I början av 1990-talet försökte Sverige skapa sitt eget digitala nät för vanliga människor – flera år innan internet slog igenom på allvar. Teleguide skulle bli en folkterminal i varje hem, där man kunde boka resor, sköta bankärenden och beställa varor via telefonlinjen. Visionen var framtidsinriktad, men satsningen blev kortlivad och kostsam – och är idag ett fascinerande exempel på hur rätt idé kan få fel timing.
I början av 1990-talet, innan ord som webbläsare, Google och e-post var vardagsmat, försökte Sverige bygga sitt eget digitala informationssamhälle. Resultatet blev Teleguide – ett ambitiöst, dyrt och i efterhand smått mytomspunnet datornätverk för privatpersoner. Det lanserades 1991 av Televerket, tillsammans med IBM och Esselte, och skulle göra digitala tjänster tillgängliga i vanliga svenska hem.
Två år senare var allt över.
Visionen: en folkterminal i varje hem
Teleguide var starkt inspirerat av det franska systemet Minitel, som under 1980-talet blivit en enorm succé i Frankrike. Där kunde miljontals användare via enkla terminaler slå upp telefonnummer, boka resor, chatta och beställa varor – långt innan internet slog igenom.
Televerket ville göra något liknande i Sverige. Visionen var djärv: 50 000 terminaler skulle placeras i svenska hem. Man såg framför sig en ”folkterminal” – lika självklar som telefonen eller TV:n – där människor kunde sköta vardagsärenden utan att stå i kö eller ringa samtal.
Till skillnad från tidigare system som Videotex och Datavision, som främst riktade sig till företag, var Teleguide tänkt för privatpersoner.
Så fungerade Teleguide
Användarna fick en särskild Teleguide-terminal, utrustad med inbyggt modem och ett personligt smartkort för inloggning. Det fanns också en PC-tillsats som gjorde att vanliga datorer kunde anslutas, samtidigt som den fungerade som modem och fax.
Via telefonlinjen kunde man koppla upp sig mot Teleguides centrala system och få tillgång till ett växande utbud av tjänster:
- nyheter
- nummerupplysning
- enkel e-post
- banktjänster
- resebokningar
- speltjänster
- beställning av taxi
- blommogram
I praktiken erbjöd Teleguide många av de saker vi idag tar för givna – fast i textbaserad form och med långsamma modem.
De första svenska ”online-tjänsterna”
Bland tjänsterna fanns flera som låg långt före sin tid. TvSelect var Sveriges första elektroniska TV-guide, där man kunde söka efter program via fritext eller kategorier.
Bildelsbasen gjorde det möjligt att söka efter begagnade bildelar från demonteringar runt om i landet – en tidig föregångare till dagens webbtjänster.
Ett särskilt intressant pilotprojekt genomfördes i Stockholm 1991: hemtjänstpersonal kunde via Teleguide beställa matvaror online för äldre kunder. Beställningarna skickades till en livsmedelsbutik i Johanneshov, som levererade varorna direkt hem. Betalning kunde ske kontant eller mot faktura. Det här kan mycket väl ha varit en av Sveriges första nätbutiker.
Men det var dyrt – väldigt dyrt
Teleguide var dock ingen gratis tjänst. Användningen kostade 1 krona och 50 öre per minut, plus en månadsavgift som först låg på 25 kronor och senare höjdes till 75.
Efter ett halvår hade tjänsten omkring 22 000 abonnenter. Det var långt ifrån tillräckligt för att täcka de enorma kostnaderna för utveckling, marknadsföring, terminaler och drift.
Televerket insåg snabbt ett grundproblem: ju fler terminaler som delades ut, desto större blev förlusterna.
Internet knackar på dörren
Samtidigt hände något avgörande i omvärlden. I början av 1990-talet började internet sprida sig utanför universitet och forskningsmiljöer. När webbläsaren Mosaic lanserades 1993 blev World Wide Web plötsligt begripligt och attraktivt för allmänheten.
Teleguide var ett slutet, proprietärt system – helt kontrollerat av Televerket. Internet var öppet, globalt och växte explosionsartat.
Enligt Ny Tekniks reporter Jan Melin tappade Teleguide snabbt sin attraktionskraft när människor insåg att framtiden låg i öppna nät, inte i ett nationellt specialsystem.
Ett dyrt farväl
Hösten 1992 försökte Televerkets generaldirektör Tony Hagström rädda projektet genom att omförhandla avtalen med IBM och Esselte. Men intresset var svalt. Samarbetet sprack och Teleguide lades ner.
Den totala kostnaden för satsningen uppgick till omkring två miljarder kronor – en av de största tekniksatsningarna som aldrig nådde hela vägen fram i Sverige.
Ett misslyckande – men också en föraning
I efterhand är det lätt att kalla Teleguide för ett fiasko. Men det är också tydligt att systemet låg förbluffande rätt i tiden när det gällde idéer.
Teleguide förutsåg:
- digitala vardagstjänster
- e-handel
- distansbank
- digitala TV-guider
- informationssökning hemifrån
Problemet var inte visionen – utan timingen och affärsmodellen.
Teleguide blev helt enkelt ett framtidsprojekt som föddes strax innan framtiden valde en annan väg.