Etikett: portabel dator

  • Amstrad NC100 – enkel teknik i en brytningstid

    I början av 1990-talet kämpade den brittiska datortillverkaren Amstrad för sin överlevnad. PC-marknaden hade blivit brutal, marginalerna krympte och teknikutvecklingen gick snabbare än företaget mäktade med. Svaret blev en serie små, portabla datorer som medvetet gick mot strömmen. NC100 var ingen kraftfull nymodighet, men ett försök att återvinna användarnas förtroende genom enkelhet, tillgänglighet och fokus på praktisk nytta.

    I början av 1990-talet befann sig den brittiska datortillverkaren Amstrad i ett tydligt vägskäl. Företaget, som under 1980-talet hade gjort sig känt för billiga och lättillgängliga hemdatorer och PC-maskiner, tappade snabbt mark. En serie problem med opålitliga hårddiskar från Seagate skadade förtroendet, samtidigt som större tillverkare pressade priserna i ett intensivt priskrig. År 1992 var Amstrad inte längre den självklara utmanaren på PC-marknaden.

    Företagets grundare, Alan Sugar, satsade då på en ny idé: små, portabla datorer som inte försökte konkurrera med kontors-PC:n, utan istället erbjuda något enklare och mer fokuserat.

    NC-serien – medvetet omodern

    Resultatet blev NC100, NC150 och NC200. Tekniskt sett var de redan vid lanseringen konservativa. Samtliga byggde på den åttabitarsprocessor som många trodde var på väg bort, Z80 från Zilog. Men valet var inte nostalgiskt utan praktiskt: låg strömförbrukning, stabil drift och välkänd arkitektur gjorde det möjligt att skapa billiga och pålitliga maskiner.

    Ett ovanligt drag var att datorerna levererades med BBC BASIC som standard. Det innebar att användaren inte bara konsumerade färdiga program, utan även kunde skriva egna. I en tid när datorer i allt högre grad blev slutna system var detta ett tydligt arv från hemdatorernas mer experimentella era.

    NC100 – text före allt annat

    NC100 var den enklaste modellen och också den mest särpräglade. Den kostade 199 pund och hade ungefär samma storlek som ett A4-ark. Tangentbordet var fullstort, men skärmen var smal och placerad längs ovankanten. Den visade 80 tecken i åtta rader och var tydligt anpassad för textarbete snarare än grafik.

    Maskinen var utrustad med både RS-232-serieport och Centronics-parallellport, vilket gjorde det möjligt att ansluta skrivare, modem och annan kringutrustning. Standardminnet låg på 64 kilobyte, men kunde byggas ut till 1 megabyte via ett instickskort, vilket var relativt generöst för en bärbar dator i denna klass.

    Fem minuter till användning

    Amstrads marknadsföring betonade enkelheten. Företaget lovade att användaren skulle kunna komma igång på fem minuter, annars väntade pengarna tillbaka. För att uppfylla detta hade NC100 fyra färgkodade funktionsknappar som gav direkt åtkomst till inbyggda program som ordbehandlare, kalkylator, kalender och adressbok.

    I praktiken fungerade NC100 mer som en avancerad elektronisk skrivbok än som en traditionell dator. Den startade snabbt, drog lite ström och var fokuserad på vardagliga uppgifter som skrivande och organisering.

    Ett lågmält arv

    Ett exemplar från 1992, med modellbeteckningen NC100 och serienummer 23107711 A2UK-N, levererat med originalfodral och nätadapter, är i dag ett tydligt tidsdokument. NC100 var ingen teknisk revolution och den räddade inte Amstrads långsiktiga affärer, men den pekade fram mot ett annat sätt att tänka kring datorer.

    I efterhand kan NC100 ses som en tidig föregångare till senare minimalistiska och portabla skrivmaskinsliknande datorer. Den påminde om att användbarhet, snabb tillgång och fokus ibland kan vara viktigare än prestanda och specifikationer.

    Innehåll på youtube om Amstrand NC serien

    Faktaruta: Amstrad NC100 (1992)

    • Produkt: Amstrad NC100 (notebook/”notepad computer”)
    • Lanseringspris: £199
    • Processor: Zilog Z80 (8-bit)
    • Skärm: 80 kolumner × 8 rader (”letterbox”-format)
    • Tangentbord: Fullstort
    • Portar: RS-232 (seriell) och Centronics (parallell)
    • Minne: 64 kB inbyggt, utbyggbart till 1 MB med minneskort
    • Inbyggda program: ordbehandlare, kalkylator, kalender/diary, adressbok
    • Programmering: BBC BASIC inbyggt
    • Exemplar (1992): modell NC100, serienummer 23107711 A2UK-N
    • Tillbehör: mjukt fodral och nätadapter
  • Sharp PC-1500 – fickdatorn som tänjde på gränserna för bärbar datorkraft

    I början av 1980-talet, när datorer fortfarande var stationära och strömkrävande, lanserade Sharp en maskin som utmanade hela bilden av vad en dator kunde vara. Sharp PC-1500 var en fullt programmerbar fickdator med 8-bitars processor, riktigt tangentbord och möjlighet till utbyggnad – ett portabelt arbetsverktyg som visade att mobil datorkraft fanns långt innan den bärbara datorn blev vardag.

    När Sharp introducerade PC-1500 i början av 1980-talet suddades gränsen mellan miniräknare och dator ut på allvar. Det som vid första anblick kunde se ut som en avancerad räknare visade sig vara något betydligt mer ambitiöst: en kraftfull, programmerbar dator som fick plats i handen – och som i många avseenden var före sin tid.

    En liten dator med stora ambitioner

    Sharp PC-1500 började säljas i Japan redan 1981 och nådde Europa, Nordamerika och Australien 1982. Den byggde på processorn LH5801, en 8-bitars CPU med arkitektur som påminde om Zilog Z80, men realiserad helt i CMOS-teknik för låg strömförbrukning.

    Detta gjorde PC-1500 till en ovanligt kraftfull fickdator jämfört med många samtida modeller som fortfarande använde enklare 4-bitarsprocessorer.

    Mer än bara BASIC

    Precis som många av Sharps fickdatorer programmerades PC-1500 i BASIC, vilket gjorde den tillgänglig för studenter, ingenjörer och tekniskt intresserade användare. Men utvecklingen stannade inte där.

    Senare lyckades tyska ingenjörer knäcka systemet och tog fram både assembler och, så småningom, en C-kompilator. Därmed blev PC-1500 ett ovanligt flexibelt system för sin tid, kapabelt att köra betydligt mer avancerad mjukvara än vad Sharp ursprungligen avsett.

    Minnet – litet men utbyggbart

    Grundutförandet erbjöd 3,5 kB RAM, vilket kunde byggas ut till 7,5 kB, samt 16 kB ROM. Även om detta kan verka extremt begränsat i dag räckte det långt för tekniska beräkningar, statistikprogram och specialskrivna verktyg.

    För användare med större behov fanns även ett externt 8 kB minnesmodul, CE-155, som kunde anslutas vid behov.

    Ett riktigt tangentbord och en generös skärm

    Till skillnad från enklare fickdatorer hade PC-1500 ett fullstort QWERTY-tangentbord i kombination med ett separat numeriskt tangentbord. LCD-skärmen kunde visa 26 tecken, vilket gav betydligt bättre överblick än modeller med kortare textfält.

    Detta gjorde maskinen lämplig för längre program, strukturerad inmatning och mer avancerad interaktiv användning.

    Strömförsörjning och portabilitet

    PC-1500 kunde drivas antingen via nätadapter eller med fyra 1,5-volts batterier. Med måtten 195 × 86 × 25 mm och en vikt på cirka 375 gram inklusive batterier var den portabel, men ändå tillräckligt robust för professionellt bruk i fält.

    Tillbehör som gjorde skillnad

    Sharp erbjöd ett omfattande tillbehörssystem. Ett av de mest uppskattade var CE-150, en kombinerad skrivare och kassettbandgränssnitt. Med den kunde användaren skriva ut program och resultat samt spara och läsa in data via kassettband.

    Ett komplett system med dator, skrivare, kablar och bärväska fungerade i praktiken som ett portabelt datorsystem, långt innan begreppet laptop blivit vardag.

    Flera versioner och kloner

    Sharp tog fram flera varianter av modellen. PC-1500A var en kostnadsreducerad version med mer minne, och PC-1501 följde senare. Systemet licensierades även till Tandy och såldes som TRS-80 PC-2.

    Detta visar att PC-1500 inte bara var tekniskt intressant, utan även kommersiellt framgångsrik.

    Pris och målgrupp

    I januari 1983 såldes PC-1500 för 169 brittiska pund. Det placerade den i ett segment för seriösa användare som ingenjörer, tekniker, studenter och företag, snarare än som en ren konsumentprodukt.

    Ett viktigt kapitel i datorhistorien

    I dag är Sharp PC-1500 ett eftertraktat samlarobjekt och ett tydligt exempel på hur mobil databehandling existerade långt före smartphones och bärbara datorer. Med stöd för högnivåspråk, assembler, extern lagring och skrivare var den i praktiken en komplett dator i handformat.

    PC-1500 påminner om en tid då varje byte räknades, men där teknisk uppfinningsrikedom gjorde det möjligt att skapa imponerande system med mycket begränsade resurser.

    Youtube innehåll rörande Sharp PC-1500

    Fakta: Sharp PC-1500
    Tillverkare
    Sharp
    Modell
    PC-1500
    Tillverkning
    1981–1985
    Lansering
    Japan 1981, Europa/Nordamerika/Australien 1982
    CPU
    LH5801 (8-bitars, CMOS)
    ROM
    16 kB
    RAM
    3,5 kB (utbyggbart till 7,5 kB)
    Programspråk
    BASIC
    Skärm
    LCD, 26 tecken
    Tangentbord
    QWERTY + numeriskt tangentbord
    Ström
    Nätadapter eller 4 × 1,5 V-batterier
    Mått
    195 × 86 × 25 mm
    Vikt
    375 g (med batterier)
    Tillbehör (exempel)
    CE-150 skrivare/kassettgränssnitt, CE-155 8 kB minnesmodul
    Pris (UK)
    £169 (januari 1983)
    Klon
    TRS-80 PC-2


  • Commodore SX-64 – den bärbara datorn som bar hela 80-talet i en resväska

    Commodore SX-64 lanserades 1983 som en portabel version av den populära hemdatorn Commodore 64. Med inbyggd färgskärm och diskettstation var den världens första bärbara färgdator och ett tidigt försök att göra persondatorn flyttbar. Trots teknisk innovationshöjd fick modellen begränsad kommersiell framgång, men har i efterhand fått en framträdande plats i datorhistorien.

    I början av 1980-talet var datorer oftast stora, stationära maskiner som hörde hemma på skrivbord eller i särskilda datorrum. Ändå fanns redan då drömmen om något mer rörligt: en dator man faktiskt kunde ta med sig. När Commodore 1983 lanserade SX-64 försökte företaget förverkliga just den visionen – genom att bygga in en komplett Commodore 64 i ett portföljliknande chassi.

    Resultatet blev världens första bärbara färgdator. Den var tung, dyr och full av kompromisser, men samtidigt tekniskt imponerande och långt före sin tid.

    En bärbar dator – på 10,5 kilo

    Commodore SX-64 vägde omkring 10,5 kilogram och bars med ett kraftigt handtag som även fungerade som stöd när datorn ställdes upp på ett bord. Den tillhörde det som senare kom att kallas ”luggables” – datorer som gick att bära, men knappast smidigt transportera.

    Trots sin vikt var den självförsörjande. SX-64 hade en inbyggd femtums färgskärm av CRT-typ, en inbyggd 5¼-tums diskettstation och full kompatibilitet med Commodore 64. Till skillnad från samtida bärbara datorer som Osborne 1 och Kaypro II, vilka använde monokroma skärmar, kunde SX-64 visa färggrafik och spela avancerat ljud.

    En Commodore 64 – men inte riktigt som vanligt

    Tekniskt sett var SX-64 i stort sett identisk med Commodore 64. Den använde MOS Technology 6510-processorn på omkring 1 MHz, hade 64 kilobyte RAM, VIC-II-grafikchip med 16 färger och sprites samt det välkända SID-ljudchipet med tre oscillatorer och analogt filter.

    Samtidigt gjordes flera förändringar. För bättre läsbarhet på den lilla skärmen ändrades standardfärgerna till blå text på vit bakgrund. Det såg mer professionellt ut, men orsakade kompatibilitetsproblem med program som antog C64:ans klassiska blå bakgrund.

    Dessutom saknade SX-64 både kassettport för bandspelare och RF-utgång för TV. Commodore ansåg att den inbyggda skärmen och diskettstationen gjorde dessa anslutningar onödiga, men i praktiken innebar det begränsningar för vissa tillbehör och äldre mjukvara.

    Strömförsörjning och expansion – akilleshälen

    Till skillnad från den vanliga Commodore 64 hade SX-64 ett internt nätaggregat. Det gav ett mer integrerat och robust yttre, men begränsade möjligheterna till expansion. Vissa tillbehör, särskilt RAM-expansionsenheter, drog mer ström än nätaggregatet klarade av.

    Resultatet blev att kompatibiliteten varierade mellan olika modeller och tillbehör. Många entusiaster löste problemen genom modifieringar, till exempel genom att använda externa nätaggregat till expansionsenheter.

    DX-64 – datorn som nästan släpptes

    Commodore presenterade även planer på en DX-64, en variant med två inbyggda diskettstationer. Den väckte stort intresse, men den svaga försäljningen av SX-64 gjorde att projektet stoppades innan någon bred lansering hann ske. Ett mycket litet antal exemplar uppges ha existerat, men DX-64 blev aldrig en kommersiell produkt.

    Ungefär samtidigt presenterades också SX-100, en planerad version med monokrom skärm. Inte heller denna modell nådde marknaden.

    Varför misslyckades SX-64 kommersiellt

    Trots sin tekniska särställning blev SX-64 ingen försäljningssuccé. Den var dyr, tung och hade en liten skärm. Samtidigt erbjöd konkurrenter som Compaq Portable kraftfullare 16-bitarsdatorer med MS-DOS, vilket lockade företagsanvändare. För hemmabruk var en vanlig Commodore 64 betydligt billigare och mer flexibel.

    Kombinationen av högt pris, nischad målgrupp och hård konkurrens gjorde att SX-64 fick svårt att hitta sin plats på marknaden.

    Ett misslyckande som blev ett kultobjekt

    Trots detta fick SX-64 en trogen skara användare. Den användes flitigt av användargrupper, utvecklare och demonstratörer som uppskattade möjligheten att snabbt packa upp en komplett dator med färg, ljud och diskettstation.

    I dag betraktas Commodore SX-64 som ett samlarobjekt och ett viktigt stycke datorhistoria. Den är uppskattad för sin design, sin ingenjörskonst och sitt modiga försök att tänja på gränserna för vad en dator kunde vara.

    En portabel framtid som kom för tidigt

    SX-64 var ingen bärbar dator i modern mening, men den pekade tydligt mot framtiden. Den visade att idén om en flyttbar, självständig dator var både möjlig och lockande, även om tekniken ännu inte var mogen.

    I efterhand framstår Commodore SX-64 som ett djärvt experiment: tung, varm och högljudd, men samtidigt banbrytande. En dator som bokstavligen bar 1980-talets datorrevolution i sina händer.

    Innehåll på youtube om Commodore SX 64

    Och så reklam

    Faktaruta: Commodore SX-64
    Typ Portabel (“luggable”) hemdator
    Lanserad 1983 (släppt i december)
    Tillverkare Commodore
    CPU MOS Technology 6510 (~1 MHz)
    Minne 64 kB RAM + 20 kB ROM
    Grafik VIC-II (320×200, 16 färger, sprites)
    Ljud SID 6581
    Inbyggd skärm 5″ färg-CRT (komposit)
    Inbyggd lagring 5¼” diskettstation (1541-intern variant)
    Operativsystem Commodore KERNAL + Commodore BASIC 2.0
    Vikt ca 10,5 kg
    Kännetecken Världens första bärbara färgdator; standardfärger blå text på vit bakgrund
    Tillverkning Utgick 1986
    Tips: I vissa program kan standardfärgerna behöva ändras för bättre kompatibilitet med “vanliga” C64.
  • När framtiden fick plats i jackfickan – Texas Instruments Compact Computer 40

    I början av 1980-talet drömde elektronikindustrin om datorer som kunde tas med överallt. Texas Instruments Compact Computer 40 var ett djärvt försök att förverkliga den visionen – en extremt strömsnål och portabel dator som låg tekniskt före sin tid, men som ändå misslyckades med att hitta rätt plats på marknaden.

    När framtiden fick plats i jackfickan – Texas Instruments Compact Computer 40

    I början av 1980-talet befann sig datorvärlden i en intensiv experimentfas. Persondatorer flyttade in i vardagsrummen, men drömmen om den verkligt bärbara datorn levde fortfarande mest på ritbord och i marknadsföring. Texas Instruments, redan världsberömt för sina miniräknare och halvledare, ville ta täten även här. Resultatet blev Compact Computer 40 – en maskin som i teorin låg före sin tid, men i praktiken hamnade snett i datorhistorien.

    Compact Computer 40, ofta kallad CC-40, presenterades 1983 och var tänkt som en portabel dator för studenter, ingenjörer och yrkesverksamma. Till formen liknade den mer en avancerad miniräknare än en traditionell dator. Den hade ett inbyggt tangentbord, en ensradig LCD-skärm och en vikt på runt 600 gram. Det mest slående var dock batteritiden: upp till 200 timmar på fyra AA-batterier. Vid en tid då många hemdatorer knappt kunde flyttas utan att stängas av var detta något helt nytt.

    Under huven satt en 8-bitarsprocessor ur TI:s egen TMS70-familj, klockad till 2,5 MHz. Minnet var mycket begränsat även med dåtidens mått mätt – endast 6 kilobyte RAM i grundutförande – men kompletterades av ett relativt stort ROM-minne med ett inbyggt BASIC-språk. Precis som på många hemdatorer från epoken var användaren tänkt att själv skriva sina program direkt på maskinen. Någon inbyggd lagring för filer fanns dock inte, vilket snart skulle visa sig vara ett allvarligt problem.

    Texas Instruments hade nämligen planerat ett helt ekosystem kring CC-40. Via det så kallade Hexbus-gränssnittet skulle datorn kunna anslutas till skrivare, modem och externa lagringsenheter. Särskilt viktig var den så kallade Wafertape – ett digitalt bandminne baserat på Exatrons “Stringy Floppy”. På pappret skulle detta ge CC-40 möjlighet till verklig filhantering. I verkligheten fungerade lösningen dåligt och nådde aldrig marknaden. Utan extern lagring reducerades CC-40 till en avancerad, men isolerad, BASIC-maskin.

    Mottagandet speglade denna motsägelse. Vissa recensenter såg CC-40 som ett imponerande tekniskt experiment, särskilt för undervisning och matematiska beräkningar. Andra, inte minst tidskriften BYTE, var betydligt mer kritiska. Avsaknaden av klocka, filsystem, programbibliotek och användbart tangentbord gjorde att maskinen jämfördes mer med en vetenskaplig miniräknare än med en riktig dator. Samtidigt sålde Texas Instruments under samma period betydligt kraftfullare hemdatorer för lägre pris, vilket ytterligare urholkade CC-40:s position.

    Ändå är det just detta som gör Compact Computer 40 intressant i dag. Den visar tydligt hur oklart begreppet ”bärbar dator” fortfarande var i början av 1980-talet. CC-40 var inte en laptop i modern mening, men heller inte bara en miniräknare. Den låg någonstans mitt emellan – ett steg på vägen mot dagens ultraportabla datorer, surfplattor och handhållna enheter.

    Texas Instruments planerade uppföljare med bättre skärm, mer minne och lagring, bland annat CC-40 Plus och den ännu mer ambitiösa CC-70. När företaget abrupt lämnade hemdator­marknaden 1983 lades dessa projekt ner. Arvet levde dock vidare i senare produkter som TI-74, där delar av tekniken återanvändes.

    I backspegeln framstår Compact Computer 40 som ett tydligt exempel på hur teknisk innovation inte alltid räcker. Den var energieffektiv, portabel och ingenjörsmässigt elegant – men saknade det som användarna till slut krävde: praktisk användbarhet. Just därför har CC-40 fått en självklar plats i datorhistorien, som symbol för både visionen och fallgroparna i jakten på den bärbara datorn.

    Om Compact Computer 40 på youtube

    Texas Instruments Compact Computer 40 (CC-40)

    • Typ: Notebook-stor portabel dator / avancerad programmerbar kalkylator
    • Tillverkare: Texas Instruments
    • Lanseringsår: 1983
    • Processor: TMS70C20, 8-bit, 2,5 MHz
    • RAM: 6 KB (expanderbart upp till 18 KB)
    • ROM: cirka 34 KB (BASIC och system)
    • Skärm: 1×31 tecken LCD-display
    • Strömförsörjning: 4× AA-batterier eller nätadapter
    • Batteritid: upp till cirka 200 timmars drift
    • Vikt: ungefär 600 g
    • Operativmiljö: Inbyggd TI BASIC-tolk
    • Portar: Hexbus (för skrivare, plotter, modem, RS-232 m.m.)
    • Lagring: Ingen inbyggd masslagring; planerad Wafertape-enhet nådde aldrig marknaden
    • Pris vid lansering: cirka 249 US-dollar (1983)
    • Målgrupp: Ingenjörer, tekniker, studenter och andra som behövde portabla beräkningar och enkel programmering
  • IBM 5100 – Den portabla datorn som låg före sin tid

    IBM 5100 Portable Computer lanserades 1975 och blev en milstolpe inom datorhistorien. Trots sin vikt på 25 kilo räknades den som portabel och imponerade med att kombinera skärm, tangentbord, lagring och avancerad beräkningskapacitet i ett enda kompakt system. Med stöd för både APL och BASIC och teknik hämtad från stordatorvärlden blev IBM 5100 ett pionjärsystem som förebådade den personliga datorns genombrott – flera år innan PC-eran tog fart.

    När IBM lanserade IBM 5100 Portable Computer den 10 september 1975 skrev man datateknikhistoria. Den vägde visserligen över 25 kilo och krävde eluttag – men ansågs ändå portabel. Med inbyggd skärm, tangentbord, databandstation och upp till 64 KB RAM blev den en av de första kompletta datorerna som fick plats på ett skrivbord (eller i en mycket stark persons bagage).

    IBM 5100 var ett direkt resultat av forskningsprototypen SCAMP (Special Computer APL Machine Portable) från 1973, som kallats världens första persondator. Den kunde köra programmeringsspråket APL, vilket tidigare krävde stordatorer. IBM löste detta genom att låta den lilla maskinen emulera stordatorns funktioner via mikroprogrammering – flera år innan PC-eran började.

    Den blev ingen massprodukt på grund av sitt höga pris (mellan 8 975 och 19 975 USD, motsvarande upp till ca 117 000 USD idag), men användes inom forskning, teknik och ekonomi. Idag är 5100 ett ikoniskt samlarobjekt och förekommer i popkultur – bland annat i John Titor-historien och anime-serien Steins;Gate, där den under namnet IBN 5100 beskrivs som nyckeln till att bryta tidens barriärer.


    Fördelar med IBM 5100 (1975)

    • Första portabla datorn med CRT-skärm, tangentbord och lagring.
    • Kunde köra både APL och BASIC – ovanligt kraftfullt för tiden.
    • Mikroprogrammerad emulering av större datorer.
    • Avancerad teknik i kompakt format – före sin tid.

    Nackdelar

    • Mycket dyr.
    • Tung och inte batteridriven.
    • Svår för vanliga användare, särskilt APL-versionerna.
    • Bandstationerna var långsamma och känsliga.

    IBM 5100 och framtiden

    Tekniken som utvecklades för IBM 5100 ledde vidare till datorrevolutionen på 80-talet. Även om modellen inte blev en kommersiell succé pekade den ut riktningen mot dagens bärbara datorer. Flera teknikhistoriker ser den som den första riktiga PC:n, långt före IBM 5150 (PC:n från 1981).

    Det är fascinerande att en maskin från mitten av 70-talet kunde inspirera såväl teknikutveckling som science fiction – och fortsätter fascinera människor ett halvt sekel senare

    Teknisk fakta: IBM 5100 Portable Computer

    Lanseringsår 1975 (10 september)
    Typ ”Portabel” persondator (allt-i-ett)
    Processor IBM PALM (16-bitars mikroprocessor, mikro­kodad emulator för System/370 och System/3)
    Minne (RAM) 16, 32, 48 eller 64 KB
    ROM / ROS Flera hundra KB med systemprogram, APL/BASIC-tolkar
    Lagring Inbyggd QIC-bandstation (DC300-kassetter, ca 204 KB per kassett).
    Extern extra bandstation IBM 5106 som tillval.
    Skärm Inbyggd 5" monokrom CRT, 16 rader × 64 tecken
    I/O & anslutningar Tangentbord integrerat i chassit
    BNC-kontakt för extern monitor
    IBM 5100 Communications Adapter (2741-emulering) som tillval
    Valbar seriell I/O-adapter (RS-liknande port)
    Programspråk APL, BASIC eller båda (valbar med strömbrytare på fronten)
    Vikt ≈ 25 kg (ca 55 lb)
    Pris vid lansering Ca 8 975–19 975 USD (beroende på konfiguration)

    Video på youtube om IBM 5100