdatorns genombrott.

    Youtube innehåll om Epson MX80

    Faktaruta: Epson MX-80
    Typ
    Seriell matrisskrivare (dot matrix)
    Tillverkare
    Seiko Epson (Epson)
    Lanserad
    1980
    Pris vid lansering
    US$ 650
    Anslutning
    Parallell, RS-232 (seriell), eller GPIB
    Utskrift
    Upp till 132 kolumner per rad
    Skrivhuvud
    9-nålar, utbytbart av användaren
    Känd för
    Bidrog till ESC/P och blev en de facto-standard för billiga matrisskrivare
    Efterföljare
    FX-80 (1983)
  • Sharp Font Writer FW-560 – när ordbehandling var en egen dator

    Sharp Font Writer FW-560 är ett exempel på en tid då ordbehandling var en egen teknikgren, skild från den allmänna persondatorn. Med avancerad typografi, inbyggd skrivare och stöd för både text och kalkylblad visar maskinen hur specialiserade datorer under 1990-talet kunde erbjuda hög funktionalitet, stabilitet och professionellt resultat i ett enda system.

    I mitten av 1990-talet, innan bärbara datorer blev vardagsföremål och långt innan molntjänster och pekskärmar, fanns en särskild kategori maskiner som fyllde ett mycket tydligt behov: fristående ordbehandlare. Ett av de mest avancerade exemplen var Sharp Font Writer FW-560, lanserad omkring 1995.

    FW-560 var varken en vanlig skrivmaskin eller en fullständig PC, utan något mitt emellan. Den var konstruerad för ett enda syfte: att producera text och dokument med hög kvalitet, snabbt och tillförlitligt.

    En specialiserad dator i ordets rätta bemärkelse

    Sharp FW-560 hade ett internt minne på 30 kilobyte, vilket kan låta obetydligt i dag, men var fullt tillräckligt för dess uppgift. Maskinen kompletterades med en 3,5-tums diskettstation som stödde både 720 kB och 1,44 MB MS-DOS-kompatibla disketter. Dokument kunde därmed sparas, arkiveras och flyttas mellan system, något som då var en avgörande funktion i kontorsmiljöer.

    Trots sin begränsade hårdvara erbjöd FW-560 funktioner som annars förknippades med betydligt kraftfullare datorer.

    WYSIWYG – vad du såg var vad du fick

    En av FW-560:s största styrkor var dess högupplösta LCD-skärm på 480×64 bildpunkter. Skärmen kunde justeras för bättre läsbarhet och visade dokumenten i WYSIWYG-läge (What You See Is What You Get). Det innebar att textens layout på skärmen i stort sett motsvarade det färdiga utskriftsresultatet, något som fortfarande inte var självklart vid den här tiden.

    Typografi som konkurrensmedel

    Sharp lade stor vikt vid presentation och typografi. FW-560 innehöll fem inbyggda typsnitt: Courier, Dutch, Swiss, Script och Futura. Användaren kunde välja mellan tjugo storlekar, från 8 till 48 punkter, inklusive kondenserade varianter. Därtill fanns flera textstilar, skuggmönster och understrykningstyper samt ett omfattande teckenset med över 700 tecken och symboler.

    Detta gjorde maskinen särskilt lämpad för brev, rapporter och presentationsdokument där utseendet var viktigt.

    Tyst, snabb och professionell utskrift

    Den inbyggda skrivaren klarade upp till 70 tecken per sekund i normalläge och 40 tecken per sekund i finläge. Den stödde papper med en bredd på upp till 11,7 tum och arbetade betydligt tystare än äldre skrivmaskiner, vilket gjorde den väl lämpad för kontorsmiljöer.

    Mer än bara ordbehandling

    Trots sitt fokus på text var FW-560 förvånansvärt mångsidig. Den hade inbyggd stavningskontroll med en ordlista på cirka 80 000 ord och en kraftfull tesaurus. Den kunde konvertera WordPerfect-filer, vilket förenklade samarbete med PC-användare.

    Maskinen innehöll även ett kalkylblad med kompatibilitet mot Lotus 1-2-3, inklusive autosumma, ett tjugotal funktioner och sortering. Därutöver fanns en adressbok med 32 fält samt stöd för etikettutskrift.

    Ett tidsdokument från den digitala övergångsperioden

    Sharp Font Writer FW-560 representerar en tid då datoriseringen ännu inte var helt standardiserad. Specialiserade maskiner kunde vara snabbare, stabilare och enklare att använda än tidens persondatorer. För många användare var en dedikerad ordbehandlare ett tryggare och mer effektivt alternativ än en PC med operativsystem, drivrutiner och risk för systemkrascher.

    Att detta exemplar är i utmärkt skick och komplett med originalförpackning, dokumentation, originalfaktura och prislista från oktober 1995 gör det till ett ovanligt välbevarat teknikföremål. Donationen från David Robertson ger dessutom en personlig historisk dimension.

    Från vardagsverktyg till kulturarv

    I dag är Sharp FW-560 inte längre ett arbetsredskap, utan ett teknikhistoriskt föremål. Den påminner oss om hur snabbt den digitala utvecklingen har gått och om en tid då ordbehandling var en egen disciplin, med maskiner byggda för ett enda ändamål men utförda med imponerande ingenjörskonst.

    Video på youtube om FW-560

    Teknisk faktaruta: Sharp Font Writer FW-560

    • Typ: Personlig ordbehandlare / “word processor” med kalkylblad
    • Tillverkare: Sharp
    • År: 1995
    • Internminne: 30 KB
    • Lagring: 3,5" diskettstation (MS-DOS-kompatibel), 720 KB och 1,44 MB format
    • Skärm: LCD, 480×64 punkter, justerbar, WYSIWYG-visning
    • Typsnitt: 5 inbyggda (Courier, Dutch, Swiss, Script, Futura)
    • Teckenstorlekar: 20 val (ca 8–48 punkt, inkl. kondenserat)
    • Tecken/symboler: 512 tecken + 216 symboler
    • Utskrift: 70 cps (Normal), 40 cps (Fine), pappersbredd upp till 11,7"
    • Ordbehandling: Stavningskontroll (80 000 ord) + tesaurus, klipp/klistra, sök/ersätt, ramar
    • Filkompatibilitet: WordPerfect-konvertering
    • Kalkylblad: Lotus 1-2-3-konvertering, autosumma, 27 funktioner, sortering
    • Övrigt: Adressbok/databas (32 fält), etikettutskrift