Kategori: x86 dator

  • HP Compaq nw8240 – när arbetsstationen blev bärbar på riktigt

    HP Compaq nw8240 var en bärbar arbetsstation från en tid då laptoppar på allvar började kunna ersätta stationära datorer för professionellt arbete. Med högupplöst 15,4-tumsskärm, Pentium M-processor, ATI FireGL-grafik och ett ovanligt tunt format visade den att kraft, kvalitet och portabilitet faktiskt kunde förenas i samma maskin.

    I dag är det lätt att ta kraftfulla bärbara datorer för givna. En modern laptop kan redigera video, köra 3D-program, hantera stora bildfiler och samtidigt väga mindre än många äldre kontorsmaskiner. Men i mitten av 2000-talet var detta fortfarande något av en teknisk balansakt. En bärbar arbetsstation skulle helst vara lika kraftfull som en stationär dator, men samtidigt gå att bära med sig utan att kännas som en tegelsten.

    HP Compaq nw8240 var ett tydligt exempel på hur den balansen började bli möjlig.

    En arbetsstation i laptopformat

    HP Compaq nw8240 lanserades som en mobil arbetsstation, alltså en bärbar dator byggd för mer krävande användare än den vanliga kontorsarbetaren. Den riktade sig till personer som arbetade med grafik, CAD, 3D-modellering, teknisk visualisering och andra tunga program.

    Det som gjorde modellen intressant var inte bara prestandan, utan hur HP lyckades pressa in den i ett relativt tunt och lätt format. Med en vikt på omkring 2,6 kilo och en tjocklek på strax över en tum var nw8240 smidigare än många andra mobila arbetsstationer från samma tid. Den var fortfarande ingen ultrabook i modern mening, men jämfört med många konkurrenter var den både elegant och portabel.

    Föregångaren, HP Compaq nw8200, var kraftfull men betydligt klumpigare. Med nw8240 fick serien en modernare formgivning, tunnare chassi och bättre ergonomi.

    Skärmen – hög upplösning långt före sin tid

    En av datorns mest imponerande delar var skärmen. HP Compaq nw8240 kunde utrustas med en 15,4-tums WUXGA-skärm med upplösningen 1920 × 1200 pixlar. Det var mycket hög upplösning för en bärbar dator vid den här tiden.

    Bildförhållandet var 16:10, vilket gav mer vertikalt arbetsutrymme än dagens vanliga 16:9-skärmar. För den som arbetade med ritningar, bildbehandling, programmering eller stora dokument var detta en stor fördel. Man fick plats med mycket information på skärmen samtidigt.

    Nackdelen var att text och ikoner kunde bli ganska små på en 15,4-tumsskärm. Det här var innan högupplösta skärmar kombinerades med riktigt bra skalning i operativsystemen. Resultatet blev en mycket skarp bild, men inte alltid den mest bekväma för trötta ögon.

    Grafik för proffs

    Grafikkortet var ett ATI Mobility FireGL V5000 med 128 MB grafikminne. Det låter blygsamt i dag, men på sin tid var detta ett seriöst grafikkort för professionellt bruk.

    FireGL-serien var inte främst byggd för spel, utan för arbetsprogram. Det viktiga var drivrutiner, stabilitet och certifiering för professionella applikationer. Program för 3D, CAD och visualisering behövde fungera pålitligt, inte bara snabbt i syntetiska tester.

    För användare som arbetade med exempelvis tekniska modeller, animation eller grafisk produktion var detta en viktig skillnad mot enklare konsumentgrafik.

    Pentium M – effektiv prestanda före Core-eran

    Processorn i nw8240 var en Intel Pentium M, i vissa konfigurationer modell 770 på 2,13 GHz och i andra modell 780 på 2,3 GHz. Pentium M var en viktig processor i datorhistorien eftersom den visade att hög klockfrekvens inte var allt.

    Under samma period marknadsfördes stationära Pentium 4-datorer ofta med mycket höga GHz-tal. Pentium M gick en annan väg. Den var effektivare per klockcykel och drog mindre ström. Det gjorde den särskilt lämpad för bärbara datorer.

    I praktiken kunde en Pentium M på drygt 2 GHz ofta kännas mycket snabb jämfört med stationära processorer med högre klockfrekvens. Den gav bra heltalsprestanda, hygglig flyttalsprestanda och betydligt bättre batteritid än många äldre lösningar.

    Minne, lagring och anslutningar

    Standardminnet låg på 1 GB DDR2, med möjlighet att bygga ut till 2 GB. För Windows XP Professional och tidens professionella program var det en fullt användbar mängd minne, även om tunga projekt snabbt kunde äta upp resurserna.

    Hårddisken var ofta på 60 GB och snurrade i 7200 varv per minut. Det var viktigt. Många bärbara datorer använde långsammare 4200- eller 5400-varvsdiskar, vilket kunde göra hela systemet segt. En snabbare 7200-varvsdisk gjorde datorn mer responsiv och bättre lämpad för exempelvis video, grafik och stora arbetsfiler.

    Anslutningsmässigt var nw8240 välutrustad. Den hade bland annat Gigabit Ethernet, modem, FireWire, S-video, tre USB 2.0-portar, seriell port, ljudanslutningar och kortläsare för SD och MMC. Trådlöst nätverk sköttes av Intel PRO/Wireless 2915ABG med stöd för 802.11a/b/g, och Bluetooth fanns också.

    Det märks att datorn byggdes i en övergångstid. Den hade moderna funktioner som trådlöst nätverk och Bluetooth, men också äldre portar som modem, S-video och seriell port. För yrkesanvändare var det en styrka, eftersom äldre mätinstrument, projektorer och specialutrustning ofta krävde just sådana anslutningar.

    Ergonomi och byggkvalitet

    HP lade tydligt arbete på ergonomin. Tangentbordet var rymligt och datorn hade både pekplatta och styrpinne. Det gav användaren möjlighet att välja det pekdon som passade bäst.

    En särskilt praktisk detalj var den fysiska knappen för att stänga av trådlöst nätverk. I dag kan en sådan funktion kännas självklar eller rentav gammaldags, men för användare som reste mycket eller arbetade i känsliga miljöer var det en tydlig fördel.

    Batteriet placerades baktill, vilket gjorde att många portar hamnade på sidorna. Det kunde vara lite opraktiskt på ett skrivbord, men bidrog till att hålla datorn tunnare.

    Batteritid och värme

    HP angav upp till omkring fyra timmars batteritid, vilket var bra för en så pass kraftfull dator vid den här tiden. Vid lättare arbete, som ordbehandling eller enklare surfning, kunde batteritiden vara god. Vid tyngre grafiska arbetsuppgifter sjönk den naturligtvis.

    Det är här man ser kompromissen i en mobil arbetsstation. När datorn användes för enklare uppgifter höll den sig relativt sval. Vid tung 3D-rendering eller andra krävande beräkningar ökade både strömförbrukning och värmeutveckling. Ventilationen fick arbeta hårdare, och värmeutblåset kunde bli rejält varmt.

    Detta är en klassisk egenskap hos mobila arbetsstationer: de kan leverera mycket kraft, men fysikens lagar går inte att trolla bort.

    En dator från en viktig brytpunkt

    HP Compaq nw8240 är intressant eftersom den kom i en tid då bärbara datorer började bli verkliga ersättare för stationära arbetsmaskiner. Den var inte bara en dator för e-post och dokument, utan en maskin som kunde användas för avancerad grafik och tekniskt arbete.

    Samtidigt visar den tydligt sin tid. Windows XP Professional, DVD-brännare, FireWire, modem, seriell port och 802.11g placerar den i mitten av 2000-talet. Men skärmen, grafikkortet, byggkvaliteten och det relativt tunna formatet pekade framåt.

    Slutsats

    HP Compaq nw8240 var ingen vanlig bärbar dator. Den var ett försök att göra en professionell arbetsstation tillräckligt lätt, tunn och elegant för att faktiskt kunna följa med användaren.

    Den kombinerade en högupplöst 15,4-tumsskärm, professionell ATI FireGL-grafik, snabb Pentium M-processor, 7200-varvs hårddisk och ett rikt utbud av portar. Resultatet blev en dator som passade ingenjörer, grafiker, 3D-användare och andra som behövde mer än en vanlig kontorslaptop.

    I dag är den förstås tekniskt föråldrad, men historiskt är den intressant. Den visar hur tillverkarna började lösa den svåra frågan: hur bygger man en dator som är kraftfull nog för professionellt arbete, men ändå tillräckligt smidig för att bäras med?

    HP Compaq nw8240 var ett av svaren.

    Youtube innehåll om HP Compaq Nw8240 och NX8220

    Fanns inget innehåll om Nw8240 men NX8220 är samma generation med lite sämre hårdvara

    Teknisk specifikation: HP Compaq nw8240

    HP Compaq nw8240 är en mobil arbetsstation från mitten av 2000-talet, framtagen för professionella användare som behövde högre prestanda än en vanlig kontorslaptop kunde erbjuda.

    Modell HP Compaq nw8240
    Datorsegment Mobil arbetsstation
    Processor Intel Pentium M 770 / 780, Dothan
    Processorhastighet 2,13 GHz / 2,30 GHz beroende på konfiguration
    Antal kärnor / trådar 1 kärna / 1 tråd
    Cache 2 MB
    Busshastighet 533 MHz
    Chipset Intel 915PM
    Internminne 1 GB DDR2 SDRAM som standard
    Maximalt internminne 2 GB
    Minnestyp DDR2-533 / PC2-4200
    Grafikkort ATI Mobility FireGL V5000
    Grafikminne 128 MB VRAM
    Skärmstorlek 15,4 tum
    Skärmtyp Active Matrix TFT Color LCD
    Bildförhållande 16:10
    Skärmupplösning 1920 × 1200 pixlar
    Skärmläge WUXGA / WUXGA+
    Färgdjup 16,7 miljoner färger
    Lagring 60 GB hårddisk, 7200 rpm
    Optisk enhet DVD-brännare
    Minneskortläsare Ja
    Minneskort som stöds Secure Digital, SD, och MultiMediaCard, MMC
    Trådlöst nätverk Intel PRO/Wireless 2915ABG
    Wi-Fi-standard IEEE 802.11a/b/g
    Ethernet Gigabit Ethernet
    Bluetooth Ja
    USB-portar 3 × USB 2.0
    Övriga anslutningar FireWire/i.LINK, S-Video, modem, seriell port och ljudanslutningar
    Pekdon TouchPad och Pointstick
    Expansionsplats CardBus Type II
    Batterityp Litiumjon, Li-Ion
    Operativsystem Windows XP Professional
    Höjd cirka 1,1 tum
    Bredd cirka 14,0 tum
    Djup cirka 10,2 tum
    Vikt cirka 2,6 kg

    Kommentar

    HP Compaq nw8240 var en avancerad bärbar dator för sin tid. Kombinationen av Pentium M-processor, professionell ATI FireGL-grafik och en högupplöst WUXGA-skärm gjorde den särskilt intressant för grafiker, tekniker, konstruktörer och andra användare som behövde mer kraft än vad vanliga bärbara datorer erbjöd.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • ASUS ET2321 – en allt-i-ett-dator från pekskärmens stora PC-era

    ASUS ET2321INTH är ett tydligt tidsdokument från början av 2010-talet, då PC-branschen försökte förena den traditionella hemdatorn med pekskärmens nya möjligheter. Med 23-tums Full HD-skärm, multi-touch, Intel Core i5-processor och inbyggd multimedia speglar den en period då allt-i-ett-datorn sågs som ett modernt alternativ för både arbete, underhållning och det digitala hemmet.

    ASUS ET2321INTH-B050Q är en allt-i-ett-dator från en period då datortillverkare fortfarande experimenterade kraftigt med hur den personliga datorn skulle se ut i framtiden. Under början av 2010-talet var pekskärmar, tunna skärmar, inbyggd multimedia och kompakta datorlösningar starka trender. Smartphones och surfplattor hade förändrat hur människor använde digital teknik, och PC-branschen försökte anpassa sig.

    I den utvecklingen passade allt-i-ett-datorn väl in. I stället för en separat datorlåda, extern skärm, lösa högtalare och många kablar byggdes allt samman i en enda enhet. ASUS ET2321INTH var ett tydligt exempel på denna idé: en dator där skärm, processor, grafik, högtalare, kamera, nätverk och anslutningar samlades bakom en 23-tumsskärm.

    Windows 8-eran och tron på pekskärmen

    När den här typen av dator lanserades var Windows 8 och senare Windows 8.1 aktuella. Microsoft försökte då skapa ett operativsystem som fungerade både på traditionella datorer och på pekbaserade enheter. Startskärmen med stora rutor, appar i helskärmsläge och stöd för gester var en tydlig markering: framtidens PC skulle inte bara styras med mus och tangentbord, utan också med fingrarna.

    ASUS ET2321INTH var byggd för just denna tid. Den hade en 23-tums Full HD-skärm med 10-punkters multi-touch. Det innebar att användaren kunde trycka, svepa, zooma och rotera direkt på skärmen. I dag är pekskärm vanligt på telefoner och surfplattor, men på stationära datorer blev det aldrig lika självklart. Under Windows 8-perioden fanns däremot en stark förväntan om att pekskärmen skulle bli en naturlig del även av vanliga hemdatorer.

    Allt-i-ett-datorn som modern hemdator

    Allt-i-ett-konceptet var inte nytt, men under 2010-talet blev det allt mer attraktivt. Apple hade länge drivit idén med iMac, där datorn byggdes in i skärmen. PC-tillverkare som ASUS, HP, Lenovo och Dell följde samma tanke men med Windows som plattform.

    ASUS ET2321INTH placerade sig i denna tradition. Den var inte tänkt som en enkel kontorsburk, utan som en modern hemdator för skrivbord, vardagsrum eller hemmakontor. Den hade en slimmad design, svart färg, inbyggd webbkamera, högtalare, subwoofer, DVD-enhet, kortläsare, Wi-Fi, Bluetooth och flera anslutningar. Den skulle inte bara vara ett arbetsredskap, utan också en mediecentral.

    Skärmen som datorns centrum

    Det mest framträdande med ASUS ET2321INTH är skärmen. Den är 23 tum stor, har upplösningen 1920 x 1080 pixlar och använder IPS-teknik. Full HD var vid den här tiden en viktig kvalitetsmarkör. Det betydde att datorn lämpade sig för film, bilder, webbsidor och spel i betydligt högre kvalitet än äldre skärmar med lägre upplösning.

    IPS-panelen gav bättre färger och bredare betraktningsvinklar än många enklare skärmar. Det var särskilt viktigt för en allt-i-ett-dator, eftersom skärmen var hela maskinens ansikte utåt. Datorn skulle kunna användas av flera personer samtidigt, till exempel för att titta på bilder, film eller annat innehåll.

    Pekfunktionen gjorde skärmen ännu mer central. ASUS marknadsförde modellen som en dator där användaren kunde komma närmare innehållet och styra datorn mer direkt. Det speglar tydligt tidsandan: gränsen mellan dator, surfplatta och underhållningsenhet började suddas ut.

    Haswell – Intels fjärde Core-generation

    Inuti ASUS ET2321INTH sitter en Intel Core i5-4200U, en processor från Intels fjärde Core-generation, även känd under kodnamnet Haswell. Haswell introducerades 2013 och var en viktig generation för Intel. Fokus låg inte bara på rå prestanda, utan också på lägre energiförbrukning och bättre effektivitet.

    i5-4200U har två processorkärnor och fyra trådar tack vare Hyper-Threading. Grundfrekvensen är 1,6 GHz, men med Turbo Boost kan processorn nå upp till 2,6 GHz. Den låga energiförbrukningen, med en TDP på 15 watt, gjorde den lämplig för tunna bärbara datorer och kompakta allt-i-ett-system.

    Detta säger mycket om hur PC-marknaden förändrades vid tiden. Tidigare hade stationära datorer ofta stora, strömkrävande processorer. I allt-i-ett-datorer började man i stället använda mobilprocessorer, eftersom de gav tillräcklig prestanda samtidigt som de krävde mindre kylning och tog mindre plats.

    Grafik i övergången mellan arbete och underhållning

    ASUS ET2321INTH hade både integrerad Intel HD Graphics 4400 och ett separat NVIDIA GeForce GT 740M med 1 GB grafikminne. Det var typiskt för många datorer i mellanklassen under perioden. Den integrerade grafiken kunde hantera enklare uppgifter och spara energi, medan det separata grafikkortet gav extra kraft vid grafikintensiva moment.

    NVIDIA GeForce GT 740M var inget extremt spelkort, men det gav datorn bättre grafikprestanda än många enklare kontorsmaskiner. Det passade för HD-video, enklare spel och vissa kreativa program. Att ASUS lyfte fram grafiken i marknadsföringen visar hur viktigt multimedia hade blivit för hemdatorn. Datorn skulle inte längre bara användas för ordbehandling och e-post, utan också för bilder, film, spel och kommunikation.

    Minnet, hårddisken och den tidens lagringsideal

    Modellen levererades med 8 GB DDR3-minne, vilket var en stark specifikation för en hemdator i mellanklassen under första halvan av 2010-talet. Den kunde dessutom stödja upp till 16 GB minne, vilket gav viss framtidssäkerhet.

    Lagringen bestod av en mekanisk hårddisk på 1 TB. Vid den här tiden var stora hårddiskar fortfarande vanliga i konsumentdatorer. SSD-tekniken fanns, men var dyrare och erbjöd ofta betydligt mindre lagringsutrymme. Därför sågs en terabyte hårddisk som attraktivt: det fanns gott om plats för bilder, musik, filmer, dokument och program.

    I efterhand framstår detta som en tydlig tidsmarkör. Datorn kom från en period då lagringsmängd ofta prioriterades framför hastighet. Några år senare blev SSD-lagring allt vanligare och förändrade upplevelsen av datorprestanda kraftigt.

    En dator formad för hemmets digitala vardag

    ASUS ET2321INTH var byggd för en tid då datorn fortfarande hade en central plats i hemmet. Den skulle kunna användas till skolarbete, e-post, webbsurfning, videosamtal, film, musik, bildvisning och enklare spel. Den inbyggda kameran på 2 megapixel, mikrofonen, högtalarna och nätverksmöjligheterna gjorde den till en komplett kommunikations- och mediemaskin.

    Ljudet var också en viktig del av paketet. ASUS lyfte fram SonicMaster Premium, inbyggda högtalare och subwoofer. Detta visar hur PC-tillverkare försökte göra datorn mer vardagsrumsanpassad. Den skulle inte bara stå på ett kontor, utan också fungera som underhållningsenhet.

    HDMI in och ut – en ovanlig men praktisk detalj

    En intressant egenskap hos ASUS ET2321INTH är att den hade både HDMI-in och HDMI-ut. HDMI-ut gjorde det möjligt att ansluta datorn till en extern skärm eller TV. HDMI-in innebar att själva skärmen kunde användas för andra enheter, till exempel en spelkonsol, Blu-ray-spelare eller annan dator.

    Detta speglar hur tillverkarna tänkte kring allt-i-ett-datorn. Den skulle inte enbart vara en dator, utan också en flexibel skärm och medieenhet. I en tid då många hem hade spelkonsoler, DVD- eller Blu-ray-spelare och flera digitala apparater var detta en praktisk funktion.

    En produkt av sin tid

    ASUS ET2321INTH-B050Q är särskilt intressant eftersom den samlar flera tekniktrender från början av 2010-talet i en och samma maskin. Den har pekskärm, Full HD-panel, mobil Intel Core-processor, separat NVIDIA-grafik, stor mekanisk hårddisk, optisk DVD-enhet, Bluetooth, Wi-Fi och HDMI-funktioner.

    Den representerar en övergångsperiod. DVD-enheten visar att fysiska skivor fortfarande var relevanta. Pekskärmen visar tron på en mer surfplatteinspirerad PC. Den stora hårddisken visar tiden före SSD som standard. Den inbyggda webbkameran och det starka fokuset på multimedia visar hur datorn hade blivit en social och visuell kommunikationsplattform.

    Slutsats

    ASUS ET2321INTH är mer än bara en äldre allt-i-ett-dator. Den är ett tidsdokument från en period då PC-branschen sökte sin framtida form. Tillverkarna ville skapa datorer som var snygga, kompakta, pekvänliga och anpassade för både arbete och underhållning.

    Med sin 23-tums Full HD-pekskärm, Intel Core i5-processor, NVIDIA-grafik, inbyggda ljudsystem och många anslutningar visar modellen tydligt vad en påkostad hemdator kunde vara under Windows 8-eran.

    I dag berättar ASUS ET2321INTH historien om en tid då den stationära datorn försökte bli mer lik en surfplatta, mer lik en TV och mer integrerad i hemmet. Den blev ett exempel på PC-industrins försök att förena traditionell datorkraft med den nya pekskärmskulturen som växte fram under 2010-talet.

    Youtube innehåll om ASUS ET2321

    Faktaruta: ASUS ET2321INTH-B050Q

    Typ av dator: Allt-i-ett-dator

    Lanseringsperiod: Windows 8.1-eran, början av 2010-talet

    Skärm: 23 tum, Full HD, 1920 × 1080 pixlar

    Paneltyp: IPS med LED-bakbelysning

    Pekskärm: Ja, multi-touch med stöd för flera fingrar

    Processor: Intel Core i5-4200U, fjärde generationen Intel Core

    Processorarkitektur: Haswell

    Kärnor och trådar: 2 kärnor och 4 trådar

    Minne: 8 GB DDR3-SDRAM

    Maximalt minne: 16 GB

    Lagring: 1 TB mekanisk hårddisk

    Grafik: NVIDIA GeForce GT 740M med 1 GB grafikminne samt Intel HD Graphics 4400

    Ljud: Inbyggda högtalare, mikrofon och subwoofer med ASUS SonicMaster Premium

    Kamera: Inbyggd webbkamera på 2 megapixel

    Nätverk: Wi-Fi, Bluetooth 4.0 och Gigabit Ethernet

    Anslutningar: USB 2.0, USB 3.0, HDMI in/ut, hörlursutgång, mikrofoningång och kortläsare

    Optisk enhet: DVD Super Multi

    Operativsystem vid leverans: Windows 8.1 64-bit

    Vikt: Cirka 9 kg

    Historisk betydelse: ASUS ET2321INTH är ett exempel på den period då PC-tillverkare försökte förena den klassiska hemdatorn med pekskärm, multimedia och en mer kompakt allt-i-ett-design.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Tulip System I – den nederländska datorn som hann före IBM

    När IBM PC började dominera persondatorvärlden fanns det europeiska tillverkare som redan försökte bygga snabbare och mer avancerade alternativ. Ett av de mest intressanta exemplen var nederländska Tulip System I från 1983 – en 16-bitarsdator med Intel 8086, ovanligt mycket minne, avancerad grafik och stöd för både CP/M-86 och MS-DOS. Trots att den aldrig blev lika berömd som IBM:s dator visar Tulip System I hur innovativ och konkurrenskraftig Europas tidiga datorindustri faktiskt var.

    När man talar om persondatorns genombrott på 1980-talet hamnar ofta IBM PC i centrum. IBM:s namn blev nästan synonymt med den moderna kontorsdatorn, och många senare PC-datorer byggdes för att vara kompatibla med just IBM:s modell. Men i Nederländerna fanns ett företag som vågade gå sin egen väg – och som dessutom var tidigt ute med en kraftfull 16-bitarsdator.

    Datorn hette Tulip System I och lanserades 1983 av det nederländska företaget Tulip Computers, som tidigare hade hetat Compudata Systems. Företaget hade börjat som importör av bland annat Exidy Sorcerer, men tog steget från att sälja andras datorer till att utveckla en egen maskin. Resultatet blev en dator som på flera sätt låg före sin tid.

    Tulip System I byggde på Intel 8086, samma processorfamilj som låg till grund för PC-eran, men här kördes processorn i 8 MHz. Det var snabbt för sin tid. Jämfört med IBM PC XT, som lanserades 1983 med en lägre klockfrekvens, framstod Tulips maskin som ett kraftfullt alternativ. Den var inte bara tänkt som en enkel hemdator, utan som en seriös arbetsdator för den som behövde mer prestanda.

    Minnet började på 128 kilobyte, men kunde byggas ut hela vägen till 896 kilobyte. Det var mer än den klassiska gränsen på 640 kilobyte som ofta förknippas med IBM PC. För användare som arbetade med större program, databaser eller programmering var detta en viktig fördel. Datorn kunde också utrustas med en Intel 8087, en matematisk hjälpprocessor som gjorde beräkningar betydligt snabbare. Med den kunde maskinen närma sig prestanda som vid tiden kunde uppfattas som mycket avancerad.

    En annan stark sida var lagringen. Tulip System I hade stöd för SASI, ett gränssnitt som kan ses som en föregångare till SCSI. Det gjorde att datorn kunde levereras med hårddisk på 5 eller 10 megabyte, vilket var mycket användbart i en tid då många datorer fortfarande var helt beroende av disketter. Även diskettstationerna var ovanligt generösa: de kunde lagra 400 eller 800 kilobyte, bland annat tack vare att Tulip använde fler sektorer per spår än IBM:s motsvarande lösningar.

    Grafiken var också mer avancerad än man kanske väntar sig av en tidig 1980-talsdator. Tulip System I använde bland annat en Motorola 6845 för textvisning och en NEC μPD7220 som grafisk hjälpprocessor. Det innebar att datorn kunde visa vanlig text i 80 × 24 tecken, men också olika grafiklägen, till exempel 384 × 288 och 768 × 288 i färg samt 768 × 576 i monokromt läge. NEC-kretsen kunde dessutom hjälpa till med ritoperationer i hårdvara, som linjer, cirklar, ellipser och fyllda former. För grafiska program och tekniska tillämpningar var detta en tydlig styrka.

    Programvarumässigt började Tulip System I med CP/M-86, ett operativsystem för 16-bitarsprocessorer som var en vidareutveckling av det välkända CP/M. Men när MS-DOS snabbt blev allt viktigare bytte Tulip riktning. Datorn kunde köra MS-DOS 2.0, men eftersom den inte var en fullständig IBM PC-klon behövdes en enklare IBM BIOS-emulator. Den gjorde att vissa PC-program, som exempelvis WordStar, kunde köras. För programmerare fanns stöd för bland annat MS-Basic, MS-Pascal och MS-Fortran, och på privat initiativ portades även program som TeX och Turbo Pascal.

    Det intressanta med Tulip System I är att den visar hur öppen och experimentell datormarknaden fortfarande var i början av 1980-talet. IBM PC hade ännu inte hunnit bli den självklara standard som den senare blev. Flera företag försökte hitta egna lösningar, ofta med bättre teknik på vissa områden än IBM:s original. Tulip valde en kraftfull processor, gott om minne, bra grafikmöjligheter och avancerad lagring. På pappret var det en imponerande maskin.

    Samtidigt blev just standardisering avgörande. IBM PC-kompatibilitet blev så viktig att även tekniskt starka datorer kunde få svårt att konkurrera om de inte var tillräckligt kompatibla. Tulip System I kunde visserligen köra MS-DOS och en del PC-program, men den var inte en fullständig IBM PC-klon. Det gjorde att Tulip senare, liksom många andra tillverkare, gick vidare mot mer direkt IBM-kompatibla datorer.

    I efterhand framstår Tulip System I som en fascinerande europeisk datorhistoria. Den var snabb, tekniskt ambitiös och byggd av ett företag som ville skapa något eget snarare än att bara kopiera IBM. Den visar också att persondatorns historia inte bara skrevs i USA. I Nederländerna fanns ett företag som redan 1983 byggde en 16-bitarsmaskin med hög prestanda, stor minneskapacitet och avancerad grafik.

    Tulip System I blev kanske aldrig lika känd som IBM PC, men den är ett tydligt exempel på den innovationskraft som fanns i Europas tidiga datorindustri. Den var ett försök att bygga en professionell, modern och kraftfull persondator – innan PC-standarden helt hade låst marknaden.

    Youtube innehålle om Tulip PC

    Teknisk faktaruta: Tulip System I

    Tillverkare Tulip Computers / Compudata Systems
    Lanseringsår 1983
    Datortyp 16-bitars persondator
    Processor Intel 8086
    Klockfrekvens 8 MHz
    Matematisk hjälpprocessor Intel 8087 som tillval
    Minne 128 KB, utbyggbart till 896 KB
    Operativsystem CP/M-86 och senare MS-DOS 2.0
    Grafik Motorola 6845 och NEC μPD7220
    Textläge 80 × 24 tecken
    Grafiklägen 384 × 288 och 768 × 288 i färg, 768 × 576 monokromt
    Lagring Disketter på 400 KB eller 800 KB
    Hårddisk 5 MB eller 10 MB som tillval
    Hårddiskgränssnitt SASI, föregångare till SCSI
    Anslutningar RS-232 och parallellport

    Kort sagt: Tulip System I var en avancerad europeisk 16-bitarsdator som kombinerade snabb Intel 8086-processor, ovanligt stor minneskapacitet, kraftfull grafik och tidigt stöd för hårddisk.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP EliteBook 8460p – när företagsdatorn var byggd som ett verktyg

    HP EliteBook 8460p är en påminnelse om en tid då företagsdatorer byggdes som robusta arbetsverktyg snarare än tunna designobjekt. Med matt skärm, mängder av portar, bra tangentbord och inbyggt mobilt bredband var den gjord för långa arbetsdagar, resor och praktiskt kontorsarbete. I dag känns den både gammaldags och charmigt funktionell – men också som ett intressant exempel på hur mycket användbarhet som ibland försvunnit i jakten på tunnare datorer.

    Det finns datorer som försöker vara tunna, lätta och trendiga. Sedan finns det datorer som HP EliteBook 8460p – en maskin som snarare känns som ett robust arbetsredskap än som en accessoar. Den är inte byggd för att imponera med minimalism, utan för att klara en hel arbetsdag, många anslutningar och ett liv på resande fot.

    HP EliteBook 8460p hör till en tid då företagsdatorer fortfarande fick vara tjocka, fullmatade med portar och konstruerade för praktisk användning. Den ser kanske lite gammaldags ut i dag, med sin kantiga form, sina svarta tangenter och sitt silverfärgade chassi. Men just det är också en del av charmen. Det här är en dator från en period då funktion ofta gick före form.

    En dator byggd för arbete

    EliteBook-serien var HP:s mer påkostade företagsserie. Det märks på 8460p. Datorn är inte extremt tung, men den är rejäl. Den har en tydlig känsla av att vara byggd för kontor, resor, möten och långa arbetsdagar snarare än för soffan eller cafébordet.

    En av de stora styrkorna är mängden anslutningar. Här finns USB 3.0, USB 2.0, eSATA, DVD-brännare, ExpressCard-plats, FireWire, SD-kortläsare, DisplayPort, VGA, hörlurs- och mikrofonuttag, gigabitnätverk och till och med ett gammalt 56K-modem. I dag låter det nästan absurt mycket, men för en företagsanvändare var det här mycket värdefullt.

    Man kunde koppla in projektorer, externa skärmar, nätverkskablar, äldre kringutrustning och specialkort utan att behöva en hög med adaptrar. Det säger mycket om vilken typ av dator detta var: en maskin som skulle fungera i många olika miljöer.

    Skärm för långa arbetsdagar

    Skärmen är 14 tum stor. Vissa modeller hade upplösningen 1366 × 768, medan mer påkostade versioner kunde ha 1600 × 900 pixlar. Den högre upplösningen gjorde stor skillnad för produktivitet. Mer text, fler kalkylbladsceller och större arbetsyta fick plats på skärmen.

    Skärmen var matt, vilket var vanligt på företagsdatorer. Den blanka konsumentskärmen såg kanske mer färgstark ut i butiken, men en matt skärm var ofta bättre vid verkligt arbete. Den gav mindre reflexer och kunde vara behagligare för ögonen under längre pass.

    Ljusstyrkan och färgerna beskrevs som ganska dämpade, men det var inte nödvändigtvis en nackdel. För kontorsarbete, programmering, skrivande och administration kan en lugnare skärmbild vara mer bekväm än en skärm som försöker imponera med överdriven kontrast och färgmättnad.

    Tangentbord, styrpinne och pekplatta

    Som många företagsdatorer från sin tid hade HP EliteBook 8460p både pekplatta och styrpinne. Styrpinnen, placerad mitt i tangentbordet, var populär bland många vana användare eftersom man kunde flytta muspekaren utan att lyfta händerna från tangenterna.

    Datorn hade också separata musknappar både ovanför och under pekplattan. Det kan kännas ovanligt i dag, men för den som skrev mycket och arbetade snabbt var detta praktiskt. EliteBook 8460p var inte tänkt som en leksak, utan som ett effektivt arbetsverktyg.

    Det fanns även en liten lampa vid webbkameran som kunde fällas ut för att lysa upp tangentbordet. Idén var god, men i praktiken var ljuset svagt. En riktig bakgrundsbelyst tangentbordslösning hade varit bättre.

    Prestanda som fortfarande säger något

    HP EliteBook 8460p kunde utrustas med olika processorer. En vanlig modell hade Intel Core i5-2520M på 2,5 GHz, 8 GB DDR3-minne och en 320 GB hårddisk. Mer kraftfulla versioner kunde ha Core i7-processor, SSD och separat AMD-grafik.

    För sin tid var detta en stark arbetsdator. Med SSD blev systemet märkbart snabbt, särskilt vid start, programöppning och vanligt kontorsarbete. En testad variant med Core i7 och Intel SSD fick höga poäng i PCMark05, vilket visade att datorn var väl lämpad som arbetsstation.

    Grafiken var däremot inte huvudnumret. Med Intel HD Graphics 3000, eller i vissa modeller AMD Radeon HD 6470M, klarade datorn enklare grafikarbete och äldre spel, men den var inte byggd som en speldator. Det här var först och främst en maskin för arbete.

    Mobil uppkoppling före dagens hotspot-vana

    En intressant detalj är det inbyggda 3G-modemet i vissa modeller. Med HP:s hs2340-modul kunde datorn koppla upp sig mot mobilnät direkt, utan USB-modem eller telefonens internetdelning.

    I dag är det vanligt att använda mobiltelefonen som hotspot, men när EliteBook 8460p var aktuell var inbyggt mobilt bredband en stor fördel för resande användare. För konsulter, tekniker och affärsresenärer kunde det betyda att man kunde arbeta från tåget, hotellrummet eller kundens lokaler utan att vara beroende av osäkra Wi-Fi-nät.

    Stöd för flera frekvensband gjorde dessutom att datorn kunde användas med olika operatörer. Det gav frihet och minskade risken att bli låst till en enda leverantör.

    Batteritid och kompromisser

    Batteritiden var inte extrem. I ett hårt test med maximal ljusstyrka, hög volym och videouppspelning klarade datorn omkring två och en halv timme. Det var inte imponerande jämfört med moderna ultrabooks, men ganska väntat för en kraftfull företagsdator med optisk enhet, många portar och relativt strömhungrig hårdvara.

    Det här visar också skillnaden mellan dåtidens och dagens bärbara datorer. EliteBook 8460p prioriterade anslutningar, servicebarhet och robust konstruktion. Moderna datorer prioriterar ofta tunn design, lång batteritid och låg vikt, men på bekostnad av portar och uppgraderingsmöjligheter.

    En dator som åldrats på ett intressant sätt

    I dag är HP EliteBook 8460p naturligtvis inte en modern dator. Processorn tillhör Intels andra Core-generation, grafiken är enkel och Windows 7 hör hemma i historieböckerna. Men datorn är ändå intressant, särskilt för den som gillar återbruk.

    Med mer minne, SSD och ett lätt Linux-system kan en sådan maskin fortfarande fungera för enklare uppgifter. Den kan användas för webbsurf, textredigering, terminalarbete, äldre program, enklare kontorsarbete eller som experimentdator. Den robusta konstruktionen och det stora antalet portar gör den dessutom användbar i sammanhang där nyare, tunnare datorer kan kännas begränsade.

    Slutsats

    HP EliteBook 8460p är en tydlig representant för en äldre typ av bärbar dator: tjockare, kantigare och mindre elegant, men också mer praktisk, mer anslutningsvänlig och ofta mer servicebar än många moderna modeller.

    Den är ett exempel på en tid då företagsdatorer byggdes som verktyg. Den hade matt skärm, bra tangentbord, många portar, optisk enhet, nätverksuttag, modem, mobilbredband och möjlighet till kraftfull hårdvara för sin tid.

    I dag känns den kanske aningen anakronistisk. Men just därför är den också intressant. HP EliteBook 8460p påminner oss om att en bra dator inte alltid behöver vara tunnast, blankast eller mest futuristisk. Ibland räcker det långt att den är robust, praktisk och byggd för att få jobbet gjort. Maskinen är inkomptibel med WIndows 11.

    Innehåll på youtube om Hp EliteBook 8460p

    Faktaruta: HP EliteBook 8460p

    Typ: Företagsdator / bärbar arbetsdator

    Lanseringsperiod: Början av 2010-talet

    Skärm: 14 tum, ofta matt panel. Vanliga upplösningar var 1366 × 768 eller 1600 × 900 pixlar.

    Processor: Intel Core i5 eller Core i7 från andra generationens Intel Core-serie.

    Minne: DDR3-minne, ofta 4–8 GB beroende på modell och konfiguration.

    Lagring: Ursprungligen ofta mekanisk hårddisk, men datorn blir betydligt snabbare med SSD.

    Grafik: Intel HD Graphics 3000 eller, i vissa modeller, separat AMD Radeon-grafik.

    Anslutningar: USB 3.0, USB 2.0, eSATA, FireWire, ExpressCard, SD-kortläsare, DisplayPort, VGA, gigabitnätverk, ljuduttag och i vissa modeller modem.

    Särskilda egenskaper: Robust chassi, matt skärm, bra tangentbord, styrpinne, optisk enhet och många portar.

    Passar i dag för: Linux, enklare kontorsarbete, terminalarbete, äldre program, återbruk och experiment.

    Styrka: Byggd som ett praktiskt arbetsverktyg med många anslutningar och god servicebarhet.

    Svaghet: Tjockare, äldre hårdvara och betydligt kortare batteritid än moderna ultrabooks.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • IBM Displaywriter – ordbehandlaren som nästan blev framtidens kontorsdator

    Innan persondatorn slog igenom på allvar försökte IBM skapa framtidens digitala kontor med Displaywriter – en avancerad ordbehandlare som kombinerade skärm, tangentbord, disketter och professionell utskrift. Den blev aldrig lika historiskt berömd som IBM PC, men spelade en viktig roll i övergången från elektriska skrivmaskiner till datoriserat kontorsarbete.

    När IBM lanserade Displaywriter System sommaren 1980 var det inte tänkt som en vanlig hemdator. Den var byggd för kontor, myndigheter, universitet och juristfirmor – platser där textproduktion var en central del av arbetet. På ytan såg den ut som en avancerad skrivmaskin med skärm, tangentbord, diskettenhet och skrivare. Under skalet dolde sig däremot något betydligt mer intressant: en 16-bitars mikrodator med Intel 8086-processor, samma processorfamilj som snart skulle bli central i PC-revolutionen.

    IBM Displaywriter kom i en tid då kontorsarbete fortfarande till stor del kretsade kring papper, karbonkopior och mekaniska skrivmaskiner. Att kunna skriva, redigera, spara och skriva ut dokument digitalt var därför ett stort steg framåt. För många kontor var detta inte bara en ny maskin, utan ett nytt arbetssätt.

    Displaywriter var särskilt anpassad för ordbehandling. Den kunde användas tillsammans med IBMs eget Textpack-system, som gav användaren menyer för att skapa, redigera och formatera dokument. Till skillnad från en modern dator startade den inte till ett allmänt operativsystem med många olika program. I stället gick användaren direkt in i en miljö för textarbete. Det gjorde systemet mindre flexibelt än en PC, men också enklare för den som bara behövde producera dokument.

    Maskinen var påkostad. Den kunde ha mellan 128 och 448 kilobyte minne, använde stora 8-tumsdisketter och hade en separat skrivare, ofta av typen daisy wheel eller en skrivare baserad på IBM Selectric-teknik. Resultatet blev utskrifter som kunde se mycket professionella ut – något som var viktigt i en tid då datorutskrifter ofta förknippades med grov punktmatrisgrafik.

    En av de mest fascinerande sakerna med Displaywriter är att den befann sig mitt emellan två epoker. Å ena sidan var den en arvtagare till den elektriska skrivmaskinen: ett verktyg för sekreterare, kontor och administrativa avdelningar. Å andra sidan var den tydligt släkt med den kommande persondatorn. Den hade processor, minne, disketter, skärm och möjlighet att köra andra system än Textpack, bland annat CP/M-86, UCSD p-System och MS-DOS.

    Det betyder att Displaywriter tekniskt sett kunde vara mer än en ordbehandlare. Den kunde fungera som en liten dator för vissa typer av databehandling. Men IBM marknadsförde den i första hand som ett kontorssystem för dokument. Det var både dess styrka och dess svaghet. För organisationer som ville ha ett stabilt ordbehandlingssystem var den attraktiv. För företag som började inse värdet av en mer allmän dator blev IBM PC snart ett bättre val.

    När IBM PC kom 1981 förändrades spelplanen snabbt. PC:n var billigare, mer flexibel och fick snart ett enormt ekosystem av program, tillbehör och kompatibla kloner. Displaywriter kunde fortfarande vara kraftfull inom sitt område, men den var dyr och mer låst. En fullt utrustad Displaywriter kunde kosta betydligt mer än en IBM PC, samtidigt som PC:n kunde användas till ordbehandling, kalkyler, databaser, kommunikation och mycket annat.

    Displaywriter blev därför ett slags teknikhistorisk övergångsfigur. Den visade hur viktigt digitalt textarbete skulle bli, men den hann snabbt bli omsprungen av den öppnare och mer mångsidiga persondatorn. IBM försökte också föra vidare idéerna från Textpack till PC-världen genom programmet DisplayWrite, som på många sätt kan ses som en efterföljare till Displaywriters ordbehandlingsmiljö.

    I efterhand är IBM Displaywriter intressant just därför att den inte riktigt passar in i våra moderna kategorier. Den var inte bara en skrivmaskin, men inte heller en PC i dagens mening. Den var ett specialiserat kontorssystem från en tid då datoriseringen av arbetslivet fortfarande sökte sin form.

    För dagens läsare kan det vara svårt att förstå hur revolutionerande en digital ordbehandlare kunde kännas. I dag tar vi det för givet att kunna flytta meningar, rätta stavfel, spara versioner och skriva ut dokument på nytt. Men i början av 1980-talet var detta fortfarande något som kunde förändra hela arbetsflödet på ett kontor.

    IBM Displaywriter blev inte den stora framtidsplattformen. Den ersattes av PC:n och av mer flexibla programvaror. Men den spelade ändå en viktig roll i övergången från skrivmaskinskontoret till datorarbetsplatsen. Den var en maskin byggd för text – och just text var ett av de första områden där datorn på allvar började förändra vardagen.

    Youtube innehålle om IBM DIsplay Writer 1984

    Faktaruta: IBM Displaywriter System

    Produkt: IBM 6580 Displaywriter System

    Lanserad: Juni 1980

    Tillverkare: IBM

    Typ: 16-bitars mikrodator och ordbehandlingssystem

    Processor: Intel 8086 på 5 MHz

    Minne: 128 KB till 448 KB RAM

    Lagring: Extern enhet med en eller två 8-tums diskettenheter

    Skärm: Monokrom CRT-skärm, bland annat 25 rader med 640 × 400 upplösning

    Programvara: IBM Textpack, men även UCSD p-System, CP/M-86 och MS-DOS kunde användas

    Pris: Cirka 7 895 dollar vid lanseringen, eller leasing för omkring 275 dollar per månad

    Avveckling: Drogs i praktiken tillbaka från marknaden 1986

    Kort sagt: IBM Displaywriter var ett avancerat kontorssystem för ordbehandling före PC:ns stora genombrott. Det var kraftfullt för sin tid, men blev snabbt utkonkurrerat av IBM PC och billigare PC-kompatibla datorer.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Acer Aspire one – en symbol för sin tid.

    Acer Aspire One blev en av de tydligaste symbolerna för netbook-eran – den korta men intensiva period då datorbranschen trodde att framtidens vardagsdator skulle vara liten, billig och ständigt uppkopplad. När modellen lanserades 2008 fyllde den ett tomrum mellan den vanliga bärbara datorn och den snabbt växande mobilvärlden. I dag framstår den som en historisk tidskapsel: en maskin från åren innan surfplattor, ultrabooks och smarttelefoner förändrade hur vi använder internet.

    När netbooken blev en symbol för sin tid

    Acer Aspire One hör hemma i en kort men mycket intressant period i datorhistorien. I slutet av 2000-talet fanns en stark tro på den lilla, billiga och uppkopplade datorn. Den skulle inte ersätta den stora arbetsdatorn, utan fungera som ett enkelt fönster mot internet: e-post, webbsidor, chatt, enklare dokument och kanske lite musik eller video.

    När Acer Aspire One lanserades 2008 var den en del av den så kallade netbook-vågen. En netbook var mindre än en vanlig bärbar dator, billigare att köpa och enklare i sin konstruktion. Den var byggd kring idén att många användare egentligen inte behövde en kraftfull dator – de behövde en lätt maskin som snabbt kunde koppla upp sig mot nätet. Aspire One-serien beskrevs som en liten subnotebook/netbook och fanns med Linux, Windows XP, Windows Vista, Windows 7 och senare även Windows 8 i olika varianter.

    Det här säger mycket om tiden. Internet hade blivit vardag, men smarttelefonen hade ännu inte tagit över allt. Surfplattorna hade inte heller slagit igenom på allvar. Mellan den stora laptopen och mobilen fanns därför ett utrymme för en ny typ av dator: liten, billig, portabel och tillräckligt bra.

    Acer Aspire One blev en av de mest synliga modellerna i denna kategori. De tidiga modellerna byggde på Intel Atom-plattformen med Atom-processor, Intel 945GSE-chipset och ICH7M-styrenhet. Det var inte hårdvara för tunga program, men den var strömsnål och billig att producera. Den passade den idé som netbooken byggde på: att datorn skulle vara ett enkelt redskap för nätet, inte en fullskalig arbetsstation.

    AOA-150-modellen är ett bra exempel på detta. Den hade en Intel Atom N270-processor på 1,60 GHz, 1 GB DDR2-minne, 8,9-tumsskärm och 160 GB hårddisk. I dag låter specifikationerna mycket blygsamma, men omkring 2008–2009 var detta en rimlig nivå för en billig internetdator. Maskinen var inte tänkt för avancerad bildbehandling, spel eller tung multitasking. Den var tänkt för det enkla digitala vardagslivet.

    En viktig detalj är att Aspire One också visar Linux roll under netbook-eran. Flera modeller levererades med Linpus Linux Lite, ett Fedora-baserat system med förenklat gränssnitt. Tanken var att användaren inte skulle behöva förstå hela skrivbordsmiljön. Program som webbläsare, kontorsprogram, e-post och meddelanden låg direkt på startskärmen. Det var ett försök att göra datorn mer apparatlik: slå på, klicka, använd.

    Det här var historiskt intressant. Innan Android-surfplattor och Chromebooks blev vanliga experimenterade tillverkarna med hur en billig internetmaskin skulle se ut. Skulle den köra Windows XP? Ett förenklat Linux? Ett nästan låst gränssnitt? Aspire One-serien hamnade mitt i den utvecklingen.

    Netbooken blev också en produkt av lågkonjunkturens och prispressens tid. Många ville ha en billig dator. Skolor, studenter, resande användare och privatpersoner lockades av en maskin som kostade mindre än en vanlig laptop. Samtidigt var kompromisserna tydliga: liten skärm, litet tangentbord, svag processor och ofta begränsat minne.

    Konkurrensen var hård. Acer Aspire One hade Asus Eee PC som en av sina viktigaste rivaler. Asus hade varit tidigt ute och blev nästan synonymt med netbook-begreppet, men Acer lyckades snabbt bli en stor aktör. Under några år såg det ut som att netbooken skulle bli en permanent datorkategori.

    Men historien tog en annan riktning. När surfplattorna slog igenom förändrades marknaden snabbt. Samtidigt blev vanliga bärbara datorer tunnare, lättare och bättre. Ultrabooks tog över rollen som den smidiga premiumdatorn, medan surfplattor och smarttelefoner tog över mycket av den enkla konsumtionen av internet. Netbooken hamnade i kläm.

    År 2013 avslutade Acer produktionen av Aspire One-serien. Enligt den historiska sammanställningen berodde det på vikande försäljning när konsumenterna i stället valde surfplattor och ultrabooks. Det markerade i praktiken slutet på netbook-eran som massmarknad.

    I efterhand framstår Acer Aspire One som en tidskapsel. Den visar hur datorindustrin försökte svara på frågan: “Hur billig och liten kan en användbar internetdator vara?” Svaret blev netbooken – en produktkategori som brann starkt men kort.

    Det är lätt att döma dessa datorer med dagens måttstock. En modern webbsida kan vara tyngre än hela den användarmiljö som Aspire One en gång byggdes för. Men historiskt bör den förstås utifrån sin egen tid. Den kom före dagens billiga Chromebooks, före surfplattans breda genombrott och före den moderna smarttelefonens totala dominans över vardagens internetanvändning.

    Acer Aspire One blev därför mer än bara en liten dator. Den blev en symbol för övergången mellan två epoker. På ena sidan fanns den traditionella PC-världen, där även enkla uppgifter gjordes på en dator med tangentbord och skärm. På andra sidan fanns den mobila eran, där appar, pekskärmar och molntjänster tog över mycket av det som netbooken var byggd för.

    Netbooken försvann som stor produktkategori, men idén levde vidare. Billiga, lätta och molnorienterade datorer finns fortfarande – men i andra former. Chromebooken är kanske den tydligaste arvtagaren. Den bygger på samma grundidé: användaren behöver inte alltid en kraftfull dator, utan en enkel, uppkopplad maskin för vardagens digitala uppgifter.

    Sett ur det perspektivet är Acer Aspire One inte bara gammal elektronik. Den är ett historiskt dokument över en kort period då datorbranschen trodde att framtiden skulle ligga i den lilla billiga internetdatorn. Den framtiden kom – men inte riktigt i den form som netbook-tillverkarna hade tänkt sig.

    Youtube innehåll om Aspire One

    Tekniska fakta: Acer Aspire One AOA-150

    Datortyp: Netbook / liten bärbar dator

    Lanseringsperiod: Netbook-eran från slutet av 2000-talet

    Processor: Intel Atom N270, 1,60 GHz

    Chipset: Intel 945GSE

    Internminne: 1 GB DDR2

    Skärm: 8,9 tum, 1024 × 600 pixlar

    Lagring: 160 GB hårddisk

    Nätverk: Ethernet och trådlöst nätverk

    Anslutningar: USB, VGA, ljudutgång och minneskortläsare

    Operativsystem: Levererades i olika versioner med bland annat Linux och Windows XP

    Historisk betydelse: Ett tydligt exempel på den kortlivade men viktiga netbook-vågen, innan surfplattor och ultrabooks tog över marknaden.

    Artiklar på Linux.se som tar upp vad man kan göra med en gammal dator som Acer Aspire One.

    En gammal laptop behöver inte hamna i elskroten bara för att den inte längre passar som vanlig arbetsdator. Med Debian, Openbox och Firefox ESR går det att bygga om en äldre 32-bitarsdator till en enkel internetradio som startar automatiskt, öppnar en radiosida i kioskläge och spelar upp ljud utan krångel. Här visar vi hur en cirka 15 år gammal Acer Aspire One får nytt liv som resurssnål webbradio – med automatisk inloggning, avstängd skärmblankning, fungerande ljud och Wi-Fi.

    Bygg en internetradio med en gamla dator.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP ProDesk 400 G2 Desktop – en liten dator från en brytpunkt i PC-historien

    En liten, nästan osynlig dator som lanserades för ett decennium sedan kan fortfarande vara fullt användbar i dag. HP ProDesk 400 G2 Mini är ett tydligt exempel på hur utvecklingen kring 2015 nådde en punkt där prestanda, energieffektivitet och format balanserades så väl att tekniken fortfarande står sig – långt efter att den slutat vara ny.

    När HP ProDesk 400 G2 Desktop Mini PC lanserades omkring 2015 befann sig datorvärlden i en tydlig omställning. Det var en tid då traditionella stationära datorer började krympa – inte bara i storlek, utan också i betydelse. Bärbara datorer hade redan tagit över mycket av marknaden, och nu började även stationära maskiner anpassas till en mer flexibel och platsbesparande verklighet.

    HP ProDesk 400 G2 Mini är ett typiskt barn av denna epok.

    Från stora lådor till minimala system

    Under 1990- och tidigt 2000-tal dominerades kontor av stora beige eller svarta datorlådor. De var lätta att uppgradera men tog plats, drog mycket ström och var ofta högljudda. Runt mitten av 2010-talet hade flera tillverkare, däribland HP, börjat experimentera med allt mindre format.

    Det var här Desktop Mini-konceptet slog igenom. Datorer som ProDesk 400 G2 kunde:

    • monteras bakom en skärm
    • gömmas undan helt på skrivbordet
    • integreras i arbetsplatser där datorn inte längre skulle synas

    Det markerade ett skifte: datorn gick från att vara ett centralt objekt till att bli en osynlig infrastruktur.

    Tekniken under skalet – dåtidens “lagom kraft”

    Vid lanseringen var datorn utrustad med 6:e generationens Intel-processorer, som till exempel i3-6100T eller i5-6500T. Dessa var energieffektiva modeller, designade för att ge tillräcklig prestanda utan att kräva mycket kylning.

    På den tiden var detta en modern och balanserad lösning:

    • 2–4 kärnor ansågs fullt tillräckligt
    • integrerad grafik (HD 530) räckte för de flesta uppgifter
    • DDR4-minne började ersätta äldre DDR3

    Det var också en period då SSD-lagring började slå igenom på allvar, även om många system fortfarande levererades med mekaniska hårddiskar. Just därför känns många av dessa datorer betydligt snabbare idag när de uppgraderats med SSD.

    Windows 10 och företagsvärlden

    Lanseringen sammanföll med introduktionen av Windows 10 Pro, som Microsoft positionerade som en modern, säker och kontinuerligt uppdaterad plattform. För företag innebar det nya möjligheter till central hantering, säkerhet och standardisering.

    HP byggde in funktioner som:

    • TPM för kryptering
    • BIOS-skydd
    • fjärradministration

    Detta visar tydligt att datorn inte var tänkt som en hemmamaskin, utan som ett verktyg i en större IT-miljö.

    Energieffektivitet blir standard

    En annan viktig trend vid den här tiden var energieffektivitet. Tidigare hade stationära datorer ofta varit strömkrävande, men kring 2015 blev låg energiförbrukning ett försäljningsargument.

    ProDesk 400 G2 Mini hade:

    • extern strömförsörjning på 65 W
    • ENERGY STAR-certifiering
    • temperaturstyrning för stabil drift

    Detta speglar en bredare förändring där IT-utrustning började anpassas till både ekonomiska och miljömässiga krav.

    Tio år senare – fortfarande relevant?

    Det kanske mest intressanta ur ett historiskt perspektiv är att datorer som denna fortfarande används idag. Trots att den är ungefär tio år gammal klarar den:

    • Linux utan problem
    • kontorsarbete och webbanvändning
    • enklare utveckling och serveruppgifter

    Det säger något viktigt om teknikens mognad. Runt mitten av 2010-talet nådde persondatorn en nivå där prestandan blev “tillräckligt bra” för många användare under lång tid.

    En symbol för en stabil era

    HP ProDesk 400 G2 Mini representerar en period då datorutvecklingen inte längre handlade om dramatiska prestandasprång, utan om:

    • effektivisering
    • miniatyrisering
    • stabilitet och livslängd

    Det var början på en era där datorer slutade bli snabbt föråldrade för vardagliga uppgifter.

    Slutsats

    Som historiskt objekt är ProDesk 400 G2 Mini mer intressant än den först verkar. Den är inte banbrytande i sig – men den fångar en viktig övergång i datorhistorien.

    Det är en dator från tiden då:

    • stationära datorer blev små
    • energiförbrukning blev central
    • prestanda nådde en “good enough”-nivå

    Och kanske viktigast av allt: det är en dator som visar att teknik inte alltid behöver vara ny för att vara användbar.

    Youtube innehåll om ProDesk 400 G2 Mini

    Teknisk fakta – HP ProDesk 400 G2 Mini

    Detta exemplar av HP ProDesk 400 G2 Mini bygger på samma plattform som modellen från 2015, men den faktiska maskinen är uppgraderad jämfört med basutförandet.

    Grundinformation

    Modell HP ProDesk 400 G2 Desktop Mini
    Produktnummer M2V15AV
    Formfaktor Mini-PC / Desktop Mini
    Lanseringsår 2015
    Originalmålgrupp Företag, kontor och verksamhetsmiljöer

    Processor och grafik

    Installerad processor Intel Core i5-6500T
    Processorfrekvens 2,50 GHz basfrekvens, upp till 3,10 GHz
    Antal kärnor 4
    Antal trådar 4
    Grafik Intel HD Graphics 530
    Chipset Intel H110

    Minne och lagring

    Installerat minne 8 GB DDR4-2133
    Minnesplats 1 av 2 SODIMM-platser används
    Max minne 32 GB DDR4
    Lagringsenhet Samsung MZ7LN128 SSD
    Lagringskapacitet 128 GB
    Extra lagringsmöjlighet 2,5-tumsenhet och M.2-stöd beroende på konfiguration

    Anslutningar

    USB fram 2 × USB 3.0
    Ljud fram Hörlursuttag och mikrofonuttag
    USB bak 2 × USB 3.0, 2 × USB 2.0
    Bildutgångar DisplayPort och VGA
    Nätverk Gigabit Ethernet
    Övrigt Seriell port, ljudutgång bak

    System och konstruktion

    BIOS HP N23 Ver. 02.04, daterad 2016-01-06
    Arkitektur 64-bit
    Nätadapter 65 W extern strömförsörjning
    Mått 175 × 34 × 177 mm
    Vikt Cirka 1,3 kg
    Säkerhetsfunktioner TPM, BIOS-lösenord, HP BIOSphere, lås- och monteringsmöjligheter

    Installerat system i detta exemplar

    Operativsystem Linux
    Kärna Linux 6.12.73+deb13-amd64
    EFI-partition FAT32, cirka 975 MiB
    Systempartition EXT4, cirka 112 GiB
    Swap Cirka 6,3 GiB

    Detta exemplar skiljer sig från basmodellen i äldre produktblad. Basmodellen såldes ofta med Intel Core i3, 4 GB RAM och 500 GB hårddisk, medan denna dator är utrustad med Intel Core i5, 8 GB RAM och SSD.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP Pavilion 15-n077so – En gammal laptop i ett historiskt ljus – vad berättar den om datorernas utveckling?

    En över tio år gammal laptop kan vid första anblick framstå som hopplöst föråldrad. Men bakom specifikationerna döljer sig en viktig del av datorhistorien – en period där mobilitet, energieffektivitet och nya användarvanor började forma den moderna datorn. Genom att studera en modell som HP Pavilion 15-n077so blir det tydligt hur teknikutveckling sker i steg, och hur gårdagens standard lade grunden för dagens digitala vardag.

    När vi ser på en dator som HP Pavilion 15-n077so är det lätt att fokusera på vad den inte klarar idag. Men ur ett historiskt perspektiv blir den istället ett tidsdokument – ett ögonblick i datorutvecklingens historia.

    Den representerar en övergångsperiod, där många av dagens standarder började ta form, men ännu inte hade nått sin fulla potential.

    Övergången från stationärt till mobilt

    Under 1990-talet och tidigt 2000-tal var stationära datorer normen. Bärbara datorer fanns, men de var dyra, tunga och ofta betydligt svagare.

    Vid tiden för denna modell, runt 2013, hade mycket förändrats. Bärbara datorer hade blivit:

    • tillräckligt kraftfulla för vardagsbruk
    • energieffektiva nog för flera timmars batteritid
    • tillräckligt billiga för massmarknaden

    Processorn Intel Core i5-4200U är ett tydligt exempel på detta skifte. Den är designad inte för maximal prestanda, utan för balans mellan kraft och energiförbrukning. Det markerar en tid då mobilitet började prioriteras över rå styrka.

    Hårddisken – slutet på en era

    Den här datorn använder en klassisk mekanisk hårddisk. Under flera decennier var detta standard i alla datorer.

    Men just under denna period började SSD-tekniken slå igenom på allvar. Skillnaden i hastighet var enorm, men priset var fortfarande högt. Därför levererades många datorer – som denna – fortfarande med HDD.

    Historiskt sett kan man se detta som slutet på en era. Idag har SSD i princip helt ersatt den mekaniska hårddisken i konsumentdatorer.

    Skärmen – från funktion till upplevelse

    Skärmen med upplösningen 1366×768 var länge standard. Den var tillräcklig för arbete, webbsurf och film.

    Men under 2010-talet började skärmar utvecklas snabbt:

    • högre upplösningar (Full HD, 4K)
    • bättre färgåtergivning
    • mattare och mer avancerade paneler

    Den här datorns skärm representerar alltså en tid innan bildkvalitet blev en central del av användarupplevelsen.

    Operativsystem i förändring

    Datorn levererades med Windows 8, ett operativsystem som i sig är historiskt intressant.

    Windows 8 var ett försök att anpassa datorer till en värld där pekskärmar och surfplattor blev allt vanligare. Resultatet blev ett system som blandade två världar:

    • traditionell skrivbordsmiljö
    • ett nytt, pekanpassat gränssnitt

    Många användare upplevde detta som förvirrande, och systemet fick kort livslängd. Det markerar en period av experiment, där datorindustrin försökte hitta sin plats i en mobil värld.

    Integrerad grafik – en växande trend

    Grafiken, Intel HD Graphics 4400, visar också en viktig förändring.

    Tidigare krävdes separata grafikkort för många uppgifter. Men under 2010-talet började integrerad grafik bli tillräckligt bra för:

    • video
    • enklare spel
    • vardagsanvändning

    Detta gjorde datorer billigare, tunnare och mer energieffektiva – men markerade också början på slutet för många enklare dedikerade grafikkort.

    En dator mitt i en brytpunkt

    Det som gör denna laptop särskilt intressant är att den befinner sig mitt i flera tekniska brytpunkter:

    • HDD → SSD
    • stationärt fokus → mobilitet
    • lågupplösta skärmar → högupplösta
    • traditionella operativsystem → hybridgränssnitt

    Den är varken “gammal teknik” i klassisk mening eller “modern teknik” som vi ser den idag. Den är en mellanfas.

    Vad säger den om teknikutveckling?

    Ur ett historiskt perspektiv visar denna dator att teknikutveckling sällan sker i stora språng. Istället handlar det om gradvisa förändringar som över tid blir revolutioner.

    Det som var standard 2013 känns idag begränsat, men det var samtidigt grunden för det vi använder nu.

    Det påminner oss om att dagens teknik också kommer att framstå som primitiv i framtiden.

    Slutsats

    HP Pavilion 15-n077so är mer än bara en gammal laptop. Den är en representant för en viktig period i datorhistorien – en tid då mobilitet, energieffektivitet och nya användargränssnitt började forma framtiden.

    Genom att se på äldre teknik ur ett historiskt perspektiv blir det tydligt att varje generation inte bara ersätter den förra, utan bygger vidare på den.

    Och kanske är det just därför en sådan dator fortfarande går att använda idag – den är inte bara gammal, den är en del av en kontinuerlig utveckling.

    Teknisk faktaruta: HP Pavilion 15 Notebook PC

    Modell HP Pavilion 15 Notebook PC (F4U26EA#UUW)
    Tillverkare Hewlett-Packard
    Formfaktor Bärbar dator
    Processor Intel Core i5-4200U, 2 kärnor / 4 trådar, 1,60–2,60 GHz
    Arkitektur 64-bit
    Cache L1: 32 KiB + 32 KiB, L2: 256 KiB, L3: 3 MiB
    Internminne 8 GB DDR3 1600 MHz
    Minneskonfiguration 2 × 4 GB Kingston SO-DIMM
    Grafik Intel Haswell-ULT Integrated Graphics Controller
    Skärmupplösning 1366 × 768 pixlar
    Lagring 1 TB hårddisk, Seagate ST1000LM024 HN-M
    Optisk enhet DVD-RAM / DVD-brännare, hp DVD RAM UJ8C2
    Trådlöst nätverk Realtek RTL8188EE Wireless Network Adapter
    Trådat nätverk Realtek RTL810xE PCI Express Fast Ethernet, 100 Mbit/s
    Ljud Intel HD Audio
    Webbkamera HP Truevision HD
    BIOS Insyde F.23, daterad 2013-09-26
    Batteri Li-ion, 41 440 mWh, 14,8 V

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Zenith Z-100 – datorn som försökte slå IBM

    Zenith Z-100 var en av de mest ambitiösa persondatorerna i början av 1980-talet – en tekniskt avancerad maskin som försökte förena dåtidens två datorvärldar i ett och samma system. Med dubbla processorer, ovanligt kraftfull grafik och hög utbyggbarhet utmanade den den framväxande IBM-standarden, men föll till slut på en avgörande punkt: bristande kompatibilitet.

    I början av 1980-talet stod persondatorn inför sitt stora genombrott. IBM hade precis lanserat sin PC och satte snabbt standarden för hur en dator skulle fungera. Men alla tillverkare följde inte samma väg. Zenith Z-100 är ett tydligt exempel på en alternativ idé om hur framtidens dator skulle se ut.

    En dator mellan två generationer

    Zenith Z-100 lanserades 1982 av Zenith Data Systems och byggde vidare på Heathkit H100. Till skillnad från många andra datorer vid tiden var den inte bara en enkel utveckling av tidigare modeller – den var ett försök att kombinera två tekniska världar.

    Det mest ovanliga var att den hade två processorer:

    • Intel 8085 för äldre program (CP/M)
    • Intel 8088 för nyare program (DOS)

    Detta gjorde att Z-100 kunde köra både äldre 8-bitarsprogram och nyare 16-bitarsprogram. Tanken var att användaren skulle få det bästa av två världar, utan att behöva välja.

    Arbetsstation snarare än hemmadator

    Z-100 var inte designad som en enkel hemmadator, utan mer som en arbetsstation. Den fanns i två varianter:

    • Z-110 med separat bildskärm
    • Z-120 med inbyggd skärm

    Tangentbordet var inbyggt i chassit och inspirerat av skrivmaskinen IBM Selectric, vilket gav en mycket bra skrivkänsla. Detta var något som många recensenter lyfte fram som en av datorns starkaste sidor.

    Grafik som låg före sin tid

    En av Z-100:s största styrkor var grafiken. Med en upplösning på 640×225 och stöd för flera färger (eller gråskalor) var den mer avancerad än många samtida system.

    Vid samma tid hade IBM:s standarder tydliga begränsningar:

    • CGA hade lägre färg- och upplösningskapacitet
    • MDA kunde bara visa text
    • Hercules gav hög upplösning men saknade färg

    Z-100 kunde alltså erbjuda en mer flexibel och kraftfull grafisk miljö. Detta gjorde att tidiga versioner av AutoCAD släpptes för systemet.

    Nästan kompatibel med IBM PC

    Z-100 använde en egen variant av MS-DOS, kallad Z-DOS. Den kunde köra vissa DOS-program, men var inte helt kompatibel med IBM PC.

    Problemet låg i detaljer som:

    Många kommersiella program, särskilt sådana som utnyttjade IBM-specifika funktioner, fungerade därför inte. Detta blev ett avgörande hinder.

    En flexibel och utbyggbar maskin

    Z-100 var tekniskt avancerad och kunde byggas ut på flera sätt:

    • Upp till 768 KB RAM
    • Expansionskort via S-100-bussen
    • Möjlighet att installera matematisk koprocessor (Intel 8087)
    • Stöd för hårddiskar och externa enheter

    Den var särskilt attraktiv för tekniskt intresserade användare och organisationer som behövde anpassningsbara system.

    Användning i utbildning och militär

    Z-100 användes i praktiken av både utbildningsinstitutioner och myndigheter. Ett känt exempel är Clarkson College, där studenter fick datorn som en del av sin utbildning.

    Även amerikanska flygvapnet använde Z-120-modellen som arbetsdator, vilket visar att systemet ansågs tillräckligt robust för professionellt bruk.

    Varför den inte slog igenom

    Trots sina tekniska fördelar lyckades Z-100 aldrig konkurrera fullt ut med IBM PC.

    Den viktigaste orsaken var mjukvaran. Utvecklare fokuserade på IBM:s plattform, och användare följde efter. Eftersom Z-100 inte var helt kompatibel blev den ett mindre attraktivt val, trots bättre grafik och flexibilitet.

    Ett alternativt spår i datorhistorien

    Zenith Z-100 är ett exempel på hur datorutvecklingen kunde ha sett annorlunda ut. Den kombinerade innovation med bakåtkompatibilitet och erbjöd funktioner som låg före sin tid.

    Samtidigt visar den hur avgörande standardisering är. Det räcker inte att vara tekniskt bättre – man måste också passa in i det ekosystem som användare och utvecklare väljer.

    Youtube innehåll om Zenith Z-100

    Fakta: Zenith Z-100

    Tillverkare: Zenith Data Systems

    Lanseringsår: 1982

    Modell: ZW 111-30

    Typ: Persondator

    Processorer: Intel 8085 och Intel 8088

    Operativsystem: CP/M, CP/M-86 och Z-DOS

    RAM: 128 KB som standard, utbyggbart

    Lagring: Två 5,25-tums diskettenheter

    Grafik: 640 × 225 pixlar

    Särdrag: Avancerad grafik och dubbel processorlösning

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • HP 110 – datorn som gjorde datorn portabel på riktigt

    HP 110 var datorn som på allvar gjorde det möjligt att arbeta var som helst. När Hewlett-Packard lanserade den 1984 kombinerade den batteridrift, PC-kompatibilitet och inbyggd programvara i ett kompakt format – och lade därmed grunden för den moderna bärbara datorn.

    I början av 1980-talet var datorer fortfarande i huvudsak stationära maskiner. Visst fanns det “portabla” alternativ, men de var ofta tunga och krävde eluttag. Det var först när HP 110 lanserades 1984 som begreppet bärbar dator började få sin moderna betydelse.

    Ett genombrott i datorhistorien

    När Hewlett-Packard introducerade HP 110 tog de ett avgörande steg bort från de så kallade “luggables”. Den nya maskinen hade ett inbyggt batteri och kunde användas helt fristående – något som var ovanligt vid tiden. (Wikipedia)

    Datorn vägde cirka 3,8–4 kg och var ungefär i storlek med en anteckningsbok. Den var alltså inte “lätt” med dagens mått, men tillräckligt portabel för att faktiskt kunna tas med i vardagen.

    Kraft i kompakt format

    Tekniskt sett var HP 110 imponerande. Den byggde på en 16-bitars processor (Harris 80C86) och körde operativsystemet MS-DOS direkt från ROM-minne. (Wikipedia)

    Det innebar flera fördelar:

    • Snabb uppstart (ingen disk behövdes)
    • Hög driftsäkerhet
    • Inbyggda program redo att användas direkt

    Bland de program som följde med fanns ordbehandling, terminalfunktioner och kalkylprogrammet Lotus 1-2-3 – ett av de mest eftertraktade affärsprogrammen vid tiden.

    Minnesmässigt var den också stark: med 272 KB RAM och upp till 384 KB ROM hade den ovanligt mycket minne för en portabel dator 1984. (HP)

    Design som känns igen än idag

    En av de mest intressanta aspekterna var designen. Skärmen kunde vinklas och fällas ner över tangentbordet – precis som på moderna laptops.

    Detta skiljde den från konkurrenter som TRS-80 Model 100, där skärm och tangentbord satt i samma fasta plan.

    HP 110 visade alltså inte bara att datorer kunde bli portabla – den visade också hur de skulle se ut.

    En dyr men eftertraktad maskin

    Vid lanseringen kostade HP 110 cirka 2995 dollar, vilket motsvarade en betydande investering. (HP)

    Trots det fick den mycket beröm. Samtida datortidningar beskrev den som en maskin med “riktig desktop-prestanda”, och särskilt det inbyggda kalkylprogrammet ansågs vara en stor försäljningsfaktor.

    Den riktade sig främst till affärsanvändare – personer som behövde arbeta på resande fot.

    HP 110 Plus – förbättringen

    Redan 1985 kom en uppdaterad modell: HP 110 Plus. Den hade bland annat:

    • Snabbare modem
    • Fler inbyggda program
    • Bättre skärm (25 rader istället för 16)
    • Lägre pris

    Detta gjorde den mer kompatibel med program från stationära datorer och ännu mer användbar i praktiken. (Wikipedia)

    Ett viktigt steg mot dagens laptops

    HP 110 var inte den första bärbara datorn – men den var en av de första som verkligen fungerade som en mobil arbetsmaskin. Den kombinerade:

    • Batteridrift
    • PC-kompatibilitet
    • Inbyggd mjukvara
    • En design som liknar dagens laptops

    Det är därför den ofta räknas som en av de tidiga föregångarna till moderna bärbara datorer.

    Slutsats

    HP 110 markerar en tydlig brytpunkt i datorhistorien. Den gjorde datorn personlig, mobil och praktiskt användbar utanför kontoret.

    Idag bär vi runt på datorer som är tusentals gånger kraftfullare – men grundidén, att kunna arbeta var som helst, började på allvar här.

    Youtube innehåll om HP 110

    Teknisk faktaruta: HP 110

    Tillverkare Hewlett-Packard
    Modell HP 110
    Lansering Maj 1984
    Typ Bärbar dator
    Processor Harris 80C86, 5,33 MHz
    RAM 272 KB
    ROM 384 KB
    Operativsystem MS-DOS 2.11 i ROM, alternativt CP/M-86
    Skärm Monokrom LCD, 80 × 16 tecken, 480 × 128 pixlar
    Lagring Extern diskettstation som tillval
    Inbyggd mjukvara MemoMaker, Terminal Emulator och Lotus 1-2-3
    Strömförsörjning Batteridrift
    Lanseringspris 2 995 amerikanska dollar

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare