Etikett: retro dator

  • BBC Micro – datorn som lärde Storbritannien att programmera

    BBC Micro var mer än en hemdator från 1980-talet. Den blev navet i ett unikt folkbildningsprojekt där television, skola och teknik samverkade för att lära en hel nation hur datorer fungerade. Genom sin robusta konstruktion, sitt avancerade programmeringsspråk och sin centrala roll i brittisk utbildning kom BBC Micro att prägla en generation – och lägga grunden för tekniska innovationer som fortfarande påverkar världen i dag.

    BBC Micro – datorn som lärde Storbritannien att programmera

    I början av 1980-talet stod Storbritannien inför något som kändes både spännande och oroande: datorerna var på väg in i vardagen. De syntes i nyheter, i industrin och i framtidsvisioner – men för de flesta människor var de fortfarande mystiska lådor som man inte riktigt förstod. BBC bestämde sig för att göra något ovanligt: i stället för att bara prata om datorer skulle man lära hela landet hur de fungerade.

    Resultatet blev ett av de mest inflytelserika teknologiprojekten i brittisk historia, och i centrum stod en beige dator med röda funktionsknappar: BBC Micro.

    BBC:s stora folkbildningssatsning

    BBC drog igång det som kom att kallas Computer Literacy Project. Grundtanken var att om datorer skulle bli en naturlig del av samhället, måste människor också förstå dem. Inte bara använda färdiga program, utan förstå hur de fungerade och hur man själv kunde styra dem.

    Projektet byggdes kring TV-program och utbildningsmaterial, bland annat The Computer Programme, Making the Most of the Micro, Computers in Control och Micro Live. Men BBC insåg snabbt att teori inte räckte. För att undervisningen skulle fungera behövdes en gemensam praktisk plattform: en standarddator som tittare och skolor kunde använda parallellt med TV-sändningarna.

    BBC tog därför fram en detaljerad kravspecifikation och bjöd in brittiska datortillverkare att lämna förslag på en maskin som klarade programmering, grafik, ljud, teletext och styrning av extern utrustning.

    Acorns ”Proton” – byggd i rekordfart

    Acorn Computers hade redan ett projekt på gång: en efterföljare till deras Atom-dator, med arbetsnamnet Proton. Maskinen var dock långt ifrån färdig när BBC presenterade sina krav.

    Enligt senare vittnesmål fick Acorns ingenjörer, däribland Sophie Wilson och Steve Furber, bara omkring en vecka på sig att bygga en fungerande prototyp. De arbetade dygnet runt, improviserade tekniska lösningar och lyckades till slut visa upp en maskin som inte bara uppfyllde BBC:s krav, utan i flera avseenden överträffade dem.

    BBC gav Acorn kontraktet, Proton döptes om och i december 1981 lanserades BBC Microcomputer System.

    ”Beeb” tar över skolorna

    BBC Micro, snart smeknamnad ”the Beeb”, fick ett enormt genomslag i Storbritannien, särskilt inom skolvärlden. Under 1980-talet skaffade de flesta skolor minst en BBC Micro. För många elever blev detta deras första möte med programmering, logiskt tänkande och datorer som något man själv kunde kontrollera.

    Det var inte bara BBC:s starka varumärke som gjorde skillnaden. Själva datorn var ovanligt genomtänkt för sin tid. Den var robust byggd, hade ett stort antal anslutningar för kringutrustning och kunde byggas ut med nätverk, diskettenheter, tal syntes och extra processorer.

    BBC BASIC – hjärtat i maskinen

    En av de viktigaste framgångsfaktorerna var det inbyggda programmeringsspråket BBC BASIC. Till skillnad från många andra BASIC-varianter var det snabbt, kraftfullt och välstrukturerat. Det stödde procedurer, funktioner, villkorssatser och till och med assemblerkod direkt i språket.

    Det gjorde BBC Micro användbar både för nybörjare och mer avancerade användare. Samma dator kunde användas i klassrummet för enkla övningar och hemma av entusiaster som byggde egna projekt och spel.

    Teknik som låg före sin tid

    BBC Micro använde en 6502-processor på 2 MHz, men konstruktionen var ovanligt avancerad. Minneshanteringen var optimerad så att både processor och grafiksystem kunde arbeta effektivt samtidigt.

    Maskinen erbjöd flera grafiklägen med olika upplösningar och färgdjup. Särskilt berömt blev Mode 7, ett teletextbaserat läge som använde extremt lite minne men ändå kunde visa färgglad text och grafik. Detta knöt an direkt till BBC:s egen teletexttjänst Ceefax och gav datorn en tydlig koppling till TV-världen.

    Expansioner och Tube-gränssnittet

    BBC Micro var byggd för att växa. Den kunde utrustas med diskettenheter, hårddiskar, nätverkskort och specialkort för ljud och tal.

    En av de mest ovanliga och inflytelserika lösningarna var Tube-gränssnittet. Det gjorde det möjligt att ansluta en andra processor som tog över beräkningarna medan BBC Micro fungerade som in- och utmatningsdator. Genom Tube kunde man köra allt från CP/M-system till avancerade utvecklingsmiljöer.

    BBC Micro och ARM-processorns födelse

    När Acorn i mitten av 1980-talet började utveckla en egen RISC-processor, ARM, användes BBC Micro som utvecklingsplattform. ARM-processorn kördes som en andra processor via Tube-gränssnittet.

    Det innebär att BBC Micro spelade en direkt roll i utvecklingen av ARM-arkitekturen, som senare skulle bli dominerande i mobiltelefoner, surfplattor och inbyggda system världen över. Från skolklassrum till fickdatorer – kopplingen är oväntad men verklig.

    Spel, musik och TV-produktion

    BBC Micro användes inte bara för utbildning. Den fick ett omfattande spelutbud, där Elite blev ett av de mest inflytelserika spelen i datorhistorien. Datorn användes också i musikproduktion med UMI-sequencern och dök upp i studior hos flera kända artister under 1980-talet.

    Dessutom användes BBC Micro för grafik och effekter i brittiska TV-produktioner, vilket ytterligare stärkte kopplingen mellan datorn och BBC:s sändningar.

    Ett tekniskt kulturarv

    Än i dag finns BBC Micro kvar i museer, skolprojekt och bland retroentusiaster. Många maskiner fungerar fortfarande, ofta med endast mindre underhåll. Emulerade versioner gör det möjligt att köra BBC Micro-program direkt i webbläsaren.

    BBC Micro har blivit mer än en gammal dator. Den är en symbol för en tid då ett helt land försökte förstå den digitala framtiden tillsammans.

    Slutsats

    BBC Micro var på ytan en enkel 8-bitars dator, men i praktiken var den ett utbildningsverktyg, en teknisk experimentplattform och en grogrund för framtida innovationer. Den lärde en generation att programmera, inspirerade en inhemsk mjukvaruindustri och bidrog indirekt till utvecklingen av ARM-processorer som i dag finns i miljarder enheter.

    Det är därför BBC Micro fortfarande räknas som en av de viktigaste datorerna i Europas teknikhistoria.

    Om BBC Micro på youtube

    BBC Micro – faktaruta
    Lanserad
    December 1981
    Utvecklare
    BBC (Computer Literacy Project), byggd av Acorn Computers
    Tillverkare
    Acorn Computers
    Typ
    8-bitars hemdator / skol- och utbildningsdator
    CPU
    MOS Technology 6502/6512, 2 MHz
    RAM
    16–32 KiB (Model A/B), senare upp till 128 KiB (Master)
    Lagring
    Kassett; diskettenhet (tillval); senare även hårddisk (ovanligt)
    Operativsystem
    Acorn MOS
    Språk
    BBC BASIC i ROM
    Kända styrkor
    Robust byggkvalitet, många portar, Econet-nätverk, Tube för andraprocessor
    Betydelse
    Dominerade brittiska skolor på 1980-talet och användes som plattform i Acorns tidiga ARM-utveckling
    Smeknamn
    “Beeb”

  • HP EliteBord G1 – Datorn är inbygg i tangetbordet

    En gång var datorn ett tangentbord som kopplades till TV:n i vardagsrummet. Nu är samma idé tillbaka – laddad med artificiell intelligens, avancerad säkerhet och professionell prestanda. När HP bygger en fullfjädrad AI-PC direkt i tangentbordet knyts 80-talets hemdatorer ihop med framtidens sätt att arbeta.

    Från Commodore 64 till AI-PC – när 80-talets idé får nytt liv

    Allt var inte bättre förr.
    Men vissa idéer var förvånansvärt tidlösa.

    När HP på CES 2026 presenterade en dator helt inbyggd i ett tangentbord var det många som kände igen formen direkt. För teknikintresserade väcker den associationer till 1980-talets hemdatorer – där själva datorn var tangentbordet och skärmen bara var ett tillbehör. Fyra decennier senare är samma grundidé tillbaka, nu anpassad för AI, hybridarbete och moderna säkerhetskrav.

    När datorn var något man tog fram

    På 80-talet var datorn inte en möbel. Den plockades fram när den behövdes, kopplades till TV:n eller en enkel monitor och ställdes undan igen. Allt satt i tangentbordet: processor, minne och anslutningar. Det gjorde datorn begriplig, portabel och flexibel.

    HP:s EliteBoard G1a bygger på exakt samma filosofi. I stället för att vara låst till ett skrivbord är datorn tänkt att följa användaren. Man tar med sig tangentbordet och kopplar in sig där det finns en skärm – på kontoret, i mötesrummet eller hemma.

    Samma form, helt annan kraft

    Likheten med 80-talets hemdatorer är framför allt konceptuell. Innehållet är något helt annat.

    EliteBoard G1a rymmer modern processorarkitektur och dedikerad AI-kapacitet som klarar avancerade beräkningar lokalt, utan att behöva skicka data till molnet. Det som en gång var kilobyte är nu miljarder operationer per sekund. Ändå är idén densamma: så mycket dator som möjligt, i så lite form som möjligt.

    Det är retro i formen, men futuristiskt i funktionen.

    Ett svar på hur vi faktiskt arbetar i dag

    Skillnaden mellan då och nu ligger i användningen. 80-talets tangentbordsdatorer var ofta familjens första möte med programmering, spel och digitalt skapande. Dagens version är byggd för professionellt arbete: AI-assisterat skrivande, analys, design och samarbete.

    När arbete sker på många platser, ofta med olika skärmar men samma användare, blir det logiskt att själva datorn är det man bär med sig – inte hela arbetsstationen.

    Säkerhet som tillhör framtiden

    Här tar nostalgikänslan slut. Moderna arbetsflöden kräver skydd mot hot som inte existerade när hemdatorerna dominerade. Därför är dagens tangentbordsdator utrustad med hårdvarubaserad säkerhet som skyddar systemet redan på låg nivå och är förberedd för framtida hot, inklusive sådana kopplade till kvantdatorer.

    Ytan är enkel. Insidan är byggd för en betydligt mer komplex värld.

    När teknikhistorien upprepar sig

    Det är lätt att se EliteBoard G1a som något radikalt nytt, men kanske är det snarare ett exempel på hur bra idéer återkommer när tekniken hunnit ikapp dem. 80-talets hemdatorer visade att datorn inte behöver vara stor för att vara kraftfull. Dagens AI-PC i tangentbordsform visar samma sak – fast på en helt annan nivå.

    Ibland går utvecklingen inte rakt fram.
    Ibland tar den en omväg tillbaka, och kommer tillbaka smartare.

    Faktaruta: HP EliteBoard G1a Next Gen AI PC

    HP EliteBoard G1a är en “keyboard PC” – en komplett dator inbyggd i ett tangentbord, avsedd att kopplas till extern skärm och fungera som en flyttbar arbetsstation.

    Formfaktor
    Datorn sitter i tangentbordet och används med valfri extern skärm.
    Processor
    Stöd för AMD Ryzen™ AI 300-seriens processor (konfigurationsberoende).
    AI-acceleration (NPU)
    Upp till 50 TOPS NPU-prestanda för lokala AI-uppgifter (konfigurationsberoende).
    Grafik
    Radeon 800M-seriens grafik (konfigurationsberoende).
    Anslutning till skärm
    USB-C-kompatibel skärm krävs (säljs separat).
    Ljud
    Integrerade mikrofoner och högtalare.
    Mobilitet
    Cirka 12 mm profil och runt 750 g (enligt uppgifter i pressmaterialet).
    Medföljande tillbehör
    Förparad trådlös mus för snabb “plug and play”.
    Tillval
    Intern batterilösning (uppges som 32 W) samt integrerad fingeravtrycksläsare och strömknapp.
    Säkerhet och låsning
    HP Wolf Security for Business samt stöd för Kensington-lås och tillval med fäst/”tethered” kabel (konfigurationsberoende).
    Uppgifter kan variera beroende på konfiguration och marknad. Skärm och vissa funktioner/tillval säljs separat.

  • HP 200LX – fickdatorn som var en riktig PC innan “smart” ens var ett ord

    HP 200LX var en fickstor dator som suddade ut gränsen mellan kalkylator, handdator och fullvärdig persondator. När Hewlett-Packard lanserade modellen 1994 erbjöd den något unikt för sin tid: en i stort sett helt IBM PC-kompatibel DOS-maskin i ett format som rymdes i handen. Med inbyggt tangentbord, utbyggbar lagring och professionella program i ROM blev HP 200LX ett arbetsredskap för tekniker, ekonomer och entusiaster – och ett tidigt exempel på hur verklig mobil databehandling kunde se ut långt innan smartphones och surfplattor tog över.

    Introduktion
    Året är 1994. Internet är något man ringer upp, bärbara datorer är tunga och dyra, och mobiltelefoner är mest till för samtal. Då släpper Hewlett-Packard en liten dator som ser ut som en tjockare miniräknare med lock, men som i praktiken är en full DOS-kompatibel PC i fickformat. Den heter HP 200LX och blir snabbt en favorit bland användare som vill ha ett riktigt arbetsverktyg överallt.

    En PC i fickformat
    HP 200LX kallades ofta för en “palmtop PC”. Den hade QWERTY-tangentbord, monokrom grafisk skärm, serieport och en PCMCIA-kortplats för expansion. Det avgörande var att den körde MS-DOS 5.0 från ROM. Den startade snabbt och gav dig en miljö som påminde om en stationär PC, fast i en enhet som gick ner i jackfickan.

    Tekniken som räckte längre än man tror
    Inuti satt en 80186-kompatibel processor som HP kallade “Hornet”, klockad runt 7,91 MHz. Minne fanns i varianter på 1, 2 eller 4 MB, där en del kunde nyttjas som klassiskt RAM och resten som utökat minne eller lagringsutrymme. På pappret ser det blygsamt ut, men DOS-program från tiden var resurssnåla och väloptimerade. Resultatet blev en maskin som kändes oväntat kapabel för sin storlek.

    Kontorsverktyg inbyggt från start
    HP stoppade inte bara in DOS, utan också ett komplett programutbud i ROM. Lotus 1-2-3 fanns inbyggt, tillsammans med kalender, adressbok, terminal, e-postlösningar och olika verktyg och kalkylatorer. Det gjorde att 200LX var användbar direkt ur kartongen, utan att man behövde installera något för att komma igång med vardagsarbete.

    Expansion och lagring som gjorde den flexibel
    PCMCIA-platsen var en av maskinens starkaste sidor. Genom kort kunde man lägga till extra lagring, modem och i vissa fall även nätverksfunktioner via kompatibla Ethernet-kort. Med rätt lösningar gick det också att använda CompactFlash och andra minneskortstyper som lagring. Den här flexibiliteten gjorde att HP 200LX användes i många praktiska sammanhang, där pålitlighet och portabilitet vägde tyngre än grafik och prestanda.

    Windows på en palmtop, på sitt sätt
    En detalj som ofta nämns i entusiasthistorier är att det faktiskt gick att köra Windows 3.0 i Real Mode, om man hade tålamod och rätt upplägg. Det var inte snabbt och inte särskilt bekvämt, men det var möjligt. Det säger något om hur nära en “riktig PC” 200LX faktiskt var.

    Kultstatus och livet efter nedläggningen
    När HP senare gick vidare mot Windows CE-baserade produkter försvann DOS-eran från deras palmtop-linje. Men HP 200LX levde vidare i en stark användarkultur. Skälen var flera: DOS var lättviktigt och effektivt, PC-kompatibiliteten gav tillgång till enormt mycket mjukvara, formfaktorn var praktisk och maskinen var ovanligt hackbar. Än i dag finns intresse för reparationer, uppgraderingar och bevarande.

    Vanliga problem och varför den ändå överlever
    Som mycket 90-talshårdvara har den sina svagheter. Plastdetaljer kan spricka vid gångjärn, öppningslås kan bli slappa, batteriläckage kan skada delar och vissa enheter drabbas av skärmfel eller tröga tangenter. Samtidigt är det just här som gemenskapen kring maskinen märks, eftersom många problem går att åtgärda med förstärkningar, rengöring och försiktig reparation.

    Påskägg som visar människorna bakom
    HP 200LX har också en charmig sida. Den innehåller flera påskägg, bland annat i det medföljande spelet “Lair of Squid”, där det finns en dold galleria med utvecklarbilder om man skriver ett särskilt ord. I självtestläget finns dessutom gömda dikter och texter som anspelar på projektens interna kodnamn och på utvecklingsteamets vardag. Det är små detaljer som gör att maskinen känns mer som ett hantverk än som en anonym produkt.

    Varför den fortfarande är intressant
    HP 200LX påminner om en tid då portabel dator betydde effektivitet, kontroll och fokus. Allt låg lokalt, allt startade snabbt och enheten var byggd som ett verktyg snarare än en uppmärksamhetsmaskin. Den visar hur mycket man kan göra med små resurser, och varför många fortfarande uppskattar hårdvara som går att förstå, underhålla och använda utan att vara beroende av moderna ekosystem.

    Vill du att jag också formaterar texten för MediaWiki direkt, med samma “artikelkänsla” men helt utan punktlistor och utan fetstil annat än rubriker?

    Innehåll på youtube om HP 200XL

    HP 200LX – fakta
    Tillverkare Hewlett-Packard (HP)
    Typ Palmtop PC / handdator
    Lanserad Augusti 1994
    Utgången December 1999
    Operativsystem MS-DOS 5.0 (i ROM)
    Processor 80186-kompatibel “Hornet” @ ca 7,91 MHz
    Minne 1 / 2 / 4 MB RAM
    Skärm Monokrom LCD, CGA-lägen (bl.a. 640×200)
    Expansion PCMCIA Type II
    Lagring PCMCIA-minneskort (SRAM/ATA Flash/CompactFlash via lösningar), upp till ca 2 GB med tredjepartsdrivrutin
    Ström 2× AA + CR2032-backup, valfri nätadapter
    Mått 16 × 8,64 × 2,54 cm
    Föregångare HP 100LX
    Efterföljare HP 300LX

  • Wang 2200 – datorn som var föregångare till persondatorn

    Wang 2200 lanserades 1973, i en tid då datorer fortfarande var stora, dyra och svåråtkomliga. Ändå erbjöd denna relativt okända maskin något som i dag känns självklart: en komplett dator i ett enda skåp, redo att användas direkt. Med inbyggd skärm, tangentbord, lagring och ett programmeringsspråk som startade automatiskt bröt Wang 2200 mot tidens normer och gjorde avancerad datorkraft tillgänglig för företag och myndigheter utan egna datacenter. Den blev aldrig ett hushållsnamn – men dess idéer kom att prägla datorutvecklingen långt framöver.

    I början av 1970-talet var datorer fortfarande något mystiskt. De stod i särskilda rum, krävde specialutbildad personal och kostade mer än de flesta företag ens kunde överväga. Ändå fanns det en dator som bröt mönstret. Den hette Wang 2200 och byggdes av Wang Laboratories. I efterhand framstår den som ett av de tydligaste stegen mot den moderna persondatorn – trots att den lanserades flera år innan PC-revolutionen tog fart.

    En dator som inte behövde förklaras

    När man slog på en Wang 2200 hände något ovanligt för sin tid: datorn var redo att användas direkt. Ingen lång uppstart, inget operativsystem som skulle laddas, inga hålkort eller fjärrterminaler. Skärmen tändes och BASIC-prompten väntade.

    Det låter trivialt i dag, men då var det en radikal idé. Datorn var inte byggd för datatekniker – den var byggd för människor som behövde lösa problem.

    BASIC som satt i hårdvaran

    Hemligheten låg i hur Wang 2200 var konstruerad. Programmeringsspråket BASIC låg inte som ett program i minnet, utan var hårdvaruimplementerat i ROM. Det gjorde systemet både snabbare och stabilare än många konkurrenter.

    Men ännu viktigare var vad det betydde i praktiken: många användare kunde redan BASIC. Företag behövde inte anställa specialister eller lägga månader på utbildning. Programmering blev ett arbetsverktyg, inte ett hinder.

    Liten på utsidan, större inuti

    Trots sitt kompakta format var Wang 2200 långt ifrån begränsad. Den kunde byggas ut stegvis med mer minne, bättre lagring och ett stort antal kringutrustningar. Från enkla kassettband gick utvecklingen vidare till disketter och fasta diskar, skrivare, plottrar och kommunikationsutrustning.

    Detta gjorde systemet attraktivt för verksamheter som växte – banker, myndigheter, försäkringsbolag och industri. Man kunde börja smått och bygga vidare utan att byta hela datorplattformen.

    Dator eller terminal? Båda.

    En särskilt smart tanke bakom Wang 2200 var att den kunde fungera både som fristående dator och som intelligent terminal mot större system. Den kunde kopplas till andra Wang-system eller till stordatorer, men behöll samtidigt sin egen beräkningskraft.

    I marknadsföringen vände Wang detta till en poäng: man kunde motivera köpet som en kraftfull terminal – och samtidigt få en komplett dator på köpet. Det är ett resonemang som påminner starkt om senare klient-server-lösningar.

    En oväntad roll i kalla kriget

    Wang 2200 fick också en geopolitisk betydelse. Den användes av sovjetiska planeringsmyndigheter, bland annat Gosplan. Av rädsla för dolda funktioner i västerländsk hårdvara reverse-engineerades systemet, vilket resulterade i den sovjetiska klonen Iskra-226 – fullt programkompatibel med originalet.

    Att en amerikansk kontorsdator blev mall för ett sovjetiskt system säger något om hur praktisk och genomtänkt konstruktionen var.

    Ett ovanligt långt liv

    Wang 2200 var inte en tillfällig produkt. Serien utvecklades under nästan två decennier och gick från diskreta TTL-kretsar till VLSI-lösningar och till slut en version baserad på Intel 80386 i slutet av 1980-talet. Ändå kunde program skrivna på 1970-talet fortsätta att fungera, tack vare den konsekventa BASIC-miljön.

    Än i dag körs Wang 2200-program i emulatorer på moderna datorer – ofta snabbare än originalmaskinerna någonsin klarade.

    Varför Wang 2200 fortfarande spelar roll

    Wang 2200 var ingen hemmadator och ingen stordator. Den var något mitt emellan – och kanske just därför så viktig. Den visade att datorer kunde vara:

    • direkt användbara
    • begripliga för vanliga yrkesmänniskor
    • byggda för verkliga problem, inte bara teknik

    När persondatorn senare slog igenom hade många av idéerna redan testats i praktiken av Wang 2200.

    Den blev aldrig lika berömd som Apple II eller IBM PC. Men utan maskiner som Wang 2200 hade övergången från datorsalar till skrivbord sannolikt varit både långsammare och svårare.

    I efterhand framstår den som precis det som dess egen reklam påstod:
    en liten dator – med en mycket stor idé.

    Innehåll på youtube om Wang 2200

    Wang 2200 – faktaruta
    • Positionering: “Statistics and Number-Crunching Computer” (statistik- och beräkningsdator)
    • Startpris: $7 400 (listpris, USD)
    • Språk: 16K hardwired BASIC (BASIC hårdvaruimplementerat i ROM)
    • Standardminne: 4 KB RAM
    • Bildskärm: CRT, 16 rader × 64 tecken
    • Lagring (grundsystem): konsolkassettstation
    • Tangentbord: val mellan alfanumeriskt eller BASIC-tangentbord
    • Utbyggbarhet: minne i 4 KB-steg upp till 32 KB
    • Utlovat ekosystem: 28 större kringutrustningar
    Utbyggnad och tillbehör
    • RAM-pris : $1 600 per 4 KB (upp till 32 KB)
    • Skrivare: tre typer, sju prisklasser
    • Plotter: stegmotor för mycket exakt inkrementell plottning
    • Stor flatbäddsplotter : 31″ × 48″ (pris: $8 000)
    • Disketter (“floppy”): från $4 500 i enkel/dubbel/trippel konfiguration
    • Diskettkapacitet : 0,25 / 0,50 / 0,75 MB
    • Större disk : 1 / 2 / 5 MB fasta eller flyttbara diskar
    • I/O och media : hålkortsläsare, pappersremsläsare, online-terminaler, BCD- & ASCII-kontrollers
    Kommunikation, support och “mjuka” argument
    • Telekom/terminal-roll: kan uppgraderas för telekommunikation med andra 2200 eller stordator
    • Budskap: “motivera den som kraftfull terminal och få en ‘gratis’ fristående dator”
    • Service: 250+ fabriksutbildade tekniker i 105 städer (USA)
    • Utbildning: gratis programmeringskurser och operatörsskolor (Tewksbury, MA)
    • Programbibliotek: statistik- och matematik/vetenskap-applikationer
    • Användargrupp: SWAP (hjälper sänka programmeringskostnader)
    Extra kul teknikfakta
    • Lansering: 1973 (Wang 2200-serien)
    • Idé som kom tidigt: allt-i-ett med skärm + lagring + BASIC redo vid start – långt innan PC blev standard
    • Utveckling: serien växte senare till fleranvändarsystem (upp till 16 arbetsstationer i vissa konfigurationer)
    • Oväntad historia: systemet reverse-engineerades i Sovjet och inspirerade kompatibla kloner (Iskra-226)
    • Lång livslängd: fanns i drift i många år och kunde moderniseras med senare CPU-lösningar

  • Amstrad NC100 – enkel teknik i en brytningstid

    I början av 1990-talet kämpade den brittiska datortillverkaren Amstrad för sin överlevnad. PC-marknaden hade blivit brutal, marginalerna krympte och teknikutvecklingen gick snabbare än företaget mäktade med. Svaret blev en serie små, portabla datorer som medvetet gick mot strömmen. NC100 var ingen kraftfull nymodighet, men ett försök att återvinna användarnas förtroende genom enkelhet, tillgänglighet och fokus på praktisk nytta.

    I början av 1990-talet befann sig den brittiska datortillverkaren Amstrad i ett tydligt vägskäl. Företaget, som under 1980-talet hade gjort sig känt för billiga och lättillgängliga hemdatorer och PC-maskiner, tappade snabbt mark. En serie problem med opålitliga hårddiskar från Seagate skadade förtroendet, samtidigt som större tillverkare pressade priserna i ett intensivt priskrig. År 1992 var Amstrad inte längre den självklara utmanaren på PC-marknaden.

    Företagets grundare, Alan Sugar, satsade då på en ny idé: små, portabla datorer som inte försökte konkurrera med kontors-PC:n, utan istället erbjuda något enklare och mer fokuserat.

    NC-serien – medvetet omodern

    Resultatet blev NC100, NC150 och NC200. Tekniskt sett var de redan vid lanseringen konservativa. Samtliga byggde på den åttabitarsprocessor som många trodde var på väg bort, Z80 från Zilog. Men valet var inte nostalgiskt utan praktiskt: låg strömförbrukning, stabil drift och välkänd arkitektur gjorde det möjligt att skapa billiga och pålitliga maskiner.

    Ett ovanligt drag var att datorerna levererades med BBC BASIC som standard. Det innebar att användaren inte bara konsumerade färdiga program, utan även kunde skriva egna. I en tid när datorer i allt högre grad blev slutna system var detta ett tydligt arv från hemdatorernas mer experimentella era.

    NC100 – text före allt annat

    NC100 var den enklaste modellen och också den mest särpräglade. Den kostade 199 pund och hade ungefär samma storlek som ett A4-ark. Tangentbordet var fullstort, men skärmen var smal och placerad längs ovankanten. Den visade 80 tecken i åtta rader och var tydligt anpassad för textarbete snarare än grafik.

    Maskinen var utrustad med både RS-232-serieport och Centronics-parallellport, vilket gjorde det möjligt att ansluta skrivare, modem och annan kringutrustning. Standardminnet låg på 64 kilobyte, men kunde byggas ut till 1 megabyte via ett instickskort, vilket var relativt generöst för en bärbar dator i denna klass.

    Fem minuter till användning

    Amstrads marknadsföring betonade enkelheten. Företaget lovade att användaren skulle kunna komma igång på fem minuter, annars väntade pengarna tillbaka. För att uppfylla detta hade NC100 fyra färgkodade funktionsknappar som gav direkt åtkomst till inbyggda program som ordbehandlare, kalkylator, kalender och adressbok.

    I praktiken fungerade NC100 mer som en avancerad elektronisk skrivbok än som en traditionell dator. Den startade snabbt, drog lite ström och var fokuserad på vardagliga uppgifter som skrivande och organisering.

    Ett lågmält arv

    Ett exemplar från 1992, med modellbeteckningen NC100 och serienummer 23107711 A2UK-N, levererat med originalfodral och nätadapter, är i dag ett tydligt tidsdokument. NC100 var ingen teknisk revolution och den räddade inte Amstrads långsiktiga affärer, men den pekade fram mot ett annat sätt att tänka kring datorer.

    I efterhand kan NC100 ses som en tidig föregångare till senare minimalistiska och portabla skrivmaskinsliknande datorer. Den påminde om att användbarhet, snabb tillgång och fokus ibland kan vara viktigare än prestanda och specifikationer.

    Innehåll på youtube om Amstrand NC serien

    Faktaruta: Amstrad NC100 (1992)

    • Produkt: Amstrad NC100 (notebook/”notepad computer”)
    • Lanseringspris: £199
    • Processor: Zilog Z80 (8-bit)
    • Skärm: 80 kolumner × 8 rader (”letterbox”-format)
    • Tangentbord: Fullstort
    • Portar: RS-232 (seriell) och Centronics (parallell)
    • Minne: 64 kB inbyggt, utbyggbart till 1 MB med minneskort
    • Inbyggda program: ordbehandlare, kalkylator, kalender/diary, adressbok
    • Programmering: BBC BASIC inbyggt
    • Exemplar (1992): modell NC100, serienummer 23107711 A2UK-N
    • Tillbehör: mjukt fodral och nätadapter

  • Jupiter Ace – den brittiska datorn som gick sin egen väg

    Jupiter Ace var en unik hemmadator som lanserades 1982 och stack ut från mängden genom att använda programmeringsspråket Forth i stället för det betydligt vanligare BASIC. Med sin karakteristiskt vita design och släktskap med ZX Spectrum lockade den främst tekniskt kunniga entusiaster. Trots snabb prestanda för sin tid och ett innovativt tillvägagångssätt blev försäljningen begränsad, mycket på grund av svårtillgänglig programmering, monokrom grafik och litet minne. I dag är Jupiter Ace ett eftertraktat samlarobjekt och ett fascinerande exempel på tidig datorhistoria.

    När hemdatorerna erövrade Europa i början av 1980-talet satsade de flesta tillverkare på det lättlärda programmeringsspråket BASIC. Men två tidigare Sinclair-ingenjörer, Richard Altwasser och Steven Vickers, valde en helt annan riktning. Med Jupiter Ace, lanserad 1982, levererade de en dator som inte bara påminde visuellt om ZX Spectrum – utan som byggde hela sin filosofi kring det betydligt kraftfullare men också mer krävande språket Forth.

    Ace:n var kompakt, enkel och extremt snabb för sin tid. Där konkurrenterna släpade sig fram genom BASIC-tolkning, blev Forth-koden i Ace körbar nästan lika snabbt som ren maskinkod. Prislappen var dessutom förhållandevis låg: £89.95, vilket motsvarar cirka £300 i dagens pengar. Trots detta nådde datorn aldrig kommersiell framgång – totalt såldes runt 5 000 enheter, innan tillverkaren Jupiter Cantab tvingades lägga ner verksamheten redan året därpå.

    Orsakerna var flera: det begränsade minnet (endast 3 KB RAM från start), den monokroma grafiken och framför allt att Forth var svårt att lära sig för den stora massan. Medan barn och hobbyprogrammerare ville skriva enklare spel i BASIC, lockade Ace i första hand tekniskt avancerade entusiaster.

    I dag räknas Jupiter Ace som en ikonisk raritet – en dator som var före sin tid och som visade att även små maskiner kunde hantera strukturerat och avancerat programmeringsspråk. Ett modigt tekniskt steg, men samtidigt ett kommersiellt vågspel som inte bar frukt – förrän flera decennier senare i form av kultstatus.

    Teknisk fakta – Jupiter Ace (1982)

    Tillverkare: Jupiter Cantab
    Lanseringsår: 1982
    Processor: Zilog Z80A @ 3,25 MHz
    Internminne: 3 KB RAM (expanderbart till max 49 KB)
    ROM: 8 KB (inkl. Forth OS)
    Operativsystem: ACE Forth
    Grafik: 32 × 24 tecken, monokrom
    Ljud: Intern högtalare (CPU-styrd beeper)
    Lagring: Kassettband, 1500 baud
    Utbyggnad: RAM-paket, expansionsport (CPU + video), ev. ZX81-kompatibilitet via adapter
    Anslutningar: Kassett I/O, expansionsport
    Tangentbord: 40 tangenters gummitangenter (liknar ZX Spectrum)
    Strömförbrukning: Nätadapter
    Ursprungspris: £89.95 (≈ £300 idag)
    Sålda enheter: ca 5 000
    Grafik och ljud: Enkel monokrom grafik, begränsad ljudkapacitet
    Övrigt: Forth cirka 10× snabbare än BASIC, riktad mot teknikentusiaster

    Filmer på youtube om Jupiter Ace