Etikett: Intel 8087

När IBM PC började dominera persondatorvärlden fanns det europeiska tillverkare som redan försökte bygga snabbare och mer avancerade alternativ. Ett av de mest intressanta exemplen var nederländska Tulip System I från 1983 – en 16-bitarsdator med Intel 8086, ovanligt mycket minne, avancerad grafik och stöd för både CP/M-86 och MS-DOS. Trots att den aldrig blev lika berömd som IBM:s dator visar Tulip System I hur innovativ och konkurrenskraftig Europas tidiga datorindustri faktiskt var.

När man talar om persondatorns genombrott på 1980-talet hamnar ofta IBM PC i centrum. IBM:s namn blev nästan synonymt med den moderna kontorsdatorn, och många senare PC-datorer byggdes för att vara kompatibla med just IBM:s modell. Men i Nederländerna fanns ett företag som vågade gå sin egen väg – och som dessutom var tidigt ute med en kraftfull 16-bitarsdator.

Datorn hette Tulip System I och lanserades 1983 av det nederländska företaget Tulip Computers, som tidigare hade hetat Compudata Systems. Företaget hade börjat som importör av bland annat Exidy Sorcerer, men tog steget från att sälja andras datorer till att utveckla en egen maskin. Resultatet blev en dator som på flera sätt låg före sin tid.

Tulip System I byggde på Intel 8086, samma processorfamilj som låg till grund för PC-eran, men här kördes processorn i 8 MHz. Det var snabbt för sin tid. Jämfört med IBM PC XT, som lanserades 1983 med en lägre klockfrekvens, framstod Tulips maskin som ett kraftfullt alternativ. Den var inte bara tänkt som en enkel hemdator, utan som en seriös arbetsdator för den som behövde mer prestanda.

Minnet började på 128 kilobyte, men kunde byggas ut hela vägen till 896 kilobyte. Det var mer än den klassiska gränsen på 640 kilobyte som ofta förknippas med IBM PC. För användare som arbetade med större program, databaser eller programmering var detta en viktig fördel. Datorn kunde också utrustas med en Intel 8087, en matematisk hjälpprocessor som gjorde beräkningar betydligt snabbare. Med den kunde maskinen närma sig prestanda som vid tiden kunde uppfattas som mycket avancerad.

En annan stark sida var lagringen. Tulip System I hade stöd för SASI, ett gränssnitt som kan ses som en föregångare till SCSI. Det gjorde att datorn kunde levereras med hårddisk på 5 eller 10 megabyte, vilket var mycket användbart i en tid då många datorer fortfarande var helt beroende av disketter. Även diskettstationerna var ovanligt generösa: de kunde lagra 400 eller 800 kilobyte, bland annat tack vare att Tulip använde fler sektorer per spår än IBM:s motsvarande lösningar.

Grafiken var också mer avancerad än man kanske väntar sig av en tidig 1980-talsdator. Tulip System I använde bland annat en Motorola 6845 för textvisning och en NEC μPD7220 som grafisk hjälpprocessor. Det innebar att datorn kunde visa vanlig text i 80 × 24 tecken, men också olika grafiklägen, till exempel 384 × 288 och 768 × 288 i färg samt 768 × 576 i monokromt läge. NEC-kretsen kunde dessutom hjälpa till med ritoperationer i hårdvara, som linjer, cirklar, ellipser och fyllda former. För grafiska program och tekniska tillämpningar var detta en tydlig styrka.

Programvarumässigt började Tulip System I med CP/M-86, ett operativsystem för 16-bitarsprocessorer som var en vidareutveckling av det välkända CP/M. Men när MS-DOS snabbt blev allt viktigare bytte Tulip riktning. Datorn kunde köra MS-DOS 2.0, men eftersom den inte var en fullständig IBM PC-klon behövdes en enklare IBM BIOS-emulator. Den gjorde att vissa PC-program, som exempelvis WordStar, kunde köras. För programmerare fanns stöd för bland annat MS-Basic, MS-Pascal och MS-Fortran, och på privat initiativ portades även program som TeX och Turbo Pascal.

Det intressanta med Tulip System I är att den visar hur öppen och experimentell datormarknaden fortfarande var i början av 1980-talet. IBM PC hade ännu inte hunnit bli den självklara standard som den senare blev. Flera företag försökte hitta egna lösningar, ofta med bättre teknik på vissa områden än IBM:s original. Tulip valde en kraftfull processor, gott om minne, bra grafikmöjligheter och avancerad lagring. På pappret var det en imponerande maskin.

Samtidigt blev just standardisering avgörande. IBM PC-kompatibilitet blev så viktig att även tekniskt starka datorer kunde få svårt att konkurrera om de inte var tillräckligt kompatibla. Tulip System I kunde visserligen köra MS-DOS och en del PC-program, men den var inte en fullständig IBM PC-klon. Det gjorde att Tulip senare, liksom många andra tillverkare, gick vidare mot mer direkt IBM-kompatibla datorer.

I efterhand framstår Tulip System I som en fascinerande europeisk datorhistoria. Den var snabb, tekniskt ambitiös och byggd av ett företag som ville skapa något eget snarare än att bara kopiera IBM. Den visar också att persondatorns historia inte bara skrevs i USA. I Nederländerna fanns ett företag som redan 1983 byggde en 16-bitarsmaskin med hög prestanda, stor minneskapacitet och avancerad grafik.

Tulip System I blev kanske aldrig lika känd som IBM PC, men den är ett tydligt exempel på den innovationskraft som fanns i Europas tidiga datorindustri. Den var ett försök att bygga en professionell, modern och kraftfull persondator – innan PC-standarden helt hade låst marknaden.

Youtube innehålle om Tulip PC