RA145 var radion som hittade vägen till svenska förband som överskottsmateriel efter Vietnamkriget. Robust, enkel och pålitlig gav den soldater i Hemvärnet och armén trådlös förbindelse på några kilometers håll – och blev en trotjänare i fält långt efter att den först konstruerades i USA.

När USA började avveckla stora mängder taktiska VHF-radioapparater efter Vietnamkriget öppnades en möjlighet för svenska förband att snabbt stärka sitt radiosamband. RA145 är den svenska beteckningen på den amerikanska manpack-radion AN/PRC-25 (och i viss mån dess efterföljare PRC-77), som i Sverige togs in i större antal som överskott. Den blev ett robust komplement till fälttelefonin och ett arbetsredskap som särskilt Hemvärnet utnyttjade flitigt.

Historia och ursprung

PRC-25 introducerades i USA i början av 1960-talet och användes brett under Vietnamkriget; den transistoriserade PRC-77 kom 1968 som en förfinad version. Svenska FMV anskaffade den amerikanska radion och gav den beteckningen Ra 145; för svensk tjänst kom även Ra 146 (en vidareutveckling via Tadiran enligt svenska krav). Den svenska anskaffningen skedde i stor utsträckning genom överskott efter Vietnam, vilket förklarar den breda tillgången och spridningen i förband under efterföljande år. :contentReference[oaicite:1]{index=1}

Konstruktion och användning

RA145 är en bärbar VHF-FM stridsradiosändtagare i en robust metallkapsling. Den bars på rygg, kunde fordonmonteras och hade anslutningar för handset, hörtelefon och olika antenner. Den användes för kortdistans taltrafik på pluton–/kompaninivå och kunde samverka med svenska Ra 42 (421/422)-systemen. :contentReference[oaicite:2]{index=2}

Prestanda och frekvenser

• Frekvensområde: typiskt ~30–75/80 MHz i två delband (50 kHz kanalsteg, ~920 kanaler)
• Modulation: FM (telefoni)
• Uteffekt: ca 1,5–4 W
• Räckvidd: upp till ~5–15 km beroende på terräng/antenn
• Massa: omkring 10–12 kg komplett (varierar med batteri/antenner)
  Uppgifterna varierar något mellan PRC-25/77-familjen och svenska dokumentationer; värdena ovan representerar typiska data för Ra 145-systemet.

Ström och drift

Radion matades av batteripaket anpassade för fältbruk, med laddutrustning i fordon/förläggning. Enkel panel för volym, brusspärr (bärvåg/tonstyrd), sänd/mottag och frekvensval gjorde den lätt att operera även med handskar. :contentReference[oaicite:4]{index=4}

Samverkan och tillbehör

RA145 kunde kopplas till olika antenner (kort “battle whip”, teleskop-/stolpantenner), bärselar och fordonsfästen. Den kunde samtrafikera med Ra 42-familjen och förekom både i bärbart utförande och i fasta rack/stativlösningar inom bl.a. kustartilleriet (Ra 146). :contentReference[oaicite:5]{index=5}

Arvet efter RA145

När modernare svenska system (t.ex. RA180) fasades in levde RA145 kvar i förråd och i Hemvärnet. I dag är den ett populärt samlarobjekt och ett stycke sambands- och förbandskultur från kalla krigets slutskede — ett praktexempel på hur överskottsmateriel kunde ge mycket “radionytta” för liten peng.

Fakta: RA145 (svensk beteckning för AN/PRC-25)

• Typ: Bärbar VHF-FM stridsradio (manpack)
• Ursprung: USA (AN/PRC-25); i Sverige Ra 145. Ra 146 utvecklad vidare via Tadiran enligt svenska krav
• Frekvenser: ~30–75/80 MHz (50 kHz steg)
• Uteffekt: ca 1,5–4 W
• Kanaler: ~920 (två delband)
• Vikt: ~10–12 kg med batteri/antenn
• Drift: Batteripaket, bärbar/fordonsmonterbar
• Samverkan: Kompatibel med Ra 42-familjen
• Tjänst: Bred användning i svenska förband, särskilt Hemvärnet, efter överskottsanskaffning post-Vietnam