Etikett: Hewlett-Packard

  • HP 48 – räknaren som blev en kultklassiker

    HP 48-serien var en banbrytande grafritande miniräknare från Hewlett-Packard som suddade ut gränsen mellan räknare och dator. Med stöd för programmering, avancerad matematik och ett unikt arbetssätt baserat på RPN blev den ett kraftfullt verktyg för ingenjörer och studenter – och en kultklassiker som fortfarande har en trogen användarskara långt efter att produktionen upphörde.

    När Hewlett-Packard lanserade HP 48-serien 1990 förändrades synen på vad en miniräknare kunde vara. Det här var inte bara ett verktyg för matematik – det var i praktiken en liten programmerbar dator i fickformat. Under mer än ett decennium användes den av ingenjörer, studenter och entusiaster världen över, och den har än i dag en nästan legendarisk status.

    En dator för fickan

    HP 48-serien (med modeller som 48S, 48SX, 48G och 48GX) var långt mer avancerad än vanliga räknare. Den kunde:

    • rita grafer
    • lösa avancerade matematiska problem
    • hantera symbolisk algebra
    • programmeras för egna funktioner

    Det som verkligen stack ut var att användaren inte bara använde räknaren – man kunde utveckla egna program direkt i den.

    Omvänd matematik – RPN

    En av de mest karakteristiska egenskaperna var användningen av Reverse Polish Notation (RPN). Istället för att skriva:

    2 + 3

    skrev man:

    2 3 +

    Detta kan kännas ovant i början, men många användare upplever att det blir snabbare och mer logiskt när man vant sig. Det är också en metod som minskar behovet av parenteser.

    Programmering på räknaren

    HP 48 använde språket RPL, som kombinerade idéer från RPN och Lisp. Det gjorde det möjligt att:

    • skapa egna matematiska verktyg
    • automatisera beräkningar
    • bygga små applikationer

    För avancerade användare gick det till och med att programmera i maskinkod, vilket gav maximal prestanda.

    Tekniken bakom

    Trots sin relativt låga klockfrekvens (2–4 MHz) var HP 48 imponerande effektiv. Den använde en speciell processorarkitektur kallad Saturn, som arbetade med 4-bitars data (så kallade nibbles).

    Några tekniska höjdpunkter:

    • Skärm: 131×64 pixlar
    • RAM: upp till 128 KB internt (mer via expansionskort)
    • ROM: upp till 512 KB
    • Kommunikation: seriell port och infraröd överföring
    • Expansionsportar (X-modeller): för minnes- och programkort

    Det var alltså möjligt att bygga ut räknaren – något som var ovanligt på den tiden.

    Expanderbarhet – före sin tid

    Modellerna med ”X” i namnet (t.ex. 48SX och 48GX) kunde utökas med externa kort:

    • RAM-kort för mer arbetsminne
    • ROM-kort med färdiga program

    Detta gjorde att räknaren kunde anpassas efter användarens behov, ungefär som en dator.

    Från ingenjörsverktyg till ikon

    HP 48 användes flitigt inom:

    • ingenjörsutbildningar
    • tekniska yrken
    • forskning

    Den dök till och med upp i populärkulturen, bland annat i filmer som The Amazing Spider-Man.

    Trots att produktionen upphörde 2003 lever arvet vidare. Många entusiaster använder fortfarande emulatorer eller bevarade originalenheter.

    Varför är den fortfarande populär?

    HP 48-serien har fått kultstatus av flera skäl:

    • Extrem flexibilitet
    • Kraftfull programmerbarhet
    • Robust byggkvalitet
    • Ett engagerat användarcommunity

    För många representerar den en tid då hårdvara var öppen, experimentell och byggd för att utforskas.

    Sammanfattning

    HP 48 var mer än en miniräknare – den var en bro mellan enkel elektronik och persondatorer. Med sitt unika sätt att arbeta, sin programmerbarhet och sin utbyggbarhet satte den en standard som få räknare har nått upp till sedan dess.

    Youtube innehåll som handlar om HP 48

    Teknisk faktaruta: HP 48

    HP 48 var en serie avancerade grafritande och programmerbara miniräknare från Hewlett-Packard, utvecklad för studenter, ingenjörer och tekniker.

    Tillverkare Hewlett-Packard
    Serie HP 48
    Lansering 1990
    Tillverkades till 2003
    Modeller HP 48S, 48SX, 48G, 48GX, 48G+
    Typ Programmerbar, vetenskaplig och grafritande miniräknare
    Inmatning RPN (Reverse Polish Notation)
    Programmeringsspråk RPL och Saturn-maskinkod
    Processor Saturn-arkitektur
    Klockfrekvens 2–4 MHz beroende på modell
    Skärm 131 × 64 pixlar, monokrom LCD
    Internminne 32–128 KB RAM beroende på modell
    ROM 256–512 KB
    Utbyggbarhet X-modellerna kunde byggas ut med RAM- och ROM-kort
    Anslutningar Seriell port och infraröd kommunikation
    Strömförsörjning 3 × AAA-batterier
    Efterföljare HP 49G

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP 9836 – när miniräknaren blev en dator

    HP 9836 markerar ett avgörande steg i datorhistorien – övergången från avancerade miniräknare till fullfjädrade arbetsstationer. När Hewlett-Packard lanserade modellen 1983 kombinerade den kraftfull hårdvara, Unix-baserat operativsystem och programmeringsmöjligheter i en kompakt form. Resultatet blev en maskin som inte bara användes för beräkningar, utan som lade grunden för den moderna tekniska datorn.

    I början av 1980-talet befann sig datorvärlden i en snabb förändring. Det som tidigare hade varit avancerade, nästan laboratorieliknande miniräknare började utvecklas till riktiga datorer. Ett tydligt exempel på denna övergång är HP 9836 från Hewlett-Packard.

    Den ser vid första anblicken ut som en kompakt arbetsstation: tangentbordet, datorn och diskettenheterna sitter ihop i en enhet – men skärmen har flyttat ut och blivit en separat del. Det är en liten förändring som symboliserar något större: här börjar den moderna datorn ta form.

    En kraftmaskin för sin tid

    Inuti HP 9836 sitter en Motorola 68000-processor, en av de mest avancerade mikroprocessorerna på den tiden. Den användes också i tidiga arbetsstationer och senare i datorer som Apple Macintosh.

    Med en klockfrekvens på 8 MHz och upp till flera megabyte minne var HP 9836 en mycket kapabel maskin – särskilt jämfört med de hemdatorer som började dyka upp under samma period.

    Det som verkligen stack ut var flexibiliteten:

    • Minnet kunde byggas ut i moduler
    • Extra processorer kunde installeras
    • Systemet kunde hantera avancerad grafik och beräkningar

    Detta var inte en leksak för hemmet – det var ett verktyg för ingenjörer och forskare.

    Unix på skrivbordet

    En av de mest banbrytande egenskaperna var stödet för HP-UX, HP:s egen version av Unix.

    Idag är Unix-liknande system standard i allt från servrar till mobiltelefoner, men på 1980-talet var det revolutionerande att ha ett sådant system i en relativt kompakt dator.

    Det innebar att användaren fick tillgång till:

    • Fleranvändarstöd
    • Avancerad programmering
    • Kraftfulla verktyg för dataanalys

    HP 9836 levererades dessutom med språk som BASIC, Pascal, FORTRAN och C – vilket gjorde den till en komplett utvecklingsmiljö.

    Förfader till HP 9000

    HP 9836 blev senare en del av HP:s större strategi. Företaget började samla sina tekniska datorer under namnet HP 9000, och modellen döptes om till HP 9000/236.

    Detta var början på en lång serie arbetsstationer som kom att användas i allt från industridesign till vetenskaplig forskning.

    Varför den är viktig

    HP 9836 är inte bara en gammal dator – den representerar ett avgörande steg i datorhistorien:

    • Den visar övergången från specialiserade maskiner till allmänna datorer
    • Den för in Unix i arbetsstationer
    • Den lägger grunden för moderna tekniska datorer

    I en tid när många datorer fortfarande var begränsade och enkla, pekade HP 9836 mot framtiden – en framtid där datorer blev kraftfulla, flexibla och oumbärliga verktyg i både arbete och forskning.

    Innehåll ifrån youtube om om HP Series 200 9836C

    Faktaruta: HP 9836

    Tillverkare: Hewlett-Packard

    År: 1983

    Processor: Motorola 68000, 8 MHz

    RAM: 512 KB, utbyggbart till 2,5 MB

    Lagring: 1–2 st 5,25-tums diskettenheter

    Textläge: 80 × 25

    Portar: Centronics, RS-232C, HP-IB

    Operativsystem: HP-UX på senare varianter

    Historisk roll: En tidig teknisk arbetsstation och föregångare till HP 9000

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP 110 – datorn som gjorde datorn portabel på riktigt

    HP 110 var datorn som på allvar gjorde det möjligt att arbeta var som helst. När Hewlett-Packard lanserade den 1984 kombinerade den batteridrift, PC-kompatibilitet och inbyggd programvara i ett kompakt format – och lade därmed grunden för den moderna bärbara datorn.

    I början av 1980-talet var datorer fortfarande i huvudsak stationära maskiner. Visst fanns det “portabla” alternativ, men de var ofta tunga och krävde eluttag. Det var först när HP 110 lanserades 1984 som begreppet bärbar dator började få sin moderna betydelse.

    Ett genombrott i datorhistorien

    När Hewlett-Packard introducerade HP 110 tog de ett avgörande steg bort från de så kallade “luggables”. Den nya maskinen hade ett inbyggt batteri och kunde användas helt fristående – något som var ovanligt vid tiden. (Wikipedia)

    Datorn vägde cirka 3,8–4 kg och var ungefär i storlek med en anteckningsbok. Den var alltså inte “lätt” med dagens mått, men tillräckligt portabel för att faktiskt kunna tas med i vardagen.

    Kraft i kompakt format

    Tekniskt sett var HP 110 imponerande. Den byggde på en 16-bitars processor (Harris 80C86) och körde operativsystemet MS-DOS direkt från ROM-minne. (Wikipedia)

    Det innebar flera fördelar:

    • Snabb uppstart (ingen disk behövdes)
    • Hög driftsäkerhet
    • Inbyggda program redo att användas direkt

    Bland de program som följde med fanns ordbehandling, terminalfunktioner och kalkylprogrammet Lotus 1-2-3 – ett av de mest eftertraktade affärsprogrammen vid tiden.

    Minnesmässigt var den också stark: med 272 KB RAM och upp till 384 KB ROM hade den ovanligt mycket minne för en portabel dator 1984. (HP)

    Design som känns igen än idag

    En av de mest intressanta aspekterna var designen. Skärmen kunde vinklas och fällas ner över tangentbordet – precis som på moderna laptops.

    Detta skiljde den från konkurrenter som TRS-80 Model 100, där skärm och tangentbord satt i samma fasta plan.

    HP 110 visade alltså inte bara att datorer kunde bli portabla – den visade också hur de skulle se ut.

    En dyr men eftertraktad maskin

    Vid lanseringen kostade HP 110 cirka 2995 dollar, vilket motsvarade en betydande investering. (HP)

    Trots det fick den mycket beröm. Samtida datortidningar beskrev den som en maskin med “riktig desktop-prestanda”, och särskilt det inbyggda kalkylprogrammet ansågs vara en stor försäljningsfaktor.

    Den riktade sig främst till affärsanvändare – personer som behövde arbeta på resande fot.

    HP 110 Plus – förbättringen

    Redan 1985 kom en uppdaterad modell: HP 110 Plus. Den hade bland annat:

    • Snabbare modem
    • Fler inbyggda program
    • Bättre skärm (25 rader istället för 16)
    • Lägre pris

    Detta gjorde den mer kompatibel med program från stationära datorer och ännu mer användbar i praktiken. (Wikipedia)

    Ett viktigt steg mot dagens laptops

    HP 110 var inte den första bärbara datorn – men den var en av de första som verkligen fungerade som en mobil arbetsmaskin. Den kombinerade:

    • Batteridrift
    • PC-kompatibilitet
    • Inbyggd mjukvara
    • En design som liknar dagens laptops

    Det är därför den ofta räknas som en av de tidiga föregångarna till moderna bärbara datorer.

    Slutsats

    HP 110 markerar en tydlig brytpunkt i datorhistorien. Den gjorde datorn personlig, mobil och praktiskt användbar utanför kontoret.

    Idag bär vi runt på datorer som är tusentals gånger kraftfullare – men grundidén, att kunna arbeta var som helst, började på allvar här.

    Youtube innehåll om HP 110

    Teknisk faktaruta: HP 110

    Tillverkare Hewlett-Packard
    Modell HP 110
    Lansering Maj 1984
    Typ Bärbar dator
    Processor Harris 80C86, 5,33 MHz
    RAM 272 KB
    ROM 384 KB
    Operativsystem MS-DOS 2.11 i ROM, alternativt CP/M-86
    Skärm Monokrom LCD, 80 × 16 tecken, 480 × 128 pixlar
    Lagring Extern diskettstation som tillval
    Inbyggd mjukvara MemoMaker, Terminal Emulator och Lotus 1-2-3
    Strömförsörjning Batteridrift
    Lanseringspris 2 995 amerikanska dollar

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP-85: Datorn som följde med ingenjören hem

    HP-85 var en av de första persondatorerna som på allvar riktade sig till ingenjörer och yrkesverksamma istället för hobbyanvändare. Med skärm, skrivare och lagring inbyggt i samma enhet erbjöd den en komplett arbetsstation långt före sin tid. Den användes i laboratorier, industriprojekt och tekniska beräkningar – och visar hur datorn tidigt blev ett praktiskt verktyg i det dagliga arbetet.

    När persondatorer började slå igenom i slutet av 1970-talet tänkte de flesta på hobbyister, spel och enkla program. Men Hewlett-Packard hade en helt annan målgrupp i sikte. Med lanseringen av HP-85 skapade de en dator som var byggd för ingenjörer, forskare och tekniker – ett arbetsverktyg snarare än en leksak.

    Företaget beskrev själva visionen så här: datorn skulle följa sin ägare från jobbet till hemmet. Det var en tidig bild av det vi idag tar för givet: den personliga arbetsdatorn.

    Allt i ett – långt före sin tid

    HP-85 var inte som andra datorer från samma era. Medan exempelvis Apple II och TRS-80 ofta krävde externa tillbehör, levererades HP-85 som ett komplett system.

    Den hade en inbyggd CRT-skärm, en termoskrivare direkt i chassit och en bandstation för lagring. Tangentbord och dator var integrerade i ett enda kompakt hölje, vilket gjorde den mycket praktisk i laboratorier och industrimiljöer. Man behövde inte koppla ihop flera enheter – allt var redo direkt vid uppstart.

    BASIC – direkt vid start

    HP-85 startade direkt i ett programmeringsläge med BASIC lagrat i ROM. Det innebar att användaren kunde börja skriva program direkt utan att först ladda något operativsystem.

    Språket var dessutom ovanligt kraftfullt. Det stödde flyttal med hög precision, inbyggda vetenskapliga funktioner som trigonometri och logaritmer, samt hantering av matriser. Detta gjorde datorn särskilt lämpad för tekniska och vetenskapliga beräkningar.

    En dator för mätning och styrning

    I praktiken användes HP-85 ofta som ett system för mätning och instrumentstyrning. Genom olika expansionsmoduler kunde den kopplas till laboratorieutrustning.

    Vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm användes en HP-85 för att mäta belastning i tryckkärl. Datorn kopplades till sensorer via ett BCD-interface, och ett BASIC-program samlade in och analyserade data. Detta var långt innan dagens specialiserade dataloggers blev vanliga.

    Tekniken under huven

    Trots en låg klockfrekvens på omkring 625 kHz var HP-85 tekniskt avancerad. Den använde en specialdesignad processor och hade minne på upp till 64 kB i senare modeller.

    Datorn kunde byggas ut med olika moduler, till exempel för seriell kommunikation eller GPIB, vilket gjorde den flexibel i professionella miljöer. Senare modeller som HP-85B förbättrade både minne och lagringsfunktioner.

    Ett verkligt exemplar – och dess historia

    Ett bevarat exemplar med serienummer 2204A55033 visar hur robust dessa maskiner var. Enheten tillverkades 1982 och användes vid KTH i Stockholm. Den var fortfarande i drift långt senare och servades i USA så sent som 1996.

    Insidan av maskinen är nästan helt dammfri, vilket tyder på noggrann service. Bandstationen hade reparerats, troligen genom att ersätta slitna delar med krympslang och lim – en kreativ men effektiv lösning.

    Problem med tiden – bokstavligen

    En svag punkt i HP-85 var bandstationens mekanik. Gummikomponenter kunde med tiden brytas ner och bli klibbiga, vilket gjorde att lagringen slutade fungera.

    Trots detta har många entusiaster lyckats reparera systemen. Genom rengöring och enkla ersättningslösningar har dessa datorer kunnat fortsätta fungera långt efter sin ursprungliga livslängd.

    Varför HP-85 var viktig

    HP-85 var inte den mest spridda persondatorn, men den representerade ett viktigt steg i datorhistorien. Den var en av de första verkligt integrerade persondatorerna och riktade sig tydligt till professionella användare.

    Den kombinerade beräkning, programmering och mätning i ett enda system och visade hur datorer kunde användas som praktiska verktyg i arbete – inte bara för hobby eller spel.

    Ett arv som lever kvar

    Idag kan HP-85 ses som en föregångare till moderna arbetsstationer och inbyggda system. Idén om en dator som startar direkt i ett arbetsläge och är redo att användas finns kvar i många moderna lösningar.

    Det var en maskin som inte bara räknade – den arbetade tillsammans med sin användare.

    Youtube innehålle om HP 85

    Teknisk faktaruta: HP 85

    Modell Hewlett-Packard HP-85
    Lansering 1980
    Typ Vetenskaplig persondator / instrumentstyrenhet
    Processor HP Capricorn, cirka 625 kHz
    Minne 16 kB RAM i grundmodellen
    ROM 32 kB, med BASIC-tolk inbyggd
    Skärm 5-tums inbyggd CRT, 16 rader × 32 tecken, grafikläge 256 × 192 pixlar
    Lagring Inbyggd DC100-bandstation, cirka 210 kB per kassett
    Skrivare Inbyggd termoskrivare
    Programspråk HP BASIC i ROM
    Expansionsmöjligheter Fyra bakre modulfack för minne, ROM och gränssnitt som RS-232 och HP-IB/GPIB
    Användningsområde Tekniska beräkningar, laboratoriemätningar, datainsamling och instrumentstyrning
    Särdrag Allt-i-ett-konstruktion med skärm, tangentbord, lagring och skrivare i samma enhet

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • När framtiden inte riktigt kom: HP Jornada 728 och slutet på Handheld PC-eran

    Under en kort men intensiv period runt millennieskiftet sågs Handheld PC som framtidens mobila arbetsverktyg – små, fullfjädrade datorer med riktigt tangentbord och löften om produktivitet överallt. När HP lanserade Jornada 728 väcktes hoppet om att plattformen äntligen skulle ta steget in i en ny generation. I stället kom modellen att symbolisera något helt annat: ett sista, försiktigt andetag för en teknik som världen redan var på väg att lämna bakom sig.

    I början av 2000-talet befann sig den mobila datorvärlden i snabb förändring. Nya Pocket PC-modeller dök upp i rask takt med bättre skärmar, modernare gränssnitt och tydliga steg framåt i användarupplevelse. För ägare av Handheld PC-enheter fanns en stilla förhoppning: att samma tekniska framsteg så småningom även skulle nå HPC-plattformen och att trotjänare som Jornada 720 värdigt skulle kunna gå i pension.

    När Hewlett Packard tillkännagav Jornada 728 verkade den drömmen äntligen bli verklighet. I praktiken visade sig dock 728:an vara något helt annat – ett försiktigt steg i en tid som krävde språng.

    Samma kropp, ny kostym

    Vid första anblicken är Jornada 728 i princip identisk med sin föregångare Jornada 720. Samma storlek, samma vikt på cirka 1,1 pund, samma tangentbord och samma placering av portar, kortplatser och reglage. Den tydligaste visuella skillnaden är färgen: den mörkblå designen ersattes av en tvåtonad grå färgsättning som HP kallade Granite och Charcoal. Det var ett medvetet val att återanvända ett beprövat chassi, men det bidrog också till känslan av att detta inte var en verkligt ny produkt.

    Batteriet – den stora förbättringen

    Den mest påtagliga tekniska förbättringen finns i batteriet. Jornada 720 klarade runt 9 timmars användning, medan Jornada 728 utlovade upp till 14 timmar – utan att vikten ökade. För användare som körde PCMCIA-kort eller Microdrive-lagring var detta en klart märkbar fördel och utan tvekan en välkommen förbättring.

    Mer minne, men begränsad effekt

    Jornada 728 levererades med 64 MB RAM, vilket var 32 MB mer än standardkonfigurationen för 720. Det extra minnet gav större flexibilitet för dokument och program, men i praktiken var skillnaden inte dramatisk. Eftersom samma uppgradering gick att göra på en 720 till låg kostnad var det svårt att se detta som ett starkt argument för att köpa en helt ny enhet.

    Skärmen som tiden sprang ifrån

    Skärmen var däremot oförändrad. Båda modellerna använder en 640×240-skärm med 65 000 färger och CSTN-teknik. Visserligen upplevdes läsbarheten utomhus som något bättre i 728, troligen tack vare mjukvarujusteringar, men tekniken i sig var redan ålderstigen. Samtidigt hade TFT-skärmar tagit stora kliv framåt i både Pocket PC- och HPC-världen, vilket gjorde att Jornada 728 kändes tekniskt daterad redan vid lansering.

    Mjukvaran – den största besvikelsen

    Den verkliga akilleshälen var mjukvaran. Jornada 728 kör samma Handheld PC 2000 baserat på Windows CE 3.0 som Jornada 720, med samma programversioner och samma grafiska gränssnitt. De förbättringar som Pocket PC-plattformen fått under åren – uppdaterade applikationer, modernare gränssnitt och bättre webbstöd – hade inte följt med till HPC-sidan. Resultatet blev en användarupplevelse som kändes föråldrad redan från start.

    Priset avslöjar problemet

    En jämförelse av kostnaderna gör situationen tydlig. En Jornada 728 kostade runt 999 dollar. En Jornada 720 kunde uppgraderas med extra minne och ett bättre batteri till i princip samma totalpris. För befintliga 720-ägare fanns det därför varken ekonomiska eller tekniska skäl att byta.

    Ett värdigt avslut, men inget nytt kapitel

    Jornada 728 fick dessutom ett kort liv. Produktionen upphörde snabbt när Hewlett-Packard i praktiken drog sig ur Handheld PC-segmentet. Enheterna fanns kvar hos återförsäljare, ofta till lägre priser, men riktningen var tydlig: framtiden låg inte längre hos HPC-plattformen.

    Slutsats

    HP Jornada 728 är en stabil och välbyggd Handheld PC med mycket god batteritid. Samtidigt är den ett tydligt exempel på hur snabbt teknik kan åldras. För nya användare kunde den fungera som en gedigen introduktion till Handheld PC-världen. För entusiaster och befintliga ägare blev den däremot en symbol för slutet på en era – ögonblicket då Handheld PC slutade utvecklas och långsamt gled över från framtidslöfte till teknikhistoria.

    Systemkrav (vid lansering)
    Windows 95, 98, Millennium, NT4, 2000 eller XP
    ActiveSync 3.1 eller senare

    Innehåll på youtube om HP Jornada 728

    Teknisk fakta
    Modell HP Jornada 728
    Plattform / OS Handheld PC 2000 (Windows CE 3.0)
    Skärm 640×240, 65 k färger, CSTN (2D-acceleration)
    RAM (totalt) 64 MB
    Batteritid Upp till 14 timmar
    Vikt ca 1,1 pund (≈ 0,5 kg)
    Kortplatser CompactFlash, PCMCIA, Smart Card
    Synk / Anslutning Microsoft ActiveSync 3.1 eller senare
    PC-systemkrav (då) Windows 95/98/ME, NT4, 2000, XP

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP 200LX – fickdatorn som var en riktig PC innan “smart” ens var ett ord

    HP 200LX var en fickstor dator som suddade ut gränsen mellan kalkylator, handdator och fullvärdig persondator. När Hewlett-Packard lanserade modellen 1994 erbjöd den något unikt för sin tid: en i stort sett helt IBM PC-kompatibel DOS-maskin i ett format som rymdes i handen. Med inbyggt tangentbord, utbyggbar lagring och professionella program i ROM blev HP 200LX ett arbetsredskap för tekniker, ekonomer och entusiaster – och ett tidigt exempel på hur verklig mobil databehandling kunde se ut långt innan smartphones och surfplattor tog över.

    Introduktion
    Året är 1994. Internet är något man ringer upp, bärbara datorer är tunga och dyra, och mobiltelefoner är mest till för samtal. Då släpper Hewlett-Packard en liten dator som ser ut som en tjockare miniräknare med lock, men som i praktiken är en full DOS-kompatibel PC i fickformat. Den heter HP 200LX och blir snabbt en favorit bland användare som vill ha ett riktigt arbetsverktyg överallt.

    En PC i fickformat
    HP 200LX kallades ofta för en “palmtop PC”. Den hade QWERTY-tangentbord, monokrom grafisk skärm, serieport och en PCMCIA-kortplats för expansion. Det avgörande var att den körde MS-DOS 5.0 från ROM. Den startade snabbt och gav dig en miljö som påminde om en stationär PC, fast i en enhet som gick ner i jackfickan.

    Tekniken som räckte längre än man tror
    Inuti satt en 80186-kompatibel processor som HP kallade “Hornet”, klockad runt 7,91 MHz. Minne fanns i varianter på 1, 2 eller 4 MB, där en del kunde nyttjas som klassiskt RAM och resten som utökat minne eller lagringsutrymme. På pappret ser det blygsamt ut, men DOS-program från tiden var resurssnåla och väloptimerade. Resultatet blev en maskin som kändes oväntat kapabel för sin storlek.

    Kontorsverktyg inbyggt från start
    HP stoppade inte bara in DOS, utan också ett komplett programutbud i ROM. Lotus 1-2-3 fanns inbyggt, tillsammans med kalender, adressbok, terminal, e-postlösningar och olika verktyg och kalkylatorer. Det gjorde att 200LX var användbar direkt ur kartongen, utan att man behövde installera något för att komma igång med vardagsarbete.

    Expansion och lagring som gjorde den flexibel
    PCMCIA-platsen var en av maskinens starkaste sidor. Genom kort kunde man lägga till extra lagring, modem och i vissa fall även nätverksfunktioner via kompatibla Ethernet-kort. Med rätt lösningar gick det också att använda CompactFlash och andra minneskortstyper som lagring. Den här flexibiliteten gjorde att HP 200LX användes i många praktiska sammanhang, där pålitlighet och portabilitet vägde tyngre än grafik och prestanda.

    Windows på en palmtop, på sitt sätt
    En detalj som ofta nämns i entusiasthistorier är att det faktiskt gick att köra Windows 3.0 i Real Mode, om man hade tålamod och rätt upplägg. Det var inte snabbt och inte särskilt bekvämt, men det var möjligt. Det säger något om hur nära en “riktig PC” 200LX faktiskt var.

    Kultstatus och livet efter nedläggningen
    När HP senare gick vidare mot Windows CE-baserade produkter försvann DOS-eran från deras palmtop-linje. Men HP 200LX levde vidare i en stark användarkultur. Skälen var flera: DOS var lättviktigt och effektivt, PC-kompatibiliteten gav tillgång till enormt mycket mjukvara, formfaktorn var praktisk och maskinen var ovanligt hackbar. Än i dag finns intresse för reparationer, uppgraderingar och bevarande.

    Vanliga problem och varför den ändå överlever
    Som mycket 90-talshårdvara har den sina svagheter. Plastdetaljer kan spricka vid gångjärn, öppningslås kan bli slappa, batteriläckage kan skada delar och vissa enheter drabbas av skärmfel eller tröga tangenter. Samtidigt är det just här som gemenskapen kring maskinen märks, eftersom många problem går att åtgärda med förstärkningar, rengöring och försiktig reparation.

    Påskägg som visar människorna bakom
    HP 200LX har också en charmig sida. Den innehåller flera påskägg, bland annat i det medföljande spelet “Lair of Squid”, där det finns en dold galleria med utvecklarbilder om man skriver ett särskilt ord. I självtestläget finns dessutom gömda dikter och texter som anspelar på projektens interna kodnamn och på utvecklingsteamets vardag. Det är små detaljer som gör att maskinen känns mer som ett hantverk än som en anonym produkt.

    Varför den fortfarande är intressant
    HP 200LX påminner om en tid då portabel dator betydde effektivitet, kontroll och fokus. Allt låg lokalt, allt startade snabbt och enheten var byggd som ett verktyg snarare än en uppmärksamhetsmaskin. Den visar hur mycket man kan göra med små resurser, och varför många fortfarande uppskattar hårdvara som går att förstå, underhålla och använda utan att vara beroende av moderna ekosystem.

    Vill du att jag också formaterar texten för MediaWiki direkt, med samma “artikelkänsla” men helt utan punktlistor och utan fetstil annat än rubriker?

    Innehåll på youtube om HP 200XL

    HP 200LX – fakta
    Tillverkare Hewlett-Packard (HP)
    Typ Palmtop PC / handdator
    Lanserad Augusti 1994
    Utgången December 1999
    Operativsystem MS-DOS 5.0 (i ROM)
    Processor 80186-kompatibel “Hornet” @ ca 7,91 MHz
    Minne 1 / 2 / 4 MB RAM
    Skärm Monokrom LCD, CGA-lägen (bl.a. 640×200)
    Expansion PCMCIA Type II
    Lagring PCMCIA-minneskort (SRAM/ATA Flash/CompactFlash via lösningar), upp till ca 2 GB med tredjepartsdrivrutin
    Ström 2× AA + CR2032-backup, valfri nätadapter
    Mått 16 × 8,64 × 2,54 cm
    Föregångare HP 100LX
    Efterföljare HP 300LX

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP 9800-serie

    HP 9800-serien lanserades i början av 1970-talet som ”programmerbara räknare”, men var i praktiken några av världens första skrivbordsdatorer. Med inbyggt programspråk, grafik och interaktiv användning lade de grunden för persondatorn – flera år innan begreppet ens blivit allmänt känt.

    I början av 1970-talet var datorer stora, dyra och oftast placerade i särskilda datorrum. De krävde utbildad personal, bokningssystem och omfattande infrastruktur. Mot denna bakgrund lanserade Hewlett-Packard något som kom att förändra synen på vad en dator kunde vara: HP 9800-serien.

    Maskinerna kallades officiellt programmerbara räknare, men i praktiken var de fullskaliga datorer avsedda att stå direkt på skrivbordet. Flera år innan persondatorn slog igenom hade HP redan gjort datorn personlig, åtminstone för ingenjörer, forskare och lärare.

    En dator som låtsades vara en räknare

    Den första modellen, HP 9810A från 1971, ersatte företagets tidigare HP 9100. Det verkliga genombrottet kom dock 1972 med HP 9830A. Den var utrustad med ett komplett BASIC-språk lagrat i ROM, alfanumeriskt tangentbord, möjlighet till extern lagring och stöd för grafik, matriser och avancerad matematik.

    Att Hewlett-Packard fortsatte kalla maskinen för räknare var ingen slump. På många företag var det betydligt enklare att få inköp godkänt av en ”calculator” än av en ”computer”. Marknadsföringen var därmed lika strategisk som teknisk.

    Gemensam hårdvaruplattform

    De tre första modellerna i serien, HP 9810, 9820 och 9830, byggde alla på samma grundläggande hårdvaruarkitektur. Trots att de introducerades bara tre till fyra år efter HP 9100 upplevs deras elektronik som betydligt modernare. Här tog HP ett tydligt steg bort från specialbyggda räknarkretsar och närmade sig en generell datorarkitektur.

    Processor

    HP 9800-serien använde en 16-bitars processor med en klockfrekvens på cirka 8 MHz. Processorn var mikroprogrammerad och kunde utföra 75 olika instruktioner. Mikroprogrammet lagrades i bipolär ROM och bestod av 256 ord om 28 bitar, fördelade över sju integrerade kretsar. Instruktionsuppsättningen var tydligt inspirerad av HP 2100-seriens minidatorer.

    Processorn hade fyra huvudregister: A, B, E och P. P-registret fungerade som programräknare. A- och B-registren var ackumulatorer, där A kunde användas för både binära och decimala operationer medan B endast stödde binära. E-registret var ett fyrabitars tillägg som användes vid skiftning av BCD-data. Därutöver fanns ett femte register, Q, som först innehöll aktuell instruktion och därefter användes som arbetsregister.

    ROM, firmware och utbyggnad

    Utöver mikroprogram-ROM användes n-kanals MOS-ROM för att lagra kalkylatorns firmware. När projektet inleddes var kretskortsburen ROM, som i HP 9100, fortfarande billigare än integrerade kretsar. HP valde ändå att satsa på MOS-teknik, ett beslut som visade sig vara framtidssäkert.

    ROM-kretsarna var på 4 kilobit och utvecklades internt av HP eftersom kommersiella komponenter inte uppfyllde kraven. De var organiserade som 512 ord om 8 bitar. Minnesarkitekturen gjorde det möjligt att installera utbyggnadsblock med specialfunktioner. På HP 9810 användes dessa bland annat för tangentfunktioner och periferistyrning. På HP 9820 gav varje block funktioner till grupper om tio tangenter. HP 9830 kunde använda upp till åtta block, men tack vare QWERTY-tangentbordet tillförde blocken i stället nya språkkommandon.

    RAM och minnesteknik

    Arbetsminnet bestod av Intel 1103, ett dynamiskt PMOS-RAM på 1 kilobit per krets. Systemet innehöll särskild hårdvara som uppdaterade minnet minst varannan millisekund. Denna typ av RAM fanns inte tillgänglig när HP 9100 konstruerades och markerar ett tydligt tekniksprång mellan generationerna.

    Före sin tid

    HP 9800-serien introducerade funktioner som i dag upplevs som självklara men som då var banbrytande. Maskinerna startade direkt i ett interaktivt läge där användaren kunde skriva uttryck, köra program och redigera kod utan inloggning eller väntetid.

    Markörstyrd textredigering, funktionsknappar med utbytbara etiketter och inbyggda grafikkommandon gjorde systemen ovanligt användarvänliga. Att rita diagram och matematiska funktioner krävde inga externa program eller stordatorer, allt fanns i maskinen.

    Kontaktlöst tangentbord

    Tangentborden var kontaktlösa och byggde på en transformatorprincip. Under varje tangent fanns en tryckt spole på kretskortet och i tangenten satt en metallskiva. När tangenten trycktes ned förändrades transformatorns egenskaper, vilket detekterades av en komparator. Avsaknaden av mekaniska kontakter gav mycket hög driftsäkerhet och lång livslängd.

    Konstruktion och kylning

    HP 9800-serien byggdes i kraftiga plåtkapslingar avsedda för professionellt bruk. Konstruktionen var lättare än HP 9100 men fortfarande robust. Den tätare komponentpackningen och den högre arbetshastigheten ökade värmeutvecklingen, vilket gjorde att en fläkt infördes som standard.

    Alla kretskort, inklusive nätaggregatet, anslöts via kantkontakter. För att minska risken för monteringsfel var kortutdragarna färgkodade och matchade motsvarande färg på kortplatserna, ett tidigt exempel på servicevänlig industridesign.

    Användes där det verkligen gällde

    HP 9800-datorerna användes i praktiska och ofta kritiska sammanhang. Inom flyg- och rymdindustrin användes de för tekniska beräkningar och simuleringar. Skolor och universitet tog dem i bruk i undervisning. Den amerikanska kustbevakningen använde dem för navigations- och kommunikationssystem.

    Deras kombination av portabilitet, robusthet och självständighet gjorde dem särskilt lämpade för miljöer där tillgång till stordatorer eller tillförlitliga kommunikationslinjer saknades.

    Programmering med BASIC och HPL

    De flesta modeller i serien programmerades i BASIC, ett språk anpassat för ingenjörers behov och tätt integrerat med maskinvaran. För vissa modeller erbjöds även HPL, High-Performance Language, ett registerbaserat språk optimerat för numeriska beräkningar.

    Grafikkommandona som följde med plotterutbyggnaderna kom senare att ligga till grund för ett gemensamt grafiksystem som återanvändes i flera andra HP-datorer och intelligenta terminaler.

    Bron till persondatorn

    HP 9800-serien utgjorde en viktig länk mellan minidatorernas värld och den framväxande persondatorn. Erfarenheterna från serien ledde vidare till HP Series 80 och senare till UNIX-baserade arbetsstationer i HP 9000-familjen.

    Under en kort period konkurrerade systemen med andra skrivbordsdatorer som IBM 5100, Tektronix 4051 och Wang 2200, innan marknaden slutligen togs över av persondatorer som Apple II och IBM PC.

    Ett bortglömt pionjärarbete

    I dag är HP 9800-serien relativt okänd utanför museer och samlarkretsar. Ändå lade den grunden för mycket av det som senare blev självklart: interaktiv programmering, grafik på skrivbordet och datorer som kunde användas direkt av ingenjörer, lärare och studenter.

    HP 9800 var inte bara en räknare som blev en dator. Den var en dator innan världen riktigt hade lärt sig att tänka i de banorna.

    Innehåll på youtube om HP 9800 serien

    Är flera avsnitt så mer finns på https://www.youtube.com/watch?v=LweofUSLSRo&list=PLzvLbUxGuZ-zv0jpoUe048ecMPVAJiPDA

    Fakta: HP 9800-serien

    Tillverkare
    Hewlett-Packard (HP)
    Lansering
    1971 (HP 9810A), 1972 (HP 9830A)
    Typ
    Programmerbar räknare / skrivbordsdator
    Processor
    Arkitektur baserad på HP 2100/1000 med stack
    Minne
    Ca 16–64 KB
    System & språk
    ROM-baserat BASIC; utbyggbart med ROM-kassetter (vissa modeller även HPL)
    Lagring
    Magnetkort eller kassettband beroende på modell; vissa system kunde kompletteras med disk
    Kännetecken
    Interaktiv programmering, funktionsknappar, grafik/plotterstöd, snabb termisk skrivare som tillval
    Utfasning
    Sent 1970-tal (familjen levde vidare i efterföljare som HP Series 80)



    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Hewlett-Packard Series 80 – när skrivbordet blev ett laboratorium

    I början av 1980-talet, när persondatorn fortfarande sökte sin identitet, skapade Hewlett-Packard en maskin som var mer vetenskapligt instrument än hemelektronik. Series 80-datorerna, med HP-85 i spetsen, kombinerade skärm, lagring, skrivare och avancerad matematik i ett enda robust skrivbordschassi – byggda för ingenjörer, laboratorier och tekniker som krävde precision, tillförlitlighet och omedelbar nytta snarare än spel och färgglad grafik.

    År 1980 befann sig datorvärlden i ett skede av snabb förändring. Hemdatorer började leta sig in i vardagsrum, medan ingenjörer och forskare fortfarande arbetade med dyra minidatorer, stordatorterminaler och avancerade programmerbara kalkylatorer. Det var i detta mellanrum som Hewlett-Packard presenterade sin Series 80 – små vetenskapliga skrivbordsdatorer byggda för arbete snarare än lek.

    Den mest kända modellen var HP-85, en maskin som redan från start kändes färdig, genomtänkt och professionell. Den riktade sig till tekniker, laboratorier och industrimiljöer där tillförlitlighet och matematiskt djup var viktigare än färgglad grafik eller spel.

    En dator som startade i BASIC

    HP-85 var ingen byggsats och ingen dator som krävde kringutrustning för att bli användbar. Skärm, tangentbord, lagring och skrivare satt redan på plats i samma chassi. När man slog på strömmen möttes man direkt av ett BASIC-prompt. Ingen diskett behövde laddas, inget operativsystem startas i bakgrunden. Datorn var redo att arbeta på några sekunder.

    Detta sätt att tänka hade Hewlett-Packard med sig från sina tidigare programmerbara kalkylatorer och tekniska desktopsystem. Datorn sågs som ett instrument, ungefär som ett oscilloskop eller en räknare, snarare än som ett hobbyprojekt.

    Prestanda bortom klockfrekvensen

    Processorn i Series 80 kördes med en klockfrekvens på endast 625 kHz, vilket även på den tiden kunde låta blygsamt. Ändå upplevdes maskinerna som snabba och responsiva. Förklaringen låg i den täta integrationen mellan hårdvara och mjukvara. BASIC-tolken låg i ROM och var skriven specifikt för den interna arkitekturen.

    Tal hanterades som flyttal med tolv siffrors precision och mycket stora exponentintervall. Trigonometriska funktioner, logaritmer och avancerad matematik fanns inbyggda från början. Med tilläggs-ROM kunde man dessutom arbeta med matriser, lösa linjära ekvationssystem och utföra beräkningar som annars krävde betydligt större system.

    Grafik, band och utskrifter

    Den inbyggda bildskärmen var liten men högupplöst för sin tid. Den kunde visa både text och grafik, vilket gjorde det möjligt att rita diagram, kurvor och enkla visualiseringar av mätdata. Den termiska skrivaren var kanske ännu mer imponerande. Den kunde skriva ut exakt det som visades på skärmen, inklusive grafik, något som var mycket användbart i laboratorier och vid dokumentation.

    Lagring skedde via små magnetband av typen DC-100. De var långsamma jämfört med diskettstationer, men robusta och tillräckliga för program, mätserier och beräkningsresultat. För många användare var tillförlitlighet viktigare än snabb åtkomst.

    Utbyggnad enligt ingenjörskonst

    På baksidan av datorn fanns expansionsplatser där man kunde sätta in minnesmoduler, extra ROM eller gränssnitt. Stöd fanns för bland annat GPIB, RS-232 och parallella I/O-lösningar. Allt var noggrant dokumenterat och strikt kontrollerat. Till skillnad från många andra datorplattformar var Series 80 ingen öppen experimentmiljö, utan ett professionellt system där varje del var testad för sitt ändamål.

    En hel familj av maskiner

    Efter HP-85 följde flera varianter. HP-83 var en billigare modell utan skrivare och bandstation. HP-86 och HP-87 erbjöd större skärmar, mer minne och stöd för externa diskettenheter. För industriellt bruk fanns även rackmonterade versioner utan skärm och tangentbord.

    Till de större modellerna kunde man dessutom installera ett instickskort med Z80-processor och köra CP/M. Därmed gick det att använda en del av den programvara som växte fram kring den tidiga mikrodatorstandarden.

    Varför blev den inte standard

    Trots sin tekniska nivå blev Series 80 aldrig någon dominerande plattform. Marknaden rörde sig snabbt mot billigare persondatorer baserade på öppna arkitekturer och standardiserade komponenter. När IBM PC lanserades och kloner började spridas tog utvecklingen en annan riktning.

    Hewlett-Packards datorer var dyrare och mer specialiserade. De var byggda för dem som behövde exakta beräkningar och stabil drift, inte för massmarknaden.

    Ett arv av precision

    I dag väcker Hewlett-Packard Series 80 stark nostalgi. Många maskiner fungerar fortfarande, och entusiaster har bevarat både hårdvara och mjukvara. Emulatorer gör det möjligt att köra programmen på moderna datorer, och dokumentation finns arkiverad på nätet.

    Series 80 representerar en tid då datorer byggdes som verktyg, inte som konsumtionsprodukter. De var skapade för att lösa problem, mäta världen och hjälpa människor att förstå komplexa system. På ett skrivbord kunde man ha ett helt laboratorium, redo att starta med ett tryck på strömknappen.

    Capricorn

    Capricorn-processorn utmärks ytterligare av sin ovanliga register- och instruktionstäthet, vilket gav ett mycket högt informationsinnehåll per maskincykel. Den mikroprogrammerade styrningen gjorde det möjligt att utföra komplexa operationer, såsom flyttalsaddition, normalisering och avrundning, helt inom registerfilen utan mellanliggande minnesåtkomst. I praktiken kunde en enda instruktion operera på upp till åtta byte långa datavärden, vilket var särskilt effektivt för flyttalsmantissor och BCD-representationer. Detta reducerade både kodstorlek och exekveringstid i numeriskt intensiva program, särskilt i BASIC-tolkens inre loopar.

    Den interna registerfilen var fysiskt organiserad för att möjliggöra parallella läs- och skrivoperationer, med upp till åtta samtidiga registerläsningar i den övre registerhalvan. Detta var ovanligt för en 8-bitars CPU vid tiden och möjliggjorde bredare mikroinstruktioner med intern datapath som i praktiken översteg processorordlängden. Den fyrfasiga klockningen användes inte bara för tidsstyrning utan även för att sekventiellt aktivera interna bussar och shifters, vilket minimerade behovet av extra logik och bidrog till den relativt låga effektförbrukningen på cirka 330 mW.

    Capricorn saknade både cacheminne och instruktionpipeline i modern mening, men kompenserade detta genom deterministisk exekvering och extremt låg instruktionsoverkostnad. Detta gjorde processorn väl lämpad för realtidsnära uppgifter såsom instrumentstyrning, datainsamling och interaktiv grafik. I HP Series 80-systemen kompletterades CPU:n av specialiserade stödkretsar för DRAM-refresh, CRT-timing och tangentbordsskanning, vilka avlastade huvudprocessorn och gav ett för sin tid ovanligt balanserat system. Tillsammans bildade dessa komponenter en tätt integrerad arkitektur där Capricorn fungerade som en numeriskt orienterad beräkningsmotor snarare än en generell mikrodator-CPU.

    Ordlista
    ALU
    Arithmetic Logic Unit. Den del av processorn som utför aritmetiska beräkningar och logiska operationer.
    BCD
    Binary-Coded Decimal. Varje decimal siffra representeras separat i binär form; används ofta för att minska avrundningsproblem.
    BASIC
    Beginner’s All-purpose Symbolic Instruction Code. Högnivåspråk som i HP Series 80 låg i ROM och var tätt integrerat med hårdvaran.
    CPU
    Central Processing Unit. Datorns huvudprocessor som exekverar instruktioner och styr systemets funktioner.
    CRT
    Cathode Ray Tube. Bildskärmsteknik baserad på elektronkanoner, vanlig i datorer och instrument under 1970–80-talet.
    DRAM
    Dynamic Random-Access Memory. Arbetsminne som kräver periodisk uppfräschning (refresh) av innehållet.
    Instruktionpipeline
    Arkitektur där flera instruktioner behandlas parallellt i olika steg. Capricorn saknar pipeline i modern mening.
    Klockfas (fyrfasig klockning)
    Fyra icke-överlappande klocksignaler används för att styra interna operationer sekventiellt inom processorn.
    Maskincykel
    Grundläggande tidsenhet för exekvering av en instruktion i en CPU, ofta bestående av flera klockfaser.
    NMOS
    N-type Metal-Oxide-Semiconductor. Halvledarteknik vanlig i tidiga mikroprocessorer, ofta med högre effektförbrukning än senare CMOS.
    Registerfil
    Uppsättning snabba interna register som lagrar data och mellanresultat under exekvering.
    ROM
    Read-Only Memory. Icke-flyktigt minne med fast programmerad kod, t.ex. firmware och BASIC-tolk.
    Shifter
    Hårdvaruenhet som utför bitförskjutningar, användbar vid multiplikation/division och normalisering av flyttal.
    Tolk (interpreter)
    Program som läser och exekverar kod direkt, till skillnad från kompilerad kod. BASIC körs typiskt via en tolk.
    Minnesåtkomst
    När data läses från eller skrivs till RAM eller annan extern lagring; normalt långsammare än registeroperationer.

    Innehåll på youtube om HP serier 80

    Faktaruta: Hewlett-Packard Series 80
    Lansering: 1980 (första modellen: HP-85)
    Målgrupp: ingenjörer, laboratorier, styr- och reglerteknik
    Formfaktor: skrivbordsdator med integrerad skärm; vissa modeller även rackmonterade
    Processor: HP:s egen CPU “Capricorn” (~625 kHz)
    Operativmiljö: ROM-baserad; BASIC-tolk i ROM
    HP-85A (typiskt): 16 KB RAM, 5" CRT (32×16 text / 256×192 grafik)
    Lagring: inbyggd bandstation för DC-100-kassetter (externa disk/tapenheter fanns)
    Utskrift: inbyggd termisk skrivare (kunde skriva ut även grafik)
    Expansion: modulplatser för minne, ROM och gränssnitt (t.ex. RS-232 och GPIB/IEEE-488)
    Modeller: HP-85/83/86/87, HP-9915 (industriell rackvariant)
    Kuriosa: För HP-86/87 fanns en CP/M-lösning via Z80-instickskort

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP-35 – när fickräknaren ersatte räknestickan

    När HP lanserade HP-35 år 1972 revolutionerades vetenskapliga beräkningar. För första gången kunde forskare, ingenjörer och studenter utföra avancerad matematik direkt ur fickan – utan räknesticka eller stor skrivbordsdator. Med funktioner som trigonometri, logaritmer och exponenter i ett kompakt format markerade HP-35 ett historiskt genombrott och blev snabbt ett ikoniskt verktyg som förändrade hur beräkningar gjordes världen över.

    När Hewlett-Packard lanserade HP-35 år 1972 förändrades det tekniska landskapet i grunden. För första gången kunde ingenjörer, forskare och studenter bära med sig en vetenskaplig kalkylator i fickan – en digital ersättare till räknestickan som hade dominerat i över ett sekel. Med trigonometriska funktioner, logaritmer och exponentberäkningar i ett handhållet format satte HP-35 en ny standard för beräkningsverktyg och blev snabbt känd som ”räknestickans död”.

    Trots att den kostade 395 dollar – motsvarande över 2 500 USD i dagens pengavärde – sålde modellen över 100 000 exemplar under första året och mer än 300 000 innan den fasades ut 1975. Att packa tio siffrors precision, LED-skärm och avancerad elektronik i ett 15 cm långt och 255 gram tungt chassi var en ingenjörsbragd. Intern bearbetning skedde helt seriellt – en lösning som sparade kretsyta men krävde extrema optimeringar av mikrokoden. Det mest imponerande? Hela funktionaliteten fick plats i endast 767 instruktioner.

    HP-35 blev inte bara ett verktyg – den blev ett tekniksprång. Den flög med astronauter till Skylab, inspirerade generationer av utvecklare och markerade starten på en helt ny kalkylatorkultur där effektivitet och precision fick plats i skjortfickan.

    HP-35 – Teknisk fakta

    Lanseringsår: 1972
    Typ: Vetenskaplig fickkalkylator
    Indata: RPN (Reverse Polish Notation)
    Display: Röd LED, 15 tecken (10-siffrig mantissa + exponent)
    Processorarkitektur: Seriell 1-bit
    Minnesstruktur: 4-register stack + 1 minnesregister
    ROM: 768 bytes × 10 bitar
    Strömförsörjning: 3x NiCd-batterier eller 115/230 V AC (5 W)
    Dimensioner: 148 × 81 × 18–33 mm
    Vikt: Ca 255 g (kalkylator), 142 g (laddare)
    Batteritid: Ca 3 timmar
    Funktioner: Aritmetik, trigonometri, logaritmer, exponenter, π, rot, 1/x, xʸ
    Pris vid lansering: $395 USD (motsv. över $2 500 idag)
    Totalt sålda enheter: Över 300 000 (1972–1975)
    Användning i rymden: Skylab 3 och Skylab 4 (1973–1974)
    Berömmelse: Första vetenskapliga fickkalkylatorn – ersatte räknestickan

    Video på youtube om miniräknaren HP 35

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare