fjärilstangentbord

När IBM lanserade ThinkPad 701 år 1995 löste företaget problemet med små bärbara datorer på ett spektakulärt sätt. Datorns delade tangentbord vecklade automatiskt ut sig när locket öppnades och gav modellen smeknamnet Butterfly. Trots sin korta tid på marknaden blev den en designikon och en av datorhistoriens mest minnesvärda bärbara datorer.

När IBM presenterade ThinkPad 701 våren 1995 såg den vid första anblicken ut som ännu en kompakt bärbar dator. Men när locket öppnades hände något oväntat: tangentbordet delades i två delar, gled ut över datorns kanter och fogades samman till ett fullstort arbetsredskap.

Den ovanliga konstruktionen gav datorn smeknamnet Butterfly, fjärilen. Trots att modellen bara tillverkades under en kort period blev den en av datorhistoriens mest kända och uppskattade bärbara datorer.

Problemet med små bärbara datorer

Under början av 1990-talet började bärbara datorer bli mindre och lättare. Tillverkarna ställdes dock inför ett grundläggande problem: människans händer blev inte mindre bara för att datorerna krympte.

En bildskärm kunde göras relativt smal, men ett vanligt tangentbord behövde en viss bredd för att tangenterna skulle kunna användas bekvämt. Många tillverkare löste problemet genom att minska tangenterna eller placera dem tätt tillsammans. Resultatet blev ofta datorer som var smidiga att bära men besvärliga att skriva på.

IBM:s ingenjör John Karidis valde en helt annan lösning. I stället för att göra tangentbordet mindre skapade han ett tangentbord som kunde ändra storlek.

Tangentbordet som växte

Det officiella namnet på konstruktionen var TrackWrite, men den blev snart mer känd som fjärilstangentbordet.

Tangentbordet bestod av två ungefär triangelformade delar. När datorns lock öppnades gled delarna åt varsitt håll. Därefter försköts den ena delen något nedåt så att de båda halvorna kunde haka i varandra.

Den stängda datorn var ungefär 24,6 centimeter bred. När tangentbordet vecklades ut blev det omkring 29,2 centimeter brett och stack därmed ut över datorns sidor.

Hela rörelsen styrdes mekaniskt genom gångjärnet till bildskärmen. Användaren behövde inte trycka på någon knapp eller dra ut tangentbordet för hand. Det räckte att öppna locket.

När datorn stängdes skedde processen i omvänd ordning. Tangentbordets delar gled isär, drogs in och placerades åter innanför datorns skal.

Konstruktionen var ett elegant exempel på mekanisk ingenjörskonst. IBM lyckades kombinera en liten transportstorlek med ett tangentbord som nästan hade samma mått som på en betydligt större dator.

En idé som började med papper och plexiglas

Arbetet med ThinkPad 701 inleddes 1993. Projektet genomfördes som ett samarbete mellan IBM:s anläggning i Research Triangle Park i North Carolina och företagets utvecklingscenter i Yamato i Japan.

Den första modellen av tangentbordet var inte särskilt avancerad. Ingenjörerna började med en fotokopia av ett vanligt tangentbord. Genom att klippa och flytta delarna kunde de undersöka hur tangentbordet skulle kunna delas och ändå få plats i ett mindre hölje.

Senare byggdes en prototyp i plexiglas. IBM beslutade under hösten 1993 att finansiera projektet, och målet var att lansera datorn ungefär ett år senare.

Utvecklingen drog dock ut på tiden. När ThinkPad 701 slutligen kom ut på marknaden hade konkurrenterna börjat använda Intels nyare Pentium-processorer. IBM:s nya prestigeprodukt fick i stället nöja sig med processorer ur den äldre 486-familjen.

Det gjorde att datorn redan vid lanseringen låg efter den snabbaste tekniska utvecklingen, trots att den mekaniska konstruktionen var långt före sin tid.

Kompakt men välutrustad

ThinkPad 701 lanserades den 6 mars 1995 och såldes i flera versioner med modellbeteckningarna 701C och 701Cs.

Datorerna använde Intel 486-processorer. De enklare modellerna hade en DX2-processor på 50 megahertz, medan de snabbare versionerna använde en DX4 på 75 megahertz.

I dag låter dessa siffror närmast obetydliga, men i mitten av 1990-talet räckte prestandan för ordbehandling, kalkylprogram, enklare grafik, kommunikation och tidens vanliga kontorsprogram.

Arbetsminnet kunde byggas ut från 4 till 40 megabyte. Hårddiskarna rymde mellan 360 och 720 megabyte. Det var tillräckligt för operativsystem, program och många dokument, men bara en bråkdel av lagringsutrymmet i en modern mobiltelefon.

Bildskärmen var 10,4 tum stor och hade upplösningen 640 × 480 bildpunkter. Modellen 701Cs använde en billigare DSTN-skärm, medan 701C hade en skarpare TFT-skärm med bättre kontrast och snabbare bildåtergivning.

Grafiken hanterades av kretsen Chips and Technologies CT-65545 med en megabyte grafikminne. Datorn kunde även anslutas till en extern bildskärm och visa upplösningen 1 024 × 768 i 256 färger.

För ljudet användes bland annat en ESS 688-krets och Yamaha OPL3, en välkänd ljudkrets som förekom i många datorer under perioden.

Windows, DOS och OS/2

De flesta ThinkPad 701 levererades med IBM DOS 6.3 och Windows 3.11. De kraftigare modellerna med DX4-processor kunde även levereras med IBM:s eget operativsystem OS/2 Warp 3.0.

Användaren kunde då välja vilket operativsystem som skulle startas. En sådan lösning kallas dubbelstart, eller dual boot.

Datorn levererades också med flera populära program och onlinetjänster. Bland dessa fanns Lotus Organizer, cc:Mail, Prodigy och America Online. På den tiden var internet ännu inte en självklar del av vardagen, och många användare anslöt till särskilda onlinetjänster via modem och det vanliga telefonnätet.

ThinkPad 701 vägde omkring 2,25 kilo. Med dagens mått var den ganska tung, men under 1995 betraktades den som en kompakt och mycket portabel arbetsdator.

En fjäril i reklamen

IBM använde en ovanlig reklamkampanj inför lanseringen. Till en början publicerades endast en bild av en fjäril i tidningar, utan närmare förklaring. Senare lades IBM:s logotyp till och därefter texten ”Watch for the announcement”.

Namnet Butterfly användes internt under utvecklingen. IBM:s juridiska avdelning ville däremot inte använda namn på levande varelser som officiella produktnamn. Dessutom fanns det en annan datortillverkare som använde namnet Butterfly för en superdator.

IBM valde därför den mer traditionella modellbeteckningen ThinkPad 701. Fjärilsnamnet levde ändå vidare bland användare, journalister och samlare.

Marknadsföringen lyckades skapa stor uppmärksamhet. Efter lanseringen hade IBM till och med svårt att leverera tillräckligt många datorer för att möta efterfrågan.

En försäljningsframgång med kort livslängd

ThinkPad 701 blev enligt flera källor den mest sålda bärbara datorn under 1995. Den belönades också med ett stort antal designpriser – sammanlagt omkring 27 utmärkelser.

Recensenter uppskattade framför allt det fullstora tangentbordet, den relativt stora skärmen och datorns multimediefunktioner. Konstruktionen uppfattades som både praktisk och spektakulär.

Trots framgången blev modellens liv kort. IBM meddelade redan i november 1995 att ThinkPad 701 skulle tas ur produktion, och försäljningen avslutades i december samma år.

Det berodde inte på att tangentbordet fungerade dåligt. Tvärtom var mekanismen väl genomtänkt. Problemet var att utvecklingen av bildskärmar gick snabbt. När större skärmar kunde monteras i bärbara datorer blev datorernas chassin också bredare.

Plötsligt fanns det plats för vanliga tangentbord utan någon komplicerad mekanik. Samtidigt började Pentium-processorer bli standard i dyrare bärbara datorer. ThinkPad 701:s 486-processor gjorde att modellen snabbt uppfattades som tekniskt föråldrad.

Den innovativa lösningen hade alltså utvecklats för ett problem som snart höll på att försvinna.

Från arbetsdator till museiföremål

ThinkPad 701 blev med tiden mer berömd för sin design än för sin datorkraft. Den finns representerad i samlingarna hos bland annat Museum of Modern Art i New York, Die Neue Sammlung i München och Computer History Museum i Kalifornien.

Datorn förekom även i flera filmer, däribland GoldenEye, Mission: Impossible och Blood Diamond. Den karakteristiska öppningsmekanismen gjorde den till en idealisk rekvisita i filmer där teknik skulle framstå som avancerad och exklusiv.

För många samlare är ThinkPad 701 i dag en av de mest eftertraktade bärbara datorerna från 1990-talet. Fungerande exemplar är ovanliga, eftersom den komplicerade mekaniken, bildskärmen och de gamla batterierna kan vara svåra att reparera.

IBM tillverkade senare en mindre modell av datorn i skala 65 procent för att uppmärksamma ThinkPad-seriens tioårsjubileum.

Nya försök att väcka fjärilen till liv

Idén bakom det utfällbara tangentbordet har aldrig helt försvunnit. IBM och senare Lenovo har vid flera tillfällen undersökt om konstruktionen skulle kunna återanvändas.

År 2021 lämnade Lenovo in en patentansökan för en tangentbordslösning som påminde om den i ThinkPad 701. Moderna vikbara bildskärmar och nya typer av bärbara datorer har gjort frågan aktuell igen: hur kan en liten dator erbjuda ett stort och bekvämt tangentbord?

Entusiaster har också moderniserat gamla exemplar. År 2023 byggde hackaren Karl Buchka in ett modernt moderkort från Framework Laptop i skalet från en ThinkPad 701. Det ursprungliga tangentbordet kopplades till modern elektronik med hjälp av öppen programvara.

Resultatet blev en dator som på utsidan såg ut som en modell från 1995 men som på insidan hade betydligt modernare prestanda.

Redan tidigare hade entusiaster bytt ut originalprocessorn mot snabbare modeller ur AMD:s Am5x86-serie. Sådana ingrepp kräver avancerad lödning och stora kunskaper om gammal elektronik.

En lösning på ett tillfälligt problem

ThinkPad 701 är ett tydligt exempel på hur tekniska uppfinningar formas av sin tid.

IBM:s ingenjörer försökte lösa ett mycket konkret problem: hur man fick plats med ett bekvämt tangentbord i en dator som var smalare än tangentbordet självt. Lösningen blev genialisk, men samtidigt kortlivad.

När skärmarna blev större och datorerna bredare försvann behovet av den avancerade mekanismen. Den tekniska utvecklingen hade hunnit ifatt och gjort uppfinningen överflödig.

Ändå är ThinkPad 701 fortfarande fascinerande. Den visar att utvecklingen av datorer inte bara handlar om snabbare processorer, större hårddiskar och mer minne. Den handlar också om mekanik, ergonomi och om hur människan faktiskt använder maskinen.

När locket på en ThinkPad 701 öppnas och tangentbordet sakta glider ut över sidorna är det lätt att förstå varför datorn fortfarande väcker uppmärksamhet. Den var inte bara ett verktyg. Den var en liten mekanisk föreställning – en dator som bokstavligen vecklade ut sina vingar.