Sailfish OS – när mobilvärlden fick en ny sorts “fisk” i fickan

I en mobilvärld som domineras av Android och iOS finns det ett alternativ som seglat sin egen kurs i över ett decennium. Sailfish OS, utvecklat av det finska bolaget Jolla, är ett Linux-baserat mobiloperativsystem som satsar på gester, öppenhet och teknisk kontroll i stället för låsta ekosystem. Det är inte byggt för massmarknaden – utan för dem som vill förstå, påverka och använda sin mobil på ett annat sätt än vad de stora plattformarna erbjuder.

Tänk dig att du tar det som gjort Linux starkt i servrar och datorer – frihet att bygga om, anpassa och återanvända – och trycker in det i en mobil som styrs mer med gester än knappar. Det är ungefär där Sailfish OS kommer in: ett mobiloperativsystem utvecklat av Jolla, byggt på en Linux-grund, men med en egen, tydligt annorlunda användarupplevelse.

Sailfish OS är inte bara “ännu ett mobil-OS”. Det är ett exempel på hur teknikvärlden ibland försöker ta en alternativ väg när de stora motorvägarna (Android och iOS) känns för trånga.

Från MeeGo-arvet till ett eget ekosystem

Rötterna till Sailfish OS går tillbaka till MeeGo – ett tidigare mobilprojekt som i sin tur byggde på idéer och teknik från äldre Linux-satsningar i mobilvärlden. När den eran började ebba ut tog Jolla med sig en del av arvet och formade något nytt: en modern mobilplattform med fokus på flytande multitasking, gester och en design som vågade vara annorlunda.

Operativsystemet började säljas med den första Jolla-telefonen 2013 och har sedan dykt upp både i Jollas egna enheter och via licenser till andra tillverkare – samt i en hel del community-portningar till andra mobiler och surfplattor.

Linux i botten – mobil i toppen

På insidan är Sailfish OS i grunden en Linuxdistribution, vilket betyder att den lutar sig mot välkända byggstenar: Linux kernel som kärna, standardverktyg i användarlandet och klassisk Linux-mjukvara i “mellanlagren”.

Det blir extra intressant när man tittar på hur själva gränssnittet är byggt: Sailfish använder en grafisk “shell” kallad Lipstick, baserad på Qt och körd ovanpå Wayland. Det är en modernare väg än äldre displayteknik och passar bra för mobila system där resurser och responsivitet är viktiga.

En mobil du styr med handen – inte med knappar

Sailfish är känt för ett gestbaserat gränssnitt. I stället för att allt ska ske via traditionella “hemknappar” och fasta navigationsfält bygger mycket på svep, drag och så kallade “pulley menus” – menyer du drar fram från kanten eller toppen. Det är ett tydligt exempel på hur ett operativsystem kan kännas annorlunda utan att det egentligen kräver kraftigare hårdvara; det handlar mer om idéer och interaktionsdesign.

Android-appar utan att vara Android

En av de stora utmaningarna för alternativa mobiloperativsystem är app-ekosystemet. Sailfish löser en del av det genom en (huvudsakligen) proprietär kompatibilitetslösning: Alien Dalvik.

Poängen är att Android-appar i vissa fall kan köras på Sailfish utan att systemet “emulerar” en hel Android-telefon (vilket ofta är tungt och segt). I stället anpassas Androids API:er så att apparna kan köras mer direkt. I modernare upplägg sker detta i en isolerad container-miljö (t.ex. med LXC), vilket också hjälper säkerheten.

---

Säkerhet: sandlådor i fickformat

Mobiloperativsystem lever farligt: appar laddas ner snabbt, körs ständigt uppkopplade, och hanterar allt från bilder till bank-id. Sailfish använder därför sandboxning (en “sandlåda” där appar begränsas) via en lösning som bygger på Firejail (i Sailfish-sammanhang ofta kallad Sailjail). Tanken är enkel: även om en app beter sig illa ska skadan kunna begränsas.

För utvecklare: riktig Linux-känsla

För den som gillar att meka är Sailfish rätt speciellt i mobilvärlden. Det finns terminal, SSH kan slås på, och det är möjligt att få root-åtkomst. I utvecklingsmiljön finns vanliga verktyg som kompilatorer och byggsystem, och utveckling sker ofta med Qt/QML och C++.

Det gör att Sailfish kan kännas mer “dator” än “låst mobil” – en filosofi som många Linux-användare känner igen.

Proprietärt och öppet i samma kropp

Sailfish OS är ett hybridbygge: en del är öppna komponenter från Linuxvärlden, men flera centrala delar har historiskt varit proprietära. Under senare tid har det också pratats om att vissa tidigare stängda komponenter öppnats eller ska öppnas. Resultatet blir en plattform som både kan dra nytta av open source-ekosystemets snabbhet och stabilitet – men samtidigt behålla vissa kommersiella delar.

---

Varför spelar Sailfish OS någon roll?

Även om Sailfish inte är massmarknad på samma sätt som Android och iOS är det ett tekniskt och kulturellt intressant projekt:

• Det visar att mobilvärlden kan byggas på Linux på riktigt, inte bara “Linux i bakgrunden”.
• Det utforskar andra sätt att använda en mobil – gester, multitasking och UI-val som inte är standardiserade av de största aktörerna.
• Det ger ett exempel på hur man kan försöka skapa alternativ när marknaden domineras av två jättar.

Kort sagt: Sailfish OS är som en mindre båt i en ocean av kryssningsfartyg – men ibland är det just de mindre båtarna som vågar testa nya rutter.