Etikett: server

  • AMD EPYC 7302 – sexton kärnor byggda för servrar och tunga arbetsstationer

    AMD EPYC 7302 är en kraftfull serverprocessor med 16 kärnor och 32 trådar, utvecklad för virtualisering, databaser och andra krävande arbetsuppgifter. Med Zen 2-arkitektur, 128 MB L3-cache, åttakanaligt DDR4-minne och stöd för PCI Express 4.0 erbjuder den fortfarande imponerande kapacitet för servrar och avancerade arbetsstationer.

    AMD EPYC 7302 är en serverprocessor med 16 kärnor och 32 trådar. När den lanserades 2019 var den en del av AMD:s stora återkomst på servermarknaden. Med stöd för stora mängder arbetsminne, 128 MB cache, PCI Express 4.0 och system med två processorer riktar den sig framför allt till virtualisering, databaser och andra arbetsuppgifter där många beräkningar ska utföras samtidigt.

    En processor för servrar – inte vanliga hemdatorer

    EPYC 7302 tillhör AMD:s andra generation EPYC-processorer, med kodnamnet Rome. Den använder Zen 2-arkitekturen och tillverkas med en processteknik på 7 nanometer.

    Processorn passar i sockeln SP3, som är betydligt större än de processorsocklar som används i vanliga stationära datorer. Det beror bland annat på att EPYC-processorer behöver många anslutningar för arbetsminne, PCI Express och kommunikation mellan flera processorer.

    EPYC 7302 kan användas ensam, men den stöder även system med två processorer. En server med två EPYC 7302 får därmed totalt:

    • 32 processorkärnor
    • 64 trådar
    • 256 MB L3-cache

    Det gör plattformen lämpad för exempelvis webbservrar, databasservrar, virtuella maskiner och tunga tekniska beräkningar.

    Sexton kärnor och 32 trådar

    Varje fysisk processorkärna kan hantera två trådar samtidigt med hjälp av AMD:s teknik Simultaneous Multithreading, vanligen förkortad SMT.

    Det innebär inte att varje kärna blir dubbelt så snabb. Tekniken gör däremot att processorn kan utnyttja sina interna beräkningsenheter mer effektivt. När en instruktion väntar på data kan processorn arbeta vidare med en annan tråd.

    Resultatet blir bättre prestanda i program som kan fördela arbetet över många trådar. Exempel är:

    • virtualisering
    • databaser
    • kompilering av stora program
    • rendering
    • videokodning
    • vetenskapliga beräkningar
    • drift av många samtidiga tjänster

    Program som bara använder en eller ett fåtal trådar får däremot inte samma fördel av det stora antalet kärnor.

    Måttlig klockfrekvens men många samtidiga beräkningar

    EPYC 7302 arbetar normalt med en klockfrekvens på 3,0 GHz och kan under gynnsamma förhållanden öka frekvensen till omkring 3,3 GHz.

    Det är lägre än hos många moderna processorer för speldatorer och vanliga arbetsstationer. Serverprocessorer är dock konstruerade efter andra prioriteringar. Målet är inte alltid högsta möjliga prestanda i en enskild tråd, utan stabil och förutsägbar prestanda när många uppgifter körs samtidigt.

    Processorn har dessutom en låst multiplikator. Den är alltså inte avsedd för traditionell överklockning. I en server är stabilitet, energieffektivitet och lång drifttid normalt viktigare än att pressa fram några extra procent prestanda.

    Stor cache minskar väntetiderna

    EPYC 7302 har sammanlagt 128 MB L3-cache. Cacheminnet fungerar som ett mycket snabbt mellanlager mellan processorkärnorna och det betydligt långsammare arbetsminnet.

    När information som processorn behöver redan finns i cacheminnet slipper den hämta samma data från arbetsminnet. Det kan ge stora prestandavinster i arbetsuppgifter där många processer arbetar med samma eller närliggande data.

    Varje kärna har dessutom:

    • 32 KB L1-cache för instruktioner
    • 32 KB L1-cache för data
    • 512 KB L2-cache

    Det ger totalt 512 KB instruktionscache, 512 KB datacache och 8 MB L2-cache för hela processorn.

    Åtta minneskanaler

    En av de största skillnaderna mellan EPYC och vanliga konsumentprocessorer är minnessystemet.

    EPYC 7302 har stöd för åttakanaligt DDR4-minne med officiella hastigheter på upp till 3 200 MT/s. Det ger betydligt högre minnesbandbredd än hos vanliga stationära datorer, som ofta använder två minneskanaler.

    Den höga minnesbandbredden är viktig för exempelvis databaser, beräkningsprogram och virtualisering. I sådana system kan många processorkärnor behöva läsa och skriva stora mängder data samtidigt.

    Processorn stöder även ECC-minne. ECC kan upptäcka och korrigera vissa typer av minnesfel innan de orsakar skadade filer, programkrascher eller felaktiga beräkningar.

    Det är särskilt viktigt i system som ska vara i drift dygnet runt eller hanterar affärskritiska data.

    PCI Express 4.0 ger gott om anslutningsmöjligheter

    EPYC 7302 använder PCI Express 4.0 för kommunikationen med bland annat nätverkskort, lagringsenheter, grafikkort och andra expansionskort.

    EPYC-plattformen erbjuder ett mycket stort antal PCI Express-banor jämfört med vanliga datorplattformar. Det gör det möjligt att bygga servrar med exempelvis:

    • flera snabba NVMe-enheter
    • nätverkskort för 10, 25, 40 eller 100 gigabit
    • flera grafikkort eller beräkningskort
    • avancerade lagringskontroller
    • acceleratorer för artificiell intelligens

    PCI Express 4.0 har dubbelt så hög överföringskapacitet per bana som PCI Express 3.0. Det var en viktig nyhet när Rome-generationen lanserades.

    Byggd för virtualisering

    EPYC 7302 har hårdvarustöd för virtualisering, vilket gör att en fysisk server kan delas upp i flera virtuella datorer.

    Varje virtuell maskin kan köra sitt eget operativsystem och fungera som om den vore en separat dator. Det gör det möjligt att samla många servrar på en enda fysisk maskin och därmed minska behovet av hårdvara, ström och utrymme.

    Processorn stöder även IOMMU, som bland annat används för PCI-passthrough. Med denna teknik kan en virtuell maskin få direkt åtkomst till en fysisk enhet, exempelvis ett grafikkort, nätverkskort eller lagringskort.

    Det kan ge betydligt bättre prestanda än om all kommunikation måste gå genom virtualiseringsprogrammet.

    Ingen inbyggd grafik

    EPYC 7302 saknar integrerad grafikprocessor. Det är normalt för processorer i denna serverklass.

    Många servermoderkort har i stället en separat, enkel grafikkrets för administration och felsökning. Den används främst för att visa en textkonsol, BIOS-inställningar och fjärradministration.

    Ska processorn användas i en arbetsstation för exempelvis rendering eller videoredigering behövs ett separat grafikkort.

    Effektförbrukning och kylning

    Processorn har en angiven TDP på 155 watt. Det är högt jämfört med enklare datorprocessorer, men förhållandevis rimligt för en serverprocessor med 16 kärnor, åtta minneskanaler och omfattande stöd för externa enheter.

    EPYC 7302 kräver ändå ett kraftfullt kylsystem och ett moderkort som är konstruerat för SP3-processorer. Vanliga processorkylare för AM4 eller AM5 passar inte.

    I rackmonterade servrar används ofta stora kylflänsar tillsammans med kraftiga systemfläktar. I en arbetsstation kan en större tornkylare eller specialanpassad vattenkylning användas, beroende på chassi och moderkort.

    Stöd för AVX och AVX2

    Processorn har stöd för instruktionsuppsättningarna AVX och AVX2. Dessa kan bearbeta flera tal med en enda instruktion och används därför i program för bland annat:

    • videokodning
    • signalbehandling
    • vetenskapliga beräkningar
    • komprimering
    • kryptering
    • maskininlärning

    EPYC 7302 saknar däremot stöd för AVX-512. Den instruktionsuppsättningen förekommer framför allt i vissa Intel-processorer och i senare AMD-generationer.

    Fortfarande användbar på begagnatmarknaden

    EPYC 7302 är inte längre en modern serverprocessor, men den kan fortfarande vara intressant på begagnatmarknaden. Sexton kärnor, 32 trådar, åtta minneskanaler och 128 MB L3-cache räcker långt för många hemmaservrar, virtualiseringsmiljöer och arbetsstationer.

    Den stora kostnaden är ofta inte själva processorn. SP3-moderkort, registrerat ECC-minne, kraftig kylning och lämpliga nätaggregat kan göra ett komplett system betydligt dyrare.

    Energiförbrukningen bör också vägas mot prestandan. Nyare serverprocessorer kan ofta utföra mer arbete per förbrukad watt.

    För den som hittar ett komplett och prisvärt system kan EPYC 7302 ändå erbjuda mycket beräkningskapacitet, gott om minnesbandbredd och ovanligt många expansionsmöjligheter.

    Fakta om AMD EPYC 7302

    EgenskapSpecifikation
    ProcessorklassServer och arbetsstation
    ArkitekturZen 2, Rome
    LanseringAugusti 2019
    SockelSP3
    Antal kärnor16
    Antal trådar32
    Grundfrekvens3,0 GHz
    TurbofrekvensUpp till 3,3 GHz
    L1-cache16 × 32 KB instruktioner och 16 × 32 KB data
    L2-cache16 × 512 KB
    L3-cache128 MB
    TDP155 watt
    MinnesstödÅttakanaligt DDR4, upp till 3 200 MT/s
    ECC-stödJa
    PCI ExpressPCI Express 4.0
    FlerprocessorsystemUpp till två processorer
    Integrerad grafikNej
    VirtualiseringJa
    IOMMU och PCI-passthroughJa
    InstruktionsstödAVX och AVX2
    AVX-512Nej
    Ursprungligt rekommenderat pris978 dollar

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Commodore 900 – Commodores bortglömda Unix-maskin

    Commodore 900 var datorn som kunde ha gjort Commodore till en seriös aktör på Unix-marknaden. Med Zilog Z8000-processor, operativsystemet Coherent och stöd för både serverdrift och avancerade arbetsstationer var den långt ifrån företagets mer kända hemdatorer. Men trots tekniska ambitioner, högupplöst grafik och fleranvändarstöd stannade C900 vid prototypstadiet – och blev i stället en av Commodores mest fascinerande bortglömda maskiner.

    I mitten av 1980-talet försökte Commodore ta ett stort kliv bortom hemdatorerna. Företaget var redan känt för maskiner som PET, VIC-20 och Commodore 64, men på kontor och i tekniska miljöer fanns en helt annan marknad: fleranvändarsystem, arbetsstationer och Unix-datorer. Resultatet blev Commodore 900, även kallad C900, Z-8000 eller internt bara ”Z-Machine”.

    Det var en dator som kunde ha blivit Commodores väg in i den professionella Unix-världen. Men i stället blev den ett av företagets mest fascinerande sidospår – en tekniskt avancerad maskin som nästan ingen fick se.

    Commodore 900 byggde på Zilog Z8000-familjen, närmare bestämt Z8001-processorn. Det var en 16-bitars processor, alltså ett tydligt steg upp från de 8-bitarsmaskiner som gjort Commodore berömt. Därför kallade ingenjörerna den internt för ”Z-Machine”. Namnet syftade inte på någon science fiction-dator, utan helt enkelt på Zilog-processorn som låg i centrum av konstruktionen.

    Maskinen var tänkt för affärsbruk. Den skulle inte främst vara en dator för spel, hobbyprogrammering eller vardagsbruk i hemmet, utan en seriös arbetsstation och server. Operativsystemet var Coherent, ett Unix-liknande system som gav datorn stöd för sådant som fleranvändardrift, multitasking och klassiska Unix-verktyg.

    I dokumentationen beskrivs ett komplett system med verktyg som grep, awk, ed, assembler och till och med Emacs. För den som var van vid enklare mikrodatorer var detta en helt annan värld. Här handlade det inte om att ladda program från kassettband, utan om hårddisk, terminaler, utvecklingsverktyg och ett operativsystem med rötter i den professionella datormiljön.

    Commodore 900 fanns i två huvudvarianter. Model 1 var tänkt som server. Den hade textbaserad video och flera seriella portar, så att flera terminaler eller arbetsstationer kunde kopplas in. Model 2 var arbetsstationen, med betydligt mer avancerad grafik. Den kunde hantera en hög upplösning på 1024 × 800 bildpunkter, vilket var imponerande för tiden.

    Skillnaden mellan modellerna visar tydligt vad Commodore försökte bygga: inte bara en enskild dator, utan ett litet Unix-ekosystem. Servern kunde stå för lagring och användare, medan arbetsstationerna gav grafisk åtkomst till systemet. Det var ett upplägg som påminde mer om Sun, Apollo och andra arbetsstationsföretag än om den klassiska hemdatormarknaden.

    Men Commodore 900 var också en maskin fylld av praktiska egenheter. Arbetsstationens högupplösta bildskärm använde en ovanlig, närmast proprietär videostandard. Det gjorde den svår att använda utan rätt monitor och rätt kabel. Även strömförsörjningen kunde vara ett problem, särskilt när maskinerna hamnade hos samlare långt senare och behövde anpassas till andra nätspänningar.

    De få exemplar som finns kvar i dag är därför inte bara sällsynta, utan ofta svåra att få igång. Berättelser från samlare visar hur mycket det kan krävas: trasiga nätaggregat, hårddiskproblem, specialkablar, okända bildskärmskrav och lösa kablar inne i monitorer. Att få en Commodore 900 att starta kan bli ett detektivarbete där kunskap från flera personer måste pusslas ihop.

    Det är också det som gör C900 så intressant. Den är inte bara en produkt som misslyckades kommersiellt. Den är ett fönster in i en alternativ framtid för Commodore. Tänk om företaget hade satsat hårdare på Unix-arbetsstationer? Tänk om Commodore 900 hade nått marknaden i större skala? Kanske hade Commodore då blivit mer än ett hemdatormärke – kanske även en spelare inom professionella arbetsstationer och nätverksbaserade kontorssystem.

    Men historien tog en annan väg. Samtidigt som C900 utvecklades arbetade Commodore också med Amiga, en dator som på många sätt var mer spektakulär, mer multimedial och mer anpassad till den kreativa persondatorns framtid. Amiga blev maskinen som fångade uppmärksamheten. Commodore 900 hamnade i skuggan.

    Endast ett litet antal prototyper tillverkades. Uppgifter pekar på omkring femtio exemplar, vilket gör den till en av Commodores mest ovanliga datorer. Den blev aldrig någon vanlig produkt i butik, utan såldes eller distribuerades främst som utvecklingssystem innan projektet lades ner.

    I dag är Commodore 900 en kultmaskin. Den representerar ett ögonblick då Commodore stod vid ett vägskäl. Företaget hade teknisk kompetens, egna kretsar, internationell tillverkning och ett starkt varumärke. Man kunde ha försökt bli en tung aktör även på arbetsstationsmarknaden. Men konkurrensen var hård, Unix-världen var krävande och Commodores interna prioriteringar förändrades.

    C900 är därför en påminnelse om att datorhistorien inte bara består av de maskiner som slog igenom. Den består också av prototyper, halvfärdiga satsningar och maskiner som nästan blev något stort. Commodore 900 var en sådan dator: en Unix-maskin från ett företag som de flesta förknippar med färgglada hemdatorer, spel och BASIC.

    Den lämnade aldrig hamnen på riktigt. Men för den som intresserar sig för datorhistoria är just det en del av fascinationen. Commodore 900 visar hur nära framtiden ibland kan vara – och hur snabbt den kan försvinna.

    Youtube innehåll om Commodore 900

    Teknisk faktaruta: Commodore 900

    Modell Commodore 900 / C900
    Även känd som Z-Machine, Z-8000
    Tillverkare Commodore International
    Typ Unix-liknande arbetsstation/server
    Processor Zilog Z8001, 16-bitars CPU
    Klockfrekvens Upp till cirka 10 MHz
    Minne Vanligen 512 KB RAM
    Lagring Hårddisk, exempelvis 20 MB
    Operativsystem Coherent, ett Unix-liknande operativsystem
    Grafik Model 2 kunde använda högupplöst grafik upp till 1024 × 800 bildpunkter
    Varianter Model 1 som server och Model 2 som arbetsstation
    Anslutningar Flera seriella RS-232-portar, särskilt på servermodellen
    Lanseringsperiod Utvecklad omkring 1984–1985
    Status Stannade vid prototypstadiet; endast ett fåtal exemplar byggdes

    Sammanfattning: Commodore 900 var ett ambitiöst försök att ta Commodore in på marknaden för Unix-liknande arbetsstationer och servrar. Trots avancerad teknik för sin tid lades projektet ner innan datorn nådde en bredare marknad.

    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare

  • Sun-1 – datorn som startade Sun Microsystems

    Sun-1 var den första datorgenerationen från Sun Microsystems och lanserades 1982. Maskinen, som ursprungligen utvecklades vid Stanford University av Andy Bechtolsheim, blev startpunkten för Suns satsning på kraftfulla Unix-baserade arbetsstationer och servrar. Med avancerad minneshantering, nätverksstöd och en modern processorarkitektur bidrog Sun-1 till att forma den tekniska miljö som senare skulle ligga till grund för internet- och serverutvecklingen under 1980- och 1990-talen.

    Sun-1 – datorn som startade Sun Microsystems

    Sun-1 var den första datorgenerationen från Sun Microsystems och lanserades i maj 1982. Den markerade början på en ny era av Unix-baserade arbetsstationer och nätverksdatorer, långt innan persondatorn blivit standard på kontor och i hem.

    Från Stanford till Silicon Valley

    Historien börjar på Stanford University där doktoranden Andy Bechtolsheim konstruerade en kraftfull arbetsstation som en del av sitt forskningsarbete. Projektet fick finansiering från DARPA, samma myndighet som bidrog till utvecklingen av det tidiga internet.

    Namnet SUN stod ursprungligen för Stanford University Network. När Bechtolsheim och hans kollegor grundade Sun Microsystems blev denna konstruktion företagets första kommersiella produkt.

    Teknik som låg före sin tid

    Sun-1 byggde på processorn Motorola 68000, som vid lanseringen var en av de mest avancerade mikroprocessorerna på marknaden. Den kördes i 10 MHz och möjliggjorde 16/32-bitars beräkningar, vilket var mycket kraftfullt 1982.

    Maskinen var konstruerad för att köra Unix i en riktig fleranvändarmiljö. Den hade en avancerad minneshantering som gjorde det möjligt att:

    • köra flera program samtidigt
    • skydda minne mellan processer
    • dela kod effektivt
    • arbeta stabilt i nätverksmiljö

    Detta gjorde den särskilt attraktiv för universitet, forskningsinstitutioner och tekniska företag.

    Unix utan grafiskt gränssnitt

    Sun-1 körde en tidig version av Unix baserad på Seventh Edition UNIX. Något grafiskt fönstersystem fanns inte. Allt arbete skedde via textterminal.

    Det kan verka spartanskt i dag, men Unix gav tillgång till kraftfulla kommandoradsverktyg, nätverksfunktioner och stabil fleranvändardrift. Den typen av system lade grunden till mycket av den internetinfrastruktur vi använder i dag.

    Användning i filmindustrin

    Sun-1 fick även betydelse inom filmvärlden. Den användes i ett tidigt digitalt redigeringssystem utvecklat av Lucasfilm. Systemet var en föregångare till dagens icke-linjära videoredigering, där filmklipp kan hanteras digitalt istället för på fysisk film.

    Modeller och utbyggbarhet

    Sun-1 fanns i två huvudvarianter:

    • Sun 100 – en skrivbordsmodell med sju kortplatser
    • Sun 150 – en rackmonterad server med femton kortplatser

    Arkitekturen byggde på Multibus, vilket gjorde systemet modulärt. Användare kunde installera extra minne, nätverkskort, grafik och lagringsenheter efter behov. Maskinen kunde utrustas med upp till 2 MB RAM, vilket var en stor mängd minne vid denna tid.

    Varför Sun-1 är viktig

    Sun-1 var mer än en produkt. Den representerade ett skifte i hur datorer användes. Istället för isolerade persondatorer satsade Sun på kraftfulla arbetsstationer kopplade i nätverk. Kombinationen av Unix, nätverk och hög prestanda gjorde Sun till en central aktör under 1980- och 1990-talen.

    Allt började med en universitetsprototyp på Stanford. Sun-1 visar hur akademisk forskning kan bli grunden för ett företag som påverkar hela teknikvärlden.

    Teknisk faktaruta

    System
    Sun Microsystems Sun-1
    Lansering
    Maj 1982
    Processor
    Motorola 68000 (10 MHz)
    Buss
    Multibus (IEEE 796)
    Minne
    256 KB (standard), upp till 2 MB
    Operativsystem
    SunOS 0.9 (Unix V7-baserad)
    Grafik
    1024×1024 framebuffer (1024×800 visat)
    Nätverk
    Ethernet (tidigt 3 Mbit/s, senare 10 Mbit/s)
    Lagring
    SMD-kontroller, upp till 4 diskar (t.ex. 84 MB)
    Formfaktor
    Arbetsstation eller rackmonterad server
    Fakta sammanställd för översikt, detaljer kan variera mellan konfigurationer och revisioner.


    Annons

    Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
    Digital Fixare