Kategori: Spel

När Skool Daze släpptes 1984 till ZX Spectrum var det något helt annat än de flesta spel på marknaden. I stället för rymdstrider och monster fick spelaren uppleva en kaotisk skoldag där målet var att stjäla sitt eget betyg ur personalrummets kassaskåp. Med humor, busiga elever, jagande lärare och en ovanligt fri spelvärld blev Skool Daze ett av 1980-talets mest originella hemdatordatorspel – och ett tidigt exempel på det som senare skulle kallas sandlådespel.

När Skool Daze släpptes 1984 till ZX Spectrum var det något ovanligt. Här handlade det inte om rymdskepp, monster eller skjutbanor. I stället fick spelaren kliva in i rollen som skolpojken Eric, en elev som har ett mycket tydligt mål: att bryta sig in i personalrummets kassaskåp och stjäla sitt eget skolbetyg innan rektorn hinner läsa det.

Det låter enkelt. Men skolan i Skool Daze är allt annat än enkel.

Här finns lärare som patrullerar korridorerna, elever som hittar på bus, klassrum med svarta tavlor och ett schema som måste följas. Spelaren måste gå på lektioner, undvika att bli upptäckt och samtidigt utföra en rad uppdrag för att kunna öppna kassaskåpet.

Resultatet blev ett spel som kändes levande på ett sätt som var ovanligt för sin tid.

En skola full av regler – och sätt att bryta dem

I spelet styr man Eric, men alla andra personer i skolan styrs av datorn. Lärarna går runt, håller lektioner och delar ut bestraffningar. De andra eleverna lever också sina egna små liv. Någon bråkar, någon springer omkring och någon kan råka få Eric i trubbel.

Om Eric blir upptäckt när han skolkar, skjuter med slangbella, skriver på tavlan eller är på fel plats vid fel tillfälle får han lines, alltså skrivstraff. När han samlat ihop 10 000 lines blir han relegerad från skolan och spelet är över.

Det finurliga är att Eric inte alltid får straff för sådant han själv har gjort. Ibland råkar han bara stå närmast när någon annan elev har hittat på något. Det gör spelet både orättvist och roligt – precis som en skolgårdskomedi från förr.

Målet: öppna kassaskåpet

Inne i personalrummet finns kassaskåpet där skolrapporterna förvaras. Eric vill få tag i sin rapport innan den hamnar i rektorns händer.

För att öppna kassaskåpet krävs en fyrbokstavskod. Varje lärare känner till en bokstav. Rektorns bokstav kommer alltid först, men de andra måste spelaren lista ut.

Innan lärarna avslöjar sina bokstäver måste Eric först träffa alla sköldar som hänger på skolans väggar. Vissa kan nås genom att hoppa. Andra kräver mer list. Man kan till exempel skjuta en projektil så att den studsar via en lärare eller klättra på en elev som ligger utslagen på golvet.

När alla sköldar blinkar blir lärarna förvirrade. Då kan Eric slå omkull dem och få dem att avslöja sina delar av koden.

Historieläraren är ett specialfall. Han minns inte sin bokstav direkt. För att få honom att avslöja den måste spelaren ta reda på vilket år han är född och skriva det på en ren svart tavla innan han kommer in i rummet. När han ser årtalet reagerar han som om han vore hypnotiserad och avslöjar sin bokstav.

Det är typiskt Skool Daze: knasigt, logiskt och totalt originellt.

Ett tidigt öppet spel

I dag används ofta ord som open world och sandbox för spel där spelaren kan röra sig fritt och själv välja hur målen ska nås. På 1980-talet var sådana begrepp inte lika vanliga, men Skool Daze hade redan mycket av det tänket.

Skolan fungerade som en liten värld. Spelaren kunde röra sig mellan klassrum, korridorer och trappor. Figurerna hade egna beteenden. Det fanns regler, rutiner och möjligheter att bryta mot dem.

Det var inte bara ett spel där man gick från vänster till höger. Det var en plats att utforska, förstå och utnyttja.

Därför har Skool Daze senare lyfts fram som ett tidigt exempel på den typ av sandlådespel som långt senare skulle bli vanliga i spelhistorien.

Personerna bakom spelet

Skool Daze skapades av David Reidy och gavs ut av Microsphere. Hans fru Helen Reidy, som hade erfarenhet från skolvärlden, var också inblandad. Grafiken gjordes av Keith Warrington.

Spelets skolmiljö var inspirerad av brittiska skämtserier och klassiska buspojkar, bland annat berättelser som Just William och serier som The Bash Street Kids. Tanken var att varje rum nästan skulle kunna se ut som en bildruta i en tecknad serie.

Det märks i spelet. Figurerna är enkla, men uttrycksfulla. Trots den låga upplösningen på ZX Spectrum lyckades man skapa en skola som både känns komisk och igenkännbar.

Lärarna och eleverna

Skolan i spelet är full av personligheter.

Bland lärarna finns:

• Mr Wacker, rektorn
• Mr Rockitt, NO-läraren
• Mr Withit, geografiläraren
• Mr Creak, historieläraren

Bland eleverna finns bland annat:

• Eric, huvudpersonen
• Boy Wander, bråkstaken
• Angelface, mobbaren
• Einstein, plugghästen

En rolig detalj är att spelaren kan byta namn på figurerna innan spelet börjar. På så vis kunde man göra skolan mer personlig – kanske döpa lärarna efter sina egna lärare eller eleverna efter sina kompisar.

Humor, stress och skolminnen

Mycket av charmen i Skool Daze ligger i att det fångar en särskild sorts skolmiljö: regler, raster, lärare, korridorer och bus. Spelet handlar inte om att vara hjälte i klassisk mening. Det handlar om att överleva skoldagen, undvika straff och samtidigt genomföra ett hemligt uppdrag.

Det är också ett spel där kaoset ofta blir roligare än själva målet. En elev skjuter, en lärare blir träffad, Eric får skulden, någon ramlar, lektionen börjar och plötsligt jagar rektorn en genom korridoren.

Den sortens oförutsägbara situationer gjorde att spelet kunde kännas nytt varje gång.

Mottagande och framgång

Skool Daze blev både en kommersiell och kritisk framgång. Trots liten marknadsföring sålde spelet omkring 50 000 exemplar, vilket var mycket för ett brittiskt hemdatortitel vid mitten av 1980-talet.

Tidningar berömde framför allt originaliteten. Spelet fick höga betyg i flera samtida recensioner och blev särskilt uppskattat på ZX Spectrum. När spelet senare kom till Commodore 64 ansågs grafiken och ljudet vara svagare, men själva spelidén var fortfarande stark.

Med tiden har Skool Daze fått ännu högre status. Det har nämnts i sammanhang där man diskuterar viktiga spel i historien och har ofta lyfts fram som ett tidigt exempel på fri, systembaserad speldesign.

Uppföljaren: Back to Skool

Spelet fick senare en uppföljare med namnet Back to Skool. Där byggdes idén ut ytterligare. Spelaren kunde besöka en flickskola bredvid pojkskolan, använda stinkbomber, möss, vattenpistoler och andra föremål.

Uppföljaren gjorde världen större och mer komplicerad, men grundidén var densamma: skolan som en plats för bus, regler, kaos och problemlösning.

Ett spel som var före sin tid

Sett med dagens ögon kan Skool Daze se enkelt ut. Grafiken är kantig, ljudet begränsat och kontrollerna typiska för sin tid. Men bakom den enkla ytan finns något mycket mer avancerat.

Spelet skapade en liten levande värld där olika figurer rörde sig, reagerade och påverkade varandra. Det gav spelaren frihet att experimentera. Det blandade humor, strategi och vardagsmiljö på ett sätt som få spel hade gjort tidigare.

Därför är Skool Daze mer än bara ett gammalt ZX Spectrum-spel. Det är ett stycke brittisk spelhistoria – och ett tidigt bevis på att även en vanlig skoldag kunde bli ett äventyr.

För många som spelade det på 1980-talet var det inte bara ett spel om skolan. Det var en chans att göra allt det man aldrig vågade göra i verkligheten: reta lärarna, skriva på tavlan, springa i korridorerna och försöka överlista hela systemet.

Och kanske är det just därför Skool Daze fortfarande är ihågkommet.

Mer youtube innehålle om speletet Skool Daze