Kodak DC40 – kameran som startade den digitala point-and-shoot-revolutionen

Kodak DC40 från 1995 var en av de första digitalkamerorna som riktade sig till vanliga konsumenter. Med intern lagring, seriell datoranslutning och enkel point-and-shoot-funktion visade den hur framtidens fotografering kunde se ut – trots låg upplösning, långsam bildtagning och kraftig komprimering. Kameran blev ett viktigt steg i övergången från film till digital bildteknik.

När Kodak DC40 presenterades den 28 mars 1995 markerade den ett viktigt steg i fotografins historia. Digitala kameror fanns redan tidigare, men de var ofta stora, dyra och främst riktade till professionella användare. DC40 var en av de första modellerna som verkligen riktade sig till konsumenter – en enkel “point-and-shoot”-kamera som kunde kopplas direkt till en dator.

Kodak beskrev själva kameran som “the workhorse that started the point-and-shoot digital revolution”. Med ett pris på cirka 899 dollar var den fortfarande dyr, men den visade tydligt vilken riktning fotografin skulle ta under de kommande decennierna.

Digitalfotografi i sin barndom

I mitten av 1990-talet var digitala bilder fortfarande något nytt. Internet var långsamt, lagring dyrt och de flesta fotografer använde fortfarande film. DC40 visade hur fotografering kunde ske utan filmrullar och kemisk framkallning.

Kameran hade en CCD-sensor på 0,4 megapixel och en maximal upplösning på 756 × 504 pixlar. Det låter mycket lite i dag – moderna mobilkameror kan ha över 50 megapixel – men då räckte det för små utskrifter och bilder på datorskärmar.

Den inbyggda lagringen var 4 MB, vilket räckte till ungefär:

• 48 bilder i hög kvalitet
• 99 bilder i lägre “snapshot”-upplösning

Minneskort fanns ännu inte i konsumentkameror, så alla bilder lagrades i kamerans interna minne.

En kamera som liknade en filmkamera

Till utseendet påminde DC40 mycket om en traditionell kamera. Den hade optisk sökare, inbyggd blixt, stativgänga och en liten LCD-display som visade statusinformation.

Objektivet motsvarade ungefär 42 mm på en 35-mm-kamera och hade ljusstyrkan f/2,8. Fokus var fast, vilket innebar att allt från ungefär 1,2 meter till oändlighet skulle bli skarpt.

Kameran hade också en 37 mm filtergänga, vilket gjorde det möjligt att montera olika tillbehör, till exempel:

• närbildslinser
• vidvinkelkonvertrar
• telekonvertrar
• färgfilter

Det gjorde att kameran kunde fungera mer som ett litet system än en enkel kompaktkamera.

Långsam – men revolutionerande

En detalj som visar hur tidig tekniken var är att Kodak i manualen angav hur snabbt kameran kunde ta bilder.

• var 5:e sekund utan blixt
• var 8:e sekund med blixt

I dag kan mobilkameror ta flera bilder per sekund, men på 1990-talet var detta fullt acceptabelt för en digital kamera.

Seriell kabel istället för minneskort

För att överföra bilder kopplades kameran till datorn via en seriell kabel. Programvaran visade en kontaktkarta där alla bilder i kameran syntes.

Därifrån kunde man:

• öppna en bild
• rotera den
• göra enklare skärpning
• spara den till datorn

Programvaran var dock begränsad. Man kunde till exempel inte radera enstaka bilder i kameran – bara radera alla samtidigt. Detta berodde på att kameran saknade ett avancerat filsystem.

Den stora svagheten: kraftig komprimering

För att få plats med många bilder i det lilla minnet använde DC40 en ganska aggressiv bildkomprimering. Resultatet blev att fina detaljer ibland förstördes av kompressionsartefakter.

Recensenter påpekade att kameran egentligen hade kunnat ge mycket bättre bildkvalitet om den i stället sparade färre bilder med mindre komprimering.

Förvånansvärt bra färger

Trots begränsningarna fick kameran ofta beröm för sina färger. När exponeringen var rätt blev färger och kontrast överraskande bra.

Blixten kunde också förbättra färgerna vid fotografering utomhus, särskilt i mulet väder. Med rätt inställningar kunde bilderna användas för små trycksaker eller utskrifter.

Batterier – en praktisk utmaning

Kameran drevs av fyra AA-batterier. Vanliga alkaliska batterier tog slut ganska snabbt, medan uppladdningsbara NiCd-batterier fungerade betydligt bättre.

En fördel var att kamerans bildminne var icke-flyktigt. Det innebar att bilderna inte försvann även om batterierna tog slut – de kunde ligga kvar i kameran i upp till ett år.

En viktig milstolpe

När DC40 lanserades hade den bara några få konkurrenter, bland annat Apple QuickTake 150. Den kostade visserligen mindre, men Kodak-kameran ansågs mer avancerad och flexibel.

I dag kan nästan varje mobiltelefon ta bilder i mycket hög upplösning och dela dem direkt över internet. Kodak DC40 representerar början på denna utveckling.

Den visade att digital fotografering kunde fungera för vanliga användare – och blev ett viktigt steg på vägen mot den värld där nästan alla människor bär en kamera i fickan.

Youtube innehålled om Kodak DC40