Etikett: minidator

  • VAX-11 – datorn som gjorde minidatorn till ett kraftpaket

    VAX-11 var datorfamiljen som visade att en minidator kunde mäta sig med betydligt dyrare stordatorer. När DEC lanserade VAX-11/780 1977 fick universitet, företag och forskningsmiljöer tillgång till en kraftfull 32-bitarsplattform som blev både teknisk måttstock och historisk milstolpe. Med sin koppling till PDP-11, sitt avancerade operativsystem VMS och sin stora betydelse för 1980-talets datormiljöer blev VAX-11 en av de mest inflytelserika datorfamiljerna i sin tid.

    När Digital Equipment Corporation, oftast kallat DEC, presenterade VAX-11/780 i oktober 1977 var det inte bara ännu en ny dator. Det var början på en hel datorfamilj som skulle få stor betydelse för universitet, forskningsmiljöer, företag och tekniska institutioner under 1980-talet.

    VAX-11 var en familj av 32-bitars superminidatorer. Det låter kanske motsägelsefullt i dag, men på 1970- och 1980-talet fanns ett tydligt mellanskikt mellan persondatorer och stora stordatorer. Där placerade sig VAX: kraftfullare än vanliga minidatorer, billigare och mer tillgänglig än många mainframes.

    Namnet VAX stod för Virtual Address eXtension. Det syftade på den nya 32-bitarsarkitekturen som byggde vidare på DEC:s tidigare och mycket populära PDP-11. Siffran 11 i VAX-11 var ingen slump. Den markerade släktskapet med PDP-11 och visade att DEC ville erbjuda sina befintliga kunder en väg framåt utan att allt gammalt behövde kastas bort.

    En brygga från PDP-11 till framtiden

    En av de viktigaste egenskaperna hos VAX-11 var att den kunde köra användarprogram skrivna för PDP-11. Det gjorde övergången mindre dramatisk för kunder som redan hade investerat i programvara, utbildning och rutiner kring PDP-11-systemen.

    Det här var en mycket smart strategi. I stället för att tvinga kunderna att börja om från början kunde DEC säga: här finns en kraftfullare framtid, men den gamla världen följer med en bit på vägen.

    VAX-11 blev därför inte bara en teknisk produkt, utan också en praktisk migrationsplattform. Den gjorde det möjligt för organisationer att växa in i 32-bitarsberäkning utan att omedelbart överge allt de redan byggt.

    VAX-11/780 – maskinen som satte måttstocken

    Den första modellen, VAX-11/780, bar kodnamnet Star och introducerades den 25 oktober 1977. Den blev den första datorn som implementerade VAX-arkitekturen.

    Processorn, KA780, byggde på Schottky TTL-logik och hade en cykeltid på 200 nanosekunder, vilket motsvarade 5 MHz. I dag låter det blygsamt, men vid tiden var det en kraftfull maskin. Den hade även 2 KB cacheminne och använde Synchronous Backplane Interconnect, SBI, för kommunikation mellan processor, minne och I/O-system.

    VAX-11/780 blev så viktig att DEC använde dess prestanda som referenspunkt för andra VAX-modeller. En VAX-11/780 motsvarade 1 VUP, VAX Unit of Performance. Om en senare VAX-maskin hade 2 VUP betydde det att den ungefär var dubbelt så snabb som en VAX-11/780.

    Det säger något om modellens betydelse. Den blev inte bara en dator, utan en måttenhet.

    Mikroprogrammering och avancerad konstruktion

    VAX-11/780 var mikroprogrammerad. Det betyder att många av processorns instruktioner inte var hårdkodade direkt i enkel logik, utan styrdes av mikrokod. Denna mikrokod låg delvis i PROM-minne och delvis i ett skrivbart kontrollminne som laddades vid uppstart.

    Vid uppstart användes en särskild front-end-processor, en LSI-11, som bland annat hanterade diagnostik. Mikrokoden laddades från en åttatums diskett, vilket visar hur stora och mekaniska dessa system fortfarande var jämfört med dagens datorer.

    Det var en tid då en dator inte bara var ett kretskort eller en låda under skrivbordet. En VAX-11/780 var ett helt systemskåp, med bussar, styrenheter, minneskort, terminalanslutningar och ofta stora band- och diskstationer.

    Minnet – från megabyte till stora system

    De första VAX-11/780-systemen kunde använda upp till 8 MB minne med MS780-C-minneskontroller. Senare kunde systemet byggas ut betydligt mer med MS780-E, som gjorde det möjligt att nå upp till 128 MB minne.

    Det låter litet i dag, men i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet var megabyte stora mängder minne. Många persondatorer på den tiden räknade minnet i kilobyte, inte megabyte.

    VAX-11/780 hade dessutom en fysisk adressrymd på 29 bitar, vilket i teorin gav möjlighet att adressera upp till 512 MB minne. Minnet byggdes av MOS RAM-kretsar och skyddades med ECC, alltså felkorrigerande kod. Det var viktigt i professionella miljöer där driftsäkerhet betydde mycket.

    I/O-system för en större värld

    VAX-11/780 använde både Unibus och Massbus. Unibus användes främst för långsammare enheter som terminaler och skrivare, medan Massbus användes för snabbare lagringsenheter som hårddiskar och bandstationer.

    Systemet kunde även använda DEC:s Computer Interconnect, CI, som gjorde det möjligt att koppla samman VAX-datorer och dela lagring. Detta blev viktigt för VMScluster, där flera VAX-system kunde arbeta tillsammans på ett sätt som gav högre tillgänglighet och bättre resursutnyttjande.

    Det här var en tidig form av den typ av tänkande som senare blev vanligt i serverkluster och datacenter: flera maskiner som tillsammans bildar en mer robust helhet.

    VAX och operativsystemet VMS

    VAX förknippas starkt med VMS, senare kallat OpenVMS. Operativsystemet var konstruerat för stabilitet, fleranvändardrift och professionella miljöer. Det användes inom forskning, industri, universitet, banker, myndigheter och tekniska organisationer.

    En VAX-maskin var ofta inte en personlig dator, utan en gemensam resurs. Många användare kunde arbeta via terminaler samtidigt. De körde program, skrev kod, hanterade data, använde databaser och kommunicerade över nätverk.

    På så sätt var VAX en del av den datorkultur som kom före persondatorns totala dominans. Datorn stod i ett maskinrum. Användarna satt vid terminaler.

    En familj av modeller

    Efter VAX-11/780 följde flera modeller med olika pris, prestanda och storlek.

    VAX-11/750, med kodnamnet Comet, kom 1980. Den var mer kompakt och billigare än 11/780, men också långsammare. Den hade en KA750-processor med 320 nanosekunders cykeltid och en prestanda på omkring 0,6 VUP. Den blev ett attraktivt alternativ för organisationer som behövde VAX-kompatibilitet men inte hade råd eller behov av den största modellen.

    VAX-11/730, kodnamn Nebula, introducerades 1982. Den byggde på bit-slice-teknik med AMD Am2900-kretsar och var ännu mindre och billigare. Den hade ungefär 0,3 VUP i prestanda.

    VAX-11/725 var en kostnadsreducerad variant av 11/730. Den var avsedd att vara mer kontorsvänlig, med lägre ljudnivå och lägre effektförbrukning.

    Det fanns också flerprocessorsystem. VAX-11/782 var en dubbelprocessormodell baserad på VAX-11/780. Den arbetade asymmetriskt: den primära processorn skötte I/O och schemaläggning, medan den andra processorn användes för beräkningsarbete. Vid beräkningstunga flerströmsuppgifter kunde den nå upp till 1,8 gånger prestandan hos en vanlig VAX-11/780.

    Den ännu ovanligare VAX-11/784 hade fyra processorer och kunde nå omkring 3,5 VUP. Den var ett exempel på hur DEC experimenterade med multiprocessorsystem innan sådana lösningar blev vanliga i moderna servrar.

    VAX-11/785 – den snabbare efterföljaren

    VAX-11/785, med kodnamnet Superstar, kom 1984. Den var i grunden en snabbare version av VAX-11/780. Processorns cykeltid minskade från 200 nanosekunder till 133 nanosekunder, vilket motsvarade ungefär 7,52 MHz.

    Prestandan låg på cirka 1,5 VUP. Förbättringen kom bland annat genom användning av snabbare TTL-logik, så kallad FAST-logik från Fairchild.

    Det här visar en typisk utvecklingsväg för datorer under perioden: samma grundarkitektur kunde förbättras genom snabbare logikkretsar, bättre minne, bättre bussar och effektivare konstruktion.

    CISC – när instruktionerna var stora och mäktiga

    VAX var en tydlig representant för CISC, Complex Instruction Set Computer. Det innebar att processorn hade en rik och avancerad instruktionsuppsättning. En enda maskininstruktion kunde utföra relativt komplicerade operationer.

    Tanken var att göra det lättare att skriva kompilatorer och effektiv maskinkod, särskilt i en tid då minne var dyrt och varje byte räknades. VAX-instruktionsuppsättningen blev känd för att vara mycket komplett och programmerarvänlig.

    Senare kom RISC-filosofin, Reduced Instruction Set Computer, som gick åt motsatt håll: färre och enklare instruktioner som kunde köras mycket snabbt. Men under VAX storhetstid var CISC en naturlig och kraftfull idé.

    Konkurrenterna fick svårt att svara

    DEC:s konkurrenter inom minidatorvärlden, exempelvis Data General och Hewlett-Packard, hade svårt att svara på VAX-seriens kombination av prestanda, kompatibilitet och snabb vidareutveckling.

    VAX blev en av de viktigaste anledningarna till att DEC växte kraftigt. Under sin storhetstid blev företaget ett av datorindustrins allra största, ofta beskrivet som näst störst efter IBM.

    Det är lätt att glömma i dag, men DEC var en gigant. Företaget formade mycket av den tekniska kultur som senare kom att påverka Unix, nätverk, arbetsstationer, operativsystem och programmeringsmiljöer.

    Kloner i östblocket

    VAX var så betydelsefull att den även klonades i Östeuropa. En av de mest kända klonerna var Robotron K 1840 från Östtyskland, en maskin som inspirerades av VAX-11/780.

    Detta säger mycket om VAX-arkitekturens strategiska betydelse. Under kalla kriget var avancerad datorteknik inte bara en kommersiell fråga, utan också en fråga om forskning, industri och nationell teknisk självständighet.

    Att VAX klonades visar att arkitekturen betraktades som värdefull, kraftfull och värd att efterlikna.

    Från VAX-11 till MicroVAX och VAX 8000

    VAX-11-serien avvecklades 1988. Då hade den börjat ersättas av andra VAX-familjer.

    I den lägre änden tog MicroVAX över. Dessa maskiner gjorde VAX-arkitekturen mer kompakt och billigare. I den högre änden kom VAX 8000-serien, där modeller som ursprungligen hade planerats som VAX-11/790 och VAX-11/795 i stället lanserades som VAX 8600 och VAX 8650.

    Det innebar inte att VAX försvann. Tvärtom levde arkitekturen vidare länge. Men just VAX-11-namnet hörde till den första stora generationen.

    Varför VAX-11 blev historiskt viktig

    VAX-11/780 räknas som en av de mest studerade datorerna i datorhistorien. Det beror på att den blev en praktisk referenspunkt för systemarkitektur, kompilatorer, operativsystem och prestandamätning.

    Den användes i miljöer där seriös databehandling krävdes men där en traditionell mainframe kunde vara för dyr, för stor eller för låst. VAX gav många organisationer tillgång till kraftfull fleranvändardrift, avancerad programmering och stabil systemmiljö.

    Den blev också en bro mellan epoker: från minidatorn till servern, från terminalrummet till nätverksmiljön, från 16-bitarsarvet hos PDP-11 till 32-bitars framtid.

    Ett arv som fortfarande märks

    I dag är VAX-11 sedan länge föråldrad som praktisk datorplattform. Men dess betydelse lever kvar. OpenVMS finns fortfarande i moderniserade former, gamla VAX-system bevaras på museer, och emulatorer gör det möjligt att köra historisk VAX-programvara på moderna datorer.

    För datorhistoriker är VAX-11 en nyckelmaskin. Den visar hur datorindustrin såg ut innan persondatorn och molnet tog över. Den visar en värld där en dator kunde vara ett helt skåp, där terminaler var användarnas fönster mot systemet, och där en maskin kunde betjäna en hel institution.

    VAX-11 var inte bara en datorfamilj. Den var en plattform, en standard, en måttstock och ett teknikhistoriskt vägskäl. Den hjälpte DEC till en ledande position i datorindustrin och visade att minidatorn kunde närma sig mainframens kapacitet, men med större flexibilitet och lägre kostnad.

    På så sätt blev VAX-11 en av de maskinfamiljer som formade den moderna servervärlden långt innan ordet server blev vardagligt.

    Youtube innehåll om Vax 11

    Teknisk fakta: VAX-11

    Tillverkare Digital Equipment Corporation, DEC
    Första modell VAX-11/780
    Lanserad 1977
    Arkitektur 32-bitars VAX, Virtual Address eXtension
    Datortyp Superminidator
    Instruktionsmodell CISC, Complex Instruction Set Computer
    Operativsystem VMS, senare OpenVMS, samt Unix-varianter
    Prestandareferens VAX-11/780 motsvarade 1 VUP, VAX Unit of Performance
    Efterföljare MicroVAX och VAX 8000-serien
    Avvecklad 1988

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • PDP-11 – datorn som formade den moderna IT-världen

    PDP-11 var inte bara en datorserie – den var en vändpunkt i datorhistorien. Under 1970- och 80-talen gjorde den datorkraft tillgänglig för fler än tidigare, spred operativsystemet UNIX och introducerade tekniska lösningar som fortfarande präglar moderna datorer. Dess inflytande märks än i dag, långt efter att de sista maskinerna slutat tillverkas.

    När man talar om datorhistoria är det lätt att hoppa direkt från stordatorer till dagens bärbara datorer och mobiltelefoner. Men däremellan fanns en maskin som fick enorm betydelse för utvecklingen: PDP-11. Det var inte bara en framgångsrik datorserie, utan också en teknisk plattform som påverkade hur senare datorer, operativsystem och processorer kom att utformas.

    PDP-11 var en serie 16-bitars minidatorer från Digital Equipment Corporation, DEC, som började säljas 1970. Vid den här tiden var datorer fortfarande ofta stora, dyra och svåra att använda utanför stora institutioner. PDP-11 blev viktig därför att den gjorde datorkraft mer tillgänglig för universitet, laboratorier, företag och industrin. Den var mindre och billigare än många andra system, men samtidigt kraftfull och flexibel.

    Datorserien kom under en tid då datorvärlden förändrades mycket snabbt. I början av PDP-11:s livstid var integrerade kretsar fortfarande relativt enkla och kärnminne var fortfarande vanligt som arbetsminne. Under de följande decennierna tog mikroprocessorer och halvledarminnen över. PDP-11 levde alltså mitt i övergången från äldre datorgenerationer till den typ av digital teknik som senare blev standard.

    Varför PDP-11 blev så viktig

    En av de främsta orsakerna till att PDP-11 har fått en nästan legendarisk status är dess koppling till UNIX. Operativsystemet UNIX utvecklades först på andra maskiner, men det var på PDP-11 som det fick sitt verkliga genomslag. Eftersom UNIX senare kom att påverka system som BSD, Linux och i förlängningen även macOS och stora delar av dagens internetinfrastruktur, har PDP-11 en självklar plats i datorhistorien.

    Maskinen var också viktig därför att den hade en genomtänkt och elegant arkitektur. Den använde en 16-bitars ordstorlek och en registerbaserad modell som gjorde den smidig att programmera. Det fanns visserligen andra datorer med liknande idéer, men PDP-11 blev så spridd att dess lösningar fick stor betydelse. Många senare processorer kom att använda liknande tankesätt.

    Särskilt inflytelserika var dess adresseringsmetoder. PDP-11 gjorde det möjligt att arbeta med data och instruktioner på flexibla sätt som var ovanliga då, men som senare blev självklara inom datorarkitektur. Den här elegansen i konstruktionen gjorde att många programmerare och ingenjörer såg PDP-11 som en ovanligt välbalanserad maskin.

    En dator som kunde anpassas till nästan allt

    En annan styrka hos PDP-11 var att den kunde byggas ut med många olika typer av utrustning. De tidiga modellerna använde den så kallade UNIBUS, och senare modeller använde QBUS. Dessa bussystem gjorde det möjligt att ansluta många typer av kringutrustning och specialkort.

    Det innebar att PDP-11 inte bara användes som allmän dator för beräkningar och administration, utan också i laboratorier, industrisystem, telekommunikation, medicinteknik och nätverksutrustning. Den dök upp i allt från universitetens datasalar till styrsystem i avancerade tekniska miljöer.

    Just flexibiliteten gjorde att den fick ett långt liv. Även när nyare system började ta över fortsatte många organisationer att använda PDP-11, eftersom den redan var inbyggd i viktiga tekniska lösningar.

    Många modeller under lång tid

    PDP-11 var inte en enda dator, utan en hel familj av modeller. Vissa var enklare och billigare, andra mer kraftfulla. Under åren kom nya versioner med snabbare processorer, större minnesutrymme och förbättrade funktioner. Till slut fanns även mikroprocessorbaserade versioner, där samma grundidé hade krympts ned till chip.

    Det visar hur anpassningsbar arkitekturen var. PDP-11 kunde leva vidare trots att tekniken runt omkring förändrades kraftigt. Från stora skåp med frontpaneler och blinkande lampor till mer kompakta system fortsatte den att utvecklas i takt med tiden.

    Påverkan på dagens datorer

    Det är svårt att överskatta hur stor påverkan PDP-11 hade. Dess arkitektur inspirerade senare processorfamiljer, bland annat lösningar som kom att prägla persondatorernas utveckling. Även programmeringsspråket C växte fram i en miljö där PDP-11 spelade en central roll, och samspelet mellan C och UNIX blev i sin tur avgörande för modern mjukvaruutveckling.

    PDP-11 var också viktig därför att den visade hur en dator kunde vara både tekniskt avancerad och praktiskt användbar. Den var inte bara byggd för forskning på hög nivå, utan också för verkliga behov i vardagen. Det bidrog till att föra datorn från en specialiserad maskin till ett mer allmänt arbetsredskap.

    Slutet för en epok

    Under 1980- och 1990-talen började PDP-11 förlora mark. Persondatorer och billigare mikroprocessorer blev allt mer kraftfulla, samtidigt som 16-bitars arkitekturer fick svårare att möta nya krav på minne och prestanda. DEC utvecklade därför VAX som en mer avancerad efterföljare, och senare tog andra system över ännu större delar av marknaden.

    Trots det fortsatte PDP-11 att leva kvar länge i äldre installationer, och dess programvara och idéer försvann aldrig helt. Än i dag finns entusiaster, emulatorer och rekonstruktioner som håller intresset vid liv.

    Sammanfattning

    PDP-11 var en av de viktigaste datorserierna i den moderna datorhistorien. Den gjorde kraftfull datorteknik mer tillgänglig, hjälpte UNIX att slå igenom och introducerade idéer som fortfarande märks i dagens datorer. Den var både ett tekniskt mästerverk och ett praktiskt arbetsverktyg, och dess inflytande sträcker sig långt bortom de maskiner som faktiskt bar namnet PDP-11.

    Innehåll på youtube om Dec PDP 11.

    Länka till ett en PDP 11 Kurs på youtube.

    Teknisk faktaruta: PDP-11

    Typ: 16-bitars minidator

    Tillverkare: Digital Equipment Corporation (DEC)

    Lansering: 1970

    Arkitektur: PDP-11-arkitekturen

    Ordstorlek: 16 bitar

    Bussystem: UNIBUS, senare QBUS

    Vanliga operativsystem: RT-11, RSX-11, RSTS/E, UNIX, Ultrix-11

    Betydelse: Blev en viktig plattform för UNIX och påverkade senare processordesigner och operativsystem

    Efterföljare: VAX

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Teletype Model 33 – maskinen som lärde datorer att tala text

    Teletype Model 33 var inte bara en skrivmaskin med sladd – den var porten in i datorernas barndom. På 1960- och 70-talen stod den och skramlade i kontor, universitet och datorhallar och gjorde något revolutionerande: den lät människor prata med datorer genom text. Med ASCII som gemensamt språk, hålremsor som minne och en ständigt surrande motor som drivkraft formade den hur vi skrev program, hur terminaler fungerade och till och med varför e-postadresser har ett @. Innan skärmarna tog över var det här ljudet av datorer i arbete – en rad i taget.

    När vi i dag öppnar ett terminalfönster och skriver kommandon känns det självklart att datorn svarar med text. Men detta sätt att arbeta uppstod inte med bildskärmar och tangentbord, utan med en bullrig elektrome­kanisk maskin från 1960-talet: Teletype Model 33.

    Mellan 1963 och 1981 var Teletype Model 33 en av de viktigaste länkarna mellan människa och dator. Den användes i kontor, laboratorier, skolor och datorhallar världen över och kom att påverka allt från teckenkodning till hur operativsystem fungerar än i dag.

    En skrivmaskin för den digitala tidsåldern

    Teletype Model 33 utvecklades av Teletype Corporation och introducerades 1963 som en lågkostnadsmodell för lättare kontorsbruk. Den var mindre, billigare och enklare än tidigare teleprintrar och kostade omkring 1 000 dollar vid lanseringen, vilket gjorde den tillgänglig för betydligt fler användare än tidigare.

    Maskinen fungerade både som tangentbord och skrivare. Varje tecken som skickades eller togs emot skrevs direkt på papper. Det innebar att all kommunikation blev fysisk: datorns svar låg bokstavligen i en pappersremsa framför operatören.

    Över 600 000 exemplar tillverkades, vilket gjorde Model 33 till en av de mest spridda dataterminalerna i historien.

    ASCII blir verklighet i praktiken

    Teletype Model 33 var en av de första kommersiella produkterna som använde den nystandardiserade teckenkodningen ASCII. Det var avgörande för att olika datorer och kommunikationssystem skulle kunna prata med varandra på ett enhetligt sätt.

    Flera kontrolltecken fick sin praktiska betydelse genom just denna maskin. Koder som Ctrl-G (BEL), Ctrl-S och Ctrl-Q användes för uppmärksamhet och flödeskontroll och lever kvar än i dag. Även begreppet ”teletype” lever kvar i Unix-systemens filnamn för terminaler, till exempel /dev/tty.

    Tangentbordet stödde dock endast versaler. Små bokstäver och flera specialtecken saknades, vilket påverkade hur tidiga programspråk, kommandon och användargränssnitt utformades.

    Terminalen som byggde datorvärlden

    Under 1960- och 1970-talen var Teletype Model 33 standardterminal för många minidatorer. Den användes tillsammans med maskiner från tillverkare som Digital Equipment Corporation och var ofta det enda sättet att kommunicera med datorn.

    Programmering skedde långsamt och sekventiellt. Kod skrevs rad för rad och varje misstag skrevs obönhörligt ut på papper. Denna begränsning bidrog till ett textbaserat, effektivt arbetssätt som kom att prägla operativsystem som UNIX.

    Även internethistorien passerar här. När Ray Tomlinson 1971 valde tecknet @ för e-postadresser gjorde han det helt enkelt för att det fanns på Model 33-tangentbordet och sällan användes till annat.

    Mekanik, pappersremsor och olja

    Allt i Model 33 drevs av en enda elmotor som gick konstant så länge maskinen var påslagen. Den mekaniska konstruktionen krävde regelbunden smörjning på hundratals punkter. Ljudnivån var hög och ökade markant vid utskrift eller hålremsstansning.

    Den vanligaste varianten, Model 33 ASR, hade läsare och stans för åttahåls pappersremsa. Program och data kunde lagras, kopieras och laddas genom remsor med hål, ett tidigt men förvånansvärt robust lagringsmedium.

    När glas ersatte papper

    Mot slutet av 1970-talet började bildskärmsbaserade terminaler bli billigare tack vare integrerade kretsar och halvledarminnen. Så kallade ”glass teletypes” kunde visa text snabbare, tystare och utan att producera enorma mängder papper.

    Videoterminaler som ADM-3A och senare VT100 tog snabbt över marknaden. År 1981 upphörde tillverkningen av Teletype Model 33, även om många maskiner fortsatte användas flera år därefter.

    Ett arv som fortfarande lever

    Trots sin långsamhet och sitt mekaniska slitage lade Teletype Model 33 grunden för hur människor interagerar med datorer via text. Terminalfönster, kommandorader, styrtecken och till och med e-postadresser bär spår av denna maskin.

    Varje gång ett kommando skrivs och avslutas med Enter finns ett direkt arv från en tid då datorer svarade med skrammel, vibrationer och en ny rad text på papper.

    Innehålle på youtube

    Teletype Model 33 – faktaruta
    Typ
    Elektromekanisk teleprinter / dataterminal
    Lanserad
    1963
    Tillverkare
    Teletype Corporation
    I produktion
    1963–1981
    Varianter
    33 ASR (tangentbord + utskrift + hålremsläsare/stans), 33 KSR (tangentbord + utskrift), 33 RO (endast mottagning/utskrift)
    Teckenkod
    ASCII (7-bit) med paritet + stoppbitar
    Hastighet (typiskt)
    10 tecken/sek ≈ 100 ord/min
    Gränssnitt
    Ofta 20 mA strömslinga (seriellt), samt telefonbaserade CCU-varianter
    Kända avtryck
    Populariserade “TTY”-begreppet, påverkade styrtecken som XON/XOFF, och @-tecknet blev känt via tidig e-post.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Wang 2200 – datorn som var föregångare till persondatorn

    Wang 2200 lanserades 1973, i en tid då datorer fortfarande var stora, dyra och svåråtkomliga. Ändå erbjöd denna relativt okända maskin något som i dag känns självklart: en komplett dator i ett enda skåp, redo att användas direkt. Med inbyggd skärm, tangentbord, lagring och ett programmeringsspråk som startade automatiskt bröt Wang 2200 mot tidens normer och gjorde avancerad datorkraft tillgänglig för företag och myndigheter utan egna datacenter. Den blev aldrig ett hushållsnamn – men dess idéer kom att prägla datorutvecklingen långt framöver.

    I början av 1970-talet var datorer fortfarande något mystiskt. De stod i särskilda rum, krävde specialutbildad personal och kostade mer än de flesta företag ens kunde överväga. Ändå fanns det en dator som bröt mönstret. Den hette Wang 2200 och byggdes av Wang Laboratories. I efterhand framstår den som ett av de tydligaste stegen mot den moderna persondatorn – trots att den lanserades flera år innan PC-revolutionen tog fart.

    En dator som inte behövde förklaras

    När man slog på en Wang 2200 hände något ovanligt för sin tid: datorn var redo att användas direkt. Ingen lång uppstart, inget operativsystem som skulle laddas, inga hålkort eller fjärrterminaler. Skärmen tändes och BASIC-prompten väntade.

    Det låter trivialt i dag, men då var det en radikal idé. Datorn var inte byggd för datatekniker – den var byggd för människor som behövde lösa problem.

    BASIC som satt i hårdvaran

    Hemligheten låg i hur Wang 2200 var konstruerad. Programmeringsspråket BASIC låg inte som ett program i minnet, utan var hårdvaruimplementerat i ROM. Det gjorde systemet både snabbare och stabilare än många konkurrenter.

    Men ännu viktigare var vad det betydde i praktiken: många användare kunde redan BASIC. Företag behövde inte anställa specialister eller lägga månader på utbildning. Programmering blev ett arbetsverktyg, inte ett hinder.

    Liten på utsidan, större inuti

    Trots sitt kompakta format var Wang 2200 långt ifrån begränsad. Den kunde byggas ut stegvis med mer minne, bättre lagring och ett stort antal kringutrustningar. Från enkla kassettband gick utvecklingen vidare till disketter och fasta diskar, skrivare, plottrar och kommunikationsutrustning.

    Detta gjorde systemet attraktivt för verksamheter som växte – banker, myndigheter, försäkringsbolag och industri. Man kunde börja smått och bygga vidare utan att byta hela datorplattformen.

    Dator eller terminal? Båda.

    En särskilt smart tanke bakom Wang 2200 var att den kunde fungera både som fristående dator och som intelligent terminal mot större system. Den kunde kopplas till andra Wang-system eller till stordatorer, men behöll samtidigt sin egen beräkningskraft.

    I marknadsföringen vände Wang detta till en poäng: man kunde motivera köpet som en kraftfull terminal – och samtidigt få en komplett dator på köpet. Det är ett resonemang som påminner starkt om senare klient-server-lösningar.

    En oväntad roll i kalla kriget

    Wang 2200 fick också en geopolitisk betydelse. Den användes av sovjetiska planeringsmyndigheter, bland annat Gosplan. Av rädsla för dolda funktioner i västerländsk hårdvara reverse-engineerades systemet, vilket resulterade i den sovjetiska klonen Iskra-226 – fullt programkompatibel med originalet.

    Att en amerikansk kontorsdator blev mall för ett sovjetiskt system säger något om hur praktisk och genomtänkt konstruktionen var.

    Ett ovanligt långt liv

    Wang 2200 var inte en tillfällig produkt. Serien utvecklades under nästan två decennier och gick från diskreta TTL-kretsar till VLSI-lösningar och till slut en version baserad på Intel 80386 i slutet av 1980-talet. Ändå kunde program skrivna på 1970-talet fortsätta att fungera, tack vare den konsekventa BASIC-miljön.

    Än i dag körs Wang 2200-program i emulatorer på moderna datorer – ofta snabbare än originalmaskinerna någonsin klarade.

    Varför Wang 2200 fortfarande spelar roll

    Wang 2200 var ingen hemmadator och ingen stordator. Den var något mitt emellan – och kanske just därför så viktig. Den visade att datorer kunde vara:

    • direkt användbara
    • begripliga för vanliga yrkesmänniskor
    • byggda för verkliga problem, inte bara teknik

    När persondatorn senare slog igenom hade många av idéerna redan testats i praktiken av Wang 2200.

    Den blev aldrig lika berömd som Apple II eller IBM PC. Men utan maskiner som Wang 2200 hade övergången från datorsalar till skrivbord sannolikt varit både långsammare och svårare.

    I efterhand framstår den som precis det som dess egen reklam påstod:
    en liten dator – med en mycket stor idé.

    Innehåll på youtube om Wang 2200

    Wang 2200 – faktaruta
    • Positionering: “Statistics and Number-Crunching Computer” (statistik- och beräkningsdator)
    • Startpris: $7 400 (listpris, USD)
    • Språk: 16K hardwired BASIC (BASIC hårdvaruimplementerat i ROM)
    • Standardminne: 4 KB RAM
    • Bildskärm: CRT, 16 rader × 64 tecken
    • Lagring (grundsystem): konsolkassettstation
    • Tangentbord: val mellan alfanumeriskt eller BASIC-tangentbord
    • Utbyggbarhet: minne i 4 KB-steg upp till 32 KB
    • Utlovat ekosystem: 28 större kringutrustningar
    Utbyggnad och tillbehör
    • RAM-pris : $1 600 per 4 KB (upp till 32 KB)
    • Skrivare: tre typer, sju prisklasser
    • Plotter: stegmotor för mycket exakt inkrementell plottning
    • Stor flatbäddsplotter : 31″ × 48″ (pris: $8 000)
    • Disketter (“floppy”): från $4 500 i enkel/dubbel/trippel konfiguration
    • Diskettkapacitet : 0,25 / 0,50 / 0,75 MB
    • Större disk : 1 / 2 / 5 MB fasta eller flyttbara diskar
    • I/O och media : hålkortsläsare, pappersremsläsare, online-terminaler, BCD- & ASCII-kontrollers
    Kommunikation, support och “mjuka” argument
    • Telekom/terminal-roll: kan uppgraderas för telekommunikation med andra 2200 eller stordator
    • Budskap: “motivera den som kraftfull terminal och få en ‘gratis’ fristående dator”
    • Service: 250+ fabriksutbildade tekniker i 105 städer (USA)
    • Utbildning: gratis programmeringskurser och operatörsskolor (Tewksbury, MA)
    • Programbibliotek: statistik- och matematik/vetenskap-applikationer
    • Användargrupp: SWAP (hjälper sänka programmeringskostnader)
    Extra kul teknikfakta
    • Lansering: 1973 (Wang 2200-serien)
    • Idé som kom tidigt: allt-i-ett med skärm + lagring + BASIC redo vid start – långt innan PC blev standard
    • Utveckling: serien växte senare till fleranvändarsystem (upp till 16 arbetsstationer i vissa konfigurationer)
    • Oväntad historia: systemet reverse-engineerades i Sovjet och inspirerade kompatibla kloner (Iskra-226)
    • Lång livslängd: fanns i drift i många år och kunde moderniseras med senare CPU-lösningar

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Sharp Pocket Computer PC-1246 – en dator i fickformat före sin tid

    I en tid då datorer fyllde skrivbord och vägde flera kilo lyckades Sharp stoppa en fullt programmerbar dator i fickformat. Sharp Pocket Computer PC-1246, lanserad 1984, är ett fascinerande exempel på hur långt miniatyrisering och lågströmsdesign hade kommit redan under hemdatorns barndom – och hur mycket som faktiskt gick att åstadkomma med bara några kilobyte minne.

    När Sharp lanserade Pocket Computer PC-1246 i början av 1984 befann sig persondatorn fortfarande i sin barndom. IBM PC hade funnits i bara tre år, Macintosh var precis runt hörnet – och begreppet bärbar dator betydde i praktiken något som vägde flera kilo. Ändå fanns det redan då datorer som bokstavligen fick plats i fickan.

    PC-1246 är ett fascinerande exempel på hur långt ingenjörskonsten hade kommit redan under tidigt 1980-tal.

    En riktig dator – i miniatyr

    Trots sina blygsamma mått på 135 × 70 × 10 mm och en vikt på endast 95 gram inklusive batterier, var PC-1246 ingen leksak. Det var en fullt programmerbar dator, byggd kring en 4-bitars CMOS-processor, optimerad för extremt låg strömförbrukning.

    Datorn hade:

    • 2 kB RAM, varav 1 278 byte tillgängligt för användaren
    • 18 kB ROM, innehållande operativsystem och BASIC-tolk
    • En textskärm med 1 rad och 16 tecken
    • Strömförsörjning via två CR-2032-litiumbatterier

    Det kan låta absurt begränsat i dag, men 1984 var detta imponerande – särskilt i ett format som kunde ersätta både miniräknare och anteckningsbok.

    Programmering i fickan

    PC-1246 programmerades i BASIC, vilket gjorde den tillgänglig för studenter, tekniker och hobbyister. Användaren kunde skriva små program för:

    • matematiska beräkningar
    • statistik
    • enkla simuleringar
    • listor och logikflöden

    Med drygt 1,2 kB användbart RAM krävdes dock disciplin. Varje variabel, varje rad kod och varje mellanslag räknades. Detta gjorde programmerandet till en övning i effektivitet – något som många äldre programmerare i dag ser tillbaka på med viss nostalgi.

    Skärmen – liten men användbar

    Skärmen bestod av en enda rad med 16 tecken, vilket satte tydliga gränser för hur information kunde visas. Ändå var den fullt tillräcklig för sitt syfte. Program kördes rad för rad, resultat visades sekventiellt, och användaren lärde sig snabbt att tänka kompakt.

    Detta påverkade inte bara gränssnittet – det påverkade hur man tänkte som programmerare. Istället för grafik och menyer handlade allt om logik, struktur och tydliga utskrifter.

    Batteritid som slår moderna prylar

    Tack vare den extremt strömsnåla CMOS-processorn kunde PC-1246 köras i månader, ibland år, på två små knappcellsbatterier. Jämfört med dagens smartphones, som kräver daglig laddning, framstår detta nästan som science fiction.

    Ett verktyg för sin tid

    Sharp riktade Pocket Computer-serien till:

    • ingenjörer
    • studenter
    • ekonomer
    • tekniker i fält

    Den kunde användas för snabba beräkningar på byggarbetsplatser, i laboratorier eller i klassrum – långt från vägguttag och stora datorer.

    Ett stycke datorhistoria

    I dag är Sharp PC-1246 främst ett samlarobjekt, men också ett viktigt historiskt dokument. Den visar att idén om personlig, mobil databehandling inte föddes med smartphonen – den fanns redan för över 40 år sedan.

    Med sina 2 kilobyte RAM, sin 16-teckensskärm och sin 4-bitars CPU påminner PC-1246 oss om en tid då varje byte var dyrbar, men kreativiteten obegränsad.

    Det är svårt att inte känna respekt för ingenjörerna som lyckades stoppa en fullt fungerande dator i ett format mindre än ett modernt mobilskal – redan 1984.

    Innehåll på Youtube

    Fakta: Sharp Pocket Computer PC-1246
    Tillverkare
    Sharp
    Modell
    Pocket Computer PC-1246
    Lansering
    1 januari 1984
    CPU
    4-bitars CMOS
    ROM
    18 kB
    RAM (totalt)
    2 kB
    RAM (tillgängligt)
    1 278 byte
    Skärm
    1 rad × 16 tecken
    Mått
    135 × 70 × 10 mm
    Vikt
    95 g (med batterier)
    Ström
    2 × CR-2032 litiumbatterier

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • TMS9900 – Mikrochippet som nästan förändrade allt

    Den 16-bitars mikroprocessorn TMS9900 från Texas Instruments var på många sätt före sin tid – ett helt minidatorsystem nedpressat i ett enda chip redan 1976. Med smarta lösningar som register i RAM och extremt snabb kontextväxling var den tekniskt briljant, men hamnade ändå i skuggan av enklare konkurrenter som Intel 8086 och Zilog Z80. TMS9900 blev aldrig någon storsäljare, men dess idéer levde vidare i senare specialprocessorer och gör den till en av datorhistoriens mest underskattade pionjärer.

    När vi tänker på de tidiga mikroprocessorerna som formade datorhistorien, går tankarna ofta till Intel 8086 eller Motorola 68000. Men mitt i denna tekniska kapprustning fanns ett chip som var före sin tid – ett som förde en hel minidator-arkitektur in i ett enda integrerat kretskort. Det hette TMS9900, och det lanserades av Texas Instruments redan 1976. Trots att det sällan lyfts fram i historieböckerna var det en av världens första kommersiellt tillgängliga 16-bitars mikroprocessorer.

    Det här är berättelsen om den briljanta idén som aldrig riktigt fick blomma ut.

    Ett minidatorsystem i ett enda chip

    Under mitten av 1970-talet hade hemdatorrevolutionen knappt hunnit börja. De flesta datorer var stora, dyra minidatorer som stod i laboratorier eller företag. Men Texas Instruments hade en annan vision: att ta sin framgångsrika TI-990-minidator, plocka isär dess arkitektur och pressa in allt i en enda silikonkrets.

    Resultatet blev TMS9900 – ett chip som inte bara var tekniskt imponerande, utan också radikalt annorlunda. Medan konkurrenter som Intel använde små interna register, placerade TI sina register direkt i RAM-minnet. Det gjorde det möjligt att byta programkontext oerhört snabbt, något som annars bara fanns i dyrare fleranvändarsystem. För realtidsstyrning och multitasking var chipet en dröm.

    Men det fanns en hake.

    För smart för sitt eget bästa?

    Det som gjorde TMS9900 unikt blev också dess svaghet. Register i RAM gav snabb kontextväxling — men bara om RAM-minnet var riktigt snabbt. Hemdatorer använde däremot långsammare och billigare DRAM, och där försvann mycket av prestandan i praktiken.

    Texas Instruments egna hemdator TI-99/4A är ett berömt exempel. Trots att den hade en avancerad 16-bitars CPU satt nästan all viktig programkod i långsam 8-bitars RAM som bara kunde nås via grafikprocessorn. Det blev som att sätta en sportbil i första växeln och låsa fast spaken.

    Teknik som låg steget före

    Trots sina begränsningar var TMS9900 på många sätt före sin tid:

    • Den var 16-bitars i en tid då de flesta hemdatorer fortfarande körde på 8-bitars processorer.
    • Den hade ett mycket ortogonalt instruktionsset, vilket gjorde programmeringen smidigare.
    • Den saknade traditionell stack och använde istället smarta ”workspaces”, vilket inspirerande senare CPU-designers.
    • Den hade ett flexibelt XOP-system, en tidig form av systemanrop långt innan moderna operativsystem standardiserade sådant.

    Ironiskt nog var chipet kanske för avancerat för sin marknad. Programvaruutvecklare och hobbyister hade ofta lättare att hantera de enklare och mer förlåtande 8080-, Z80- och 6502-processorerna.

    När 1980-talet kom – och tåget gick

    När persondatorrevolutionen tog fart hoppade ett företag upp som skulle definiera spelplanen: IBM. När de letade efter en CPU till sin första PC, visade Texas Instruments stolt upp en vidareutveckling av TMS9900. Men IBM valde Intel 8088 istället — ett beslut som förändrade historien.

    TMS9900-familjen fortsatte leva i specialiserade system, nätverkskretsar och industriella styrsystem, men den stora kommersiella PC-framgången uteblev.

    Ett arv som lever vidare

    Trots att TMS9900 inte vann processorkriget har dess idéer överlevt. Dess registermodeller påverkade realtidsprocessorer. Dess designprinciper återfinns i specialiserade TI-chips som TMS320 DSP-serien – en av världens mest framgångsrika signalprocessorfamiljer.

    Och kanske viktigast av allt: den påminde världen om att teknisk innovation inte alltid handlar om att vinna marknaden. Ibland handlar den om att våga tänka annorlunda.

    Ett tekniskt under – men inte en kommersiell triumf

    TMS9900 är ett fascinerande exempel på hur teknik kan vara både genial och oturlig på samma gång. Det var en mikroprocessor som kom före sin tid, med en unik arkitektur som kunde ha format persondatorhistorien på ett helt annat sätt — om världen bara hade varit redo.

    Kanske är det just därför historien om TMS9900 fortsätter att fängsla teknikentusiaster. Det är berättelsen om “vad som kunde ha varit”, om en dold pionjär som än idag inspirerar ingenjörer och retrofantaster.

    TMS9900 – Teknisk fakta

    Lansering: 1976
    Tillverkare: Texas Instruments
    Arkitektur: 16-bit CISC
    Klockfrekvens: Upp till 3 MHz
    Adressrymd: 64 KB
    Endianness: Big-endian
    Registermodell: 3 interna register + 16 arbetsregister i RAM
    Paket: 64-pin DIP
    Speciella funktioner: XOP-anrop, snabb kontextväxling, CRU-I/O
    Kända användningar: TI-99/4A, Tomy Tutor, TM990-system

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • IBM 5120 – när storföretagsdatorn flyttade in på skrivbordet

    IBM 5120 lanserades 1980 som den mest prisvärda affärsdatorn från IBM dittills – ett kompakt och stationärt system som tog minidatorns beräkningskraft in i kontorsmiljön. Med inbyggd skärm, dubbla 8-tums diskettstationer och programmeringsspråk som BASIC och APL direkt i ROM, blev den ett attraktivt alternativ för småföretag som behövde kraftfull databehandling utan att investera i stora datorsystem. Dess ergonomiska design och fokus på användbarhet gjorde den unik för sin tid och bidrog till att datorn mottog flera designutmärkelser.

    IBM 5120 – när storföretagsdatorn flyttade in på skrivbordet

    När IBM 5120 lanserades i februari 1980 markerade det ett viktigt steg i datorhistorien: kraften hos minidatorer – tidigare reserverade för stora företag och tekniska institutioner – blev tillgänglig i ett format som fick plats på skrivbordet. Med integrerad skärm, inbyggda diskettenheter och både BASIC och APL inladdade direkt i ROM var IBM 5120 riktad till små och medelstora företag som ville digitalisera sin administration utan att investera i storskaliga datorsystem.

    Till skillnad från sin föregångare IBM 5110 var 5120 mer stationär och utformad för kontorsmiljön. Den hade en 9-tums monokrom bildskärm, två inbyggda 8-tums diskettenheter på 1,2 MB vardera och totalt 32 KB RAM – imponerande specifikationer för sin tid. Det som verkligen stack ut var att användaren kunde välja programmeringsspråk via en fysisk strömbrytare på fronten – BASIC för traditionell affärslogik eller APL, ett avancerat språk som gjorde det möjligt att köra program utvecklade för IBMs minidatorer.

    IBM marknadsförde 5120 som den billigaste affärsdatorn man någonsin släppt, men med ett prisintervall på 9 340 till 23 990 dollar var den fortfarande långt ifrån konsumentvänlig. Träffsäker ergonomi och modern formgivning gjorde den dock till en prisvinnare: den lyftes fram som både praktisk och elegant, med mindre skrivbordsåtgång och inbyggt handledsstöd i tangentbordet.

    Trots sin tekniska potential saknade 5120 både nätverksfunktioner och hårddisk – ett kraftigt hinder vid en tid då datadelning började bli allt viktigare. Lösningen kom från externa utvecklare: 1981 skapade Core International världens första hårddisk och lokala nätverk (CoreNet) för IBM 5110/5120. Senare, 1984, gjorde deras mjukvara PC51 det möjligt att köra IBM 5100-seriens BASIC-program direkt på IBM PC.

    IBM 5120 kanske inte blev en långlivad succé, men den banade väg för framtida kontorsdatorer och visade att avancerad datorkraft inte behövde vara större än en skrivmaskin. Den representerar övergången från specialiserade system till persondatorer – och blev en del av den resa som slutligen ledde till PC-eran.

    IBM 5120 – Teknisk specifikation

    Lanseringsår: 1980
    Processor: NEC D780C-1 (Z80A-kompatibel), 16-bit, 3,25 MHz
    RAM: 32 KB
    ROM: Språk i ROM – BASIC & APL (väljbara via fysisk brytare)
    Lagring: 2 × 8-tums floppy (1,2 MB vardera), stöd för extern IBM 5114 med ytterligare 2 enheter
    Skärm: Inbyggd 9” monokrom (textbaserad)
    Operativsystem / Programmering: BASIC, APL
    Anslutningar: Kassettport, expansionsport, seriella anslutningar (via extern utrustning)
    Nätverk: Inget LAN-stöd från IBM (senare möjligt via CoreNet från tredje part)
    Hårddisk: Ingen inbyggd – första hårddisksystemet utvecklades externt 1981
    Externt språkstöd: Program skrivet för IBM-minidatorer i APL kunde köras
    Mått: Stationärt desktop-system (storlek motsvarande skrivmaskin)
    Vikt: Ej exakt angiven, men betydligt tyngre än bärbara 5110
    Pris vid lansering: 9 340 – 23 990 USD beroende på konfiguration
    Kända användningsområden: Bokföring, inventering, lönehantering, affärssystem
    Särskilda funktioner: Ergonomiskt tangentbord med handledsstöd, minskat skrivbordsutrymme
    Utvecklad för: Mindre företag som behövde minidatorprestanda i kontorsmiljö

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare