Etikett: TOS

Atari ST föddes ur ett dramatiskt teknikbråk som skakade 1980-talets datorvärld. När Atari försökte köpa Amigas avancerade grafikprojekt – men förlorade det till Commodore i sista stund – tvingades företaget snabbt skapa en helt egen 16-bitarsdator från grunden. Resultatet blev Atari ST, en prispressad men kraftfull maskin som blev oväntat framgångsrik: en favorit i musikstudior, ett nav för banbrytande spel och en ikon för en hel generation datorentusiaster.

När man idag pratar om klassiska hemdatorer dyker ofta namn som Commodore 64 och Amiga upp först. Men i mitten av 1980-talet fanns en tredje tung spelare som på många sätt blev mer inflytelserik än folk minns: Atari ST.

Det här är berättelsen om hur en ”billig” 16-bitars hemdator blev standardutrustning i musikstudior, plattform för banbrytande spel – och en av de viktigaste bryggorna mellan 8-bitars eran och den moderna PC-världen.

Från företagsdrama till ny datorgeneration

Atari ST föddes ur en ganska dramatisk industrikonflikt.

När Atari fortfarande ägdes av Warner fanns det från början en plan att använda Amigas ”Lorraine”-chipset i en egen spelkonsol och senare datormodell. Atari lånade ut pengar till Amiga mot en tidsbegränsad exklusivitet på tekniken, och tanken var att Amiga skulle leverera hårdvaran till ett Atari-projekt med arbetsnamnet 1850XLD. Men när Commodore klev in och köpte Amiga försökte de i praktiken lösa ut Atari ur avtalet genom att betala tillbaka pengarna. Affären slutade i stämningar och konflikt – och Atari stod plötsligt utan den avancerade grafikplattform de hade räknat med. I stället tvingades det ”nya” Atari under Jack Tramiel snabbt ta fram en helt egen 16-bitarsdator. Resultatet blev Atari ST: en mer jordnära, kostnadsoptimerad maskin än den ursprungliga Amiga-idén, men som tack vare priset, GEM-gränssnittet och inbyggd MIDI ändå fann sin helt egna nisch.

• Jack Tramiel, legendarisk och ökänd chef för Commodore (företaget bakom VIC-20 och Commodore 64), lämnade Commodore 1984 och startade Tramel Technology.
• Samtidigt arbetade företaget Amiga (tidigare Hi-Toro) på avancerade grafikchip (”Lorraine”) och behövde pengar. Atari (då ägt av Warner) lånade dem pengar mot rätten att använda tekniken.
• När Tramiel förhandlade om att köpa Ataris konsumentdel började Commodore istället försöka köpa Amiga – och en juridisk cirkus drog igång, där Atari och Commodore slogs om både teknik och utvecklare.

Mitt i allt detta köper Tramiel Ataris konsumentdel, döper om företaget till Atari Corporation, plockar med sig ex-Commodore-ingenjörer – och ger order: vi ska ha en ny dator, snabbt.

Resultatet blev Atari 520ST, designad på ungefär fem månader av ett litet team lett av Shiraz Shivji (som också varit med och skapat Commodore 64).

Vad betyder ”ST” – och varför var den speciell?

”ST” står officiellt för Sixteen/Thirty-two, alltså 16/32. Det syftar på processorn Motorola 68000:

• 16-bitars extern databuss
• 32-bitars intern arkitektur

I praktiken innebar det:

• mycket mer beräkningskraft än 8-bitarsdatorer
• tillräcklig kraft för tidig grafik med fönster, ikoner och mus – alltså ett grafiskt användargränssnitt.

Atari ST lanserades samtidigt som andra 16-bitars datorer:

• Apple Macintosh
• Commodore Amiga
• Apple IIGS
• Acorn Archimedes

Men ST:n hade två riktigt viktiga försäljningsargument:

1. Pris/prestanda – mycket kraft för pengarna.
   Modellen Atari 1040ST (1986) var den första hemdatorn där minnet kostade under 1 dollar per kilobyte – 1 MB RAM för under 1000 dollar.
2. Inbyggd MIDI – vilket skulle få enorm betydelse för musikvärlden (mer om det längre ner).

Reklamsloganen i Storbritannien var talande:

”Power Without the Price”

Tekniken – en snabb titt

Processor och minne

• Motorola 68000 @ 8 MHz
  (senare modeller hade snabbare CPU:er och cache)
• Tidiga modeller: 512 kB eller 1 MB RAM
• Senare modeller (Mega, STE, TT, Falcon): upp till flera MB och modernare minnesmoduler.

För den tiden var 1 MB RAM i en hemdator mycket – och det öppnade dörren för seriösa program: desktop publishing, CAD, musik, 3D-grafik, m.m.

Grafik och skärm

Atari ST hade tre huvudsakliga lägen:

• 320 × 200, 16 färger (ur 512 möjliga) – spel och färggrafik
• 640 × 200, 4 färger – mer text och enklare grafik
• 640 × 400, monokrom – högupplöst svartvitt, perfekt för text, DTP, programmering

Det smarta: vilken upplösning som fanns berodde på vilken skärm du kopplade in.
Den populära monokroma skärmen SM124 gav ett extremt skarpt 640×400-läge som många fortfarande minns som behagligare än tidiga PC-skärmar.

Ljud och MIDI

Ljudchippet i ST var ett Yamaha YM2149:

• 3 kanaler puls-/fyrkantsvåg + bruskanal
• rent syntljud – typiskt ”chipmusik-sound”

Men det som verkligen stack ut var:

Två inbyggda MIDI-portar (IN och OUT) direkt på datorn.

Det gjorde att du kunde koppla in syntar, trummaskiner och annan studioutrustning utan extra hårdvara. ST:n hade dessutom snabb och stabil MIDI-hantering, med låg latens – något musiker märkte direkt.

---

Operativsystemet – GEM och TOS

Istället för att skriva ett helt eget OS från grunden samarbetade Atari med Digital Research.

Resultatet blev:

• GEM – ett fönstersystem med mus, menyer och ikoner, ungefär som tidig Macintosh eller Windows 1.x.
• Under ytan: GEMDOS, ett DOS-liknande filsystem med kataloger (hierarkiskt), vilket var modernt jämfört med äldre CP/M.

Allt paketerades som TOS – The Operating System (ofta skämtsamt kallat ”Tramiel Operating System”).
Tidiga maskiner laddade TOS från diskett, men snart hamnade det i ROM, vilket gav snabbare uppstart och mer minne fritt för program.

På skrivbordet: DTP, CAD och kontor

I vissa länder, särskilt Västtyskland, blev Atari ST ovanligt stark inom:

• desktop publishing (DTP) – med program som Calamus, PageStream och Timeworks Publisher, ofta i kombination med Ataris egna laserprinter (SLM-serien)
• CAD – datorstödd konstruktion

För mindre företag var kombinationen:

• Atari ST + monokrom skärm + laserprinter

ett billigare alternativ till professionella lösningar från Apple eller dyra arbetsstationer – men med fullt tillräcklig kvalitet för broschyrer, manualer, enklare tekniska ritningar osv.

Dessutom fanns:

• ordbehandlare – WordPerfect, First Word, Signum
• kalkylblad – t.ex. 3D-Calc
• databaser och terminalprogram – ST + modem var ett billigare alternativ till dedikerade terminaler.

---

Spel: från tveksam start till klassiker

Vid lanseringen var många osäkra:
Skulle den här 16-bitarsdatorn verkligen bli en bra spelmaskin?

Tidiga spel visade bara en försiktig förbättring jämfört med 8-bitarsdatorer. Men efter hand lärde sig utvecklarna att utnyttja hårdvaran:

Tidiga titlar som väckte intresse:

• Time Bandits – labyrintaction, rolig men inte tekniskt överlägsen 8-bitars.
• Megaroids – Asteroids-klon i 640×200-upplösning, såg väldigt modern ut då.
• Sundog – rollspel med enkel grafik, men starkt berättande.

Sedan kom spelen som verkligen visade vad ST:n kunde:

• Goldrunner – snabb scrollande shooter med samplat ljud.
• Starglider – färgglad 3D-wireframe i hög fart.
• Gauntlet – arkadklassiker med stöd för upp till fyra spelare via joystick-adapter.
• Oids – fysikbaserad 2D-action, stilbildande.

Och framför allt:

Dungeon Master – ett realtids-rollspel i pseudo-3D, först släppt på Atari ST.
Det brukar nämnas som den mest sålda ST-titeln någonsin och blev milstolpe för rollspel i realtid.

Ett annat tekniskt guldkorn var:

• MIDI Maze (1987) – en tidig förstapersonsskjutare där man kopplade ihop upp till 16 Atari ST via deras MIDI-portar (!) för deathmatch-läge. Ett förvånansvärt modernt koncept för sin tid.

Monokroma kultspel

Den högupplösta svartvita skärmen inspirerade också en egen nisch:

• Oxyd – minnesspel/pussel med smart nivådesign.
• Ballerburg – två kungadömen skjuter kanoner på varandra över ett berg, en föregångare till spel som Worms.
• Bolo – breakout-variant.

STE, TT och Falcon – evolution, inte revolution

Efter basmodellerna 520ST och 1040ST kom en rad vidareutvecklingar:

Mega-serien

• Kraftigare chassi, fristående tangentbord
• mer minne (upp till 4 MB)
• expansionsport och möjlighet till hårddisk – riktad mot proffsmarknad, DTP och kontor.

STE (520STE, 1040STE)

• Utökad färgpalett (4096 färger)
• BLiTTER-chip för snabb grafik
• DMA-ljud med 8-bitars samples upp till ca 50 kHz
• enklare minnesuppgraderingar med SIMM-moduler
• nya joystickportar med stöd för mer avancerade kontroller (återanvända senare i Atari Jaguar).

Tyvärr nyttjade relativt få spel den extra hårdvaran fullt ut – användarbasen var spridd mellan ST och STE.

TT030 och Falcon

• Atari TT030 (1990) – 32 MHz 68030, riktad mot arbetsstationsmarknaden.
• Atari Falcon030 (1992) – 68030 @ 16 MHz, avancerade videolägen, 16-bitars ljud och inbyggd DSP (Motorola 56001).
  Falcon blev ett drömverktyg för musikskapare och demoscenen, men kom sent och i begränsad mängd.

Atari lade ner datorlinjen 1993 för att satsa på spelkonsolen Jaguar.

Musikvärlden: ST som osynlig bandmedlem

Här glänste Atari ST mer än någon annan dator i samma prisklass.

Tack vare:

• inbyggda MIDI-portar
• stabil timing
• bra sequencerprogram

blev ST snabbt standard i musikstudior under slutet av 80- och början av 90-talet.

Många kända musikprogram föddes eller fick sitt genombrott på ST:

• Cubase (Steinberg) – en av de mest inflytelserika MIDI-sequencers någonsin.
• Notator / Creator / Notator Logic – föregångare till dagens Logic Pro.
• KCS med sitt ”Multi-Program Environment”.
• Olika samplings- och trackerprogram som skapade klassiska chiptunes.

Ett stort antal kända artister och producenter använde Atari ST som navet i sina studios – ofta långt efter att PC och Mac tagit över kontorsvärlden.

Piratkopieringens baksida

En sida i ST-historien var den rebellrölesen som fanns där man piratkopierade :

• Många spel och program spreds snabbt via BBS:er (modembaserade ”piratnästen”).
• Vissa stora utvecklare vittnade om att ST-versionerna sålde dåligt jämfört med PC, Mac och Amiga – och skyllde en del på piratkopieringen.
• Följden blev att färre stora företag satsade på ST som plattform, trots att användarna var entusiastiska.

Det gjorde att utbudet av professionella program och stora spelserier aldrig blev lika brett som på PC eller Amiga.

Efterlivet: emulering, kloner och community

Trots att Atari slutade göra datorer i början av 90-talet har ST-familjen överlevt på flera sätt:

• Klonmaskiner – t.ex. FireBee och andra Falcon/TT-kompatibla datorer med modernare CPU:er.
• Emulatorer – för att köra Mac-, PC- och såklart ST-program på andra plattformar.
• Modern lagring – adapterkort som SatanDisk och UltraSatan gör att man kan använda SD-kort som hårddiskar via Ataris ACSI-port.
• Hemmascen / homebrew – nya spel, demos och verktyg släpps fortfarande.
• Olika webbplatser och forum katalogiserar spel, manualer och mjukvara och driver tävlingar och high-score-ligor.

Varför Atari ST fortfarande är intressant

Atari ST är fascinerande av flera skäl:

• Den visar övergången från 8-bitars hemleksaker till seriösa 16-bitarsdatorer med grafiskt gränssnitt.
• Den kombinerade kontorsnytta, kreativt skapande och spel på ett ovanligt balanserat sätt.
• Den blev oersättlig i musikvärlden – många ikoniska låtar och album har ST som dold medarbetare.
• Den visar även baksidan av 80-talets datorvåg: piratkopiering, bräckliga affärsmodeller och hård konkurrens.

Trots att den i slutändan ”förlorade” mot PC-världen, så lever arvet vidare i:

• musiken som skapades på den,
• idéerna i program och spel,
• och i den aktiva community som fortfarande utvecklar och spelar på Atari ST.

Atari ST i Svensk kultur

Låten nedan gjordes av gruppen Just D

”`