Etikett: robotron

  • Robotron KC 87 – DDR-datorn som lärde en generation att programmera

    Robotron KC 87 var en av DDR:s mest spridda och mest ikoniska 8-bitarsdatorer – ett verktyg som formade en generation av programmerare, elever och ingenjörer bakom järnridån. Trots begränsad tillgång för privatpersoner blev KC-serien ett tekniskt nav i skolor, forskningsinstitutioner och industrin. Med sin Z80-kompatibla U880-processor, utbyggbara modularkitektur och möjligheten att köra ett CP/M-liknande operativsystem, representerade den en unik östtysk tolkning av hemdatorns epok.

    I en tid då persondatorn fortfarande var en exotisk maskin växte i Östtyskland en egen, helt unik datorvärld fram. Bland dessa datorer blev Robotron KC 87 en av de mest spridda – inte för att den var bäst, utan för att den var tillgänglig. Den kom att spela en oväntat viktig roll för utbildning, teknikintresse och tidiga datorsatsningar i DDR.

    Ett datorlandskap bakom järnridån

    När KC 87 lanserades 1987 befann sig mikrodatortekniken i en explosiv utveckling i västvärlden. Men i DDR var import förbjuden, elektronikbrist vanlig och komponenter som avancerade mikrochips svåra att få tag på. Lösningen blev att bygga egna versioner, ofta baserade på kopior av västerländska kretsar.

    KC 87 var resultatet av denna tekniska nödvändighet. Den tillverkades av VEB Robotron-Meßelektronik ”Otto Schön” i Dresden, en del av det stora industrikombinatet Robotron. Trots att den kallades Kleincomputer var den allt annat än liten i ambition.

    Från Z 9001 till KC-serien

    KC 87 var inte den första modellen i serien. Redan 1984 kom Robotron Z 9001, som ursprungligen marknadsfördes som en hemdator. Året därpå bytte den namn till KC 85/1 i ett försök att tona ned ”konsumentinriktningen” och istället betona användning inom utbildning och industri.

    KC 87 innebar en förbättrad konstruktion och ett mer komplett system med BASIC i ROM, fler anslutningar och bättre expansionsmöjligheter.

    Men trots dess namn hade KC-serien ingenting att göra med den betydligt mer kända KC 85-serien från Mühlhausen – två parallella datorlinjer som råkade dela beteckningar men var tekniskt olika.

    Begränsat utbud – men stor betydelse

    Privatpersoner kunde i princip inte köpa KC 87. De flesta enheter gick till:

    • skolor
    • universitet
    • statliga myndigheter
    • forskningsinstitutioner
    • större industriföretag

    Det gjorde att många ungdomar kom i kontakt med datorer via studiecirklar, klubbar eller skolprojekt. I många fall fick elever lov att använda datorerna även på fritiden – en unik möjlighet i DDR.

    Tekniska lösningar i knapphetens tid

    KC 87 var byggd kring U880-processorn, en östtysk kopia av Zilog Z80, som kördes i 2,5 MHz. I likhet med många andra östblocksdatorer fick användaren ladda program från kassettband, eftersom kassettspelare var billiga och lättåtkomliga.

    Centrala fakta:

    • RAM: 17 KB som standard (uppgraderingsbart till 64 KB)
    • Grafik: 40×20 eller 40×24 tecken, semigrafik
    • Expansionsportar: upp till fyra K-1520-moduler
    • Lagring: kassettband, moduler
    • Operativsystem: BASIC i ROM, alternativt SCP – en östtysk CP/M-klon

    Med rätt expansionsmoduler kunde maskinen driva skrivare, visa bitmap-grafik eller köra avancerad systemprogramvara.

    Modulerna som gjorde datorn levande

    Det mest unika med KC-serien var dess modulkoncept. Via K-1520-bussen kunde användaren enkelt:

    • öka RAM-minnet
    • lägga till nya språk och utvecklingsmiljöer
    • använda grafikexpansioner
    • ansluta skrivare och specialiserad mätutrustning
    • starta applikationer direkt från ROM-moduler

    Denna flexibilitet gjorde KC 87 till ett verkligt ”byggsats-system” – idealiskt för utbildning och tekniska skolor som kunde bygga ut maskinen efter behov.

    Program, spel och hobbyskapande

    Bland de program som fanns på kassettband märktes:

    • textredigerare
    • ritprogram
    • matematiska verktyg
    • BASIC-spel
    • undervisningsprogram

    Det fanns en livlig hobbykultur kring KC-maskinerna. Tidningar som Mikroprozessortechnik och olika ungdomsklubbar publicerade listningar och mjukvara. Många östtyska ungdomar lärde sig programmera sina första rader kod just på en KC 87.

    Arvet efter KC 87

    Trots att produktionen stoppades 1989 och att systemet tekniskt sett redan då var omodernt, fick KC 87 en långt större kulturell betydelse än sin hårdvara antyder.

    Ett talande exempel är GitHubs VD, Thomas Dohmke, som började programmera på just en KC 87 – ett tecken på hur djupt datorn präglade den östtyska teknikgenerationen.

    Idag lever KC-datorerna vidare i:

    • emulatorer
    • museiutställningar
    • nostalgiska användargrupper
    • retrodatormöten

    Den är ett teknikhistoriskt tidsdokument – ett bevis på hur innovation föds även under hårda begränsningar.

    Sammanfattning

    Robotron KC 87 var mer än en dator – det var en symbol för utbildning, kreativitet och ingenjörsanda i DDR. Trots sina begränsningar blev den en språngbräda för tusentals unga programmerare. Dess konstruktion, baserad på kopierade västkretsar och kreativa lösningar, visar hur teknik kan utvecklas även där resurser saknas.

    KC 87 visar att datorhistoria inte bara skrivs av Silicon Valley – utan också av ingenjörer i Dresden som gjorde det bästa möjliga av vad de hade.

    Youtube film om Robotron KC87

    Robotron KC 87 – Fakta

    • Tillverkare: VEB Robotron-Meßelektronik ”Otto Schön”, Dresden
    • Lanserad: 1987 (Z 9001: 1984, KC 85/1: 1985)
    • Typ: 8-bitars mikrocomputer
    • Processor: U880 (Zilog Z80-klon) @ 2.5 MHz
    • RAM: 17 KB (upp till 64 KB)
    • Bildskärm: 40×20 / 40×24 tecken, med expansion: 256×192 pixlar (monokrom)
    • Lagring: Kassettband (separat spelare)
    • Operativsystem: KC-BASIC i ROM, Z9001-OS, SCP (CP/M-klon) via expansion
    • Expansionsportar: K1520-buss för upp till fyra moduler
    • Användningsområden: Skolor, industri, organisatoriska miljöer
    • Energiförbrukning: 25 W
    • Mått: 40 × 30 × 8.5 cm
    • Vikt: ca 4 kg

  • Robotron A 5120 – DDR-datorn som skulle modernisera kontoren

    Robotron A 5120 var en av DDR:s mest framträdande kontorsdatorer – ett robust, tungt och dyrbart arbetsredskap som spelade en central roll i landets administrativa och vetenskapliga verksamheter under 1980-talet. Med sina integrerade diskettenheter, gröna skärm och egenutvecklade operativsystem blev A 5120 ett symboliskt exempel på östtysk ingenjörskonst: funktionellt, massivt och anpassat för planekonomins behov. Trots sina begränsningar saknade den stora delar av den grafik- och prestandautveckling som växte fram i väst, men kom ändå att användas i tusentals exemplar – och fick till och med en kraftfullare 16-bitars efterföljare innan murens fall.

    När den östtyska industrin i början av 1980-talet tog klivet in i den digitala eran, blev Robotron A 5120 en av dess mest ambitiösa satsningar. Den massiva kontorsdatorn, tillverkad från 1982 i Karl-Marx-Stadt, var inte avsedd för hemmaanvändare eller hobbyister – detta var ett arbetsverktyg designat för statliga institutioner, forskningsmiljöer och större företag i DDR. Med ett pris mellan 27 000 och 40 000 mark var det inget man spontanköpte. I stället var A 5120 tänkt att bli navet i landets text- och databehandling.

    Till utseendet påminde den om västerländska ”luggable computers”, med inbyggd skärm, diskettenheter och tung metallchassi. Men insidan bar tydligt Robotron-arv: en U880-processor, DDR:s egen variant av Zilog Z80, och ett modulärt K1520-bussystem som användes i många östtyska datorer.

    En teknikplattform i ständig utveckling

    De första modellerna förlitade sig på kassettstationer och stora 8-tums diskettenheter för lagring, men ganska snart ersattes dessa av modernare 5,25-tumsdrivare. Den gröna CRT-skärmen hade ingen grafikförmåga – endast text – men utvecklades från 64×16 till 80×25 tecken när tekniken förbättrades.

    År 1986 kom den mest avancerade varianten: A 5120.16, som utrustades med en 16-bitars U8000-processor, en DDR-tillverkad kopia av Zilog Z8000. Det innebar möjlighet att köra det mer kraftfulla Unix-derivatet MUTOS8000, samtidigt som originalsystemet fungerade som ett separat 8-bitars delsystem. Kombinationen gav en påtaglig prestandaökning och öppnade för mer avancerade tillämpningar.

    Att A-serien blev relativt framgångsrik märks i produktionssiffrorna: totalt tillverkades runt 17 000 exemplar, en hög siffra för DDR-datorer från denna period.

    Arbetsverktyget för DDR:s kontor

    Robotron A 5120 användes främst inom kontor och administration. Under operativsystem som SCP1526 eller BCU880 kunde användarna hantera text, kalkyler och databaser – DDR-varianter av västerländska program som WordStar, dBASE och Multiplan. Programmen hade östtyska motsvarigheter som REDABAS och TP, vilka blev standard i många myndigheter.

    Den robusta konstruktionen och det modulära bussystemet gjorde A 5120 både hållbar och relativt flexibel. Många institutioner byggde egna CP/M-avledda system, och en handfull speciallösningar utvecklades i industrin.

    Trots sin brist på grafikspänning och sitt höga pris blev A 5120 ett av de viktigaste datorverktygen i DDR fram till murens fall. Den visar hur en planekonomi försökte hänga med i en tekniskt snabbt föränderlig värld – med egna medel, egna kopior av västerländska kretsar och en stor dos ingenjörskreativitet.

    Robotron A 5120 – teknisk faktaruta

    Typ: Kontorsdator för text- och databehandling

    • Tillverkare: VEB Buchungsmaschinenwerk Karl-Marx-Stadt (Kombinat Robotron, DDR)
    • Modeller: A 5120 (8-bit), A 5120.16 (8+16-bit)
    • Introduktionsår: ca 1982 (A 5120), ca 1986 (A 5120.16)
    • Proces­sor (A 5120): U880 (Zilog Z80-klon, 8-bit)
    • Processor (A 5120.16): U8000 (Zilog Z8000-klon, 16-bit) + A 5120 som 8-bit-subsystem
    • Systembuss: K 1520-buss (modulärt kortsystem)
    • RAM-minne: upp till 64 KB (8-bit-del); A 5120.16 med extra 256 KB DRAM på 16-bit-kortet
    • Lagring (tidiga versioner): kassettband och 8-tums diskettenheter
    • Lagring (senare versioner): två till tre 5,25-tums diskettenheter
    • Skärm: inbyggd grön monokrommonitor, 64×16 tecken (tidigt) / 80×25 tecken (senare)
    • Grafik: ingen bitmappsgrafik – enbart teckenbaserad visning
    • Operativsystem (8-bit): SIOS1526, BCU880, SCP1526 (CP/M-liknande), UDOS1526 samt lokala varianter (t.ex. CP/A, DAC1526)
    • Operativsystem (16-bit): MUTOS8000 (Unix System III-derivat) på A 5120.16
    • Typiska program: REDABAS (databas, liknar dBASE), TP (textbehandling, liknar WordStar)
    • Gränssnitt: IFSS-portar för t.ex. skrivare, V.24-serieportar för dataöverföring
    • Målgrupp: företag, myndigheter och forskningsinstitutioner i DDR – ej riktad till privatpersoner
    • Prisnivå (DDR): A 5120 ca 27 000–40 000 Mark; A 5120.16 ca 32 000–48 000 Mark (beroende på utrustning)
    • Producerade enheter: totalt ca 17 000 (A 5120 + A 5120.16)

    Robotron A 5120 var en av DDR:s viktigaste kontorsdatorer och ett tydligt exempel på hur östtysk datateknik försökte hålla jämna steg med västvärlden.