När Commodore PET lanserades 1977 var persondatorn fortfarande ett djärvt löfte om framtiden. Med robust plåtchassi, inbyggd skärm, BASIC i ROM och en blinkande markör blev PET och de senare CBM-modellerna viktiga arbetsredskap i skolor, företag och laboratorier. Från den kantiga PET 2001 till den eleganta CBM 8096-SK berättar serien historien om en tid då datorn var enkel att förstå, byggd för att hålla — och redo att programmeras direkt när strömmen slogs på.

När Commodore 1977 visade upp sin PET 2001 var persondatorn fortfarande något nytt, dyrt och nästan exotiskt. Det här var tiden då Apple II, Tandy TRS-80 och Commodore PET tillsammans skulle komma att kallas den stora “1977-trion” — tre maskiner som på allvar tog datorn från laboratorier och företag in i skolor, kontor och hem.

PET stod för Personal Electronic Transactor, men namnet var också en blinkning till ordet pet — ett husdjur, en trogen följeslagare. Det passade Chuck Peddles idé: datorn skulle vara en pålitlig vän på skrivbordet. I Europa fick namnet däremot bytas ut, eftersom Philips hade invändningar mot PET-varumärket. Därför blev maskinerna här mer kända som CBM, Commodore Business Machines.

Från räknemaskiner till mikrodatorer

Commodore hade sina rötter i kontorsmaskiner och räknare. Det märktes tydligt på den första PET 2001. Den var byggd som en kompakt allt-i-ett-maskin med inbyggd bildskärm, tangentbord och kassettbandspelare. Chassit var av metall, tungt och robust — mer som en kontorsapparat än en leksak.

Inuti satt en MOS 6502, en 8-bitarsprocessor som skulle bli en av datorhistoriens mest inflytelserika kretsar. Den arbetade i PET med 1 MHz, vilket i dag låter nästan ofattbart lite, men på 1970-talet räckte det för textbehandling, programmering, utbildning och enklare affärssystem.

Den första modellen hade bara några få kilobyte minne, en liten monokrom skärm och ett berömt — eller ökänd — tangentbord med små fyrkantiga tangenter. Många kallade det för ett “chiclet keyboard”, eftersom tangenterna liknade tuggummibitar. Det var inte bekvämt, men det var billigt och passade Commodores bakgrund som tillverkare av räknemaskiner.

2000-serien: pionjären

Den ursprungliga PET 2001 var enkel men banbrytande. Den hade en 9-tums monokrom bildskärm, inbyggd datasette och 4 eller 8 kB RAM. Grafik i modern mening fanns inte. I stället visade datorn text och grafiska symboler ur teckenuppsättningen PETSCII.

Ändå var den användbar. Den hade portar för kassettbandspelare, användarport och den viktiga IEEE-488-bussen, som gjorde det möjligt att koppla in skrivare och diskettstationer. Just IEEE-488 kom att bli ett av PET- och CBM-seriens stora kännetecken.

PET 2001 var inte främst en speldator. Den var snarare ett verktyg för skolor, programmerare, företag och tekniskt nyfikna användare.

3000-serien: bättre tangentbord, samma grundidé

Med 3000-serien, som kom från 1978, tog Commodore ett steg mot mer praktiska kontorsdatorer. Maskinerna var tekniskt mycket lika sina föregångare men fick ett bättre, fullstort tangentbord. De fanns med 8, 16 eller 32 kB RAM och hade fortfarande 40 tecken per rad på en 9-tums monokrom skärm.

Här märks också Commodores nära koppling till Microsoft. Commodore BASIC byggde på Microsoft BASIC, men såldes under Commodores namn och anpassades till deras maskiner. Den tidiga BASIC-versionen var enkel, men viktig: användaren kunde slå på datorn och börja programmera direkt.

4000-serien: BASIC V4 och mer affärsinriktning

Med 4000-serien blev maskinerna mer mogna. De levererades med Commodore BASIC V4, som bland annat gav bättre stöd för diskettstationer. Serien fanns både i smalare modeller med 9-tumsskärm och större modeller med 12-tumsskärm.

Fortfarande handlade det om textbaserade system. Men för skolor och företag var det inget problem. Tvärtom: en robust maskin med bra tangentbord, tydlig skärm och pålitlig lagring var precis vad många behövde.

PET- och CBM-datorerna blev vanliga i klassrum, på kontor och i tekniska miljöer. De användes inte bara för undervisning och administration, utan även för styrning av industriella system och vetenskapliga tillämpningar.

8000-serien: 80 kolumner och professionell prägel

8000-serien markerade nästa stora steg. Nu blev 80 tecken per rad standard, vilket gjorde datorerna betydligt bättre lämpade för textbehandling, kalkyler och affärsprogram. Skärmen var monokrom, men den större textytan gjorde stor skillnad.

Den klassiska modellen CBM 8032 följdes av varianter som 8096, 8296 och 8296-D. Här började Commodore också ta itu med 32 kB-gränsen genom bankväxling av minnet. På så sätt kunde maskiner som CBM 8096 och 8296 använda mer RAM än vad den vanliga 6502-adressrymden egentligen tillät.

Designen förändrades också. De senare modellerna fick ett mer futuristiskt, rundat chassi med separat tangentbord. Formen har ibland felaktigt kopplats till Porsche-design, men den skapades av Commodores egen designer Ira Velinsky. Oavsett ursprung såg maskinerna moderna ut — särskilt jämfört med de äldre kantiga metallburkarna.

CBM 8096-SK: en elegant arbetshäst

Commodore CBM 8096-SK är en av de mest intressanta modellerna i den senare PET/CBM-familjen. Den kombinerar den klassiska 8-bitarsarkitekturen med ett mer avancerat minnessystem och ett modernt yttre.

Den har 80×25 tecken på skärmen, separat tangentbord och ett chassi som känns mer som en professionell terminal än en hemdator. Trots att den saknar färggrafik och avancerat ljud är den en imponerande maskin: byggd för arbete, undervisning och långvarig drift.

Det här är inte en dator som försöker locka med spel eller multimedia. Den signalerar något annat: ordning, stabilitet och kontroll.

CBM II: Commodores ambitiösa sidospår

I början av 1980-talet försökte Commodore också modernisera sin affärsdatorlinje med CBM II-serien. Dessa maskiner byggde på den mer avancerade MOS 6509-processorn, en vidareutveckling av 6502 med stöd för större minnesmängder genom bankväxling.

CBM II fanns i olika varianter. Hemmodellerna i P-serien kunde utrustas med grafik- och ljudkretsar som påminde om det som senare skulle göra Commodore 64 berömd. Affärsmodellerna i B-serien hade ofta 128 kB RAM, SID-ljudchip och möjlighet till extra processorer som Z80 eller Intel 8088.

Trots tekniska ambitioner blev CBM II aldrig någon stor succé. Den hamnade mellan världar: för dyr och ovanlig för hemmen, men inte tillräckligt dominerande för affärsmarknaden.

Varför PET och CBM fortfarande fascinerar

I dag är PET- och CBM-datorerna inte snabba, färgstarka eller flexibla enligt moderna mått. De har ofta ingen pixelgrafik, begränsat ljud och ett arbetssätt som kräver tålamod. Ändå har de en särskild dragningskraft.

De visar en tid då datorn fortfarande var begriplig. Man kunde förstå maskinen som helhet: processorn, minnet, skärmen, tangentbordet, portarna och BASIC-tolken. När man slog på datorn möttes man inte av appar, molntjänster eller uppdateringar — bara en blinkande markör och en uppmaning att börja skriva.

Det är kanske just därför en maskin som Commodore CBM 8096-SK känns så levande än i dag. Den representerar en period då persondatorn ännu inte hade bestämt sig för vad den skulle bli. Skulle den vara ett kontorsredskap, en utbildningsmaskin, en programmeringsmiljö, en terminal eller en hemdator?

För Commodore PET och CBM var svaret enkelt: den kunde vara allt detta — bara man var beredd att skriva kommandona själv.

Youtube innehåll om CBM och PET