Amstrad PCW – ordbehandlaren som tog över köksborden

Amstrad PCW var 1980-talets ”smartskrivmaskin” – en billig kombination av dator, skärm, skrivare och ordbehandlingsprogram som fick hundratusentals européer att ta klivet från papper till pixel. När IBM-kompatibla datorer fortfarande kostade en förmögenhet erbjöd PCW en komplett skrivlösning för en bråkdel av priset. Den såg kanske enkel och grönmonokrom ut, men bakom den spartanska ytan dolde sig ett fullt CP/M-system med ordbehandling, kalkyl, databaser och till och med spel. På köksbord, i småföretag och föreningslokaler blev PCW länge den tysta arbetshästen som ersatte både skrivmaskinen och stencileringsapparaten.

När Amstrad PCW släpptes 1985 var idén ganska radikal:
i stället för att sälja en ”dator för datornördarna” sålde man ett komplett ordbehandlingspaket – skärm, dator, tangentbord, skrivare och program – för mindre än vad många bra skrivmaskiner kostade.

PCW stod för ”Personal Computer Word-processor”, och det säger det mesta: den skulle ersätta skrivmaskinen, inte konkurrera med dyra IBM-kompatibla datorer. Ändå slutade det med att cirka 8 miljoner PCW-maskiner såldes mellan 1985 och 1998, främst i Storbritannien och Europa.

En billig skrivmaskinsdödare

I mitten av 80-talet kostade en komplett IBM-kompatibel PC med skärm och skrivare ofta över 2000 pund i Storbritannien. Amstrad PCW 8256 dök upp för 399 pund plus moms – inklusive:

• grönmonokrom skärm
• tangentbord
• skrivare
• ordbehandlaren Locoscript
• operativsystemet CP/M Plus
• programmeringsspråk (Mallard BASIC och LOGO)

Den marknadsfördes hårt med budskapet:

”Mer än en ordbehandlare, för mindre än de flesta skrivmaskiner.”

Resultatet? Väldigt många som aldrig hade rört en dator innan, vågade ta steget – för att de egentligen bara ville skriva brev, rapporter och föreningsprotokoll.

Allt i skärmen – ovanlig konstruktion

Till skillnad från typiska hemdatorer där ”lådan” står under skrivbordet, satt nästan all elektronik i bildskärmen:

• Zilog Z80-processor (4 MHz i de klassiska modellerna)
• 256–512 KB RAM (upp till 1 MB i senare varianter)
• en eller två diskettenheter
• strömförsörjning för både dator och skrivare

Tangentbordet var separat, liksom skrivaren, men själva datorn ”var” skärmen. Det gjorde systemet kompakt och lätt att placera på ett skrivbord – ungefär som en elektrisk skrivmaskin med stor bildskärm.

Skärmen var monokrom, 12 tum, men med ovanligt hög upplösning för text: 90 kolumner × 32 rader (720×256 pixlar). Perfekt för att se hela brev och A4-sidor på en gång, även om den inte var byggd för spel eller grafik från början.

3-tumsdisketter – udda men billiga

En annan udda detalj var lagringen: PCW använde 3-tumsdisketter, inte de mer vanliga 3,5-tums. De såg lite ut som tjocka kvadratiska disketter och kunde lagra från 180 KB per sida (enkeldensitet) upp till 720 KB (dubbeldensitet, dubbel­sida).

På 8256/8512-floppy:

• PCW 8256: 256 KB RAM, en enkel 3″ diskettstation
• PCW 8512: 512 KB RAM, två 3″ stationer (varav en dubbelsidig)

Diskarna vändes bokstavligen – ena sidan = ”A”, andra = ”B”.

När 3,5-tumsdisketter senare tog över världen dök det upp småverktyg, interface och tjänster som kopierade data mellan 3″ och 3,5″, så att användare kunde flytta sina texter till andra datorer.

Locoscript – hjärtat i PCW

Den stora stjärnan var Locoscript, ordbehandlaren som följde med varje PCW.

• Startades direkt från disk (ingen DOS-prompt först)
• Tydlig menydriven miljö – många klarade sig helt utan att lära sig CP/M
• Dokument kunde organiseras i grupper, med mallar per grupp
• Stöd för sidhuvud/sidfot, tabbar, olika teckenstilar (fet, kursiv, understrykning m.m.)
• Flera klippbuffertar (”copy/paste”) som kunde sparas på disk
• Inbyggt stöd för utökade tecken – europeiska språk, tekniska och matematiska symboler

För många användare var PCW = Locoscript. CP/M användes mest av de som ville göra mer: kalkyl, bokföring, databaser, programmering.

CP/M Plus – gammalt men stabilt

Under ytan körde PCW CP/M Plus, ett då redan något åldrat men mycket etablerat 8-bitarsoperativsystem. Det begränsade varje program till 64 KB adresserbart minne, men resten av RAM användes smart:

• Överblivet RAM gjordes om till en RAM-disk (”M:” på PCW)
• Program laddades från disk, men temporära filer kunde ligga i RAM, vilket gjorde systemet snabbt i praktiken

Till CP/M fanns en hel flora av program, bland annat:

• Mallard BASIC (med inbyggt ISAM-databashantering, JetSAM)
• Kalkylprogram (SuperCalc, Multiplan m.fl.)
• Databaser (dBase II, Cardbox, Sage m.fl.)
• Andra ordbehandlare (WordStar, SuperWriter)
• Tidiga desktop publishing-program
• Massor av fri och ”public domain”-programvara, från enkla verktyg till hela BBS-system

Modellerna i korthet

PCW 8256 och 8512 (1985)

De klassiska första modellerna:

• 8256: 256 KB RAM, en 3″ diskettstation, grön skärm
• 8512: 512 KB RAM, två 3″ stationer
• Båda med dot matrix-skrivare (9 nålar), Locoscript 1 och CP/M Plus

PCW 9512 (1987)

Förbättrad kontorsvariant:

• 512 KB RAM
• vit text på mörk bakgrund
• daisywheel-skrivare (snyggare text, men ingen grafik)
• Locoscript 2 med stavningskontroll och post-/adresshantering

PCW 9256 och 9512+ (1991)

Övergång till standarddisketter:

• Byter till 3,5-tums 720 KB-disketter
• 9256: billigare modell, 256 KB RAM + dot matrix-skrivare
• 9512+: 512 KB RAM, ofta ihop med Canon Bubblejet-inkjetskrivare i stället för Amstrads egna.

PCW 10 (ca 1993)

Lite av en mellanmodell:

• 512 KB RAM
• inbyggd parallellport
• Locoscript 1.5
• Ingen större succé – PC-världen sprang ifrån den.

PcW16 (1995)

Namnlik, men tekniskt nästan helt ny maskin:

• Z80 på 16 MHz, 1 MB RAM
• Monokrom VGA-skärm (640×480), mus och grafiskt gränssnitt
• Eget GUI-operativsystem, ”Rosanne”, inte CP/M
• 1,4 MB 3,5″ diskett och 1 MB flashminne för program/filer
• Kunde läsa gamla Locoscript-filer men inte köra PCW-program
• Sålde dåligt – vid mitten av 90-talet var billiga PC-kloner och tidiga Windowsmaskiner betydligt mer attraktiva

Spel och kreativitet på en ”tråkig” kontorsmaskin

Trots att PCW egentligen inte var byggd för spel dök det ändå upp en hel del, ofta via CP/M:

• Textäventyr i massor
• Grafikspel som Batman, Bounder, Head over Heels m.fl.
• Enkel grafik, men stor skärm och bra text gjorde den trevlig för interaktiva fiktioner, rollspelsverktyg, editorer osv.

Dessutom användes PCW flitigt för:

• Förenings- och skoltidningar (med enkla desktop publishing-program)
• Nyhetsbrev för klubbar och intresseföreningar
• Småföretags bokföring, adressregister, fakturering

Varför dog PCW – och varför används den fortfarande?

PCW-serien levde länge: från 1985 till slutet av 90-talet. Men till slut hände två saker:

1. IBM-kompatibla PC blev mycket billigare
2. Billiga PC-kloner gav tillgång till ett enormt ekosystem av program: Windows, spel, grafik, internet

Då blev en renodlad Z80-baserad ordbehandlingsmaskin med CP/M och 3″-disketter svår att motivera – även om den var enkel och robust.

Samtidigt uppskattar många fortfarande PCW för:

• driftsäker hårdvara
• extremt rak och enkel arbetsmiljö – starta, skriv, skriv ut
• retrocharm och ett rikt arv av CP/M-program

Det pratas om att tiotusentals PCW-maskiner fortfarande fanns i bruk långt in på 2000-talet, särskilt i föreningsvärlden och hos envisa Locoscript-anhängare.

Filmer på om Amstrand PCW

Slutligen en reklam film för maskinen.