Etikett: VHF

  • AN/PRC-77 RT-841 – Militärisk VHF/FM Manpack-radio

    AN/PRC-77, även känd som RT-841, är en klassisk militär manpack-radiostation från slutet av 1960-talet som användes flitigt av USA:s armé under Vietnamkriget och senare av flera NATO-länder. Den erbjöd robust, fältduglig kommunikation i VHF-bandet (30–76 MHz) med FM-modulation och upp till 8 kilometers räckvidd. Den blev snabbt standardutrustning tack vare sin tillförlitlighet, enkelhet och förmåga att drivas av batteri eller fordon.

    Tekniska specifikationer

    EgenskapDetalj
    ModellnamnAN/PRC-77 (RT-841)
    TypBärbar VHF/FM manpack-radiostation
    TillverkareFlera amerikanska tillverkare; även producerad av Tadiran (Israel)
    Lanseringsår1968
    ModulationFM (F3)
    FrekvensbandBand A: 30–52,95 MHzBand B: 53–75,95 MHz
    Kanalavstånd50 kHz (920 kanaler)
    Effektutgång1–3 W (1,5–2 W nominellt)
    RäckviddUpp till 8 km
    AntennerAT-892/PRC (kort, 3 fot / 0,9 m) eller AT-271A/PRC (lång, 10 fot / 3,0 m)
    StrömförsörjningBA-386/PRC-25 15V DC-batteri eller OA-3633 fordonsaggregat (24V DC)
    StrömförbrukningMottagning: 60 mASändning: 780 mA
    Kanalantal (PRC-77A)1 840 kanaler (25 kHz kanalavstånd, digital synthesizer)
    MaterialMetallhölje, militärklassad konstruktion
    Mått (B×H×D)280 × 100 × 280 mm
    Vikt11,5 kg (grundversion), PRC-77A: 6,2 kg
    HögtalareFör hörlurar eller extern förstärkare
    Drivspänning15 V (torrbatteri)
    FormfaktorPortabel (> 8 tum), kan användas utan nätström
    TålighetFältduglig konstruktion, stöttålig och vädertålig
    TillbehörHandmikrofon, antenn, bärsele, headset, fordonsfäste (OA-3633)
    UrsprungslandUSA

    System och varianter

    PRC-77 (Basversion)

    • Frekvensområde: 30–76 MHz
    • 920 kanaler med 50 kHz kanalsteg
    • FM-modulation (F3)
    • Standard subaudio squelch (150 Hz)
    • Räckvidd: upp till 8 km
    • Magnetisk frekvenssyntes

    PRC-77A (Utökad version)

    • Införde digital synthesizer
    • Fördubblade kanalantalet till 1 840 (25 kHz steg)
    • Förbättrad sändningsstabilitet och mottagarkänslighet
    • Lättare chassi (6,2 kg)

    Systemuppbyggnad

    Ett komplett PRC-77-system består av:

    • RT-841 transceiver (huvudenheten)
    • AT-271A/PRC 10-fots (3,0 m) piskaantenn
    • AT-892/PRC kort metallbandantenn
    • BA-386/PRC-25 15V-batteri eller OA-3633 fordonsaggregat med inbyggd högtalare

    När den används i fordon kallas hela systemet AN/VRC-64.

    Historisk användning

    PRC-77 ersatte AN/PRC-25 som standardmanpack-radio i USA:s armé.
    Den användes i stor skala under Vietnamkriget, i NATO-styrkor och av flera allierade nationer, inklusive Schweiz där den fick beteckningen SE-227.

    Radion var känd för sin höga driftsäkerhet i fält, sitt enkla underhåll och möjligheten att kopplas till fordonssystem eller repeatrar.

    Efterträdare

    I slutet av 1980-talet ersattes PRC-77 i USA av AN/PRC-119A (SINCGARS) – ett system med frekvenshoppning, digital kryptering och större bandbredd.

    Samlarvärde och arv

    Idag är AN/PRC-77 en populär radio bland militärhistoriska samlare och radioamatörer. Den används ofta i demonstrationer, reenactments och museiutställningar tack vare sin ikoniska status och robusta konstruktion.

    Många enheter fungerar fortfarande, mer än 50 år efter att de tillverkades, vilket vittnar om hög ingenjörskonst och militär kvalitet.

    Video på youtube om PRC-25

    PRC-25 är föregångaren till RT-841. RA145 som användes av Svenska krigsmakten är baserad på PRC-25.

  • RA145 – överskottsradion som tog plats i Sverige efter Vietnam

    RA145 var radion som hittade vägen till svenska förband som överskottsmateriel efter Vietnamkriget. Robust, enkel och pålitlig gav den soldater i Hemvärnet och armén trådlös förbindelse på några kilometers håll – och blev en trotjänare i fält långt efter att den först konstruerades i USA.

    När USA började avveckla stora mängder taktiska VHF-radioapparater efter Vietnamkriget öppnades en möjlighet för svenska förband att snabbt stärka sitt radiosamband. RA145 är den svenska beteckningen på den amerikanska manpack-radion AN/PRC-25 (och i viss mån dess efterföljare PRC-77), som i Sverige togs in i större antal som överskott. Den blev ett robust komplement till fälttelefonin och ett arbetsredskap som särskilt Hemvärnet utnyttjade flitigt.

    Historia och ursprung

    PRC-25 introducerades i USA i början av 1960-talet och användes brett under Vietnamkriget; den transistoriserade PRC-77 kom 1968 som en förfinad version. Svenska FMV anskaffade den amerikanska radion och gav den beteckningen Ra 145; för svensk tjänst kom även Ra 146 (en vidareutveckling via Tadiran enligt svenska krav). Den svenska anskaffningen skedde i stor utsträckning genom överskott efter Vietnam, vilket förklarar den breda tillgången och spridningen i förband under efterföljande år. :contentReference[oaicite:1]{index=1}

    Konstruktion och användning

    RA145 är en bärbar VHF-FM stridsradiosändtagare i en robust metallkapsling. Den bars på rygg, kunde fordonmonteras och hade anslutningar för handset, hörtelefon och olika antenner. Den användes för kortdistans taltrafik på pluton–/kompaninivå och kunde samverka med svenska Ra 42 (421/422)-systemen. :contentReference[oaicite:2]{index=2}

    Prestanda och frekvenser

    • Frekvensområde: typiskt ~30–75/80 MHz i två delband (50 kHz kanalsteg, ~920 kanaler)
    • Modulation: FM (telefoni)
    • Uteffekt: ca 1,5–4 W
    • Räckvidd: upp till ~5–15 km beroende på terräng/antenn
    • Massa: omkring 10–12 kg komplett (varierar med batteri/antenner)
      Uppgifterna varierar något mellan PRC-25/77-familjen och svenska dokumentationer; värdena ovan representerar typiska data för Ra 145-systemet.

    Ström och drift

    Radion matades av batteripaket anpassade för fältbruk, med laddutrustning i fordon/förläggning. Enkel panel för volym, brusspärr (bärvåg/tonstyrd), sänd/mottag och frekvensval gjorde den lätt att operera även med handskar. :contentReference[oaicite:4]{index=4}

    Samverkan och tillbehör

    RA145 kunde kopplas till olika antenner (kort “battle whip”, teleskop-/stolpantenner), bärselar och fordonsfästen. Den kunde samtrafikera med Ra 42-familjen och förekom både i bärbart utförande och i fasta rack/stativlösningar inom bl.a. kustartilleriet (Ra 146). :contentReference[oaicite:5]{index=5}

    Arvet efter RA145

    När modernare svenska system (t.ex. RA180) fasades in levde RA145 kvar i förråd och i Hemvärnet. I dag är den ett populärt samlarobjekt och ett stycke sambands- och förbandskultur från kalla krigets slutskede — ett praktexempel på hur överskottsmateriel kunde ge mycket “radionytta” för liten peng.

    Fakta: RA145 (svensk beteckning för AN/PRC-25)

    • Typ: Bärbar VHF-FM stridsradio (manpack)
    • Ursprung: USA (AN/PRC-25); i Sverige Ra 145. Ra 146 utvecklad vidare via Tadiran enligt svenska krav
    • Frekvenser: ~30–75/80 MHz (50 kHz steg)
    • Uteffekt: ca 1,5–4 W
    • Kanaler: ~920 (två delband)
    • Vikt: ~10–12 kg med batteri/antenn
    • Drift: Batteripaket, bärbar/fordonsmonterbar
    • Samverkan: Kompatibel med Ra 42-familjen
    • Tjänst: Bred användning i svenska förband, särskilt Hemvärnet, efter överskottsanskaffning post-Vietnam