Etikett: WordStar

  • Tulip System I – den nederländska datorn som hann före IBM

    När IBM PC började dominera persondatorvärlden fanns det europeiska tillverkare som redan försökte bygga snabbare och mer avancerade alternativ. Ett av de mest intressanta exemplen var nederländska Tulip System I från 1983 – en 16-bitarsdator med Intel 8086, ovanligt mycket minne, avancerad grafik och stöd för både CP/M-86 och MS-DOS. Trots att den aldrig blev lika berömd som IBM:s dator visar Tulip System I hur innovativ och konkurrenskraftig Europas tidiga datorindustri faktiskt var.

    När man talar om persondatorns genombrott på 1980-talet hamnar ofta IBM PC i centrum. IBM:s namn blev nästan synonymt med den moderna kontorsdatorn, och många senare PC-datorer byggdes för att vara kompatibla med just IBM:s modell. Men i Nederländerna fanns ett företag som vågade gå sin egen väg – och som dessutom var tidigt ute med en kraftfull 16-bitarsdator.

    Datorn hette Tulip System I och lanserades 1983 av det nederländska företaget Tulip Computers, som tidigare hade hetat Compudata Systems. Företaget hade börjat som importör av bland annat Exidy Sorcerer, men tog steget från att sälja andras datorer till att utveckla en egen maskin. Resultatet blev en dator som på flera sätt låg före sin tid.

    Tulip System I byggde på Intel 8086, samma processorfamilj som låg till grund för PC-eran, men här kördes processorn i 8 MHz. Det var snabbt för sin tid. Jämfört med IBM PC XT, som lanserades 1983 med en lägre klockfrekvens, framstod Tulips maskin som ett kraftfullt alternativ. Den var inte bara tänkt som en enkel hemdator, utan som en seriös arbetsdator för den som behövde mer prestanda.

    Minnet började på 128 kilobyte, men kunde byggas ut hela vägen till 896 kilobyte. Det var mer än den klassiska gränsen på 640 kilobyte som ofta förknippas med IBM PC. För användare som arbetade med större program, databaser eller programmering var detta en viktig fördel. Datorn kunde också utrustas med en Intel 8087, en matematisk hjälpprocessor som gjorde beräkningar betydligt snabbare. Med den kunde maskinen närma sig prestanda som vid tiden kunde uppfattas som mycket avancerad.

    En annan stark sida var lagringen. Tulip System I hade stöd för SASI, ett gränssnitt som kan ses som en föregångare till SCSI. Det gjorde att datorn kunde levereras med hårddisk på 5 eller 10 megabyte, vilket var mycket användbart i en tid då många datorer fortfarande var helt beroende av disketter. Även diskettstationerna var ovanligt generösa: de kunde lagra 400 eller 800 kilobyte, bland annat tack vare att Tulip använde fler sektorer per spår än IBM:s motsvarande lösningar.

    Grafiken var också mer avancerad än man kanske väntar sig av en tidig 1980-talsdator. Tulip System I använde bland annat en Motorola 6845 för textvisning och en NEC μPD7220 som grafisk hjälpprocessor. Det innebar att datorn kunde visa vanlig text i 80 × 24 tecken, men också olika grafiklägen, till exempel 384 × 288 och 768 × 288 i färg samt 768 × 576 i monokromt läge. NEC-kretsen kunde dessutom hjälpa till med ritoperationer i hårdvara, som linjer, cirklar, ellipser och fyllda former. För grafiska program och tekniska tillämpningar var detta en tydlig styrka.

    Programvarumässigt började Tulip System I med CP/M-86, ett operativsystem för 16-bitarsprocessorer som var en vidareutveckling av det välkända CP/M. Men när MS-DOS snabbt blev allt viktigare bytte Tulip riktning. Datorn kunde köra MS-DOS 2.0, men eftersom den inte var en fullständig IBM PC-klon behövdes en enklare IBM BIOS-emulator. Den gjorde att vissa PC-program, som exempelvis WordStar, kunde köras. För programmerare fanns stöd för bland annat MS-Basic, MS-Pascal och MS-Fortran, och på privat initiativ portades även program som TeX och Turbo Pascal.

    Det intressanta med Tulip System I är att den visar hur öppen och experimentell datormarknaden fortfarande var i början av 1980-talet. IBM PC hade ännu inte hunnit bli den självklara standard som den senare blev. Flera företag försökte hitta egna lösningar, ofta med bättre teknik på vissa områden än IBM:s original. Tulip valde en kraftfull processor, gott om minne, bra grafikmöjligheter och avancerad lagring. På pappret var det en imponerande maskin.

    Samtidigt blev just standardisering avgörande. IBM PC-kompatibilitet blev så viktig att även tekniskt starka datorer kunde få svårt att konkurrera om de inte var tillräckligt kompatibla. Tulip System I kunde visserligen köra MS-DOS och en del PC-program, men den var inte en fullständig IBM PC-klon. Det gjorde att Tulip senare, liksom många andra tillverkare, gick vidare mot mer direkt IBM-kompatibla datorer.

    I efterhand framstår Tulip System I som en fascinerande europeisk datorhistoria. Den var snabb, tekniskt ambitiös och byggd av ett företag som ville skapa något eget snarare än att bara kopiera IBM. Den visar också att persondatorns historia inte bara skrevs i USA. I Nederländerna fanns ett företag som redan 1983 byggde en 16-bitarsmaskin med hög prestanda, stor minneskapacitet och avancerad grafik.

    Tulip System I blev kanske aldrig lika känd som IBM PC, men den är ett tydligt exempel på den innovationskraft som fanns i Europas tidiga datorindustri. Den var ett försök att bygga en professionell, modern och kraftfull persondator – innan PC-standarden helt hade låst marknaden.

    Youtube innehålle om Tulip PC

    Teknisk faktaruta: Tulip System I

    Tillverkare Tulip Computers / Compudata Systems
    Lanseringsår 1983
    Datortyp 16-bitars persondator
    Processor Intel 8086
    Klockfrekvens 8 MHz
    Matematisk hjälpprocessor Intel 8087 som tillval
    Minne 128 KB, utbyggbart till 896 KB
    Operativsystem CP/M-86 och senare MS-DOS 2.0
    Grafik Motorola 6845 och NEC μPD7220
    Textläge 80 × 24 tecken
    Grafiklägen 384 × 288 och 768 × 288 i färg, 768 × 576 monokromt
    Lagring Disketter på 400 KB eller 800 KB
    Hårddisk 5 MB eller 10 MB som tillval
    Hårddiskgränssnitt SASI, föregångare till SCSI
    Anslutningar RS-232 och parallellport

    Kort sagt: Tulip System I var en avancerad europeisk 16-bitarsdator som kombinerade snabb Intel 8086-processor, ovanligt stor minneskapacitet, kraftfull grafik och tidigt stöd för hårddisk.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Osborne 1 – den första framgångsrika portabla datorn

    Osborne 1 var en av de första kommersiellt framgångsrika portabla datorerna och lanserades 1981 av Osborne Computer Corporation. Trots sin vikt på över 11 kilo kunde datorn transporteras som en portfölj och var avsedd för användare som behövde arbeta med dator utanför kontoret. Maskinen drevs av operativsystemet CP/M och levererades med ett ovanligt stort paket av programvara, vilket bidrog starkt till dess popularitet. Osborne 1 blev snabbt en symbol för den tidiga eran av bärbara datorer och markerade ett viktigt steg i utvecklingen mot dagens laptops.

    När persondatorer började bli vanliga i slutet av 1970-talet var de nästan alltid stationära maskiner som stod fast på ett skrivbord. Men 1981 kom en dator som förändrade synen på hur en dator kunde användas: Osborne 1. Den räknas som den första kommersiellt framgångsrika portabla datorn, även om den vägde mer än många symaskiner.

    En dator man kunde bära med sig

    Osborne 1 lanserades den 3 april 1981 av Osborne Computer Corporation, grundat av teknikförfattaren Adam Osborne. Datorn marknadsfördes som en maskin man kunde ta med sig i arbete, på resa eller till möten.

    Den var långt ifrån vad vi idag skulle kalla en laptop.

    Vikt: cirka 11 kg (24,5 pund)
    Skärm: 5 tum monokrom CRT
    Processor: Zilog Z80, 4 MHz
    Minne: 64 kB RAM
    Lagring: två 5,25-tums diskettenheter
    Operativsystem: CP/M 2.2

    Maskinen hade inget batteri. Den måste anslutas till vägguttaget, men kunde bäras som en portfölj eftersom tangentbordet fungerade som lock.

    Reklamen hävdade att den var den enda datorn som fick plats under ett flygplanssäte.

    Programvaran var nästan mer värd än datorn

    En avgörande orsak till Osborne 1:s framgång var inte själva hårdvaran utan programvarupaketet som följde med.

    När datorn kostade 1795 dollar ingick program till ett värde på ungefär 1500 dollar, bland annat WordStar, SuperCalc samt CBASIC och MBASIC. Senare kunde även dBASE II följa med.

    Det gjorde att många köpare upplevde att de fick en stor del av värdet i mjukvaran, och att hårdvaran nästan blev “på köpet”.

    En liten skärm – men ändå användbar

    Den mest kritiserade detaljen var skärmen. Den var bara 5 tum och visade 52 tecken per rad, vilket var snålt även med dåtidens mått.

    Ändå tyckte många att den fungerade bättre än väntat. Texten var skarp och datorn passade för ordbehandling och programmering. Journalister började också använda Osborne 1 för att skriva och skicka material direkt från fältet, ofta via modem.

    Konkurrenterna dyker upp

    Osborne 1 blev snabbt populär och sålde 11 000 exemplar under de första åtta månaderna. Som mest nådde försäljningen 10 000 datorer per månad.

    Men konkurrensen kom snabbt. En av de starkaste rivalerna blev Kaypro II, som hade större 9-tums skärm, 80 tecken per rad och disketter med högre lagringskapacitet.

    Samtidigt skiftade marknaden när IBM PC lanserades 1981 och kompatibla datorer började dominera. CP/M-världen fick det svårare att hävda sig.

    Den berömda “Osborne-effekten”

    Osborne Computer Corporation råkade ut för ett fenomen som senare fick namnet Osborne-effekten.

    Företaget annonserade en förbättrad efterföljare, Osborne Executive, innan den var redo att levereras. Många kunder valde då att vänta, vilket fick försäljningen av Osborne 1 att falla.

    Företaget hade svårt att hantera tappet och gick i konkurs 1983.

    Idag används termen fortfarande för att beskriva risken med att presentera nästa generation för tidigt och därmed bromsa försäljningen av den produkt som faktiskt finns att köpa.

    En tung men banbrytande dator

    Osborne 1 kan kännas primitiv idag, men den visade att datorer kunde flytta ut från skrivbordet och följa med användaren. Den var en “släpbar” dator snarare än en laptop, men idén om portabilitet blev ett viktigt steg på vägen mot senare bärbara datorer.

    Den lämnade också efter sig en affärsmässig läxa som teknikbranschen fortfarande pratar om: tajmning kan vara lika avgörande som teknik.

    Youtube innehåll om Osborne 1

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • WordStar – ordbehandlaren som formade hur vi skriver på dator

    Under en tid då datorer fortfarande pep, blinkade och krävde tekniskt tålamod för att över huvud taget starta, förändrade ett textbaserat program hur människor skrev. WordStar var mer än bara en tidig ordbehandlare – det var ett verktyg som gjorde datorn till en seriös skrivmaskin, gav makt åt författare, journalister och småföretagare, och lade grunden för många av de arbetsmetoder vi fortfarande använder i dag. Långt innan menyer, möss och färgglada ikoner visade WordStar att effektivt skrivande handlade om flyt, kontroll och fokus snarare än grafik.

    Det är lätt att tro att ordbehandling alltid har sett ut ungefär som i dag: menyer, muspekare, snygga typsnitt och “vad du ser är vad du får”. Men i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet var datorvärlden ett lapptäcke av olika maskiner, skärmar och operativsystem – och själva idén att skriva “som på skrivmaskin fast bättre” var fortfarande ny. Mitt i den här pionjärtiden dyker WordStar upp: ett program som på många sätt gjorde ordbehandling till en massmarknadsprodukt och som satte avtryck i hur vi fortfarande arbetar med text.

    Det här är berättelsen om ett stycke mjukvaruhistoria som började på CP/M-datorer, tog över tidiga PC-kontor – och sedan föll offer för samma teknikskifte som det en gång hade ridit in på.

    En start i en värld före standarder

    När WordStar började säljas (under MicroPro International) var mikrodatorer långt ifrån standardiserade. I dag tar vi för givet att en dator har vissa tangenter, viss skärmupplösning och ett operativsystem som beter sig någorlunda likadant mellan olika maskiner. Så var det inte då. Det fanns CP/M-datorer med olika terminaler, olika skrivare och olika sätt att hantera in- och utmatning.

    Här gjorde WordStar något smart: programmet skrevs med så få antaganden som möjligt om hårdvara och operativsystem. Resultatet blev att det gick att porta (flytta) WordStar till många plattformar och ändå behålla snarlika kommandon och arbetssätt. För användare var det guld: lärde du dig WordStar på en maskin kunde du ofta använda det på nästa utan att börja om från noll.

    Och när WordStar dessutom följde med vissa populära datorpaket – bland annat den tidiga “portabla” Osborne 1 – blev det snabbt en sorts standard i den växande marknaden för ordbehandling på små datorer.

    Funktioner som kändes som magi

    Att WordStar blev stort handlade inte bara om marknad och distribution. Det handlade om att det faktiskt gav vanliga människor nya krafter.

    Radbrytning och sidbrytning när du skriver

    Många tidiga ordbehandlare var mer som avancerade textredigerare: du skrev text och fick hoppas att den blev bra när du skrev ut. WordStar gav användaren en för tiden imponerande trygghet genom att visa var sidbrytningar skulle hamna. Skärmen var textbaserad, men att se “här tar sidan slut” gjorde enorm skillnad i arbetsflödet.

    Mail merge – massutskick för småföretag

    WordStar var tidigt ute med kopplad utskrift: att skriva ett standardbrev och automatiskt fylla i namn, adresser och andra fält från en datafil. Sådant var tidigare något man förknippade med dyr kontorsutrustning och stora system – nu kunde en liten firma göra det på en mikrodator.

    Effektivitet via tangentbordet

    WordStar föddes i en tid då många tangentbord saknade piltangenter och funktionsknappar. I stället använde programmet kontrollkommandon: Ctrl + bokstav i sekvenser som blev muskelminne.

    Den mest kända idén är den så kallade WordStar-diamanten: Ctrl-S/E/D/X för vänster/upp/höger/ner (som en diamantform), Ctrl-A/F för att hoppa ordvis och Ctrl-R/C för att bläddra sida upp/ner. För den som skrev mycket kunde detta bli löjligt snabbt: händerna stannade nära “home row” i stället för att flytta runt till specialtangenter eller mus. Det är en av anledningarna till att WordStar länge hade en nästan kultlik lojalitet bland skribenter.

    När portabilitet blev en nackdel

    Det som gjorde WordStar starkt i början – att vara portabelt och försiktigt med hårdvaruberoenden – bidrog också till dess problem senare.

    När marknaden standardiserades kring IBM PC och därefter Windows blev det plötsligt viktigt att utnyttja maskinvaran mer direkt, bli snabbare, integrera fler moderna funktioner och anpassa sig till grafiska gränssnitt, mus och nya användarvanor.

    WordStar bar på ett arv från CP/M-världen: ett gränssnitt och en kodbas som var byggd för en annan epok. Samtidigt sprang konkurrenterna snabbt. WordPerfect blev den dominerande ordbehandlaren från mitten av 1980-talet och Microsoft Word tog över när Windows blev kontorsstandard. Med andra ord hamnade WordStar i en klassisk fälla: det var tidigt bäst på en spelplan som snart ritades om.

    WordStar 2000 – när “förnyelse” kan gå fel

    I mitten av 1980-talet försökte MicroPro göra ett stort strategiskt skifte med WordStar 2000. Tanken var att konkurrera med mer kontorsriktade system, men priset blev högt: gränssnittet förändrades kraftigt och kompatibiliteten med äldre WordStar-filer och arbetsvanor blev sämre än många användare tålde.

    I mjukvaruvärlden är det här ett återkommande drama. En produkt har en stor användarbas som älskar arbetssättet. När företaget försöker “modernisera” riskerar man att tappa exakt de människor som gjorde produkten stor.

    En oväntad och väldigt lång efterhistoria

    Trots att WordStar i praktiken är en produkt från den textbaserade PC-eran försvann det aldrig helt.

    Författare som vägrar släppa taget

    WordStar har haft ett nästan mytiskt rykte bland vissa skribenter. Flera kända namn har använt det långt efter att världen gått vidare, just för att de älskade snabbheten och kontrollen i tangentbordsarbetet. Det finns något fascinerande i det. I en tid av ständiga uppdateringar finns en grupp som säger “nej tack, jag vill bara skriva”.

    Det lever vidare i genvägar och idéer

    En av WordStars mest långlivade effekter är att det bidrog till en kultur av kortkommandon. Att tangentbordsgenvägar är centrala i ordbehandling är i dag självklart – men på den tiden var det en hel filosofi.

    Dessutom har vissa tangentbordsidéer och vanor inspirerat emuleringslägen i andra program och editorer. Det är ett tecken på att WordStar inte bara var ett program, utan ett sätt att tänka kring textarbete.

    Varför WordStar är intressant i dag

    WordStar är inte bara nostalgi. Det är ett tydligt exempel på tre större lärdomar inom teknik och kultur.

    Standarder vinner – men först efter kaoset. WordStar blomstrade när plattformarna var många och splittrade.

    Användarvanor är en superkraft. När människor byggt muskelminne och arbetsflöden kring ett verktyg kan “förbättringar” uppfattas som försämringar.

    Teknikutveckling är inte bara funktioner – det är timing. Att komma sent till ett nytt paradigm (som Windows) kan vara ödesdigert även om produkten är bra.

    Ett program som gjorde skrivandet digitalt på riktigt

    WordStar hjälpte till att flytta skrivandet från skrivmaskinens och den dedikerade ordbehandlarens värld till den personliga datorn. Det gav småföretag och privatpersoner verktyg som tidigare krävde stora system. Och det skapade en arbetsstil där tangentbordet var navet – en stil som många fortfarande svär vid, även när resten av världen klickar.

    WordStar – faktaruta

    Typ
    Ordbehandlingsprogram
    Första version
    Sent 1970-tal (CP/M)
    Utvecklare / utgivare
    MicroPro International (tidiga versioner skrivna av Rob Barnaby)
    Plattformar
    CP/M, MS-DOS, Windows
    Storhetstid
    Tidigt till mitten av 1980-talet
    Känt för
    Tangentbordsstyrning med “WordStar-diamanten” (Ctrl-S/E/D/X), tidig sidbrytnings-/paginavisning, mail merge och snabb textredigering.
    Varför det försvann
    Svårt att modernisera när PC- och Windows-standarderna tog över; konkurrens från WordPerfect och senare Microsoft Word.
    Kuriosa
    Vissa författare fortsatte använda WordStar långt efteråt, ofta för att arbetsflödet via kortkommandon upplevdes snabbare och mer fokuserat.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare