Sony Ericsson T310 lanserades våren 2003 som en färgglad och prisvärd mobil i företagets snabbt växande sortiment. Den riktade sig till yngre användare och dem som ville ha något mer lekfullt än de strikt designade affärsmodellerna. Med sin 256-färgsskärm, MMS-stöd, nedladdningsbara spel och ringsignaler samt det ikoniska spelet Tony Hawk’s Pro Skater, blev T310 en av de mest igenkännbara telefonerna från sin generation.
Tekniska specifikationer
Nätverk: GSM Lansering: Mars 2003 Status: Utgången modell Mått: 104 × 49 × 19 mm Vikt: 97 g SIM: Mini-SIM Skärm: STN, 256 färger, 101×80 pixlar, 6 rader, stöd för bakgrundsbilder Kamera: Nej Internminne: 250 kontakter med 8 fält vardera, samt 30 samtalsloggar (mottagna, slagna och missade) Minneskort: Nej Högtalare: Nej Ljud: Vibration och polyfona ringsignaler, kompositör, ringsignaler kan tilldelas kontakter 3.5 mm hörlursuttag: Nej Infraröd port: Ja Bluetooth: Nej Radio: Nej Dataöverföring: WAP 2.0/xHTML (ingen USB-port) Meddelanden: SMS, EMS, MMS, e-post Java: Nej Spel: Tony Hawk’s Pro Skater + nedladdningsbara titlar Övriga funktioner:
Förutsägande textinmatning
Organizer
Röstanteckning
Klocka och alarm Batteri: Avtagbart Li-Po
Standby: upp till 300 h
Taltid: upp till 7 h Färger: Flaming Gold, Fashion Blue, Funky Purple SAR: 0.35 W/kg (huvud), 0.38 W/kg (kropp) SAR EU: 0.61 W/kg (huvud)
Funktioner och design
T310 byggde vidare på Sony Ericssons välkända formspråk från tidiga 2000-talet – rundade kanter, färgblock och ett mjukt formspråk som gjorde telefonen både bekväm och iögonfallande. Den lilla STN-skärmen med 256 färger kunde visa bakgrundsbilder och enkla grafikteman, något som var nytt och trendigt i en tid då de flesta telefoner fortfarande hade monokroma displayer.
Möjligheten att skicka MMS, ladda ned polyfona ringsignaler och spela spel gjorde modellen till en social och underhållande enhet snarare än bara ett kommunikationsverktyg.
Trots sin budgetposition inkluderade T310 infraröd port, vilket möjliggjorde filöverföring till andra enheter — ett uppskattat inslag för användare innan Bluetooth slog igenom.
Sammanfattning
Sony Ericsson T310 kombinerade lekfull design med funktioner som tidigare varit reserverade för dyrare modeller. Den representerar en tid då färgskärmar, polyfona signaler och MMS var framtidens standard, och den bidrog till att göra mobilkommunikation både mer personlig och rolig.
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Casio G’zOne Type-V var en av de mest robusta mobiltelefonerna från mitten av 2000-talet – byggd för att klara miljöer där vanliga telefoner gick sönder. Den tål vatten, stötar och damm, och kunde till och med sänkas helt under vatten utan att ta skada. Med sin karaktäristiska vikbara design, 2-megapixelkamera, EVDO-datastöd och unika klockfunktioner på ytterdisplayen, blev Type-V snabbt en favorit bland friluftsentusiaster, byggarbetare och militär personal.
Tekniska specifikationer
Typ: Robust vikbar telefon Lansering: 2005 (CDMA-nät) Status: Utgången modell Vikt: 150 g Mått: 104 × 52 × 29.7 mm Byggkvalitet: Fullt vattentät, stöttålig, dammskyddad Operativsystem: Casios egenutvecklade plattform (proprietär) Nätverk: CDMA 850 / 1900 MHz Data: EVDO rev. 0 Skärm (inre): 2.2″ QVGA LCD (240×320 px) Yttre display: Monokrom LCD med klock- och statusfunktioner Processor: Ej specificerad Intern lagring: 31 MB (ej expanderbar) Kamera: 2 MP med LED-blixt Videoinspelning: Ja Batteri: Avtagbart, upp till 3,4 timmars taltid / 170 timmars standby GPS: A-GPS-stöd Hörselhjälpkompatibilitet: M3 (mostly compatible) Språk: Engelska, spanska
Funktioner
Kommunikation och nätverk
Casio G’zOne Type-V var en CDMA-baserad mobil med EVDO-stöd för snabbare dataöverföring. Den hade även ett WAP-webbläsargränssnitt för enkel internetåtkomst, samt extern antennkontakt – ett välkommet inslag för användning i fordon eller på landsbygden.
Design och hållbarhet
Telefonen hade en militärklassad konstruktion, med tätningar mot vatten och smuts. Den kunde användas i regn, snö, damm och till och med under vatten – vilket gjorde den till en pionjär bland vattentåliga mobiler.
Multimedia
Den inbyggda 2 MP-kameran med LED-blixt klarade både stillbilder och video, och användaren kunde lagra bilder direkt i telefonens interna minne. Man kunde även ställa in bild-ID för kontakter, spela upp anpassade ringsignaler, och använda röstuppringning.
Verktyg och produktivitet
Kalkylator
Kalender
Alarm
Ficklampa
Spel (BREW)
Högtalartelefon
Röstmeddelanden och TTY/TDD-stöd
Användarvänlighet
Type-V hade sidoknappar för volym, kamera och läge, samt förutsägande textinmatning för snabbare SMS-skrivning.
Sammanfattning
Casio G’zOne Type-V var inte bara en telefon – det var ett verktyg byggt för extrema förhållanden. Den kombinerade robusthet med moderna funktioner som kamera, GPS och webbläsare, och blev snabbt en ikon inom kategorin ”rugged phones”. Den visade att mobilteknik inte bara handlar om stil – utan även om överlevnadsförmåga.
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
När Samsung Galaxy S II lanserades våren 2011 satte den en ny standard för hur en modern Android-telefon skulle se ut och kännas. Den kombinerade en ultraslim design på bara 8,5 mm, en 4,3-tums Super AMOLED Plus-skärm, och den då banbrytande Exynos 4210 dual-core-processorn. Resultatet var en kraftfull, elegant och tekniskt avancerad smartphone som snabbt blev en milstolpe i mobilhistorien och ett självklart val för entusiaster världen över.
Samsung I9100 Galaxy S II
När Samsung Galaxy S II lanserades våren 2011 satte den en ny standard för hur en modern Android-telefon skulle se ut och kännas. Den kombinerade en ultraslim design på bara 8,5 mm, en 4,3-tums Super AMOLED Plus-skärm, och den då banbrytande Exynos 4210 dual-core-processorn. Resultatet var en kraftfull, elegant och tekniskt avancerad smartphone som snabbt blev en milstolpe i mobilhistorien och ett självklart val för entusiaster världen över.
Taltid: upp till 18 h 20 min (2G) / 8 h 40 min (3G) Färger: Svart, vit, rosa SAR EU: 0.34 W/kg (huvud)
Prestanda och ny teknik
Galaxy S II var den första modellen i serien som använde Samsungs egen Exynos 4210 Dual-chipset, vilket innebar ett rejält prestandalyft jämfört med föregångaren Galaxy S. Kombinationen av dual-core Cortex-A9 CPU och Mali-400MP4 GPU gav imponerande kraft, snabbare apphantering och bättre spelprestanda.
Den nya Super AMOLED Plus-skärmen var också ett stort steg framåt. Till skillnad från den tidigare PenTile-tekniken använde den äkta RGB-subpixlar, vilket resulterade i skarpare text, rikare färger och bättre synlighet i solljus.
För fotografering introducerade Samsung en 8 MP kamera med LED-blixt och 1080p-videoinspelning – något som var banbrytande i 2011 års mobilvärld.
Design och användarupplevelse
Galaxy S II var vid lanseringen världens tunnaste smartphone med sina 8,5 mm, men ändå robust nog att tåla vardagsbruk. Den vägde endast 116 gram, vilket gjorde den märkbart lättare än många konkurrenter.
Gränssnittet TouchWiz 4.0 introducerade nya funktioner som förbättrad widget-hantering, rörelsekontroller och en modernare layout som gjorde Android-upplevelsen mer intuitiv.
Förbättringar från Galaxy S
Samsung lyssnade på användarnas kritik av den första Galaxy S och åtgärdade flera problem:
Den tidigare PenTile-skärmen ersattes med äkta Super AMOLED Plus.
Den långsamma RFS-filsystemet byttes ut mot EXT4, vilket gjorde systemet snabbare.
GPS-problemen från föregångaren löstes.
Kameran fick blixt och 1080p-videostöd.
Resultatet blev en betydligt mer mogen och pålitlig telefon – både för vardagsbruk och för teknikentusiaster.
Samsung Galaxy S II var mer än bara en uppföljare — den var en fulländad evolution. Med sitt kraftfulla Exynos-chip, strålande AMOLED-skärm och eleganta design satte den standarden för hur flaggskeppsmobiler skulle se ut under 2010-talet. Den blev snabbt en bästsäljare och lade grunden för det som senare skulle bli en av världens mest framgångsrika smartphone-serier.
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Casio PB-100F lanserades under det tidiga 1980-talet som en programmerbar fickdator för studenter, ingenjörer och hobbyister. Den var en vidareutveckling av PB-100, men med fler funktioner och större minne. PB-100F kombinerade BASIC-programmering, LCD-skärm och utbyggbar lagring i ett kompakt format som gjorde den till ett kraftfullt verktyg i fickstorlek – långt innan dagens smartphones och bärbara datorer tog över rollen som digital assistent.
Specifikationer
Lansering: 1983 Status: Utgången Tillverkare: Casio Computer Co., Ltd. Mått: 165 x 72 x 14 mm Vikt: 170 g (inkl. batterier) Display: 12-siffrig alfanumerisk LCD, 24 tecken per rad Processor: Hitachi HD61913 Klockfrekvens: ca 0.6 MHz RAM-minne: 1.5 KB (utbyggbart till 8 KB) ROM-minne: 8 KB (innehåller BASIC-tolk och systemprogram) Programmering: BASIC (Casio BASIC) Strömförsörjning: 2 × CR2032-litiumbatterier Anslutningar: 11-polig kontakt för FA-3 Interface Cradle, bandspelare och skrivare (FP-10/FP-100) Utbyggnad: Kassettgränssnitt för lagring av program och data Inmatning: QWERTY-tangentbord Utmatning: LCD-display, extern skrivare
Design och hårdvara
PB-100F hade en stilren, silvergrå design med ett fullständigt QWERTY-tangentbord – något som gjorde den både praktisk och professionell. LCD-skärmen kunde visa upp till 24 tecken i en rad, vilket underlättade vid programmering och datainmatning. Den robusta plastkonstruktionen och den låga vikten gjorde den till en idealisk följeslagare för tekniker och studenter i fält.
Programvara och funktioner
Casio PB-100F körde ett BASIC-tolkat system, vilket gjorde den programmerbar för matematiska beräkningar, tabeller, lagringsrutiner och till och med enklare spel. Programmen kunde sparas via bandgränssnittet till kassettbandspelare – en vanlig lösning före minneskortens era.
Den hade inbyggda funktioner för aritmetiska operationer, logiska jämförelser, villkorliga hopp, stränghantering och loopar. Kombinationen av programmerbarhet och bärbarhet gjorde PB-100F till ett viktigt verktyg i undervisning och tekniska tillämpningar under 1980-talet.
Tillbehör och expansion
PB-100F kunde anslutas till Casio FA-3 Interface Cradle, som gjorde det möjligt att koppla datorn till skrivare (FP-10/FP-100) och kassettbandspelare. Dessutom fanns expansionsmoduler som utökade minnet upp till 8 KB, vilket var betydande för tiden.
Processorn – Hitachi HD61917
Hjärtat i Casio PB-100F var Hitachi HD61917, en avancerad 4-bitars CMOS-mikrokontroller utvecklad specifikt för bärbara och batteridrivna datorer under början av 1980-talet. Den utgjorde den logiska vidareutvecklingen av HD61913, som användes i den tidigare modellen PB-100, men erbjöd högre effektivitet, förbättrad intern arkitektur och utökat stöd för extern kringutrustning.
Tekniska egenskaper
Arkitektur: 4-bitars ALU
Klockfrekvens: cirka 0,6 MHz
Adressrymd: upp till 64 KB via bankväxling
Instruktionsuppsättning: optimerad för BASIC-tolkning, flyttalsberäkningar och strängoperationer
Tillverkningsteknik: CMOS (låg strömförbrukning, lång batteritid)
Strömförbrukning: extremt låg – optimerad för drift på små litiumbatterier
Till skillnad från många samtida mikrokontrollers var HD61917 i praktiken ett tidigt exempel på en system-on-chip (SoC)-design. Den innehöll inte bara processorn utan även de viktigaste kringkretsarna, vilket gjorde det möjligt för Casio att skapa en komplett mikrodator i ett enda integrerat paket.
I PB-100F användes HD61917 till att köra Casio BASIC, hantera tangentbordet, LCD-displayen och styra externa enheter via FA-3 Interface Cradle. Processorn var optimerad för att tolka BASIC-instruktioner snabbt och effektivt, vilket gav användaren en upplevelse av en ”riktig dator” trots de begränsade hårdvaruresurserna.
Tack vare HD61917:s låga effektförbrukning kunde PB-100F drivas i månader på två små litiumbatterier – en imponerande bedrift för sin tid och en av anledningarna till att modellen fortfarande ses som ett ingenjörsmässigt mästerverk inom tidig mikrodatorhistoria.
Slutsats
Casio PB-100F representerar en tid då personlig datorkraft fortfarande fick plats i fickan – bokstavligen. Den erbjöd både kraftfull programmerbarhet och enkel användning, vilket gjorde den till ett favoritverktyg bland teknikintresserade och utbildningsinstitutioner. Idag är PB-100F en uppskattad samlarpryl och ett historiskt bevis på Casios roll som pionjär inom bärbar datorutveckling.
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Samsung I9000 Galaxy S var en milstolpe i smartphonehistorien när den lanserades 2010. Med sin 4-tums Super AMOLED-skärm, 1 GHz Cortex-A8-processor och Android med TouchWiz UI, satte den nya standarder för design, prestanda och bildkvalitet. Den kombinerade tunn konstruktion med imponerande kraft och blev snabbt ett av de mest ikoniska flaggskeppen från Samsung – en telefon som lade grunden till hela Galaxy-eran.
Specifikationer
Lansering: 2010, juni Status: Utgången Mått: 122.4 x 64.2 x 9.9 mm Vikt: 119 g Skärm: 4.0″ Super AMOLED, 480×800 px, Gorilla Glass Chipset: Hummingbird CPU: 1.0 GHz Cortex-A8 GPU: PowerVR SGX540 RAM/Lagring: 512 MB RAM, 8/16 GB internminne, microSD-stöd Huvudkamera: 5 MP, autofokus, 720p@30fps video Frontkamera: VGA OS: Android 2.1 (Eclair), uppgraderbar till 2.3 (Gingerbread) Batteri: 1500 mAh, utbytbart, upp till 13,5 h samtalstid (2G) Funktioner: Wi-Fi, Bluetooth 3.0, GPS, FM-radio, 3.5 mm ljudutgång Färger: Svart, Vit
Design och prestanda
Galaxy S imponerade direkt med sin tunna formfaktor och eleganta design, endast 9.9 mm tjock. Super AMOLED-skärmen levererade livliga färger och djupa svärtor som var oöverträffade för sin tid. Inuti satt en kraftfull 1 GHz Hummingbird-processor, vilket gjorde telefonen till en av de snabbaste Android-enheterna på marknaden 2010.
Kamera och multimedia
Den 5-megapixelskameran kunde spela in HD-video i 720p, vilket var en nyhet på den tiden. Samsung inkluderade även stöd för DivX- och XviD-videoformat direkt ur lådan – något som gjorde telefonen till ett portabelt mediacenter.
Programvara
Med Android 2.1 Eclair och TouchWiz 3.0-gränssnittet erbjöd Galaxy S en användarvänlig och anpassningsbar upplevelse. Senare uppdateringar till Android 2.3 Gingerbread förlängde livslängden och förfinade prestandan ytterligare.
Slutsats
Samsung Galaxy S var början på något stort. Den kombinerade innovativ hårdvara, stilren design och ett nytt kapitel i Androids utveckling. Med den här modellen tog Samsung sitt första stora steg mot att bli världsledande inom smartphones.
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Samsung Galaxy S10 markerade tioårsjubileet för Samsungs ikoniska Galaxy-serie när den lanserades 2019. Med sin eleganta design, nästan kantlösa Dynamic AMOLED-skärm, trippelkamera och kraftfulla Exynos 9820 eller Snapdragon 855 under huven, blev S10 snabbt en symbol för innovation och prestanda. Den kombinerade lyx och teknik i ett balanserat paket som fortfarande står sig som en av de mest välgjorda Android-telefonerna genom tiderna.
Introduktion
Samsung Galaxy S10 lanserades i februari 2019 som en del av Samsungs tioårsjubileum för Galaxy-serien. Modellen markerade en viktig milstolpe i företagets design och teknik – med en nästan kantfri Infinity-O Dynamic AMOLED-skärm, kraftfull hårdvara och ett trippelkamerasystem som tog mobilfotografi till nästa nivå. Trots att den idag är utgången, är S10 fortfarande en populär enhet bland entusiaster tack vare sin balans mellan prestanda, byggkvalitet och funktioner.
Samsung Galaxy S10 släpptes med två olika chip beroende på region. Den globala modellen använde Exynos 9820, utvecklad av Samsung själva, medan den amerikanska och kinesiska versionen utrustades med Qualcomms Snapdragon 855. Exynos-versionen hade något sämre energieffektivitet men jämförbar prestanda, medan Snapdragon-varianten erbjöd bättre batteritid och optimerad grafikprestanda tack vare Adreno 640-GPU:n.
Slutord
Galaxy S10 kombinerade lyxig design, innovativ teknik och kraftfull prestanda i ett elegant paket. Den blev snabbt en favorit bland både entusiaster och vanliga användare. Även flera år efter lanseringen står den sig som en av Samsungs mest välbalanserade flaggskeppsmodeller – med modern design, trådlös laddning, vattentålighet och ett av de bästa AMOLED-panelerna på sin tid.
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Ericsson T28s blev en designikon när den lanserades 1999. Med sin ultratunna profil, eleganta aktiva flip och låga vikt satte den en ny standard för mobiltelefoner. Den kombinerade stil med teknik – röststyrning, SMS och klassiska spel i ett format som fortfarande väcker nostalgi bland mobilentusiaster.
Introduktion
När Ericsson T28s lanserades 1999 blev den snabbt en ikon bland mobiltelefoner. Med sin tunna profil, eleganta design och aktiva flip var den en statussymbol för sin tid – ofta sedd i händerna på affärsfolk och teknikentusiaster. T28s kombinerade avancerade funktioner med en ovanligt låg vikt och var en av de första telefonerna med litium-polymerbatteri.
Design och byggkvalitet
Ericsson T28s var elegant och extremt kompakt. Den mätte endast 97 × 50 × 15 mm och vägde 83 gram, vilket gjorde den till en av världens tunnaste mobiltelefoner vid millennieskiftet. Den aktiva flippen skyddade tangentbordet och kunde öppnas med en knapptryckning, vilket blev ett kännetecken för Ericssons design under denna era.
Telefonen hade en monokrom display med 101 × 33 pixlar, vilket räckte för tre rader text och fasta ikoner. Trots det lilla formatet var skärmen tydlig och lättläst.
Funktioner
Ericsson T28s hade ett imponerande antal funktioner för sin tid. Den kunde lagra 250 kontakter, hade SMS-stöd, inbyggd klocka och alarm, samt två klassiska spel – Tetris och Solitaire.
Den erbjöd dessutom röstuppringning och röststyrd svarsfunktion, vilket var mycket avancerat 1999. Andra funktioner inkluderade profiler, hjälptexter och genvägar som gjorde den enkel att använda i vardagen.
Batteri och prestanda
T28s var en av de första telefonerna med ultratunt Li-Pol-batteri, vilket bidrog till den låga vikten. Standardbatteriet på 500 mAh gav upp till 50 timmars standbytid och 3,5 timmars samtalstid. Det fanns även en utökad 600 mAh-version som ökade drifttiden till 65 timmar standby och 4,5 timmar taltid.
Arv och betydelse
Ericsson T28s var inte bara en telefon – den blev en symbol för modern design och ingenjörskonst. Den representerade Ericssons topp innan sammanslagningen med Sony, och inspirerade senare modeller som T39m och T68.
Än idag ses T28s som en designklassiker, känd för sitt smala format, höga kvalitet och sin karaktäristiska flipmekanism.
Sony Ericsson K750i satte en ny standard för kameramobiler när den kom 2005. Med 2 megapixlar, autofokus och LED-blixt tog den bilder som överträffade konkurrenterna – och blev snabbt en favorit bland både teknikskribenter och användare. En kompakt telefon som kombinerade lång batteritid, multimedia och marknadens bästa mobilkamera.
Introduktion
När Sony Ericsson K750i lanserades våren 2005 markerade den början på en ny era: mobiltelefonen som kunde ersätta den lilla digitalkameran. Med sin 2 megapixels kamera med autofokus satte den ribban för vad man kunde förvänta sig av en kameramobil – och blev snabbt en av årets mest hyllade modeller.
Design och byggkvalitet
K750i hade en klassisk candybar-design, mätte 100 × 46 × 20,5 mm och vägde bara 99 gram. Den fanns i färgerna svart och silver, och byggkvaliteten var robust med utbytbara Xpress-on-skal. Skärmen var 1,8 tum stor TFT med 256 000 färger och upplösningen 176 × 220 pixlar, vilket gav en skarp bild för både menyer och fotovisning.
Kamera – mobilens starkaste kort
Telefonens främsta dragplåster var kameran. Med 2 MP upplösning, autofokus och LED-blixt kunde K750i ta bilder som låg långt före konkurrenterna. Slutarknappen fungerade som på en digitalkamera: halvtryck för fokus, heltryck för att ta bilden.
Bilderna var inte perfekta – med lite brus i mörker och ibland starka färger – men i tester jämfördes K750i med både Nokia 6630 och Sony Ericsson S700i, och ansågs ligga ett steg över konkurrenterna. För sin tid var detta den bästa kameramobilen på marknaden.
Multimedia och ljud
K750i kunde spela MP3-ringar, polyfoniska signaler och nedladdade ljudfiler. Den hade även stereo FM-radio med RDS och en inbyggd MP3-spelare. Högtalaren var stark för sin tid och ljudkvaliteten god, även om den saknade 3,5 mm hörlursuttag (proprietär kontakt användes).
Lagring och anslutningar
Telefonen hade 38 MB internt minne, men stödde Memory Stick Duo Pro upp till 2 GB (64 MB medföljde). Data kunde överföras via Bluetooth 2.0, infraröd port eller USB-kabel.
Funktioner
K750i hade stöd för SMS, EMS, MMS, e-post och IM, samt webbsurf via WAP 2.0/xHTML. Den körde Java MIDP 2.0, vilket gjorde att man kunde ladda ned spel och appar. Andra funktioner var kalender, profiler, kalkylator, prediktiv text och röstkommandon.
Batteri
Batteriet var ett 900 mAh Li-Po (BST-36) som gav upp till 400 timmars standby och hela 9 timmars taltid – mycket bra för sin tid.
Mottagande och arv
Sony Ericsson K750i fick lysande recensioner och ansågs vara en klass över konkurrenterna. Den kombinerade en bra kamera med ett stabilt system och lång batteritid, och blev snabbt en bästsäljare. Många såg den som början på Sonys stora framgångar inom kameramobiler, en utveckling som fortsatte med den ännu mer kamerafokuserade Sony Ericsson K800i året därpå.
Fakta: Sony Ericsson K750i
Lansering: 2005 (Q1)
Mått & vikt: 100 × 46 × 20,5 mm, 99 g
Skärm: 1,8″ TFT, 256K färger, 176 × 220 px
Kamera: 2 MP, autofokus, LED-blixt, video
Internminne: 38 MB
Expanderbart minne: Memory Stick Duo Pro upp till 2 GB (64 MB medföljde)
Telefonbok: 500 poster × 20 fält, med fotovisning
Samtalslogg: 30 mottagna, ringda och missade
Kommunikation: GSM, Bluetooth 2.0, IR, USB (proprietär)
Meddelanden: SMS, EMS, MMS, e-post, IM
Webb: WAP 2.0/xHTML
Multimedia: MP3-spelare, FM-radio med RDS, nedladdningsbara spel, Java MIDP 2.0
Batteri: Li-Po 900 mAh, 400h standby, 9h taltid
Färger: Svart, Silver
Pris vid lansering: ca 140 EUR
Status: Utgången
Youbube innehåll som handlar om Sony Ericsson K750i
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
När Sony Ericsson Z1010 lanserades 2003 var den en av de första telefonerna som byggdes för den nya 3G-eran (UMTS). Den fick snabbt uppmärksamhet för sin futuristiska design, stora färgskärm och inte minst – sina två inbyggda kameror som gjorde videotelefoni möjlig.
Design och byggkvalitet
Z1010 var en vikbar telefon (clamshell) med tydliga linjer och en robust känsla. Den vägde 144 gram och mätte 98,5 × 54,5 × 29 mm, vilket gjorde den ganska tjock men samtidigt kompakt i fickan. På utsidan fanns en sekundär skärm i gråskala som visade tid, samtal och notiser, medan insidan dominerades av en 2,2-tums färgskärm med 65 000 färger.
Kameror och multimedia
Telefonen hade två kameror: en VGA-kamera på baksidan för stillbilder och video, samt en frontkamera för videosamtal – något som var helt nytt på den tiden. Den kunde spela in video, skicka MMS och hade stöd för MP3/MP4-uppspelning.
Ringtoner kunde laddas ned i både polyfoniskt och MP3-format, och användaren kunde även komponera egna signaler.
Kommunikation och funktioner
Sony Ericsson Z1010 var byggd för kommunikation och blev en av de första som kombinerade GSM och UMTS (3G). Den hade Bluetooth 1.1, infraröd port och miniUSB för dataöverföring. Telefonen stödde SMS, EMS, MMS, e-post och till och med snabbmeddelanden (IM). Webbsurf skedde via WAP 2.0/xHTML, och tack vare Java MIDP 2.0 kunde man ladda ner spel och appar.
Lagring och batteri
Internminnet låg på 32 MB, vilket kunde utökas via Memory Stick Duo upp till 128 MB (16 MB medföljde). Batteriet var ett 1000 mAh Li-Po (BST-15) och gav upp till 450 timmars standby och cirka 4 timmars taltid.
Mottagande och arv
Z1010 var en teknikdemonstration för 3G snarare än en massmarknadsprodukt. Den blev populär bland tidiga användare som ville prova videosamtal och mobilsurf i högre hastigheter, men dess storlek, pris och begränsade 3G-nät gjorde att den aldrig slog igenom brett. Den banade dock väg för senare modeller som K750i och W800i – och satte Sony Ericsson på kartan som en innovativ tillverkare i 3G-eran.
Ericsson R320 var mobilen som vågade gå sin egen väg. Med bred design, femradig skärm och stöd för WAP-surf blev den en teknisk pionjär år 2000 – men också en udda fågel som aldrig nådde massorna. I dag minns vi den som en djärv satsning från Ericssons guldålder.
Introduktion
När Ericsson R320 lanserades år 2000 stack den ut från mängden. Med sitt breda, platta format och femradiga monokroma skärm var den en av de första mobiltelefonerna som tog sikte på WAP-surfen, långt innan smartphones och färgskärmar blev standard.
Design och byggkvalitet
Telefonen var ovanligt bred (130 × 51 × 15 mm) men också tunn för sin tid, med en vikt på bara 99 gram. Den speciella designen gjorde att den ofta kallades “surfplattan i fickformat” innan ordet surfplatta ens var uppfunnet. Den fanns i färgerna Atlantic Blue, Rock Red och Stone Purple.
Funktioner
Ericsson R320 erbjöd WAP-webbläsare, SMS, samt funktioner som röstuppringning, röststyrda svar och röstanteckningar. Den hade även kalender, klocka, alarm och en miniräknare. Spel fanns också, men i mycket enkel form. Telefonboken rymde 99 kontakter och samtalsloggen sparade de senaste 30 samtalen.
Den saknade kamera, Bluetooth och högtalare, men hade infraröd port för dataöverföring – en populär funktion för att synka med datorer på den tiden.
Batteri
Ericsson R320 använde ett utbytbart NiMH-batteri som gav upp till 104 timmars standby och cirka 4,5 timmars taltid.
Mottagande och arv
R320 sågs som en nischprodukt för den som ville ha WAP och avancerade funktioner i ett tunt format. Den blev aldrig en storsäljare som T28 eller T39, men den visade på Ericssons experimentlusta och blev en udda fågel i mobilhistorien.
Fakta: Ericsson R320
Lansering: 2000
Mått & vikt: 130 × 51 × 15 mm, 99 g
Skärm: Monokrom, grafisk, 5 rader
Telefonbok: 99 poster
Samtalslogg: 30 mottagna, ringda, missade samtal
Kamera: Nej
Kommunikation: GSM, SMS, WAP, IR-port, ingen Bluetooth
Ljud: Monofona ringsignaler, vibration, ingen högtalare
När Texas Instruments lanserade TI-59 och TI-58 år 1977 suddades gränsen mellan miniräknare och dator ut. Med programmerbara funktioner, magnetkort och ROM-moduler kunde de lösa avancerade uppgifter som tidigare krävde en skrivbordsdator – i fickformat. De blev snabbt favoriter bland ingenjörer och studenter och lever vidare som klassiker i räknarhistorien.
Introduktion
Texas Instruments TI-59 och TI-58 lanserades 1977 och var mer än vanliga miniräknare – de fungerade som små fickdatorer. TI-59 var uppföljaren till SR-52 och fyrdubblade antalet programsteg, samtidigt som den introducerade magnetkortsläsare och ROM-moduler för färdiga program. Syskonmodellen TI-58 hade hälften så mycket minne och saknade kortläsare, men kunde liksom TI-59 köras med Master Library Module som innehöll nyttiga rutiner och till och med spel. TI-58C som kom 1979 lade till konstantminne.
Design och system
Designen var robust med ett tangentbord fullt av matematiska och programmeringsknappar, och på ovansidan kunde magnetkorten både läsas och förvaras med etiketter som fungerade som menyer för användarskrivna program. Till skillnad från Hewlett-Packards RPN-system använde TI-59 och TI-58 Algebraic Operating System (AOS), där beräkningar skrevs som på papper med upp till nio nivåer av parenteser. Programmeringen byggde på knapptryckningar, och man kunde skapa loopar, villkor och subrutiner – i teorin var TI-59 Turingkomplett.
Minneskapacitet och lagring
Minnet var flexibelt och kunde delas mellan programsteg och register, upp till 960 steg eller 100 register på TI-59 och 480 steg eller 60 register på TI-58. Magnetkortsläsaren i TI-59 gjorde det möjligt att spara och återanvända program snabbt, medan ROM-moduler utökade funktionaliteten för exempelvis statistik, investeringar och flygning.
Tillbehör och skrivare
Ett populärt tillbehör var PC-100-skrivaren som kunde skriva ut programlistor, resultat och enkel grafik, vilket gjorde kalkylatorn till en portabel minidator.
Arv och betydelse
TI-59 och TI-58 blev älskade bland ingenjörer och studenter som behövde mer än en vanlig räknare, och de betraktas idag som klassiska samlarobjekt.
Fakta i korthet
Lansering: 1977 (TI-58/59), 1979 (TI-58C)
Programsteg: upp till 960 (TI-59), 480 (TI-58)
Register: upp till 100 (TI-59), 60 (TI-58)
Lagring: Magnetkort (endast TI-59), ROM-moduler
Display: LED, 10 siffror
Ström: NiCd-batteri + nätadapter
Tillbehör: PC-100 termisk skrivare
OS: AOS (Algebraic Operating System)
Status: Utgången, numera samlarobjekt
Film på youtube om TI 59
Videon är som standard inställd på tyska, men det går att välja engelskt ljudspår.
Så programmerar man en Texas Instruments TI-59
TI-59 är en programmerbar kalkylator från slutet av 1970-talet som blev populär bland bland annat tekniker och ingenjörer. Den använder så kallad ”keystroke-programmering”, vilket innebär att varje tangenttryckning sparas som ett programsteg. Kalkylatorn har omkring 100 programsteg internt (fler med magnetkort) och kan utföra loopar, dela upp program i sektioner och hantera relativt avancerade beräkningar.
1. Aktivera programmeringsläge
Slå på räknaren.
Tryck på: 2nd → Op
Nu befinner du dig i programmeringsläge och kalkylatorn börjar registrera tangenttryckningar som programsteg.
Sony Ericsson P800 var en av de första riktiga smarta mobilerna. Med pekskärm, Symbian-system och inbyggd kamera kombinerade den telefon, PDA och multimediamaskin i ett – redan 2002. Stor, dyr och före sin tid, men den visade vägen för hela P-serien och dagens smartphones.
När Sony Ericsson P800 lanserades hösten 2002 var den något helt nytt: en mobiltelefon som också var en fickdator, kamera och multimediamaskin i ett. Med pekskärm, Symbian OS, stöd för e-post och webbläsning var den en av de första telefonerna som på allvar förtjänade att kallas smartphone.
Den var stor, tung och dyr – men visade vägen för den smarta mobilutvecklingen som snart skulle dominera marknaden.
Design och byggkvalitet
P800 var inte liten. Med sina 117 × 59 × 27 mm och 158 gram stack den ut jämfört med vanliga mobiltelefoner. Den hade ett fliplock med knappsats som kunde fällas bort helt, vilket gjorde att man kunde använda den både som klassisk mobil och som pekskärmsbaserad PDA.
Skärmen var på 2,9 tum och kunde visa 4096 färger med upplösningen 208 × 320 pixlar – imponerande för sin tid.
Operativsystem och prestanda
Telefonen körde Symbian 7.0 med UIQ v2.0, en plattform som erbjöd multitasking, appar och avancerade funktioner som var långt före konkurrenterna. Processorn var en 156 MHz Philips Nexperia PNX4000, och det fanns 16 MB lagring (varav 12 MB tillgängligt). Minnet kunde utökas med Memory Stick Duo-kort upp till 12 MB – väldigt lite sett med dagens mått, men avancerat 2002.
Kamera och multimedia
Sony Ericsson P800 var en av de första mobilerna med inbyggd kamera – en VGA-sensor som tog bilder i 640 × 480 pixlar. Någon videoinspelning fanns inte, men för många var det första gången man kunde fota direkt med telefonen.
Ljudmässigt hade den polyfoniska ringsignaler och en kompositör, men saknade både högtalare och 3,5 mm hörlursuttag.
Kommunikation och funktioner
P800 hade både Bluetooth och infraröd port, samt stöd för WAP 2.0/xHTML, iMode och HTML i webbläsaren. Den kunde också synkroniseras med dator via PC-programvara, vilket gjorde den populär bland affärsanvändare.
Batteri
Batteriet var ett 1000 mAh Li-Po (BST-15) och gav upp till 400 timmars standby och 13 timmars taltid – imponerande siffror för en smartphone från 2002.
Mottagande och arv
Sony Ericsson P800 sågs som en banbrytande enhet, men den var också klumpig, dyr och för avancerad för den breda massan. Den blev dock älskad av teknikentusiaster och affärsanvändare som behövde mer än en vanlig mobil.
Den lade grunden för Sony Ericssons P-serie (P900, P910 osv.) och var en tidig föregångare till dagens smartphones.
iPhone 14 såg vid första anblick ut som en kopia av iPhone 13 – samma design, samma storlek, till och med samma A15-chip. Men under ytan dolde sig viktiga förbättringar: starkare kameror i svagt ljus, bättre reparerbarhet och nya säkerhetsfunktioner som kraschdetektering och nödsamtal via satellit. En evolution snarare än en revolution.
När Apple lanserade iPhone 14 i september 2022 var det många som kände en viss déjà vu. Telefonen såg nämligen nästan identisk ut med föregångaren iPhone 13 – samma skärmstorlek, samma design och samma A15 Bionic-chip som redan fanns i 13 Pro-modellerna. Skillnaderna fanns istället under ytan: förbättrad kylning, enklare reparerbarhet och några nya säkerhetsfunktioner.
Med funktioner som nödsamtal via satellit och nya kameraförbättringar markerade iPhone 14 ändå ett steg framåt, även om många kallade den för “iPhone 13s”.
Design och byggkvalitet
iPhone 14 är byggd i aluminium med glasfront och -bakstycke (Ceramic Shield på framsidan). Måtten ligger på 146.7 × 71.5 × 7.8 mm och vikten på 172 gram – nästan identiskt med iPhone 13. Den är dessutom IP68-certifierad för damm- och vattenskydd (ned till 6 meter i 30 minuter).
Färgalternativen inkluderade Midnight, Purple, Starlight, Blue, Red och Yellow.
Skärm
Telefonen har en 6,1-tums Super Retina XDR OLED-skärm med 1170 × 2532 pixlars upplösning (~460 ppi). Den stödjer HDR10, Dolby Vision och kan nå 1200 nits i topp-ljusstyrka. Uppdateringsfrekvensen är dock kvar på 60 Hz, vilket gjorde att modellen kändes mindre modern än Pro-versionerna.
Prestanda
iPhone 14 drivs av Apple A15 Bionic (5 nm), samma chip som i iPhone 13 Pro, med 5-kärnig GPU. Den kombineras med 6 GB RAM (en ökning från 4 GB i iPhone 13) och lagring på 128, 256 eller 512 GB.
Trots att det inte var den senaste A16-processorn var prestandan fortfarande i toppklass – snabb, effektiv och fullt kapabel att driva krävande appar och spel.
Kamera
På baksidan sitter en dual-kamera:
12 MP huvudkamera (f/1.5) med sensor-shift OIS och större pixlar för bättre ljusinsamling.
12 MP ultravidvinkel (f/2.4, 120° synfält).
Kameran klarar 4K-video i upp till 60 fps, Dolby Vision HDR och nya “Cinematic Mode” i 4K/30fps.
Framkameran fick också en uppdatering: 12 MP med autofokus (en nyhet för 14-serien) och stöd för 4K-video i 60 fps.
Funktioner
Några av de mest uppmärksammade funktionerna var:
Emergency SOS via satellit (för nödsituationer utan mobilnät, i utvalda länder).
Kraschdetektering (Crash Detection) som använder sensorer för att larma vid bilolyckor.
Face ID som biometrisk inloggning.
iOS 16 vid lansering, uppgraderbar ända upp till iOS 26.
Batteri och laddning
iPhone 14 hade ett 3279 mAh-batteri, något större än föregångaren, med en uthållighet på cirka 90 timmars endurance rating i tester.
Laddning:
20W snabbladdning (50% på 30 min)
15W trådlös MagSafe
15W Qi2 (från iOS 17.2)
Kritik och mottagande
Många recensenter påpekade att iPhone 14 kändes mer som en liten uppdatering av iPhone 13 än en helt ny modell. Avsaknaden av 120 Hz-skärm, USB-C och det äldre A15-chippet gjorde att vissa tyckte den kändes daterad vid lanseringen.
Samtidigt fick den beröm för kamerans förbättringar i svagt ljus, säkerhetsfunktionerna och bättre reparerbarhet tack vare en omdesignad inre konstruktion.
Arvet efter iPhone 14
iPhone 14 kommer troligen inte bli ihågkommen som den mest innovativa modellen, men den markerade en viktig övergång: Apple började fasa in funktioner som satellitkommunikation och förbättrad hållbarhet, samtidigt som den cementerade känslan av att “vanilla”-modellen främst är en trygg uppgradering snarare än ett revolutionerande steg.
Fakta: Apple iPhone 14
Lansering: September 2022
Mått & vikt: 146.7 × 71.5 × 7.8 mm, 172 g
Byggmaterial: Glas fram/bak, aluminiumram, Ceramic Shield, IP68
Samsung Galaxy S20 lanserades 2020 som det mer kompakta flaggskeppet i serien – en mobil som kombinerade topprestanda, en av marknadens bästa skärmar och trippelkamera med 8K-video i ett smidigt format. Den hamnade ofta i skuggan av S20 Ultra, men blev för många det mest balanserade valet.
När Samsung presenterade Galaxy S20-serien i februari 2020 var det Ultra-modellen som fick mest uppmärksamhet. Med enorm skärm, monsterkamera och skyhögt pris tog den rubrikerna. Men för många användare var det den vanliga Galaxy S20 som blev den mest intressanta – ett mer kompakt, rimligare och fortfarande fullmatat flaggskepp.
Med en 6,2-tums AMOLED-skärm i 120 Hz, kraftfull hårdvara och trippelkamera med 8K-video var Galaxy S20 ett tekniskt kraftpaket. Den kombinerade Samsungs designtradition med nya funktioner som 5G (marknadsberoende) och reverse wireless charging, men höll formatet smidigare än sina syskon.
Design och byggkvalitet
Galaxy S20 hade ett välbekant Samsung-utseende med böjda glasytor och aluminiumram. Både fram- och baksida var täckta av Gorilla Glass 6 och telefonen var IP68-certifierad, vilket innebar skydd mot damm och vatten.
Måtten låg på 151.7 × 69.1 × 7.9 mm och vikten på 163 gram – relativt lätt och kompakt för sin tid. Färgalternativen inkluderade Cosmic Grey, Cloud Blue, Cloud Pink, Cloud White och Aura Red.
Skärm
Samsung är kända för sina skärmar, och här levererade de en 6,2-tums Dynamic AMOLED 2X med 1440 × 3200 pixlar, HDR10+ och 120 Hz uppdateringsfrekvens (dock endast vid FHD-upplösning). Ljusstyrkan kunde nå upp till 1200 nits, vilket gjorde den extremt användbar även i starkt solljus.
Prestanda
Beroende på marknad fick man antingen:
Exynos 990 (globalt) med Mali-G77 GPU
Snapdragon 865 (USA) med Adreno 650 GPU
Båda var åttakärniga SoC:er byggda på 7 nm, och kombinerades med 8 GB RAM och 128 GB UFS 3.0-lagring (utbyggbart med microSDXC).
Operativsystemet vid lansering var Android 10 med One UI 2.1, uppgraderbart till Android 13 och One UI 5.
Kamera
På baksidan fanns en trippelkamera:
12 MP huvudkamera (f/1.8) med OIS och Dual Pixel PDAF
64 MP telefoto (f/2.0) med OIS och 3× hybridzoom
12 MP ultravidvinkel (f/2.2) med 120° synfält
Kameran kunde spela in 8K-video vid 24 fps, 4K i 60 fps och slow motion i upp till 960 fps (720p).
Selfiekameran var en 10 MP-sensor med autofokus, HDR och stöd för 4K-video i 60 fps.
Ljud och anslutningar
Galaxy S20 hade stereo-högtalare kalibrerade av AKG och stöd för 32-bit/384 kHz-ljud. Däremot saknades 3,5 mm hörlursuttag.
För trådlöst fanns Wi-Fi 6, Bluetooth 5.0, NFC och fullsatellitstöd (GPS, GLONASS, BDS, GALILEO).
Batteri och laddning
Batteriet var på 4000 mAh, med stöd för:
25W snabbladdning via USB-C PD 3.0
15W trådlös laddning (Qi)
4,5W reverse wireless charging för tillbehör som hörlurar
Det gav en uthållighet på runt 71 timmars endurance rating i tester.
Funktioner
Galaxy S20 kom med flera premiumfunktioner:
Ultraljudsbaserad fingeravtrycksläsare i skärmen
Samsung DeX och Wireless DeX för desktop-läge
ANT+ för träningsutrustning
FM-radio i vissa Snapdragon-modeller
Arvet efter Galaxy S20
Galaxy S20 blev aldrig lika ikonisk som Ultra-modellen, men den anses av många vara den mest balanserade i serien. Med kraftfull hårdvara, toppskärm och ett format som fortfarande var smidigt i handen, representerade den en kompromiss mellan flaggskeppsprestanda och praktisk användbarhet.
Idag ses den som en milstolpe i Samsungs utveckling mot mer polerade och funktionsrika premiumtelefoner.
Galaxy S20 släpptes med två olika systemkretsar beroende på marknad: Exynos 990 i Europa och stora delar av världen, och Snapdragon 865 i USA, Sydkorea och vissa andra regioner. Båda byggdes på 7 nm och erbjöd åttakärniga processorer, men Snapdragon-modellen ansågs ofta ge bättre energieffektivitet, svalare drift och högre grafikprestanda. Exynos 990 kunde prestera bra i vardagligt bruk, men kritiserades för kortare batteritid och högre värmeutveckling jämfört med Snapdragon 865. Detta skapade en tydlig skillnad i användarupplevelse beroende på var telefonen köptes.
iPhone 6 var modellen som markerade Apples stora skärmkliv – från 4 tum till 4,7. Den nya designen med rundade kanter och tunnare aluminiumskal gjorde succé, men väckte också debatt om kompromisser i byggkvalitet och funktioner. Det blev en av de mest sålda iPhones någonsin – och en vändpunkt i Apples historia.
När Apple lanserade iPhone 6 hösten 2014 var det med pompa och ståt. För första gången tog Apple steget upp till en större skärm – 4,7 tum – något som konkurrenterna på Android-sidan länge erbjudit. Det var en förändring som både hyllades och kritiserades: hyllad för den efterlängtade skärmstorleken, kritiserad för att Apple tappade lite av sin gamla självsäkerhet.
Med en tunnare unibody-design i aluminium, rundade hörn och ny hårdvara blev iPhone 6 ett av de mest efterfrågade flaggskeppen på marknaden – men också en telefon som väckte debatt om Apples vägval.
Design och byggkvalitet
iPhone 6 var bara 6,9 mm tjock och vägde 129 gram. Det var en elegant, lätt och modern telefon, men vissa användare saknade den tidigare kantiga premiumdesignen med glas på baksidan.
De rundade formerna gjorde den bekväm i handen men också hal, och de nya antennlinjerna på baksidan gav upphov till diskussioner om estetiken.
Skärm och gränssnitt
Skärmen växte till 4,7 tum med en upplösning på 750 × 1334 pixlar (~326 ppi). Det var fortfarande Retina-upplösning, men inte lika hög som hos konkurrenter som redan erbjöd Full HD och QHD.
Apple satsade istället på färgåtergivning, kontrast och användarupplevelse. iOS 8 drog nytta av den större ytan och gav en mer flexibel appmiljö.
Prestanda och hårdvara
Inuti satt Apple A8-processorn med 64-bitarsarkitektur och M8 rörelse-coprocessor. Trots bara 1 GB RAM var telefonen snabb och effektiv tack vare optimerad hårdvara och mjukvara.
Grafiken drevs av PowerVR GX6450, vilket gav stark prestanda för spel och grafikintensiva appar.
Kamera
Kameran var fortfarande på 8 MP – samma upplösning som flera tidigare generationer – men förbättrad med fasdetekterande autofokus och bättre ljuskänslighet. Den kunde spela in 1080p-video i 60 fps och slow motion i 720p upp till 240 fps.
Framkameran på 1,2 MP var enkel men räckte för FaceTime och selfies.
Funktioner
iPhone 6 var den första modellen som stödde Apple Pay via NFC, men NFC-funktionaliteten var begränsad till just det. Den hade också:
Fingeravtrycksläsaren Touch ID
Barometer för höjdmätning
Stöd för LTE Cat.4 (150 Mbps)
Wi-Fi 802.11ac
Batteri och uthållighet
Batteriet på 1810 mAh var inte imponerande på pappret, men gav ändå upp till 14 timmars taltid över 3G. Standby-tiden låg på omkring 250 timmar.
Kritik och mottagande
Trots förbättringar fick iPhone 6 kritik:
Skärmen var inte lika högupplöst som konkurrenternas
Kameran stack ut på baksidan
Fortfarande bara 8 MP utan 4K-video
Ingen vattentålighet
Dyra minnesuppgraderingar
Batteriet gick inte att byta
Ändå blev iPhone 6 en kommersiell succé, och Apple sålde tiotals miljoner exemplar. Den större skärmen och nya designen gjorde den till en efterlängtad uppgradering för många användare.
Arvet efter iPhone 6
iPhone 6 markerade en vändpunkt för Apple: övergången till större skärmar och en design som kom att influera flera generationer framåt. Den kritiserades för att inte vara tekniskt ledande, men samtidigt cementerade den Apples dominans på smartphonemarknaden.
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Nokia 2110 blev telefonen som satte Nokia på kartan när GSM slog igenom på allvar i mitten av 90-talet. Med sin robusta design, den smarta Navi Key-knappen och en enkel menystruktur blev den ett genombrott – och en föraning om varför Nokia snart skulle dominera mobilvärlden.
När Nokia lanserade 2110 år 1995 markerade den ett stort steg framåt för mobiltelefonin. Den var mindre och mer praktisk än de första GSM-teglen, och det var modellen som introducerade det som skulle bli Nokias kännetecken i många år: den berömda Navi Key, en styrknapp som gjorde menyer och funktioner enklare att använda.
Med sitt karakteristiska formspråk, robusta konstruktion och enkla gränssnitt blev Nokia 2110 en milstolpe och en av de mest inflytelserika mobiltelefonerna i mitten av 90-talet.
Design och gränssnitt
Nokia 2110 var fortfarande en stor mobil med dagens mått, men betydligt mer kompakt än de tidiga GSM-modellerna. Den mätte 148 × 56 × 25 mm och vägde 236 gram.
Det som gjorde modellen unik var Navi Key, en central styrknapp som ersatte tidigare krångliga menysystem. Den gjorde det lättare att navigera i menyer och blev snabbt ett kännetecken för Nokia.
Skärm och funktioner
Skärmen var en monokrom grafikdisplay som kunde visa 4 rader med 13 tecken. Den var enkel men tillräcklig för att hantera telefonbok, samtalslistor och SMS.
Telefonboken kunde lagra 125 kontakter i telefonen utöver det som fanns på SIM-kortet. Dessutom fanns loggar för de 10 senaste uppringda, mottagna och missade samtalen.
Funktionerna var enkla: SMS, samtal och profiler. Inga spel, ingen klocka och inget alarm – men 2110 erbjöd en snabbhet och användarvänlighet som gjorde den populär hos både företagare och privatpersoner.
Ljud och signaler
Telefonen hade monofoniska ringsignaler, men inget 3,5 mm-uttag och ingen högtalartelefon. En intressant detalj var att det fanns ett vibrerande batteri som tillval – ett av de tidigaste exemplen på vibrerande signal i mobiltelefoner.
Batteri och uthållighet
Nokia 2110 använde ett 550 mAh NiMH-batteri. Det gav en standby-tid på omkring 30 timmar och en taltid på upp till 2 timmar och 40 minuter. Inte mycket jämfört med senare modeller, men tillräckligt för tiden.
Arvet efter 2110
Nokia 2110 blev en succé och är i efterhand ihågkommen som telefonen som gjorde Nokia till ett hushållsnamn på GSM-marknaden. Den banade vägen för senare klassiker som Nokia 6110 och 3210.
Den enkla designen, Navi Key och den mer kompakta storleken satte standarden för hur mobiler skulle se ut resten av 90-talet.
Ericsson GH172 var en av de allra första GSM-telefonerna när den lanserades 1992. Tung som en tegelsten, med bara en timmes taltid och en skärm som visade några rader text – men den markerade starten på den digitala mobiltelefonin och blev en milstolpe i Ericssons historia.
När GSM-nätet började byggas ut i början av 1990-talet behövdes nya telefoner som kunde utnyttja den digitala tekniken. En av pionjärerna var Ericsson GH172, lanserad 1992. Det var en av de allra första kommersiella GSM-telefonerna – tung, klumpig och med begränsade funktioner, men också en symbol för en ny era i mobiltelefoni.
Design och formfaktor
GH172 var en klassisk ”bar phone” med fast antenn. Den vägde hela 440 gram och mätte 173 × 65 × 33 mm, och med antennen monterad nådde höjden nästan 30 cm. Jämfört med dagens mobiler var den ett riktigt tegel, men på den tiden var storleken standard för GSM-pionjärerna.
Skärm och gränssnitt
Telefonen hade en enkel monokrom LCD-skärm som visade grundläggande information: nummer, batteristatus och mottagning. Den rymde ingen grafik, inga ikoner – bara rena tecken.
Funktioner
Ericsson GH172 var i grunden en samtalstelefon. Den hade telefonbok med plats för 99 nummer och stöd för snabbval. SMS fanns – men bara för mottagning, inte för att skicka.
Funktionerna i övrigt var minimala:
4 olika ringsignaler
Stum-/mute-funktion
Samtal väntar
Snabbval
Inga spel, inga appar, ingen kalender – det här var en mobil som gjorde en sak: ringa och ta emot samtal.
Batteri och uthållighet
Telefonen använde ett NiCd-batteri, med en taltid på upp till 1 timme och standby på bara 13 timmar. Det betydde att användaren ofta behövde ha en laddare nära till hands – en stark kontrast till de senare GSM-telefonerna som kunde hålla i dagar.
NMT och GSM
GH172 kunde användas i både NMT 900- och GSM 900-näten, vilket gjorde den till en övergångsmodell för de som gick från det analoga systemet till den nya digitala standarden. Det var en viktig detalj i en tid när GSM ännu inte var fullt utbyggt.
Arvet efter GH172
Ericsson GH172 var ingen massuccé – men den blev en historisk milstolpe. Den markerade starten på den digitala eran för Ericsson, och visade vägen för kommande modeller som blev allt mindre, lättare och mer funktionsrika.
Idag är GH172 ett samlingsobjekt, en påminnelse om den tid då en mobiltelefon var en lyxprodukt för affärsmän och tekniskt intresserade – och då 1 timmes taltid ansågs vara helt acceptabelt.
Fakta: Ericsson GH172
Lansering: 4:e kvartalet 1992
Typ: GSM-mobiltelefon (bar formfaktor)
Mått: 173 × 65 × 33 mm (med antenn: 286 mm)
Vikt: 440 g
Nät: GSM 900, NMT 900
Skärm: Monokrom LCD, textbaserad (101 × 33 px)
Telefonbok: 99 poster
SMS: Endast mottagning
Batteri: NiCd, avtagbart
Standby: upp till 13 h
Samtalstid: upp till 1 h
Funktioner:
4 ringsignaler
Stumfunktion
Snabbval
Samtal väntar
Övrigt: Ingen vibration, inga spel, ingen kalender, ingen Bluetooth, ingen dataöverföring
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
RA145 var radion som hittade vägen till svenska förband som överskottsmateriel efter Vietnamkriget. Robust, enkel och pålitlig gav den soldater i Hemvärnet och armén trådlös förbindelse på några kilometers håll – och blev en trotjänare i fält långt efter att den först konstruerades i USA.
När USA började avveckla stora mängder taktiska VHF-radioapparater efter Vietnamkriget öppnades en möjlighet för svenska förband att snabbt stärka sitt radiosamband. RA145 är den svenska beteckningen på den amerikanska manpack-radion AN/PRC-25 (och i viss mån dess efterföljare PRC-77), som i Sverige togs in i större antal som överskott. Den blev ett robust komplement till fälttelefonin och ett arbetsredskap som särskilt Hemvärnet utnyttjade flitigt.
Historia och ursprung
PRC-25 introducerades i USA i början av 1960-talet och användes brett under Vietnamkriget; den transistoriserade PRC-77 kom 1968 som en förfinad version. Svenska FMV anskaffade den amerikanska radion och gav den beteckningen Ra 145; för svensk tjänst kom även Ra 146 (en vidareutveckling via Tadiran enligt svenska krav). Den svenska anskaffningen skedde i stor utsträckning genom överskott efter Vietnam, vilket förklarar den breda tillgången och spridningen i förband under efterföljande år. :contentReference[oaicite:1]{index=1}
Konstruktion och användning
RA145 är en bärbar VHF-FM stridsradiosändtagare i en robust metallkapsling. Den bars på rygg, kunde fordonmonteras och hade anslutningar för handset, hörtelefon och olika antenner. Den användes för kortdistans taltrafik på pluton–/kompaninivå och kunde samverka med svenska Ra 42 (421/422)-systemen. :contentReference[oaicite:2]{index=2}
Prestanda och frekvenser
Frekvensområde: typiskt ~30–75/80 MHz i två delband (50 kHz kanalsteg, ~920 kanaler)
Modulation: FM (telefoni)
Uteffekt: ca 1,5–4 W
Räckvidd: upp till ~5–15 km beroende på terräng/antenn
Massa: omkring 10–12 kg komplett (varierar med batteri/antenner) Uppgifterna varierar något mellan PRC-25/77-familjen och svenska dokumentationer; värdena ovan representerar typiska data för Ra 145-systemet.
Ström och drift
Radion matades av batteripaket anpassade för fältbruk, med laddutrustning i fordon/förläggning. Enkel panel för volym, brusspärr (bärvåg/tonstyrd), sänd/mottag och frekvensval gjorde den lätt att operera även med handskar. :contentReference[oaicite:4]{index=4}
Samverkan och tillbehör
RA145 kunde kopplas till olika antenner (kort “battle whip”, teleskop-/stolpantenner), bärselar och fordonsfästen. Den kunde samtrafikera med Ra 42-familjen och förekom både i bärbart utförande och i fasta rack/stativlösningar inom bl.a. kustartilleriet (Ra 146). :contentReference[oaicite:5]{index=5}
Arvet efter RA145
När modernare svenska system (t.ex. RA180) fasades in levde RA145 kvar i förråd och i Hemvärnet. I dag är den ett populärt samlarobjekt och ett stycke sambands- och förbandskultur från kalla krigets slutskede — ett praktexempel på hur överskottsmateriel kunde ge mycket “radionytta” för liten peng.
Fakta: RA145 (svensk beteckning för AN/PRC-25)
Typ: Bärbar VHF-FM stridsradio (manpack)
Ursprung: USA (AN/PRC-25); i Sverige Ra 145. Ra 146 utvecklad vidare via Tadiran enligt svenska krav
Frekvenser: ~30–75/80 MHz (50 kHz steg)
Uteffekt: ca 1,5–4 W
Kanaler: ~920 (två delband)
Vikt: ~10–12 kg med batteri/antenn
Drift: Batteripaket, bärbar/fordonsmonterbar
Samverkan: Kompatibel med Ra 42-familjen
Tjänst: Bred användning i svenska förband, särskilt Hemvärnet, efter överskottsanskaffning post-Vietnam
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Fälttelefonapparat m/37 var den svenska arméns pålitliga röst i fält under flera decennier. Med sin vev för ringsignal, enkla batteridrift och robusta konstruktion gjorde den det möjligt för soldater att hålla kontakt även i regn, kyla och lera – långt innan mobiltelefoner och radio tog över.
LM Ericsson telefonapparat m/37
Innan mobiltelefoner, satellitlänkar och digitala radiosystem fanns fälttelefonen – en enkel, men oerhört viktig apparat som gjorde det möjligt för soldater att kommunicera över längre avstånd via kabel.
Den svenska Fälttelefonapparat m/37 introducerades på 1930-talet och användes av Krigsmakten under flera decennier. Den var robust, lätt att bära, enkel att använda och kunde kopplas ihop med andra telefoner eller en fältväxel för att bygga upp ett helt nätverk i fält.
Historia
m/37 utvecklades som en modernisering av tidigare svenska fälttelefoner. Den kom i bruk 1937 och användes både under andra världskriget och långt in på kalla krigets dagar.
Telefonen var konstruerad för att vara driftsäker under hårda förhållanden. Den var byggd i ett tåligt fodral och kunde användas i regn, kyla och smuts – något som var nödvändigt i fältmiljö.
Konstruktion och användning
Telefonen hade ett vevverk för att alstra ringspänning, en mikrotelefon (kombinerad lur med mikrofon och hörtelefon) och anslutningskontakter för fältkabel.
För att använda den drogs en fältledning mellan två apparater. När man ville ringa vevade man på veven, vilket skickade en ringsignal till mottagaren. Sedan kunde samtalet föras precis som i en vanlig fast telefon.
Telefonen kunde även kopplas till en fältväxel så att flera abonnenter kunde ingå i samma nät.
Driftsäkerhet
Fälttelefon m/37 krävde ingen extern strömförsörjning för att ringa upp – ringsignalen skapades med veven. Själva samtalen drevs av ett par 1,5-volts batterier som matade mikrofonen.
Detta gjorde att apparaten var mycket tillförlitlig, även i miljöer där elektricitet saknades.
Arvet efter m/37
Fälttelefon m/37 var länge standard i svenska armén och finns än idag i samlarkretsar. Den representerar en tid då kommunikation i fält byggde på kabel, disciplin och enkla men robusta lösningar.
Även om den idag är ersatt av modern radio och digital teknik, visar den hur viktigt det en gång var att ha en enkel, pålitlig röstförbindelse mellan soldater och förband.
Fakta: Fälttelefonapparat m/37
Lansering: 1937
Användare: Svenska Försvarsmakten
Typ: Bärbar fälttelefon
Konstruktion:
Hölje i metall/trä (beroende på tillverkning)
Handvev för ringsignal
Mikro-/telefonsnäcka (lur)
Anslutning för fältkabel
Strömförsörjning:
Ringsignal: generator (vev)
Samtal: 2 × 1,5 V batterier (torrceller)
Funktioner:
Punkt-till-punkt-samtal via kabel
Kan anslutas till fältväxel
Mått & vikt: ca 4–5 kg (varierar med modell)
Användningsområde:
Punktkommunikation i fält
Militär sambandsorganisation under beredskapstiden och kalla kriget
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
År 2001 var Ericsson fortfarande en tung aktör på mobilmarknaden. Modellen T29s representerade tidens klassiska ”fliptelefoner” – små, robusta och byggda för samtal och SMS snarare än underhållning.
Med sin kompakta design, sitt aktiva fliplock och funktioner som röststyrning och WAP-surf blev T29s en favorit för många som ville ha en pålitlig och elegant mobil.
Design och display
Ericsson T29s hade en klassisk form med ett aktivt fliplock som skyddade knappsatsen och automatiskt svarade på samtal när man öppnade det. Med sina 101 × 49 × 20 mm och en vikt på 95 gram var den både lätt och smidig i fickan.
Skärmen var en enkel gråskalig grafikdisplay på 101 × 33 pixlar, med plats för tre rader text. Den räckte för SMS, telefonbok och menyer.
Funktioner
Telefonen hade stöd för både SMS och EMS, vilket gjorde att användare kunde skicka enkla bilder och utökade meddelanden. Den hade också en WAP 1.1-webbläsare, vilket gav en första smak av internet i mobilen – om än i mycket enkel form.
Andra funktioner inkluderade:
Röstuppringning och röstsvar
Fem inbyggda spel
Alarm, klocka och profiler
Hjälptexter och genvägar
Ljud och signaler
Ericsson T29s hade inga stereohögtalare eller hörlursuttag, men erbjöd vibration och monofoniska ringsignaler. Med den inbyggda kompositören kunde användaren dessutom skapa egna melodier – något som var en populär detalj vid tiden.
Batteri och uthållighet
Telefonen använde ett utbytbart NiMH-batteri på 600 mAh. Det räckte till upp till 150 timmars standby och cirka 7 timmars taltid – gott och väl för vardagsbruk och långt mer uthålligt än moderna smartphones.
Arvet efter T29s
Ericsson T29s var en av de sista modellerna innan Sony och Ericsson slog samman sina mobilverksamheter. Den tillhörde en generation där robusthet, enkelhet och lång batteritid var viktigare än kameror och appar.
För många representerar T29s en tid då en mobiltelefon främst var ett kommunikationsverktyg – pålitligt, kompakt och elegant med sin karaktäristiska flipdesign.
Fakta: Ericsson T29s
Lansering: Februari 2001
Status: Utgången
Mått & vikt:
101 × 49 × 20 mm
95 g
Skärm:
Gråskalig grafik
101 × 33 pixlar (3 × 12 tecken)
Minne:
Telefonbok: upp till 200 kontakter
Samtalshistorik: 10 mottagna, slagna och missade samtal
Ingen minneskortplats
Kamera:
Nej
Funktioner:
SMS, EMS
WAP 1.1-webbläsare
5 spel
Profiler, klocka, alarm
Röstuppringning och röstsvar
Hjälptexter, genvägar
Aktivt fliplock
Ljud:
Monofoniska ringsignaler (nedladdningsbara)
Vibration
Inbyggd kompositör
Ingen högtalartelefon, inget 3.5 mm-jack
Batteri:
Utbytbart NiMH-batteri, 600 mAh
Standby: upp till 150 h
Samtalstid: upp till 7 h
Övrigt:
SIM: Mini-SIM
Färger: Amethyst Purple, Sapphire Blue
Ingen Bluetooth, ingen radio, ingen GPS
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Atari Portfolio var världens första dator i fickformat som var kompatibel med IBM PC. När den lanserades 1989 imponerade den med MS-DOS-stöd, kalkylblad och adressbok – allt drivet av tre AA-batterier. Den blev en kultklassiker och visade att framtidens dator kunde få plats i handen.
1989 släppte Atari något som på ytan såg ut som en liten fickdator, men som i själva verket var ett helt IBM PC-kompatibelt system. Atari Portfolio blev världens första palmtop-PC, byggd på DIP Researchs design, och satte standarden för vad en dator i fickformat kunde vara.
Den kunde köra MS-DOS 2.11-kompatibel mjukvara, hade inbyggda kontorsprogram och kunde till och med slå telefonnummer via sin lilla högtalare. För många var den en första glimt av framtiden: en dator som fick plats i handen.
Historia
Den tekniska grunden kom från brittiska DIP Research Ltd, som utvecklade DIP Pocket PC – en prototyp av en MS-DOS-kompatibel handdator. Atari såg potentialen och licensierade tekniken, byggde om den med ny design och började massproducera.
I vissa länder lanserades den under namnet PC Folio, på grund av varumärkesproblem. DIP fortsatte att utveckla elektronik, expansioner och mjukvara, medan Atari stod för distributionen.
DIP:s team gick senare vidare och utvecklade även Sharp PC-3000/3100 innan bolaget köptes upp av Phoenix Technologies 1994.
Teknologi
Atari Portfolio byggde på en Intel 80C88-processor på 4,9 MHz. Den hade 128 KB RAM och 256 KB ROM, där operativsystemet, BIOS och ett antal kontorsprogram låg lagrade.
Skärmen var en monokrom LCD utan bakgrundsbelysning med upplösningen 240×64 pixlar (40×8 tecken). En liten högtalare fanns också, inte bara för klick och ljud – utan även för att spela upp DTMF-toner, vilket gjorde att man kunde ringa upp telefonnummer direkt från adressboken genom att hålla luren mot datorn.
Drivkraften var tre AA-batterier, men minnet behölls vid batteribyte. Det fanns även nätadapter som tillbehör.
Operativsystem och program
Portfolio körde DIP Operating System 2.11, en variant av MS-DOS 2.11. Den var inte helt PC-kompatibel på hårdvarunivå, men de flesta textbaserade DOS-program kunde köras.
Inbyggda PIM-appar (Personal Information Management) inkluderade:
Kalkylblad (Lotus 1-2-3 kompatibelt)
Textredigerare
Adressbok med DTMF-uppringning
Kalender med alarm
Miniräknare
För lagring användes Bee Card-minneskort, i storlekar från 32 KB upp till flera MB. Dessa sattes in i en sidoplats och kunde läsas med en särskild PC-kortläsare.
Expansioner och tillbehör
På sidan fanns en expansionsport där man kunde ansluta moduler:
Memory Expander+: utökade RAM med 256 KB (upp till 640 KB totalt).
Smart Parallel Port (HPC-101): för filöverföring och skrivare.
Serial Port (HPC-102): för seriell kommunikation.
Modemmoduler, minneskort och ROM-kort med extra program som schack, finansverktyg eller språklexikon.
Tillbehör som kablar, nätaggregat, ROM-kort och programmoduler gjorde att Portfolio kunde anpassas efter användarens behov.
ROM-versioner
Fyra olika ROM-versioner släpptes, där senare uppdateringar fixade buggar och gav bättre stöd för stora minneskort. Varianter anpassades också för olika språk och tangentbord.
Arvet efter Portfolio
Atari Portfolio var ingen storsäljare på konsumentmarknaden, men den var tekniskt banbrytande. Den visade att en IBM PC-kompatibel dator kunde krympas ner till fickformat och inspirerade kommande generationer av handdatorer och palmtops.
Den fick också en viss kultstatus – bland annat användes den av karaktären John Connor i filmen Terminator 2 (1991) för att hacka en bankomat.
Fakta: Atari Portfolio
Lansering: Juni 1989
Tillverkare: Atari Corporation (teknik av DIP Research)
CPU: Intel 80C88, 4.9152 MHz
RAM: 128 KB (varav 4 KB videominne)
ROM: 256 KB (BIOS, DOS 2.11 och program)
Skärm: 240×64 pixlar, monokrom LCD, ingen bakbelysning
Lagring: Bee Card-minneskort (32 KB–4 MB)
Batteri: 3×AA, minnet behålls vid byte, nätadapter som tillval
Portar: Expansionsport, Bee Card-plats
Mått & vikt: ca fickformat, <300 g
Inbyggda program: Kalkylblad, textredigerare, adressbok med DTMF-uppringning, kalender med alarm, miniräknare
Operativsystem: DIP Operating System 2.11 (MS-DOS 2.11-kompatibelt)
Atari Portfolio fick dessutom en oväntad roll i filmhistorien. I Terminator 2: Judgment Day (1991) används den av John Connor för att hacka en bankomat och senare ett säkerhetssystem. Den lilla palmtopen får därmed symbolisera hur framtidens teknologi kunde ge enorm makt i fickformat – och i filmens värld blev det till och med ett verktyg som bidrog till att rädda mänskligheten.
Youtbube videos om Atari Portfolio
Atari portfolio används för hacka en bankomat i filmen Terminator
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
Qtek 9100 var en av de första riktiga smartphones som kombinerade telefon och dator i fickformat. Med Windows Mobile, Wi-Fi och ett utdragbart tangentbord blev den ett populärt arbetsredskap 2005 – trots att den var långsam, tjock och klumpig jämfört med dagens mobiler.
Telefonen hade ett stort fel, den hade inte 3G utan klarade bara GSM.
2005 var året då mobiltelefonen på allvar började smälta samman med datorn. Smartphones fanns redan, men de var ofta klumpiga, långsamma och riktade till en nischad publik. Qtek 9100, byggd på HTC:s plattform med kodnamnet Wizard, var en av de första modellerna som på riktigt försökte göra övergången smidig.
Det här var inte bara en telefon. Det var en kommunikator – en fickdator med Windows Mobile, e-post, Office-appar och Wi-Fi. Och framför allt: en utdragbar QWERTY-tangentbord som gjorde den till en liten bärbar dator för fickan.
Design: kompakt men tjock
På framsidan såg Qtek 9100 ut som många andra tidiga smartphones. En 2,8-tums pekskärm (resistiv, alltså den där man trycker med nageln eller stylus) upptog det mesta av ytan. Men hemligheten låg i sidled. Genom att skjuta skärmen uppåt gled ett komplett QWERTY-tangentbord fram – inspirerat av Sidekick-modellen som var populär i USA.
Med måtten 109 x 58 x 23 mm och en vikt på 160 gram var den inte lätt eller tunn. Men med avrundade kanter låg den ändå relativt bra i handen. Baksidan var i plast, vilket var ett steg bort från metallkonstruktionen på föregångaren HTC Magician.
Hårdvaran: enkel men funktionell
Inuti satt en Texas Instruments OMAP 850-processor på 200 MHz. Idag låter det som ingenting, men på den tiden räckte det för e-post, dokument, enklare spel och surf. Minnet var 64 MB RAM och 128 MB ROM, med plats för utbyggnad via miniSD-kort.
För att sätta det i perspektiv: en vanlig mp3-låt tog nästan lika mycket plats som hela systemets arbetsminne. Det här var fortfarande en tid när effektivitet var viktigare än råstyrka.
Programvara: Windows Mobile i fickan
Qtek 9100 körde Windows Mobile 5.0, en mobilversion av Microsofts operativsystem. Det gav tillgång till Pocket Office – Word, Excel, PowerPoint och Outlook i miniformat – och gjorde det möjligt att synkronisera kalender, kontakter och mejl via Microsoft ActiveSync.
Det här var alltså en mobiltelefon främst för arbete. Man kunde spela MP3-filer, surfa med Pocket Internet Explorer och installera enklare appar, men fokus låg på produktivitet.
Tangentbordet: mobilens trumfkort
Den stora styrkan var tangentbordet. Fyra rader silverfärgade tangenter, inklusive piltangenter och en riktig Enter-knapp, gjorde det möjligt att skriva långa mejl och dokument på språng.
Nackdelen? Tangenterna var små och låg tätt intill skärmen, så personer med stora fingrar kunde få det kämpigt. Och eftersom det inte fanns någon egen numerrad fick man använda funktionsknappar för siffror. Men jämfört med att skriva med stylus på skärmen var det en enorm förbättring.
Kamera och multimedia
Qtek 9100 hade en 1,3-megapixelkamera med LED-blixt. Den kunde spela in video, men kvaliteten var låg även med dåtidens mått. En frontkamera saknades helt, så videosamtal var inte på kartan.
Multimedia fanns ändå: telefonen hade MP3/AAC-spelare, FM-radio (på vissa marknader) och högtalare. Men utan 3,5 mm-hörlursuttag behövdes en adapter för vanliga hörlurar.
Anslutningar och funktioner
På kommunikationssidan var Qtek 9100 välutrustad: Wi-Fi 802.11 b/g, Bluetooth 2.0 och till och med en IR-port för trådlös överföring till äldre enheter. 3G saknades, men GSM räckte för samtal och SMS.
Det fanns inga sensorer som vi tar för givna idag – ingen GPS, inget gyroskop. Fokus låg på uppkoppling mot nätverk och datorer.
Batteri och uthållighet
Det utbytbara 1250 mAh-batteriet gav upp till 4 timmars samtalstid eller 200 timmar i standby. I praktiken behövde man ladda nästan varje kväll om man använde Wi-Fi eller kontorsfunktionerna flitigt.
Arvet efter Qtek 9100
Qtek 9100 och dess syskon (i-mate K-Jam, O2 XDA Mini S, T-Mobile MDA Vario m.fl.) var på många sätt en föraning om dagens smartphones. Den kombinerade tangentbord, pekskärm och Wi-Fi i ett kompakt format – och visade att mobilen kunde vara mer än bara ett samtalsverktyg.
Visst var den långsam, klumpig och begränsad. Men den satte scenen för framtidens Android- och Windows-mobiler med fysiska tangentbord. Och för många företagare i mitten av 00-talet var Qtek 9100 ett av de första verkliga verktygen för mobilt arbete.
När Samsung lanserade Galaxy S år 2010 markerade det början på företagets resa mot att bli världens största smartphonetillverkare. Med en stor och färgstark Super AMOLED-skärm, en snabb 1 GHz-processor och Android som operativsystem visade Galaxy S att det fanns ett seriöst alternativ till iPhone. Den hade sina brister – som plastig design och avsaknad av kamerablixt – men den satte standarden för hela Galaxy-serien som skulle följa.
När Samsung släppte Galaxy S sommaren 2010 var det inte bara ännu en Android-telefon. Det var början på något större – en hel serie som skulle komma att dominera smartphone-marknaden i åratal.
Testare beskrev den som en T-Rex i mobilvärlden: kraftfull, skrämmande för konkurrenterna och nästan omöjlig att tämja. Och även om den plastiga kroppen inte såg lika exklusiv ut som Apples iPhone 4, var insidan rena muskelpaketet.
Design: plast, tunnhet och skärmchock
Galaxy S var bara 9,9 mm tjock och vägde 119 gram – lätt och smidig jämfört med många andra mobiler då. Baksidan i plast gjorde att vissa tyckte den kändes billig, men samtidigt bidrog det till vikten.
Det verkliga utropstecknet var skärmen: en 4-tums Super AMOLED-panel med upplösningen 480×800 pixlar. Kontrasten och färgerna blåste liv i allt från spel till filmer, och det här blev snabbt Samsungs signum.
Hårdvaran: Hummingbird med vassa klor
Inuti fanns Samsungs egen Hummingbird-processor, en Cortex-A8 på 1 GHz, med grafikdelen PowerVR SGX540. På den tiden var det rena raketfarten, och tillsammans med 512 MB RAM gav den en av marknadens mest kraftfulla Android-upplevelser.
Intern lagring på 8 eller 16 GB, kompletterad med microSD-kort, gjorde att det fanns gott om plats för musik, filmer och appar.
Kamera och multimedia
Galaxy S hade en 5-megapixels kamera med autofokus och kunde spela in video i 720p vid 30 bilder per sekund. Avsaknaden av LED-blixt var en klar nackdel, men i dagsljus tog den konkurrenskraftiga bilder.
Selfiekameran var en enkel VGA-lins, men fanns åtminstone där – något som inte alla konkurrenter kunde skryta med 2010.
Telefonen var också en multimediamaskin: den kunde spela upp DivX- och XviD-filer direkt, hade FM-radio med RDS, 3.5 mm-hörlursuttag och ett högt ljudkvalitetstest som imponerade.
Programvara: Android Eclair (och en Froyo på gång)
Vid lanseringen körde Galaxy S Android 2.1 Eclair, med Samsungs eget TouchWiz 3.0-gränssnitt ovanpå. TouchWiz gav extra funktioner och gjorde användarupplevelsen smidigare, men ibland kändes det lite överlastat.
Uppdateringen till Android 2.2 Froyo kom senare, vilket gav stöd för Flash i webbläsaren och ännu bättre prestanda.
Batteri och uthållighet
Med sitt 1500 mAh-batteri levererade Galaxy S upp till 13,5 timmars samtalstid i 2G och 6,5 timmar i 3G – imponerande siffror vid den tiden. Standby-tiden låg på upp till 750 timmar, vilket gav gott om reserv för vardagsanvändning.
Arvet efter Galaxy S
Samsung Galaxy S kostade runt 120 euro vid lansering och blev startskottet för en serie som idag är inne på tvåsiffriga generationer. Den var långt ifrån perfekt – plastig design, ingen blixt och en svag högtalare drog ner helhetsintrycket – men den banade väg för Samsungs kommande dominans.
Det här var telefonen som visade att Android inte bara kunde konkurrera med iPhone – utan också skapa något eget.Fakta: Samsung Galaxy S (GT-I9000)
Lansering: Mars 2010, släppt i juni
Status: Utgången
Mått & vikt:
122.4 x 64.2 x 9.9 mm
119 g
Skärm:
4,0″ Super AMOLED
480×800 px, 233 ppi
Gorilla Glass
Processor & grafik:
Hummingbird (Cortex-A8) 1.0 GHz
PowerVR SGX540
Minne & lagring:
RAM: 512 MB
Lagring: 8 / 16 GB + microSD
Kamera:
Huvudkamera: 5 MP, autofokus, 720p@30fps
Selfie: VGA
Batteri:
Li-Ion 1500 mAh, utbytbart
Samtalstid: 13,5 h (2G) / 6,5 h (3G)
Standby: 750 h (2G) / 576 h (3G)
Anslutningar:
GSM / HSPA
Wi-Fi 802.11 b/g/n, DLNA, hotspot
Bluetooth 3.0
GPS + A-GPS
microUSB 2.0
3.5 mm hörlursuttag
FM-radio med RDS
Sensorer:
Accelerometer
Närhetssensor
Kompass
Övrigt:
Färger: Svart, Vit
Modell: GT-I9000
SAR EU: 0.27 W/kg (huvud), 0.51 W/kg (kropp)
Pris vid lansering: ca 120 EUR
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
iPhone 5 var inte bara en ny modell – den markerade början på en ny era för Apple. Den fick en större 4-tumsskärm (tidigare var iPhones 3,5 tum), en tunnare och lättare design, samt det nya laddningsuttaget Lightning som ersatte den gamla breda kontakten. Inuti satt det kraftfulla A6-chippet, som gjorde telefonen dubbelt så snabb som sin föregångare. Resultatet? Över fem miljoner sålda enheter bara under den första helgen.
Det var den 21 september 2012. Butiker världen över fylldes av köande Apple-fans, och på bara tre dagar såldes över fem miljoner enheter. Efter iPhone 4S – som många såg som ett mellanår – var det här den stora uppdateringen alla väntat på. Och Apple levererade.
iPhone 5 var lättare, tunnare och snabbare än någon iPhone tidigare. Men framför allt var det här modellen som tog det avgörande steget till en större skärm – 4 tum, i ett smalare och mer elegant format.
Design: tunnare, lättare, längre
Med sina 123,8 millimeter på höjden och en vikt på bara 112 gram var iPhone 5 den lättaste och tunnaste iPhonen dittills. Baksidan i aluminium ersatte glaset från föregångaren, och tillsammans med den slimmade profilen kändes den som en helt ny generation.
Skärmen hade dragits ut till 4 tum, med en ovanlig upplösning på 640 x 1136 pixlar. Det gjorde den högre, men lika bred som tidigare – Apple ville att man fortfarande skulle kunna nå allt med en tumme. Resultatet blev ett 16:9-format, perfekt för film och video.
Hårdvaran: dubbel kraft i slank kropp
Under skalet satt det nya Apple A6-chippet, byggt på 32 nm-teknik. Det var ett specialdesignat dubbelkärnigt system med 1,3 GHz klockfrekvens och en trippelkärnig PowerVR SGX543MP3-grafikprocessor. I praktiken innebar det dubbelt så hög prestanda som iPhone 4S.
RAM-minnet hade fördubblats till 1 GB, och lagringsalternativen låg kvar på 16, 32 eller 64 GB. På pappret såg det kanske ut som en försiktig uppdatering – men i användning var skillnaden tydlig. Appar startade snabbare, spel flöt bättre och hela upplevelsen kändes mer responsiv.
Kameran: evolution snarare än revolution
Kameran stannade kvar på 8 megapixlar, men med förbättrad bildbehandling och bättre ljusfångst. Bilderna blev renare, färgerna mer naturliga och HDR-läget snabbare. Video spelades fortfarande in i 1080p vid 30 fps, men med högre detaljrikedom än tidigare.
Selfiekameran tog ett rejält kliv framåt, från VGA till 1,2 megapixlar och 720p-video. Det gjorde FaceTime mer användbart än någonsin, nu även över mobilnätet – inte bara via Wi-Fi.
Lightning, nano-SIM och några kompromisser
Två saker definierade iPhone 5 lika mycket som dess nya design: Lightning-kontakten och nano-SIM. Lightning ersatte den gamla 30-pinskontakten och var vändbar, liten och modern – men gjorde gamla tillbehör obrukbara utan adapter.
Nano-SIM var också nytt, och innebar att många användare fick byta ut sitt kort hos operatören. Apple gick före, men det skapade också viss irritation.
Och trots förbättringar hade telefonen också brister: aluminiumet repades lätt, Apple Maps fick en skakig start och avsaknaden av NFC, radio och microSD var sådant konkurrenterna gärna påpekade.
Batteri och ljud
Trots sin tunnare profil lyckades iPhone 5 hålla jämna steg med föregångaren när det gällde uthållighet. Batteriet på 1440 mAh gav upp till 8 timmars samtalstid i 3G och 225 timmar i standby. Ljudkvaliteten var utmärkt för musik, även om tester visade något mer brus än hos iPhone 4S.
Arvet efter iPhone 5
iPhone 5 blev startskottet för en ny era. Den markerade slutet på den klassiska 3,5-tums-eran och banade väg för större skärmar i kommande modeller. Designen i aluminium återkom i flera generationer framåt, och Lightning blev standard i nästan ett decennium.
För många var iPhone 5 den perfekta balansen mellan kompakt format och modern prestanda. Den kombinerade elegans och kraft på ett sätt som satte ribban för hela branschen.
Trots att den såg ut som sin föregångare förändrade iPhone 4S allt under ytan. Med en dubbelkärnig processor, förbättrad kamera och den helt nya röstassistenten Siri blev den ”halva uppdateringen” från 2011 en av Apples mest minnesvärda modeller – och en smartphone som satte nya standarder för en hel bransch.
När Apple klev upp på scenen den 4 oktober 2011 och visade upp sin nya iPhone var många besvikna. Ryktena om en ”iPhone 5” hade snurrat i månader, och istället fick världen se en telefon som såg ut som… den gamla. iPhone 4S var på ytan identisk med föregångaren. Samma glas och stål, samma mått, samma skärm.
Men ibland är det insidan som räknas. Och i det här fallet förändrades allt under ytan.
Design: Bekant, men tidlös
iPhone 4 hade redan satt en ny standard med sin kantiga design i glas och rostfritt stål. iPhone 4S behöll precis detta recept – och det var egentligen inget dåligt. Den låg perfekt i handen, med sina 115 millimeter på höjden, drygt 58 mm på bredden och en vikt på 140 gram. Den 3,5 tum stora Retina-skärmen hade en upplösning på 640×960 pixlar, vilket gav en skärpa som fortfarande kunde imponera.
Apple valde att inte ändra något här, och i backspegeln är det lätt att se varför. iPhone 4 och 4S räknas än idag till de snyggaste telefonerna Apple släppt.
Under huven: Första steget in i dubbelkärnans era
Den största nyheten var processorn. Med A5-chippet fick iPhone 4S för första gången en dubbelkärnig CPU på 1 GHz, byggd på 45 nm-teknik. Grafikdelen PowerVR SGX543MP2 gjorde dessutom telefonen dubbelt så snabb på grafik jämfört med iPhone 4. Spel, appar och webbupplevelser blev plötsligt betydligt mer flytande.
Minnet låg kvar på 512 MB RAM, men lagringsutrymmet gick att få ända upp till 64 GB – en lyx 2011.
Kameran: Från mobilkamera till kompaktkameramördare
Apple hade länge talat om att iPhone skulle bli din enda kamera. Med iPhone 4S blev det på allvar. Den nya sensorn på 8 megapixlar, kombinerad med en ljusstarkare optik på f/2.4 och förbättrad bildsignalprocessor, gjorde skillnaden märkbar. Bilderna blev skarpare, mer färgrika och bättre i svagt ljus.
Videoinspelning tog samtidigt klivet upp till 1080p vid 30 bilder per sekund. För många innebar det att den lilla digitalkameran åkte i byrålådan för gott.
Siri: Rösten från framtiden
Men den verkliga snackisen var Siri. Den digitala assistenten debuterade exklusivt på iPhone 4S och marknadsfördes som din personliga röststyrda hjälpreda. Man kunde fråga efter vädret, be henne skicka sms, skapa påminnelser eller till och med ställa skämtsamma frågor.
Visst, Siri var långt ifrån perfekt. Röstigenkänningen hade svårt med dialekter, funktionaliteten var begränsad utanför USA och ibland missförstod hon användaren helt. Men idén var revolutionerande. Plötsligt pratade vi med våra telefoner – och de svarade.
Batteri och uthållighet
Med ett batteri på 1432 mAh kunde iPhone 4S erbjuda omkring 8 timmars samtalstid över 3G och ungefär 200 timmar i standby. Det var inga rekord, men med dåtidens mått helt godkänt. iOS 5 bidrog med optimeringar som höll livslängden acceptabel även när den mer krävande hårdvaran pressades.
Arvet efter 4S
När den släpptes i oktober 2011 kostade iPhone 4S runt 190 euro. Den såldes i svart och vitt, och blev snabbt en av de mest populära modellerna i Apples historia. För många var det den första riktiga smartphonen som kunde ersätta både kamera och dator i vardagen.
I backspegeln ser vi att 4S blev startpunkten för flera trender: dubbelkärniga processorer, kameror som konkurrerade ut digitalkameror och framför allt röststyrning som standardfunktion.
Så även om 4S kallades ett ”halvsteg” när den kom, blev det ett halvsteg som förändrade allt.
Fakta: iPhone 4S
Lansering: Oktober 2011
Status: Utgången
Mått & vikt:
115.2 x 58.6 x 9.3 mm
140 g
Skärm:
3,5″ IPS LCD
640×960 px, 330 ppi
Gorilla Glass + oleofob beläggning
Processor & grafik:
Apple A5 (Dual-core 1.0 GHz Cortex-A9)
PowerVR SGX543MP2
Minne & lagring:
RAM: 512 MB
Lagring: 8 / 16 / 32 / 64 GB
Kamera:
Huvudkamera: 8 MP, f/2.4, LED-blixt, 1080p@30fps
Selfie: VGA, 480p@30fps
Batteri:
Li-Po 1432 mAh (ej utbytbart)
Samtalstid: Upp till 8 h (3G)
Standby: Upp till 200 h (3G)
Anslutningar:
GSM / CDMA / HSPA / EVDO
Wi-Fi 802.11 b/g/n
Bluetooth 4.0
GPS + GLONASS
3.5 mm hörlursuttag
USB 2.0
Sensorer:
Accelerometer
Gyroskop
Närhetssensor
Kompass
Övrigt:
Färger: Svart, Vit
Modellnummer: A1431, A1387, iPhone4,1
SAR: 1.18 W/kg (huvud), 0.98 W/kg (kropp)
SAR EU: 0.99 W/kg (huvud/kropp)
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
iPhone 3GS – snabbare, starkare och med små men viktiga förbättringar
Apple valde att återanvända fjolårets design, men under skalet på iPhone 3GS gömmer sig hårdvara som lyfter användarupplevelsen till en helt ny nivå. När modellen presenterades sommaren 2009 var löftet tydligt: dubbelt så snabb som föregångaren – och i praktiken levererade den också en markant bättre respons.
Det handlar inte om att Apple presenterar en helt ny produktkategori, utan snarare om att hårdvaran nu hunnit ikapp det som fortfarande är en av mobilvärldens mest användarvänliga pekskärmsgränssnitt.
Bekant utsida – ny insida
Vid första anblicken är iPhone 3GS förvillande lik sin föregångare, iPhone 3G. Samma rundade former, samma 3,5-tumsskärm och samma minimalistiska uttryck. Men under ytan finns skillnaderna som gör uppgraderingen mer lockande.
Här är några av de mest påtagliga förbättringarna:
Snabbare processor och mer minne Processorn har uppgraderats till 600 MHz och arbetsminnet fördubblats till 256 MB. Resultatet märks direkt i snabbare appstarter, mjukare övergångar och mindre väntetid.
Högre nätverkshastigheter Med stöd för HSDPA 7,2 Mbps går surfandet betydligt snabbare jämfört med iPhone 3G.
Ny kamera med autofokus och video Kameran har höjts till 3,2 megapixel och erbjuder nu autofokus, makrofotografering ned till 10 cm samt videoinspelning i VGA-upplösning med 30 bilder per sekund. Touch-fokus och motivföljning är funktioner som för sin tid stack ut.
Mer lagringsutrymme Där iPhone 3G nöjde sig med 8 eller 16 GB, lanserades iPhone 3GS i versioner på 16 och 32 GB.
Digital kompass Den nya kompassen gör det möjligt att automatiskt rotera kartan i Maps-appen beroende på vilket håll du riktar telefonen.
Förbättrat ljud Apple höjde ribban för både högtalare och ljudkvalitet. Tester visar att ljudet är renare och högtalaren märkbart kraftigare, särskilt vid musikuppspelning.
Bättre batteritid Apple hävdade förbättringar i batteritiden, något många användare upplevde som en välkommen bonus.
Ny skärmbehandling Skärmen fick ett oleofobiskt lager som gör fingeravtryck lättare att torka bort.
Nya smarta funktioner iPhone 3GS introducerade även röststyrning. Funktionen låter dig ringa upp kontakter, spela musik utifrån artist, album eller låtnamn, och till och med blanda låtar med ett röstkommando. Dessutom fanns inbyggt stöd för Nike+ löparsystemet, TV-utgång i 480p och nya tillgänglighetsfunktioner som VoiceOver och systemomfattande skärmzoom.
En evolution snarare än revolution
När man summerar iPhone 3GS är det uppenbart att Apple inte försökte uppfinna hjulet på nytt. I stället handlade det om att förfina en redan populär produkt och göra den snabbare, starkare och mer funktionsrik. För den som redan ägde en iPhone 3G var det kanske inte självklart att uppgradera – men för alla som klev in i Apples ekosystem för första gången var iPhone 3GS en av de mest attraktiva smartphones på marknaden sommaren 2009.
Annons
Strul med e-posten? Hjälp med TV? Problem med wifi?
Digital Fixare
När Apple klev in på mobilmarknaden sommaren 2007 förändrades allt. iPhone var inte bara en ny telefon – den var en helt ny idé om hur vi skulle använda mobilen. Med sin pekskärm, sitt eleganta formspråk och sin djärva enkelhet satte den en ny standard som konkurrenterna fortfarande jagar ikapp.
Banbrytande, elegant och full av löften – iPhone skakade om mobilvärlden. Inte illa för Apples första försök på mobiltelefonmarknaden. Inspirerande och provocerande på samma gång – iPhone kommer alltid att vara det självklara exemplet när man talar om en telefon helt styrd via pekskärm.
Sedan den officiella lanseringen den 29 juni 2007 har mängder av recensioner dykt upp, kontroverser har diskuterats, och nu är det dags för oss att säga vårt. Som man brukar säga – bättre sent än aldrig.
Apple är företaget som gjort det till sin specialitet att utveckla produkter som ofta känns hämtade ur science fiction. iPod är det perfekta exemplet. När den lanserades 2001 bestämde sig Apple för att förändra marknaden för portabla musikspelare – och lyckades. Precis som med iPhone föregicks iPod av en enorm hype, och när den väl kom ut i oktober samma år levde den upp till förväntningarna. iPod blev snabbt en succé, och under åren har den förvandlats till den mest populära bärbara multimediaspelaren i världen – ett rykte som knappast bleknat.
Med samma filosofi – att kombinera många funktioner med enkel användning – kommer iPhone tveklöst att bygga upp en hängiven fanbase. Den kommer utan tvekan också locka de kunder som bara köper det allra snyggaste, för iPhone är utan tvekan en av de mest elegant designade mobiltelefonerna vi sett.
Det dröjer ännu ett tag innan vi får lägga händerna på den europeiska versionen av iPhone. Apple har bekräftat att lanseringen i Europa sker den 9 november 2007, med start i Storbritannien och Tyskland, och senare under månaden i Frankrike. Men längtan är redan stor – och parallellt har upplåsningsförsök gjort att enstaka exemplar börjat dyka upp i Europa långt före den officiella premiären.
Viktiga funktioner
Stilren design
Reptåligt glas på framsidan
3,5-tums TFT-skärm med 16 miljoner färger och upplösning 480 x 320 pixlar
Rörelsesensor och närhetssensor
2 megapixelkamera
Pekskärmsbaserat gränssnitt
Snygg grafik och animationer i användargränssnittet
Fantastisk webbsurfupplevelse
Största nackdelarna
Kameran saknar autofokus och inställningar
Ingen videoinspelning
Inga egna ringsignaler tillåtna
Safari-webbläsaren saknar stöd för Flash och Java
Väldigt begränsad Bluetooth-funktionalitet
Ingen möjlighet att redigera Office-dokument
Inga tredjepartsapplikationer
Ingen 3G-stöd (åtminstone i den amerikanska versionen)
