Etikett: miniräknare

  • Commodore CIL 500 – miniräknaren som fick plats i plånboken

    Commodore CIL 500 var en tunn fickräknare från slutet av 1970-talet, byggd för att vara enkel, strömsnål och lätt att bära med sig. Med LCD-skärm, minnesfunktion, procent- och kvadratrotsknapp visar den hur snabbt elektroniken krympte från stora skrivbordsräknare till små vardagsverktyg. I dag är CIL 500 inte bara en gammal miniräknare, utan också ett litet stycke Commodore-historia från tiden innan företagets hemdatorer blev världsberömda.

    Commodore är för många mest känt för hemdatorer som VIC-20, Commodore 64 och Amiga. Men innan företaget blev ett av 1980-talets stora datornamn fanns Commodore även på en annan snabbt växande marknad: elektroniska miniräknare. En av de mer intressanta modellerna var Commodore CIL 500, en tunn fickräknare med LCD-skärm som lanserades under andra halvan av 1970-talet.

    CIL 500 var inte en avancerad vetenskaplig räknare som kunde hantera trigonometriska funktioner eller logaritmer. Den var i stället byggd för vardagens beräkningar: addition, subtraktion, multiplikation, division, procent och kvadratroten. Det gjorde den till ett praktiskt verktyg för kontor, butik, skola och privat ekonomi.

    En räknare i kortformat

    Det mest utmärkande med Commodore CIL 500 var formatet. Med måtten omkring 110 × 62 × 8 mm var den mycket tunn för sin tid. Den såldes som en så kallad wallet model, alltså en miniräknare som kunde förvaras i ett fodral eller nästan som ett kort i fickan.

    Det var en tydlig kontrast mot äldre elektroniska räknare från början av 1970-talet, som ofta var tjockare, tyngre och mer strömkrävande. CIL 500 visar hur snabbt utvecklingen gick: på bara några år hade miniräknaren gått från dyr specialutrustning till något som kunde ligga i jackfickan.

    LCD – låg strömförbrukning och tunnare design

    En viktig anledning till att CIL 500 kunde göras så tunn var användningen av LCD, alltså flytande kristallskärm. Tidigare miniräknare använde ofta LED-displayer, som var tydliga men drog betydligt mer ström. LCD-tekniken gjorde att batterierna räckte längre och att själva apparaten kunde göras mindre.

    Skärmen på CIL 500 visade 8 siffror, vilket räckte för de flesta vardagsberäkningar. För en enkel aritmetisk räknare var det en rimlig balans mellan användbarhet, pris och batteritid.

    VLSI – när elektroniken krympte

    Inuti CIL 500 fanns teknik som vid tiden var mycket viktig: VLSI, Very Large Scale Integration. Det betyder att många elektroniska funktioner kunde samlas i en enda integrerad krets, ofta beskriven som en calculator-on-a-chip.

    Detta var ett stort steg i elektronikens historia. I stället för att bygga en räknare av många separata komponenter kunde tillverkaren använda en specialiserad krets som hanterade nästan hela räknarens logik. Resultatet blev billigare produktion, lägre strömförbrukning och mindre apparater.

    Commodore CIL 500 är därför inte bara en enkel miniräknare. Den är också ett exempel på den tekniska miniaturisering som senare skulle göra billiga hemdatorer, spelkonsoler och handhållna enheter möjliga.

    Enkel men praktisk funktionalitet

    CIL 500 hade omkring 24–25 tangenter, beroende på hur modellen eller källan räknar tangenterna. Tangentbordet var ordnat i ett kompakt rutnät, med svarta tangenter och separata funktioner för bland annat minne, procent och kvadratrot.

    Funktionerna var typiska för en praktisk kontorsräknare:

    Commodore före hemdatorboomen

    CIL 500 kom från en tid då Commodore fortfarande var starkt förknippat med räknare och kontorselektronik. Företaget hade redan på 1970-talet varit aktivt på miniräknarmarknaden, men konkurrensen var hård. Japanska tillverkare pressade priserna, och marginalerna blev allt mindre.

    Det var bland annat denna utveckling som drev Commodore vidare mot datorer. Genom att köpa chiptillverkaren MOS Technology fick Commodore bättre kontroll över komponenterna, vilket senare blev avgörande för företagets framgångar med billiga hemdatorer.

    På så sätt kan man se miniräknare som CIL 500 som en del av förhistorien till Commodore 64. De små räknarna var inte lika ikoniska, men de byggde upp erfarenhet av elektronik, massproduktion och konsumentmarknad.

    1977 eller 1985?

    Det finns ibland motstridiga uppgifter om äldre miniräknare, särskilt när det gäller introduktionsår. För CIL 500 förekommer både 1977 och 1985 i olika sammanställningar. Utifrån tekniken, formen och Commodores produktkataloger passar modellen bäst in i slutet av 1970-talet. Årtalet 1977 är därför mer rimligt för själva introduktionen, medan 1985 sannolikt kan vara en senare kataloguppgift, databaspost eller sammanblandning.

    Samlarvärde i dag

    I dag är Commodore CIL 500 främst intressant för samlare. Den är inte avancerad jämfört med senare fickräknare, men den har flera egenskaper som gör den attraktiv:

    Den är tunn och tidstypisk, den bär Commodore-namnet, den använder tidig LCD-teknik och den visar övergången från stora elektroniska räknare till små vardagsapparater. För Commodore-samlare är den också ett fint sidospår från företagets mer kända datorer.

    Ett samlarvärde på omkring 7,5 av 10 antyder att modellen inte är extremt sällsynt, men ändå tillräckligt intressant för att vara eftertraktad i gott skick, särskilt med originalfodral eller dokumentation.

    En liten räknare med större betydelse

    Commodore CIL 500 var i grunden en enkel aritmetisk miniräknare. Men den representerar något större: en period då elektronik blev billigare, tunnare, strömsnålare och mer tillgänglig för vanliga människor.

    Den var ett vardagsverktyg, men också en del av den tekniska utveckling som lade grunden för den personliga datorrevolutionen. I dag är CIL 500 därför mer än bara en gammal fickräknare. Den är ett litet stycke Commodore-historia – från tiden innan datorerna tog över världen.

    Youtube-innehåll om Commodore-miniräknare från 1970-talet och räknemaskiner från 1960-talet.

    Teknisk faktaruta: Commodore CIL 500

    Commodore CIL 500 var en tunn fickräknare i plånboksformat med LCD-skärm. Den byggde på den tidiga utvecklingen av strömsnål elektronik och integrerade kretsar, vilket gjorde det möjligt att skapa små och lätta miniräknare för vardagsbruk.

    Modell Commodore CIL 500
    Typ Aritmetisk fickräknare
    Introduktionsår Cirka 1977
    Ursprung Hongkong
    Mått 110 × 62 × 8 mm
    Display LCD, 8 siffror
    Strömkälla Litiumbatteri
    Antal tangenter 24 tangenter
    Tangentlayout 5 × 5-rutnät
    Funktioner De fyra räknesätten, procent, kvadratrot och minne
    Logik Algebraisk räknelogik
    Teknik VLSI, calculator-on-a-chip
    Huvudkomponent Commodore 210084
    Klassning Pocket / wallet model

    Kommentar: CIL 500 visar övergången från större, strömkrävande räknare till tunna och batterisnåla fickräknare. LCD-skärmen och den integrerade VLSI-kretsen var viktiga steg mot den elektronikminiaturisering som senare präglade hemdatorernas utveckling.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP 48 – räknaren som blev en kultklassiker

    HP 48-serien var en banbrytande grafritande miniräknare från Hewlett-Packard som suddade ut gränsen mellan räknare och dator. Med stöd för programmering, avancerad matematik och ett unikt arbetssätt baserat på RPN blev den ett kraftfullt verktyg för ingenjörer och studenter – och en kultklassiker som fortfarande har en trogen användarskara långt efter att produktionen upphörde.

    När Hewlett-Packard lanserade HP 48-serien 1990 förändrades synen på vad en miniräknare kunde vara. Det här var inte bara ett verktyg för matematik – det var i praktiken en liten programmerbar dator i fickformat. Under mer än ett decennium användes den av ingenjörer, studenter och entusiaster världen över, och den har än i dag en nästan legendarisk status.

    En dator för fickan

    HP 48-serien (med modeller som 48S, 48SX, 48G och 48GX) var långt mer avancerad än vanliga räknare. Den kunde:

    • rita grafer
    • lösa avancerade matematiska problem
    • hantera symbolisk algebra
    • programmeras för egna funktioner

    Det som verkligen stack ut var att användaren inte bara använde räknaren – man kunde utveckla egna program direkt i den.

    Omvänd matematik – RPN

    En av de mest karakteristiska egenskaperna var användningen av Reverse Polish Notation (RPN). Istället för att skriva:

    2 + 3
    

    skrev man:

    2 3 +
    

    Detta kan kännas ovant i början, men många användare upplever att det blir snabbare och mer logiskt när man vant sig. Det är också en metod som minskar behovet av parenteser.

    Programmering på räknaren

    HP 48 använde språket RPL, som kombinerade idéer från RPN och Lisp. Det gjorde det möjligt att:

    • skapa egna matematiska verktyg
    • automatisera beräkningar
    • bygga små applikationer

    För avancerade användare gick det till och med att programmera i maskinkod, vilket gav maximal prestanda.

    Tekniken bakom

    Trots sin relativt låga klockfrekvens (2–4 MHz) var HP 48 imponerande effektiv. Den använde en speciell processorarkitektur kallad Saturn, som arbetade med 4-bitars data (så kallade nibbles).

    Några tekniska höjdpunkter:

    • Skärm: 131×64 pixlar
    • RAM: upp till 128 KB internt (mer via expansionskort)
    • ROM: upp till 512 KB
    • Kommunikation: seriell port och infraröd överföring
    • Expansionsportar (X-modeller): för minnes- och programkort

    Det var alltså möjligt att bygga ut räknaren – något som var ovanligt på den tiden.

    Expanderbarhet – före sin tid

    Modellerna med ”X” i namnet (t.ex. 48SX och 48GX) kunde utökas med externa kort:

    • RAM-kort för mer arbetsminne
    • ROM-kort med färdiga program

    Detta gjorde att räknaren kunde anpassas efter användarens behov, ungefär som en dator.

    Från ingenjörsverktyg till ikon

    HP 48 användes flitigt inom:

    • ingenjörsutbildningar
    • tekniska yrken
    • forskning

    Den dök till och med upp i populärkulturen, bland annat i filmer som The Amazing Spider-Man.

    Trots att produktionen upphörde 2003 lever arvet vidare. Många entusiaster använder fortfarande emulatorer eller bevarade originalenheter.

    Varför är den fortfarande populär?

    HP 48-serien har fått kultstatus av flera skäl:

    • Extrem flexibilitet
    • Kraftfull programmerbarhet
    • Robust byggkvalitet
    • Ett engagerat användarcommunity

    För många representerar den en tid då hårdvara var öppen, experimentell och byggd för att utforskas.

    Sammanfattning

    HP 48 var mer än en miniräknare – den var en bro mellan enkel elektronik och persondatorer. Med sitt unika sätt att arbeta, sin programmerbarhet och sin utbyggbarhet satte den en standard som få räknare har nått upp till sedan dess.

    Youtube innehåll som handlar om HP 48

    Teknisk faktaruta: HP 48

    HP 48 var en serie avancerade grafritande och programmerbara miniräknare från Hewlett-Packard, utvecklad för studenter, ingenjörer och tekniker.

    Tillverkare Hewlett-Packard
    Serie HP 48
    Lansering 1990
    Tillverkades till 2003
    Modeller HP 48S, 48SX, 48G, 48GX, 48G+
    Typ Programmerbar, vetenskaplig och grafritande miniräknare
    Inmatning RPN (Reverse Polish Notation)
    Programmeringsspråk RPL och Saturn-maskinkod
    Processor Saturn-arkitektur
    Klockfrekvens 2–4 MHz beroende på modell
    Skärm 131 × 64 pixlar, monokrom LCD
    Internminne 32–128 KB RAM beroende på modell
    ROM 256–512 KB
    Utbyggbarhet X-modellerna kunde byggas ut med RAM- och ROM-kort
    Anslutningar Seriell port och infraröd kommunikation
    Strömförsörjning 3 × AAA-batterier
    Efterföljare HP 49G

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Casio fx-19 – en vetenskaplig miniräknare från 1976

    Casio fx-19 är en vetenskaplig miniräknare från mitten av 1970-talet och ett tydligt exempel på hur snabbt miniräknartekniken utvecklades under denna period. Med 28 matematiska funktioner, en lysande VFD-display och drift via fyra AA-batterier var den ett avancerat verktyg för studenter och tekniker när den introducerades 1976. Idag betraktas modellen främst som ett intressant stycke teknikhistoria från den tid då elektroniska räknare började bli vanliga i vardagen.

    När elektroniska miniräknare började spridas på bred front under 1970-talet lanserade Casio flera modeller som gjorde avancerad matematik tillgänglig för studenter och ingenjörer. En av dessa var Casio fx-19, en vetenskaplig miniräknare som introducerades 1976. Trots sin relativt enkla konstruktion representerade den dåtidens teknik på ett imponerande sätt.

    En tidig vetenskaplig miniräknare

    Casio fx-19 tillhörde den generation av miniräknare som kunde hantera funktioner långt utöver de fyra grundläggande räknesätten. Den innehöll totalt 28 matematiska funktioner och styrdes via 38 tangenter.

    Till skillnad från moderna räknare använde fx-19 algebraisk logik. Det innebär att beräkningar utfördes i den ordning de matades in, istället för att automatiskt följa operatorernas prioritet. Användaren behövde därför ibland dela upp beräkningar i flera steg.

    Precisionen var 8 siffror, vilket var fullt tillräckligt för många tekniska och naturvetenskapliga beräkningar under 1970-talet.

    VFD-display – den lysande tekniken från 70-talet

    En av de mest utmärkande egenskaperna hos fx-19 är dess VFD-display (Vacuum Fluorescent Display).

    Denna displaytyp var mycket vanlig i elektronik under 1970- och 1980-talen och känns igen på sitt blågröna ljus. Tekniken fungerar genom att elektroner träffar ett fluorescerande material i ett vakuumrör, vilket får siffrorna att lysa.

    Fördelarna var:

    • mycket tydliga siffror
    • hög kontrast
    • god läsbarhet i svagt ljus

    Nackdelen var att tekniken förbrukade mer energi än senare LCD-displayer.

    Batteridrift

    Casio fx-19 drevs av fyra AA-batterier och hade en effektförbrukning på cirka 0,35 watt. På 1970-talet var detta ganska normalt eftersom energieffektiva LCD-skärmar ännu inte hade slagit igenom.

    Tekniska specifikationer

    EgenskapVärde
    TypVetenskaplig miniräknare
    Funktioner28
    Tangenter38
    Precision8 siffror
    LogikAlgebraisk
    DisplayVFD
    Längd149 mm
    Bredd89 mm
    Tjocklek29 mm
    Vikt180 g
    Strömkälla4 × AA-batterier
    TillverkningJapan
    Introduktionsår1976

    Modellen tillverkades endast under 1976, vilket gör den till en ganska kortlivad modell i Casios historia.

    Om din fx-19 inte fungerar längre

    Om en gammal fx-19 slutar fungera är det första man bör göra att byta batterierna. Många äldre miniräknare fungerar fortfarande efter ett enkelt batteribyte.

    Om räknaren ändå inte startar kan problemet bero på:

    • korrosion i batterifacket
    • slitna kontakter
    • åldrande elektroniska komponenter

    Reparation kan vara möjlig, men är ofta mer ett projekt för elektronikentusiaster eller samlare.

    En modern ersättare

    För den som behöver en modern motsvarighet rekommenderas ofta Casio fx-85GTX. Den är en nutida vetenskaplig miniräknare med betydligt fler funktioner än fx-19.

    Den erbjuder bland annat:

    • fler matematiska funktioner
    • högre precision
    • naturlig matematikvisning (Natural Display)
    • solcellsdrift i kombination med batteri
    • mycket låg energiförbrukning

    Ett stycke teknikhistoria

    Casio fx-19 är idag främst intressant som ett stycke teknikhistoria. Den visar hur snabbt miniräknare utvecklades under 1970-talet när elektroniken blev billigare och mer tillgänglig.

    För samlare är den också ett fint exempel på tiden då VFD-displayer fortfarande dominerade innan LCD-tekniken tog över marknaden.

    Youtube innehåll om fx-19

    Faktaruta: Casio fx-19

    Typ Vetenskaplig miniräknare
    Modell Casio fx-19
    Alternativ beteckning MBO fx-19
    Antal funktioner 28
    Antal tangenter 38
    Precision 8 siffror
    Logik Algebraisk
    Display VFD (vacuum fluorescent display)
    Längd 149 mm
    Bredd 89 mm
    Tjocklek 29 mm
    Vikt 180 g
    Strömkälla 4 × AA-batterier
    Tillverkningsland Japan
    Introducerad 1976
    Utgången 1976

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • TI-2500 Datamath – räknaren som tog matematik från skrivbordet till handen

    När Texas Instruments lanserade TI-2500 Datamath 1972 förändrades allt. För första gången kunde man ersätta den klassiska räknestickan med en elektronisk kalkylator som fick plats i handen. Med sin röda LED-display, uppladdningsbara batterier och futuristiska design blev Datamath inte bara ett tekniskt genombrott – den blev startskottet för den moderna fickräknaren och ett av 1970-talets mest banbrytande elektroniksteg.

    TI-2500 Datamath – räknaren som tog matematik från skrivbordet till handen

    När Texas Instruments år 1972 lanserade TI-2500, även kallad Datamath, markerade det början på en ny era inom vardaglig elektronik. På en tid då kalkylatorer främst var stora och stationära lyckades TI skapa något revolutionerande: en elektronisk miniräknare som fick plats i handen. Med LED-display, uppladdningsbart batteri och ett pris som trots sin exklusivitet lockade teknikentusiaster, blev Datamath snabbt en symbol för övergången från mekanisk till digital beräkning.

    Genombrottet i fickformat

    Datamath presenterades ursprungligen i april 1972 till ett rekommenderat pris på 149,95 USD och började levereras under sommaren i exklusiva varuhus som Neiman-Marcus i Dallas. Den officiella lanseringen skedde den 21 september 1972, då priset sänktes till 119,95 USD – fortfarande en stor investering för en privatperson på den tiden. Trots det sålde modellen väl, och blev snabbt populär både bland företagskunder och hemanvändare som ville ta del av framtiden.

    Design före funktion – eller tvärtom?

    Den första versionen av TI-2500 använde sex uppladdningsbara NiCd-batterier och var utrustad med LED-modulbaserad display med åtta siffror. Under huven satt den banbrytande TMS0119-kretsen – ett exempel på vad Texas Instruments kallade “Calculator-on-a-chip”. Funktionen CE/D-knappen gjorde det möjligt att återkalla siffror utan att aktivera hela displayen, vilket säkrade längre batteritid. För att spara energi släcktes delar av displayen automatiskt efter några sekunders inaktivitet.

    Design före funktion – eller tvärtom?

    Trots att kalkylatorn ur dagens perspektiv kan uppfattas som stor, var 139 x 76 x 42 mm synnerligen kompakt för tiden. Vikten låg på cirka 322 gram, vilket var avsevärt lättare än stationära modeller som ofta krävde nätström. TI-2500 saknade avancerade funktioner som fanns i senare vetenskapliga modeller, men kunde utföra de fyra grundläggande räknesätten och erbjöd snabbhet och tillförlitlighet.

    Föregångare till framtiden

    Datamath var inte bara en produkt – den var ett tekniksprång. Den visade att avancerad elektronik kunde paketeras kompakt och masstillverkas. På bara fem månader ersattes version 1 med version 2, och TI fortsatte utveckla kalkylatorer under hela 1970-talet. Modellen banade väg för senare ikoner inom både affärs- och vetenskapsinriktade kalkylatorer.

    Regionalt ursprung och global effekt

    Även om TI-2500 främst tillverkades i USA, producerades tidiga exemplar även i Europa. En ovanlig version tillverkad i Italien finns dokumenterad. Liknande modeller lanserades under andra namn, till exempel av Longines Symphonette.

    Ett samlarobjekt idag

    Den första versionen av TI-2500 är idag ett eftertraktat samlarobjekt och symboliserar ett av de viktigaste stegen inom portabel beräkningsteknik. Dess påverkan kan jämföras med övergången från skrivmaskin till laptop – ett fundamentalt teknikskifte.

    Innovation med lång effekt

    TI-2500 blev startskottet för den moderna elektroniska kalkylatorn och markerade att digital precision kunde ersätta mekanik och manuellt arbete. Från att endast ha funnits i laboratorier och kontor, blev avancerade beräkningar plötsligt tillgängliga för alla – i fickformat.

    Tekniska fakta – Texas Instruments TI-2500 “Datamath” (Version 1)

    Modell Texas Instruments TI-2500 “Datamath”, Version 1
    Tillverkare Texas Instruments
    Lanseringsdatum 21 september 1972
    Typ Fyra-funktions fickkalkylator (addition, subtraktion, multiplikation, division)
    Display LED-moduler, 8 siffror
    Huvudkrets TMS0119 “Calculator-on-a-chip”
    Strömförsörjning 6× AA NiCd (intern batteripack), extern nätdel AC9100
    Mått 5,5″ × 3,0″ × 1,7″ (ca 139 × 76 × 42 mm)
    Vikt Ca 11,4 oz (≈ 322 g)
    Introduktionspris 119,95 USD (SRP efter prissänkning från 149,95 USD)
    Ursprungsland USA (även tidiga serier tillverkade i Europa)

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Texas Instruments TI-59 och TI-58 – fickräknare som blev små datorer

    När Texas Instruments lanserade TI-59 och TI-58 år 1977 suddades gränsen mellan miniräknare och dator ut. Med programmerbara funktioner, magnetkort och ROM-moduler kunde de lösa avancerade uppgifter som tidigare krävde en skrivbordsdator – i fickformat. De blev snabbt favoriter bland ingenjörer och studenter och lever vidare som klassiker i räknarhistorien.

    Introduktion

    Texas Instruments TI-59 och TI-58 lanserades 1977 och var mer än vanliga miniräknare – de fungerade som små fickdatorer. TI-59 var uppföljaren till SR-52 och fyrdubblade antalet programsteg, samtidigt som den introducerade magnetkortsläsare och ROM-moduler för färdiga program. Syskonmodellen TI-58 hade hälften så mycket minne och saknade kortläsare, men kunde liksom TI-59 köras med Master Library Module som innehöll nyttiga rutiner och till och med spel. TI-58C som kom 1979 lade till konstantminne.

    Design och system

    Designen var robust med ett tangentbord fullt av matematiska och programmeringsknappar, och på ovansidan kunde magnetkorten både läsas och förvaras med etiketter som fungerade som menyer för användarskrivna program. Till skillnad från Hewlett-Packards RPN-system använde TI-59 och TI-58 Algebraic Operating System (AOS), där beräkningar skrevs som på papper med upp till nio nivåer av parenteser. Programmeringen byggde på knapptryckningar, och man kunde skapa loopar, villkor och subrutiner – i teorin var TI-59 Turingkomplett.

    Minneskapacitet och lagring

    Minnet var flexibelt och kunde delas mellan programsteg och register, upp till 960 steg eller 100 register på TI-59 och 480 steg eller 60 register på TI-58. Magnetkortsläsaren i TI-59 gjorde det möjligt att spara och återanvända program snabbt, medan ROM-moduler utökade funktionaliteten för exempelvis statistik, investeringar och flygning.

    Tillbehör och skrivare

    Ett populärt tillbehör var PC-100-skrivaren som kunde skriva ut programlistor, resultat och enkel grafik, vilket gjorde kalkylatorn till en portabel minidator.

    Arv och betydelse

    TI-59 och TI-58 blev älskade bland ingenjörer och studenter som behövde mer än en vanlig räknare, och de betraktas idag som klassiska samlarobjekt.

    Fakta i korthet

    • Lansering: 1977 (TI-58/59), 1979 (TI-58C)
    • Programsteg: upp till 960 (TI-59), 480 (TI-58)
    • Register: upp till 100 (TI-59), 60 (TI-58)
    • Lagring: Magnetkort (endast TI-59), ROM-moduler
    • Display: LED, 10 siffror
    • Ström: NiCd-batteri + nätadapter
    • Tillbehör: PC-100 termisk skrivare
    • OS: AOS (Algebraic Operating System)
    • Status: Utgången, numera samlarobjekt

    Film på youtube om TI 59

    Videon är som standard inställd på tyska, men det går att välja engelskt ljudspår.

    Så programmerar man en Texas Instruments TI-59

    TI-59 är en programmerbar kalkylator från slutet av 1970-talet som blev populär bland bland annat tekniker och ingenjörer. Den använder så kallad ”keystroke-programmering”, vilket innebär att varje tangenttryckning sparas som ett programsteg. Kalkylatorn har omkring 100 programsteg internt (fler med magnetkort) och kan utföra loopar, dela upp program i sektioner och hantera relativt avancerade beräkningar.


    1. Aktivera programmeringsläge

    1. Slå på räknaren.
    2. Tryck på: 2nd → Op

    Nu befinner du dig i programmeringsläge och kalkylatorn börjar registrera tangenttryckningar som programsteg.

    Om du vill rensa programminnet innan du börjar:

    2nd  →  Clr  →  Pgm
    

    2. Exempelprogram: Enkel räkneslinga (addera 1, paus, upprepa)

    Detta är ett klassiskt exempel som ofta demonstrerades i varuhus: kalkylatorn ökar ett tal med 1, väntar och upprepar i en loop.

    Programsteg

    StegTangent(er)Funktion
    1+Addition
    21Talet 1
    3=Utför beräkning
    42nd PseLägg in paus
    5GTO 00Hoppa tillbaka till programstart

    Avsluta programmeringen genom att trycka:

    2nd  →  Pgm
    

    3. Köra programmet

    1. Nollställ räknaren (valfritt): CLR
    2. Kör programmet: R/S

    Räknaren kommer nu:

    • visa ett tal
    • öka det med 1
    • göra paus
    • upprepa kontinuerligt

    4. Loop med stoppvillkor (mer avancerat)

    Exempel: räkna upp från 1 till 100 och stoppa när värdet är uppnått.

    StegTangent(er)Funktion
    1LBL AStart under etikett A
    2+ 1 =Addera 1
    3STO 01Spara värde i register 01
    4RCL 01Hämta värde
    52nd Cmp 100Jämför med 100
    6GTO AÅtergå om värdet är under 100
    7R/SProgramstopp

    5. Spara program på magnetkort

    TI-59 har stöd för magnetkortslagring.

    Spara program:

    2nd  →  Wri  →  01  →  =
    

    Läsa tillbaka:

    2nd  →  Rea  →  01  →  =
    

    6. Vanliga programkommandon

    FunktionTangent
    Starta/stoppa programR/S
    EtikettLBL
    Gå till adress/etikettGTO
    Lagra i registerSTO
    Hämta värdeRCL
    Paus2nd + PSE
    Jämför2nd + CMP
    Programmeringsläge2nd + OP

    Exempelprogram att testa

    LBL A
    + 1 =
    2nd PSE
    GTO A
    

    Starta programmet genom:

    R/S
    

    Sammanfattning

    • TI-59 programmeras genom att spela in tangenttryckningar.
    • Program kan sparas lokalt eller på magnetkort.
    • Loopar skapas med GTO.
    • Etiketter (LBL) ger struktur åt programmet.
    • Pauser, register och villkor kan användas för mer avancerade funktioner.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare