Etikett: Unix-historia

Microsoft förknippas i dag nästan uteslutande med Windows, men under 1980-talet satsade företaget också på ett helt annat operativsystem: XENIX. Systemet var Microsofts egen variant av Unix och blev under en period den mest spridda Unix-plattformen i världen. Genom att anpassa Unix till billigare mikrodatorer bidrog XENIX till att föra avancerade fleranvändarsystem från datorhallar och universitet ut till företag, butiker och kontor.

Långt innan Windows blev världens dominerande PC-plattform satsade Microsoft på något helt annat: Unix. Resultatet blev XENIX, ett operativsystem som i dag nästan har fallit ur det allmänna teknikminnet men som under 1980-talet spelade en viktig roll i övergången från stora minidatorer till mindre och billigare mikrodatorer.

Det är lätt att tänka på Microsoft som företaget bakom DOS och Windows, men under en period såg företaget faktiskt Unix som en del av framtiden. XENIX blev deras försök att ta ett kraftfullt fleranvändarsystem från datorhallarnas värld och anpassa det till den framväxande marknaden för 16-bitarsdatorer.

Från Unix till XENIX

Bakgrunden var att AT&T:s Unix redan hade fått rykte om sig att vara ett elegant och portabelt operativsystem. Problemet var att Bell System, som ägde tekniken, inte kunde sälja Unix fritt till alla slutkunder på vanligt kommersiellt sätt. I stället licensierades systemet till andra företag som sedan kunde bygga vidare på det.

Microsoft köpte en licens till Unix Version 7 i slutet av 1970-talet, men kunde inte använda själva namnet ”Unix”. Därför fick produkten ett eget namn: XENIX.

Det var inte bara ett namnbyte. XENIX utvecklades vidare och anpassades för nya processorer, först och främst sådana som skulle användas i den snabbt växande mikrodatorvärlden. Systemet byggde först på äldre Unix-versioner som V6 och V7, senare på System III och till sist på System V. Under vägen plockade det också upp idéer och verktyg från BSD-världen.

Ett Unix för små maskiner

I dag är det självklart att ett operativsystem kan köras på många olika typer av hårdvara. I början av 1980-talet var detta betydligt svårare. Unix hade ursprungligen vuxit fram på PDP-11 och andra större minidatorer. Att flytta systemet till betydligt mindre 16-bitarsprocessorer som Intel 8086, 80286 och Motorola 68000 var en tekniskt krävande bedrift.

Det var just här XENIX fick sin betydelse. Systemet blev ett slags bro mellan två världar: å ena sidan de dyra minidatorerna, å andra sidan de billigare persondatorerna och arbetsstationerna som började dyka upp på kontor, i butiker och i industrimiljöer.

XENIX hamnade därför i ett ovanligt läge på marknaden. Det var för avancerat för de enklaste hemdatorerna, som fortfarande dominerades av 8-bitarsmaskiner, men samtidigt mycket billigare än traditionella Unix-minidatorer. Det gjorde att XENIX kunde erbjuda fleranvändardrift och multitasking i miljöer där det tidigare varit otänkbart.

Därför blev XENIX stort

En viktig anledning till att XENIX spreds så mycket var att det gav små företag tillgång till funktioner som annars var förbehållna dyrare system. Med XENIX kunde flera användare arbeta samtidigt på samma dator via terminaler. Det gjorde operativsystemet attraktivt för exempelvis kassasystem i butiker, bokningssystem i hotell och restauranger samt administrativa system i mindre företag.

Under mitten och slutet av 1980-talet blev XENIX troligen den mest spridda Unix-varianten i världen. Det säger mycket om tidsandan: samtidigt som DOS var kung på enanvändar-PC:n fanns ett stort behov av robusta fleranvändarsystem i verksamheter som inte hade råd med stora Unix-maskiner.

Priset spelade också roll. En installation kunde kosta några hundra dollar för operativsystemet och ytterligare några hundra för utvecklingsverktyg. Det var inte billigt för sin tid, men ändå tillräckligt överkomligt för att locka företag som ville ha fleranvändardrift.

Många plattformar

XENIX var ovanligt portabelt och dök upp på en rad olika maskiner. Bland Intel-baserade system fanns versioner för processorer som 8086, 80286 och senare 80386. På Motorola-sidan kördes det bland annat på TRS-80 Model 16, Tandy 6000 och Apple Lisa.

Det fanns också planer eller experimentella portar till plattformar som Zilog Z8001, PDP-11 och VAX. Alla dessa blev inte kommersiellt framgångsrika, men bredden visar hur ambitiöst projektet var.

Samtidigt uppstod ett problem. I början av 1980-talet saknades en tydlig standard för minneshantering i många mikrodatorer. Tillverkarna konstruerade egna lösningar, vilket innebar att XENIX-kärnan ofta måste anpassas för varje specifik maskin. Det gjorde porteringen betydligt mer komplicerad än i dag.

Program och utvecklingsverktyg

Trots sitt rykte som ett tekniskt system hade XENIX ett ganska brett utbud av program. Microsoft släppte bland annat kalkylprogrammet Multiplan och en BASIC-kompilator för plattformen.

För programmerare fanns språk som C, COBOL, Fortran och Pascal. Systemet innehöll även klassiska Unix-verktyg och textredigerare som vi. Bland tillgängliga program fanns också databaser som FoxPro samt vissa affärsapplikationer och utvecklingsmiljöer.

XENIX innehöll dessutom vissa funktioner som gjorde det lättare att arbeta tillsammans med DOS-system, till exempel möjligheten att läsa och skriva DOS-filsystem. Det visar hur Microsoft redan tidigt försökte skapa kopplingar mellan sina olika produktlinjer.

Microsofts strategi

I början av 1980-talet talade Microsoft om XENIX som ett slags fleranvändarmotsvarighet till DOS. DOS skulle vara systemet för en ensam användare på en PC, medan XENIX var tänkt för multitasking, nätverk och fleranvändarsystem.

Företaget såg alltså inte systemen som konkurrenter utan som två delar av en större strategi. Tanken var att användare skulle kunna börja med DOS och senare gå vidare till XENIX när deras behov växte.

När Microsoft lämnade XENIX

Under mitten av 1980-talet förändrades Unix-marknaden snabbt. Efter upplösningen av Bell System började AT&T sälja Unix mer direkt. Samtidigt inledde Microsoft sitt samarbete med IBM kring operativsystemet OS/2.

I slutet av 1980-talet överfördes därför ägandet av XENIX till företaget Santa Cruz Operation, ofta kallat SCO. Där fortsatte tekniken att utvecklas och blev så småningom grunden för SCO UNIX och senare OpenServer.

Det innebar att XENIX inte försvann över en natt. I stället levde det vidare i en annan produktlinje.

Ett system som levde kvar länge

Trots att XENIX i dag är relativt okänt fortsatte systemet att användas länge i praktiska miljöer. Kassasystem, bokningssystem och administrativa program kunde köras på XENIX-servrar i många år efter att plattformen slutat utvecklas.

Just sådana verksamhetssystem byts ofta ut mycket långsamt. Därför kunde XENIX-installationer överleva långt in i 1990-talet och ibland ännu längre.

XENIX i datorhistorien

I dag framstår XENIX som ett intressant kapitel i datorhistorien. Operativsystemet visar hur osäker utvecklingen var under PC-revolutionens tidiga år. Det var långt ifrån självklart att Windows skulle bli Microsofts huvudsakliga plattform.

XENIX representerar också en viktig övergång: när avancerade fleranvändarsystem började flytta från stora minidatorer till billigare mikrodatorer. På så sätt bidrog det till att göra Unix-idéer tillgängliga i helt nya miljöer.

Även om namnet XENIX i dag mest förekommer i historieböcker, spelade systemet en betydande roll i utvecklingen av moderna operativsystem. Det var ett av de första försöken att förena Unix-världens kraft med persondatorns snabbt växande marknad.